Sedan två år tillbaka gjuter vi alla våra vaxmellanväggar till bikuporna själva. Det är ett typiskt vinterjobb som tar en hel del tid men har många fördelar. Framför allt så slipper vi föra in något vax utifrån eftersom det finns vissa risker med det. Köpta vaxmellanvägg har dessutom gått upp i pris de senaste åren då det är brist på bivax i Sverige.

Biodlingen i Sverige har ökat och användningen av vax till att göra bivaxdukar, salvor och ljus har också ökat. Det är naturligtvis positivt men det innebär också att efterfrågan på vax har gått upp vilket i sin tur ger mer import av vax. LP:s biodling skriver till exempel på sin sida ”Då det råder stor brist på svenskt vax i Sverige så har vi valt att importera vax från Afrika.”

De flesta som säljer vaxmellanläggar skriver inte någonting om var vaxet kommer ifrån. Att LP:s biodling är ärliga känns bra. Afrikanskt vax kan dessutom till och med vara bättre än Svenskt vax. Så här skriver LP:s ”Vi har valt just detta vax för att det är det mest rena bivax som går att få tag i världen. Vaxet analyseras noggrant av importören och proverna tas alltid i mitten av blocken. Vaxet är betydligt renare än vad vårt svenska vax är i genomsnitt. ”

Problemet här är sista meningen. Svenskt vax är inte rent. Det finns ofta spår av kemikalier och det har hänt att det köpta vaxet har varit utblandat med paraffin. Flera biodlare har råkat ut för kakkollaps under en värmebölja då paraffin smälter vid lägre temperaturer än vax och då kan hela kakorna rasa ihop i kuporna. Vi har tidigare köpt färdiga vaxmellanlägg och det har känts ok, men det finns ju ett alternativ så nu kommer inte något främmande vax in på Östängs Gård.

Så här ser vår gjutstation ut: En skärbräda som underlag för tillskärningen, en bit laminatgolv som mall som har samma storlek som våra kakor ska ha, en slow-cooker inköpt på loppis, en pizzaskärare, en plastspatel, några rostfria bukar, ett halvliter mått, gjutformen och några kylklampar för att skynda på processen.

När vi köpte vår kakgjutform fanns det inte många att få tag på i Sverige. Vi beställde därför en mycket enkel via Amazon. Gjutformen tillverkas av ett tyskt företag men den fanns inte att köpa i Sverige då. Vi kunde ha valt en med fläktkylning men gjorde inte det. Tanken var att undvika ytterligare saker som kan gå sönder. Nackdelen med vår variant är att det tar längre tid för vaxet att stelna så det blir färre kakor gjutna per timma. Det finns även vattenkylda kakgjutformar som idag kostar upp mot 20 000 kronor. En sådan skulle inte passa oss. Om den hamnar i minusgrader och den inte är helt tömd från vatten så finns det en risk att den fryser sönder. Det som inte finns kan inte gå sönder.

Inköpta vaxkakor kostar idag cirka17 kronor styck vilket innebär att vi kommer att ha tjänat in kakgjutformen när vi gjort ungefär 250 mellanlägg. Det går åt tio mellanlägg för varje låda och under en säsong kan vi använda tre-fem lådor med nytt vax per samhälle, alltså 30 -50 mellanväggar per kupa.

De behövs inte särskilt många bisamhällen för att det ska löna sig att köpa en gjutform om du anser att du har tiden det tar under vinterhalvåret.

Vår enkla kakgjutform kostade bara 4000 kronor om jag minns rätt och är redan intjänad ekonomiskt. Känslomässigt tjänade vi in den redan vid köpet för det känns så bra att inte riskera att få in några kemikalier i vår kupor.

Vaxmellanlägget är präglat i sexkantigt mönster. Storleken på sexkanterna bestämmer hur stora celler som bilarverna växer upp i vilket i sin tur bestämmer hur stora arbetsbina blir. Mindre celler ger mindre bin. Låter man bina bestämma helt själva så varierar cellstorlekarna mer än om man ger dem vaxmellanlägg att bygga på. Vaxkakan som bina får är alltid i binas ögon onödigt tjock så bina tar av vaxet och bygger ut cellväggarna tills cellerna är drygt en centimeter djupa på båda sidorna. Så mellanväggens tjocklek på 2-3 mm byggs ut till totalt 20-25 mm.

