Idag har vi vägt och märkt trillingarna. Det visade sig att den yngsta av dem väger ett kilo mindre än sina syskon. 
Det är inte bra eftersom det då finns stor risk att hon blir undanknuffad av de större lammen och hamnar efter. Tackan ser också helt avmagrad ut så henne får vi stödfodra för att hon ska orka med sina tre små lamm. Kanske är det bara för att hon nyss såg så enorm ut som hon nu ser så mager ut men även det har vi nybörjare lite svårt att bedöma.
Eftersom vi inte har någon rutin så gick tankarna direkt igång på hur vi bäst beter oss. Första tanken var att vi skulle bli tvungna att stödmata det minsta lammet med mjölk. Tanken var att hon skulle gå kvar hos tackan men få lite tillskott. Vi ringde till en erfaren fårägare som jag gått kurs hos och fick rådet att istället försöka hålla undan något av de större lammen när vi är inne hos lammen så den lilla får dia klart. Det har vi bestämt oss för att göra. Det har varit så pass lång tid mellan de tidigare lamningarna och denna så vi inte tror på att adoptera bort ett lamm. Dessutom verkar tackan gilla alla sina tre även om hon verkar trött.
Idag har vi gett henne färska gröna blad flera gånger dessutom och hon äter med god aptit. Vi hoppas att vi kan stötta henne och hennes lamm så mycket som möjligt så att allt går vägen. Eftersom det är tacklamm det är frågan om och vi vill öka upp vår besättning så behöver vi ju inte ha upp tacklammet i slaktvikt till hösten. Det gör alltså inte så mycket om hon inte ökar i vikt så snabbt så länge som hon mår bra. 
Fortfarande en tacka kvar. Snart blir hon omdöpt till klotet. Det finns nog risk för trillingar där med.
Lämna ett svar