När man har ett småskaligt diversifierat jordbruk är det mesta en resurs. Varje dag skrapar vi bajsbrädorna i våra hönshus och samlar ihop allt i stora blå tunnor. De får sedan stå till sig ett år innan vi sprider ut hönsskiten på åkern. Gräset växer bättre och blir sedan vinterfoder till fåren. Fårens ströbädd lägger vi på gödselplattan så den blir till kompost som vi året efter sprider ut på grönsakerna. Att sprida ut hönsskit är inte den trevligaste sysslan och något som vi bävar för men eftersom det ska regna i helgen för första gången på två månader, undantaget någon millimeter i natt, så kändes det bra att få ut skiten idag.

Vi lassade upp två tunnor i traktorns skopa och körde bort till åkern.

Till att börja med välte vi ut tunnornas innehåll i skopan så vi kunde backa med traktorn allt eftersom vi spred ut skiten.

Efter ett tag började vi istället rulla tunnorna över åkern så hönsskiten hamnade i en sträng på åkern. Sedan använde vi räfsa och grep för att sprida ut allt.

Det luktade visserligen en del men var inte alls så farligt som vi hade föreställt oss.

Innan förmiddagsfikat var vi klara. Vanliga bönder kör med gödselspridare efter traktorn. Vi kör med muskelkraft. Idag kändes det bra.