Vi har valt cellstorlekar på 5,1 mm eftersom det finns en teori om att små bin klarar av att stå emot varroa bättre. Det vanligaste måttet i Sverige, i alla fall för några år sedan var 5,3 mm. I USA finns det tydligen 5,5 mm men jag tror inte att det används i Europa. Den som letar på nätet kan dock hitta en hel del prylar om gör 5,4 mm celler. Jag har även provat med 4,9 mm cellstorlek men bina byggde gärna om en del till större celler. Kanske går det att minska till 4,9 mm efter hand. De vuxna arbetsbina måste ju kunna komma in i cellerna för att arbeta. Att mäta en cell kräver bättre syn än vad jag har men att mäta över tio celler och sedan dividera med tio är enkelt.

När det gäller celler för drottningar eller drönare är det en helt annan sak som vi inte krånglar till texten med just nu. Den lär bli tillräckligt lång ändå.

Vår kakgjutform är som sagt väldigt enkel. Den består av två silikonskivor som är limmade på ganska tjocka aluminiumskivor. Silikonet är präglat som vaxkakor med sexkantmönster. Aluminiumet står för stabiliteten, att formen inte vrider sig vid belastning, men även för att leda bort värme.

Vi har ingen ”riktig” vaxsmältare utan använder en slowcooker vi hittade på loppis. Den är inte perfekt men fungerar betydligt bättre än den fritös som vi använde i början. Det skulle nog gå att styra den lite nopggrannare med hjälp av en extra termostat men kanske är det lika bra att slå till på en vaxsmältare som är avsedd för ändamålet. Det finns ju en säkerhetsaspekt också, vax brinner bra.

Vi värmer vaxet tills det smälter vid 75-80 grader. För varmt vax kan ge sköra vaxkakor. Vi häller ”lagom” mycket vax i bakkant närmast gångjärnen på gjutformen och trycker ihop under cirka 30 sekunder. För att det ska fungera ska gjutformen luta en liten smula, bakkanten ska vara ett par millimeter lägre än framkanten. Vi stänger gjutformen med en lugn och rask rörelse. Då hinner luften tryckas ut i framkant och vaxet hinner fördela sig i formen. Överskottet rinner neri i ett kärl. Om jag är för långsam blir kakan för tjock i bakkant och om jag är för snabb fylls inte hela formen fram till framkanten. Jag avslutar med hålla ett jämnt lätt tryck några sekunder medan vaxet stelnar.

Sedan måste vi låta vaxkakan vila innan vi öppnar då vi inte har aktiv kylning. Efter någon minut kan vi öppna gjutformen och försiktigt ta ut vaxmellanväggen samt ta bort överskottsvax som hamnat på bakre kanten. Blir det för tjockt lager där blir det svårt att stänga.

Den tiden gäller bara i början av ett arbetspass. Efter varje gjutning blir aluminiumskivorna varmare så väntetiden innan öppning blir längre efter hand. Då passar det bra att lägga in andra sysslor som att utfodra djuren eller liknande. Vi har börjat lägga på kylklampar och det gör att tiden hålls nere. Men när formen är varm tar det ändå upp mot tio minuter. Blir det problem med att vaxet fastnar i gjutformen har vi läst att man kan pensla silikonet med lite honungsvatten eller rapsolja. Vi har dock inte behövt använda något sånt knep än.

Vaxkakans tjocklek är ganska viktigt. Eftersom vi inte valsar våra kakor som proffsen gör utan gjuter så är det lätt hänt att kakorna blir onödigt tjocka. Då går det åt onödigt mycket vax och bina blir nog inte gladare heller. En viktig del av binas kommunikation sker genom vibrationer, till exempel vid den berömda bidansen som sker i mörker, Då tycker jag att det verkar rimligt att vaxkakorna ska ha rätt mängd vax i sig för att få rätt resonans. Detta är dock egna gissningar.

Det finns utrustning för att valsa vax att köpa på nätet. Vi har ingen aning om det fungerar bra eller inte.

För att få rätt tjocklek på kakorna finns det justerskruvar på locket. Deras inställning avgör tjockleken i bakkant, i framkanten bestäms tjockleken av hur hårt som locket trycks ner.

