Idag skulle jag ha varit på en utbildning som heter Jordhälsa i ekologisk odling med fokus på grönsaksodling. Det blev dock till att stanna hemma då jag inte känner mig helt hundra. Som tur var så erbjöds jag att följa utbildningen via Skype.

Det är naturligtvis inte samma sak men en mycket bra ersättare mot att inte få ta del alls. Via Skype kunde jag följa föreläsarens bilder och höra själva föreläsningen. Det blev dock omöjligt att höra frågorna från publiken och när de tog paus och kafferast var det ett väldigt sorl som man ändå var tvungen att ha på eftersom man inte visste när de skulle börja igen.

Först ut var Paulina Jonsson från Jordbruksverket som pratade om bördighet. All växtnäring i ekologisk produktion måste göras tillgänglig för växterna genom mineralisering. Mineralisering innebär att djur och mikroorganismer i jorden bryter ner växtdelar och organist material till oorganiska komponenter. När detta sker så blir mineralerna tillgängliga för växterna.

Ett nytt begrepp för mig var rotexudat. Tydligen är det så att om man slår av en gröda så börjar växten avge rotexudat från sina rötter som blir till näring för microfloran. Det är alltså mycket viktigt att lämna rötterna kvar i jorden för att öka aktiviteten där.

När man lägger jord i svartträda så sker ingen utsöndring av rotexudat och jorden blir fattigare.

Man brukar tala om att mullhalten i jorden är väldigt viktig för att jorden ska må bra och för att grönsakerna ska växa. Ofta har man då syftat på växtrester och nedmyllad gröngödsling samt stallgödsel. Men senare forskning har visat att stora delar av mullhalten består av skal och kvalsterrester. Mullhalten ökas alltså om det finns mycket liv i jorden.

När mark läggs i träda och man inte slår växterna så sker inte heller någon utsöndring av rotexudat. Ensidig spannmålsproduktion resulterar också i mycket lite mikroliv och ska man ställa om en sådan mark till grönsaksodling krävs ympning av microliv och gröngödsling. Enligt Paulina så kan en sådan mark vara helt död om det inte tillförts någon stallgödsel. Det saknas maskar och microliv och då blir självfallet också halten mull låg.

Mineraliseringsprocessen är beroende av ett rikt microliv, syre, vatten och ett korrekt pH. Det ger en förklaring till varför ytan där vi odlar grönsaker var så miserabel när vi startade. När vi grävde vårt första kvarter så hittade vi inte en enda daggmask. Marken hade varit utarrenderad i många år till en bonde som skördade vall och inte tillförde någonting eftersom ytan låg långt ifrån hans egen gård. Marken var hårt packad och sandjorden var i princip död.

När vi grävt våra bäddar i första kvarteret tillförde vi stallgödsel och täckte sedan med organiskt material. Vi tillförde EM och såg till att jorden var täckt. Vi har också tillfört ganska stora mängder stenmjöl som vi köpte en storsäck av. Inför årets odling tog vi jordprov och fick hjälp av rådgivare på länstyrelsen när det gäller gödsling. Vi har tillfört kalk, bor, magnesium och koppar. Idag är ytan något helt annat. Den är full med mask och skördarna blir större för varje år. Det som verkade hopplöst i början börjar se riktigt bra ut.

Ett annat bra sätt att få fart på en jord är att odla växter med stort rotsystem. Ju större rotsystem desto snabbare sker omställningen. Paulina gjorde en spaning om att grönsakssorter med välutvecklat rotsystem kommer att bli viktigare i framtiden då de klarar torka bättre men också för att de får lättare att ta upp näring. Därför kan det vara bra att odla t.ex. lucern som har ett stort rotsystem.

Hon berättade att den stora daggmasken är extra viktig i en bra jord eftersom den kan ta sig ner till alven, men att den kräver varsam hantering. Den gillar inte hårt packad jord.

Den mindre åkerdaggmasken är lättare att etablera men tar sig inte lika djupt.

