Fålla kålnät

Vi har köpt fler kålnät. När odlingen växer så behövs det. Förra året hade vi dessutom problem med att näten var för smala så när grönkålen växte sig hög så blev det glipor vid sidorna. Då tar sig kålfjärilarna in och näten blir meningslösa. Nu har vi köpt nät som är 7,20 breda och som täcker fyra bäddar. Nätet kommer på rulle om 80 meter och med våra bäddar på 16 meter så blir det lagom att dela dem på fyra. Nätens långsidor har stadkant och kortsidorna är fållade. När man klipper i nätet så börjar de fransa sig direkt. De måste alltså fållas efter att man har delat dem. Eftersom jag inte var helt säker på att nätet var precis 80 meter så började jag med att rulla ut det i vardagsrummet och märka upp det varje meter. 576 kvadratmeter nät blir väldigt mycket utrullat i ett vardagsrum.

Det visade sig att nätet var nästan 84 meter långt vilket innebär att det skulle delas var 21:a meter. Maskorna på våra nät är 1,3 mm och det är smått när man ska försöka klippa rakt. Det ligger inte helt still och vi har inte något rum stort nog för att breda ut hela nätet. Dessutom är det svårt att se var trådarna går så bara att kapa nätet tog väldigt lång tid och inte blev det helt rakt heller.

Nästa kapning försökte jag göra på ett annat sätt. Jag tog en tuschpenna och la nätet på strykbrädan och markerade en rak linje först. Tanken var sedan att sy en zickzack-söm på vardera sida och sedan klippa isär nätet. Att sy 7,20 meter gör att man får väldigt mycket nät som ska få plats runt symaskinen så efter en söm så klippte jag.

Den tredje gången så klippte jag bara. Det gick trots allt fortare.

Ikväll ska vi ha gäster med två stora hundar och då bör man inte ha alla rum fyllda med kålnät så det var bara att fortsätta trots att det var ett väldigt tråkigt jobb. Varje kant syddes först med en zick-zack-söm och sedan vek jag en gång och sydde ytterligare en zick-zack-söm för att sedan vika en sista gång och sy igen. Varje söm blev alltså 21,6 meter söm och jag sydde sex fållar lika med 129,6 meter.

Vi har en gammal Bernina. Egentligen är det dotterns men jag får låna den. Den har inte många finesser men kan sy raksöm och zick-zack och det är oftast bara det jag behöver. Den går och går och verkar aldrig slitas ut. Jag har inte någon aning om hur gammal den är men jag minns att jag sydde på en likadan när jag gick på mellanstadiet på 70-talet. Jag gillar den verkligen och när jag ska köpa en egen maskin någon gång så blir det en likadan om jag får tag på någon. Nya maskiner med datastyrning och mängder med olika sömmar känns helt onödigt när man syr som jag gör.