Om jag trycker för hårt eller om gjutformen lutar framåt så kommer vaxet att ha utspridda hål. Om jag trycker för löst blir vaxkakan för tjock. I början var det svårt att få kakorna som de ska vara men efter ett par dussin nybörjarkakor blir de flesta som de ska. Jag mäter inte tjockleken utan väger 10 kakor och jämför med vad biredskapsbutikerna anger att deras kakor väger, ca 70-80 gram. Det behövdes lite inkörning men nu ligger mina kakor på samma vikt som de som går att köpa.

Vägningen sker naturligtvis efter att jag skurit till kakan till rätt mått. Jag har sågat till en bit laminatgolv som jag använder som mall. Det är lättare att skära till innan kakan har kallnat helt. Det går bra med vilken kniv som helst men jag tycker att en enkel rullande pizzakniv fungerar bäst. Efter 10-20 kakor blir den sämre men då är det bara att skrapa bort vaxet som satt sig nära eggen.

Bortskuret vax åker tillbaka ner i slow-cookern.

Det finns viktig skillnad på egna och köpta vaxkakor. De köpa kakorna är valsade medan våra är gjutna. De valsade är tåligare än de gjutna. Det är samma sak med valsat stål jämfört med gjutjärn. Valsningen ger segare och flexiblare resultat jämfört med gjutet. När det gäller vax så betyder det att om en kaka tappas på golvet så spricker den, det gör inte en valsad kaka. Det går heller inte att rulla kakan runt en veke för att tillverka vaxljus. Möjligen om vaxet rullas i en rejält varm lokal. Bastun?

Hur många vaxmellanväggar som behövs för en säsong beror på flera saker. Den vanligaste är att bina har byggt om kakan. De kan ha byggt om till stora drönarceller på en del av kakan eller gjort ett hål för att de ville det. De kan bygga ihop två kakor som hamnade för tätt eller byggt ihop det med lådan och så går det sönder när ramen med vaxet tas bort. Helt enkelt – fula kakor byts ut.

Sedan bör även oförstörda kakor roteras vilket sker när välanvända vaxkakor som har varit i bruk några år smälts ner och ersätts av nygjorda vaxmellanväggar. Det är lätt att se på vaxet att det inte är nytt. Allt vax blir mörkare med tiden. Kanske för att bina går omkring på det? Det vax som används till barnkammare blir betydligt mörkare än vaxet på samma kaka som inte har innehållit larver utan bara honung. Vaxet i sig byter inte färg, det är bara ytan som blir mörkare, ibland nästan svart. När vaxet smälts och gamla kokonger och annan smuts skiljs av blir vaxet lika vackert gult som förra gången.

Det är förmodligen också så att en del sjukdomar finns på gammalt vax och att risken för att ett samhälle ska drabbas av vissa sjukdomar minskar om vaxet roteras någorlunda regelbundet.

Det finns ytterligare en anledning till att rotera vaxet men jag är inte säker på hur giltigt det är. Efter slutskörden har bina mycket lite att äta. De håller sig vid liv men känner sig inte det minsta trygga inför vintern. De ska alldeles strax få sitt vinterfoder så om biodlaren vill justera vilka ramar och kakor som ska sitta kvar över vintern så är detta sista chansen. Jag har provat att ge bina nya mellanväggar och sedan ge dem vinterfoder. Då får bina bråttom, det är mycket som ska byggas om så att fodret kan placeras i nygjorda celler. Det har fördelen(?) att gamla utslitna bin dör tidigt under hösten istället för att först äta vinterfoder i några månader och sedan dö. De kommer ändå inte att bidra när vårens första bin kläcks. Det spar alltså på vinterfodret. På sommaren lever arbetsbina bara några veckor medan bina som kläcks i slutet på säsongen kan leva ett halvår men till slut kommer även de att arbeta tills de dör.

Det är också så att vi vill ha några utbyggda ramar i reserv, bland annat till nya avläggare. Deras liv är tillräckligt tufft utan att behöva bygga om alla vaxkakor. För att vara säker på att de har vatten är det, vad jag vet, ett måste med utbyggda kakor. I kupan ligger inte cellerna helt horisontellt utan lutar lite nedåt i innerkant. Det gör att nektar eller vattendroppar kan ligga kvar utan att rinna ur cellen.

Vi behöver cirka 400 vaxkakor till en säsong. Jag gör nästan 10 kakor i timmen så det kommer att ta en ”kontorsarbetsvecka” att tillverka alla kakor.

Wermdö biodlare har två filmer på sin sida om hur det går till att gjuta egna vaxmellanväggar. Båda filmerna gäller dock vattenkyld gjutare.