Det finns ekologiska odlare som gör 25 bearbetningar per år! Det tror man inte är möjligt men så är det tydligen. Efter 15 år med så mycket körning i odlingen så är i princip allt microliv borta och det växer mycket dåligt. Fem körningar per år betecknade hon som lite och då kan man behålla microlivet. Vi kör inga maskiner alls och kanske är det en bidragande orsak till varför vår jords återhämtning har gått så pass fort.

Att ha marken bevuxen på vintern är också gynnsamt för microlivet. Man kan t.ex. så en gröngödslingsgröda ganska sent på året för att ha marken täckt. Vi har sått in honungsört efter huvudgrödan och den är fortfarande grön. Sedan berättade hon att honungsört inte bör sås innan potatis, morrötter eller rödbeta. Nu måste vi kolla vad vi har planerat i bäddarna med honungsört. Det kan bli till att flytta om några bäddar.

Oljerättika verkar också vara en bra gröngödslingsgröda men bara om man inte odlar kål. Blodklöver fungerar också bra och binder kväve men den behöver sås så tidigt att den hinner blomma för att inte bli tvåårig om det inte blir frost. Detta brukar bara vara ett problem i Skåne.

Hon talade sig varm om stallgödsel eftersom den är en rik kaliumkälla men att det ibland kan vara svårt att få tag på. Hon rekommenderade att man hade egna djur för att ha egen tillgång till stallgödsel och det har ju vi. Bäst är det om man låter stallgödseln brinna innan man använder den och vi har nu börjat lägga vår ströbädd på gödselplattan så den får brinna ett år innan vi använder den. Vi gräver om den några gånger för att processen ska ta fart.

Hon rekommenderade följande gödselmedel vid olika brister:

  • Fosforbrist – hönsgödsel
  • Kaliumbrist – Djupströbädd eller kaliumsulfat
  • Svavelbrist – Kiserit
  • Magnesuimbrist – bladgödsling
  • Borbrist – grundgödsla eller bladgödsla
  • Kvävebrist – Stanngödsel eller gröngödsel

Sedan kom hon in på biokol och det finns inte så mycket forskning på hur gynnsamt det är för odlingen gjort i Sverige än så länge men effekterna sägs vara stora. Biokolsinblandning har störst effekt på lättare sandjordar (som vi har) än på lerjordar eller jordar med hög mullhalt.

Biokolen bidrar till jordens bördighet genom att den har så stor yta och därmed kan lagra mycket mikroliv och näring. Innan man gräver ner biokolen i sin odling bör den prepareras med näring. Till det kan man använda hönsgödsel eller urin. Eftersom vi säljer våra grönsaker så funkar inte urin men hönsgödsel har vi gott om.

Allra helst skulle jag vilja ha en egen anläggning för att göra biokol. Allra helst i anslutning till ett växthus så man kan kola kalla dagar på våren och hösten och ta vara på värmen som bildas till att värma upp växthuset. Vi har inte tillsatt någon biokol i vår jord än men det finns en anläggning på kinnekulle där en gård har byggt en privat anläggning för att värma upp ett slott. De säljer biokol och vi har skickat ett meddelande för att kolla upp vad det skulle kosta och om de har någon över att sälja. Annars finns det biokol att köpa från flera företag men vi gillar det småskaliga nära.

Att vara grönsaksodlare handlar nästan mer om att odla en bra jord än att odla själva grönsakerna. Har man en bra jord fylld med liv och organiskt material så får man så mycket mindre problem med torka, väta och sjukdomar. Det blir så mycket lättare så det är väl värd investering att tänka mycket på jorden.

Nästa säsong kommer vi att tillföra mer stenmjöl, EM, stallgödsel, mer kalk, kanske biokol och odla mer gröngödslingsväxter. Vi har gjort en del försök i år med klöver under kål och det har känts bra. Det ska vi fortsätta med men vi ska också bli bättre på att avsluta säsongen med gröngödsling så fort vi har slutskördat något.

Efter Paulina talade Ann-Charlotte Wallenhammar om mellangrödor men kanske började mitt halvförkylda huvud bli trött eller också var det inte lika relevant för vår verksamhet. Inte heller genomgången av vilka stöd som finns att söka kändes lika intressant utan det var helt klart Paulinas genomgång av bördighet.