Vi har många viktiga människor i vårt liv. Människor som kommer och hjälper oss i jobbet och som stöttar oss på olika sätt och utan alla dessa vänner och släktingar så hade vårt arbete på gården inte varit möjligt. Två som står ut extra mycket i denna skara av supporters är Jonas föräldrar Ingrid och Lennart.
De läser varenda blogginlägg vi skriver och följer allt vi gör. Vi har deras fulla support och mer än en gång så har de kommit till vår undsättning.
Jonas pappa Lennart är VVS-ingenjör vilket kommer väl till pass när man köper gård. Han är dessutom finurlig och räknar ofta ut oortodoxa lösningar på svåra problem.
Det är Lennart som har sett till att jag har vatten i förodlingskammaren. Det har sparat mig många steg och arbetstimmar att ha tillgång till vatten där nere.
När vi byggde wwoofhuset så var Lennart där och installerade vatten och avlopp. När vi gjorde om köket så var det han som fixade vatten och avlopp där.
Här ligger han på knä i grönsaksodlingen och letar kålfjärilslarver.
Ingrid och Lennart är ett fantastiskt par som alltid finns vid varandras sida. De kommer i par. Jag vet inte ens om jag någonsin träffat den ena utan den andra. De inte bara stöttar oss de stöttar också varandra.
När Lennart har fixat vatten och avlopp genom åren har Ingrid tagit tag i vilken syssla som än har behövt göras. Här målar hon hönshuset invändigt med kalkfärg.
Här målar hon wwoofhuset utvändigt med falurödfärg.
Här letar hon kålfjärilslarver i odlingen. Otaliga är de arbetstimmar hon har lagt ner på att fixa fika och luncher. Jag har definitivt tappat räkningen på hur många underbara chokladkakor hon har servat oss med.
Den här bilden är från 2015 i januari när vi röjer sly och eldar upp gamla rötter och grenar från ett timmerupplag för att bereda plats för vår skogsträdgård. Då var de 85-plus men drog grenar som om de vore 50.
Den här dagen tog jag och Jonas med Ingrid och Lennart ut i betesmarken på en fika. Det var innan vi köpte gården. Inte en enda gång har de försökt påskina att vi är tokiga (vilket nog många tycker att vi är) utan de har alltid stått bakom oss i våra beslut.
Våra barn älskar sin farmor och farfar och har spenderat dagar, nätter och ibland hela veckor med dem vilket har gett mig och Jonas avlastning och möjlighet att jobba.
Idag är Ingrid och Lennart runt 90 år gamla och de kan inte, hur mycket de än skulle vilja, delta i det fysiska arbetet längre. De stöttar oss ändå på alla upptänkliga sätt. Jag kunde uppriktigt sagt inte ha fått bättre svärföräldrar och jag är innerligt tacksam att jag fick er på köpet när jag och Jonas träffades. Tack!
Så vackert och kärleksfullt skrivet!!!
Tack för din kommentar Ylva. Det är två verkligt kärleksfulla människor 🙂
Ett ovanligt känslosamt men väldigt väldigt fint inlägg!
Jag blev väldigt rörd av det här inlägget. Ingrid och Lennart verkar vara helt fantastiska, vad fint det måste kännas att få ha dom i sitt liv.
När jag ändå kommenterar här ( för första gången) så får jag passa på att hylla er också, Ylva och Jonas. Jag har följt eran blogg i några år nu och jag blir sååå inspirerad utav erat arbete som ni gör. Jag har lärt mig så mkt av att följa eran resa, tack! Mvh Michelle
Tack Michelle!
Ja det är fina människor. De inspirerar framför allt för att de alltid är nyfikna på allt som kommer i deras väg. Vi har haft så mycket roligt ihop under åren. Tack också för att du kommenterar. Det är värdefullt att få reda på att någon läser och blir inspirerad 🙂 Oftast tycker vi det är väldigt roligt att skriva på bloggen men när det någon gång emellanåt tar emot så är det sådana kommentarer som håller oss igång.