Kallmurad jordkällare

Så här såg jordkällaren ut vid övertaget. Den behövde verkligen renoveras och för att det skulle gå att göra så behövde först den gamla överbyggnaden rivas och jord och annan bröte skottas bort för att få fram stenvalvet.

Jordkällaren såg vid första anblicken inte mycket ut för världen. Det saknades takpannor och en hel del virke såg rätt så ruttet ut och bak- och framsida har också fått sig ett par törnar under åren. För att kunna hålla större lager av t.ex. potatis under vintern så ville Sara och Guillaume sätta jordkällaren i stånd igen.

Flera stenar hade flyttat på sig men det var svårt att avgöra skicket med den gamla överbyggnaden på. Att den skulle bort och ersättas med en ny var givet men det var spännande att få fram stenvalvet för att se skicket på det.

Men innan arbetet startar en arbetsdag så är det dags för det traditionsenliga kaffet. En bra start på alla arbetsdagar där vi stämmer av med varandra och där nya deltagare får en chans att bekanta sig med alla.

Första uppgiften på första helgen för två år sedan blev att ta av allt tegel. Det har det här gänget gjort förr så det gick snabbt med langningskedjor. Pannorna är enkupigt tegel av en gammal sort där vissa pannor var charmigt böjda. De sorterades i trasiga, hela och böjda. De hela ska användas igen och de trasiga blir fylle någonstans. De böjda var bara charmiga.

När teglet väl var borta såg man den krokiga läkten som bitvis var rätt rutten. Takstolarna var i förvånansvärt gott skick och gick att gå på.

På ett ställe upptäckte vi ett stort myrbo. Det fanns erfarenhet i gruppen av stora problem när man försökt flytta ett myrbo och alla myrorna försökte hitta hem igen. När de inte gjorde det började de bygga nya bo på flera ställen på tomten. Beslut togs därför om att stoppa ner så mycket som möjligt av boet i en säck och köra iväg det långt ut i skogen. Där hoppas vi att de får det bra.

Sedan började ett skitigt jobb med att ta bort allt material som lagts ovanpå stenvalvet som isolering. Sågspån, torv, jord och förmodligen en hel del annat som är svårt att identifiera när många år har passerat.

Valvet är byggt av tunna stenar som lagts på varandra så de kilar fast varandra till ett valv.

Maria som är timmerkvinna var den som skulle bygga den nya överbyggnaden och hon ledde arbetet under dagen.

Vi undvek att gå på stenvalvet då vi inte riktigt visste hur mycket det bar. Istället stod vi på takreglarna och borstade och skottade ner materialet.

När vi kommit en bit på väg så kom Henrik som helg nummer två skulle leda arbetet med att kallmura jordkällaren och fixa det som inte är helt ok innan Maria skulle börja bygga överbyggnaden.

Henrik bedömde att jordkällaren trots allt var i mycket gott skick. Det är bara en sten som saknas på själva valvet. Det som behöver åtgärdas är framför allt de båda gavlarna.

Efter lunch sågade vi itu den gamla överbyggnaden och slängde allt på en släpkärra. Sen såg vi fram mot nästa helg när vi skulle få lära oss kallmura. Arbetsdagarna är bra av många skäl men ett skäl är att vi känner att vi lär oss mycket nytt.

På Östäng har vi inte någon fristående jordkällare men väl en under vårt hus. De första åren använde vi den till potatis och rotfrukter men sedan vi skaffade kylrum så är det mycket mer praktiskt att använda det. Vår jordkällare håller dessutom lite för hög temperatur för att fungera optimalt eftersom huset läcker en hel del värme ner. Vi uppskattar dock att vi har den ifall vi skulle ställas inför längre perioder utan el. Jordkällare är fantastiska att lagra potatis och rotfrukter i utan att det drar någon energi och de funkar dessutom lika bra om elen går. Då är jordkällaren guld värd. Vi hade också gärna haft en fristående nergrävd i en slänt med dubbla dörrar men det kommer nog stå på önskelistan i många år framöver.

Kallmurning är ett begrepp som var nytt för oss och ett begrepp som kan tyckas enkelt men där det finns enormt mycket att lära sig. När vi tänker på att mura föreställer vi oss en process som innefattar någon form av bruk som cement, kalkbruk eller något annat. Att kallmura handlar dock om att helt enkelt stapla stenar på varandra utan bruk. Fast så vidare enkelt är det inte. Det tar lång tid att hitta rätt sten som passar och som kan ligga still i hundra år utan att rubbas och det är mycket att tänka på för att få det rätt.

Själva valvet på jordkällaren är i gott skick medan framsidan och baksidan behöver muras om. Framsidan har rubbats dels av en gigantisk rot som växt igenom muren men också av snöröjningen.

Baksidan ser inte heller jättetoppen ut. Henrik ledde arbetet med kallmurningen och gick igenom olika begrepp och tekniker. Mycket tid gick åt till att leta efter rätt sten. Det är skönt att kunna kalla in duktiga hantverkare som kan leda arbetet och att vi därigenom lär oss nya tekniker.

Efter arbetsdagen murade Henrik färdigt både framsidan och baksidan eftersom vi trots många timmar inte hann klart.

Därefter gick veckorna och månaderna och vi var inte inkopplade på arbetet. Maria byggde överbyggnaden och Magnus byggde dörrarna.

Allt målades med roslagsmahogny som består av lika delar trätjära, kokt linolja och balsamterpentin.

Så var det dags för den sista arbetsdagen som fokuserade på jordkällaren. Lera hade blandats till och vår uppgift var att täta med lera så inte mössen kan ta sig in men också för att inte bös och sand ska trilla in mellan stenarna.

För att hålla så jämn sval temperatur som möjligt i jordkällaren så har den två dörrar med en liten ”hall” emellan. Därav två dörrar.

För att göra det tätt mellan karmen och stenarna så jobbade vi med mindre stenar och en lerblandning med hampaströ i. I stora håligheter stoppades mindre stenar och sedan kletades lera på och i skarvarna för att göra allt tätt.

Inne i själva valvet tätades taket på samma sätt.

Arbetet med jordkällaren har tagit flera år och det är inte undra på att Sara ser så nöjd ut framför den nästan klara jordkällaren. Skillnaden mot hur den såg ut när vi började är enorm.

En gedigen handbok för kallmurning finns för nedladdning. Den är skriven av Joakim Lilja för Göteborgs Universitet med stöd av Länstyrelsen i Örebro län.

Under en arbetsdag med flera deltagare så hinns mycket med. Vi hann även med att bygga en ny del av hönsgården och att gräva ut runt ett uthus.

Det är märkligt att det kan kännas så angeläget och bra trots att det inte var vår egen jordkällare vi arbetade med. Vi kommer aldrig att lagra en enda potatis där men vi har lärt oss mycket genom att bara hjälpa till.