Så här i påsktider när många är lediga vill man gärna hinna umgås med vänner och släkt. I lamningstider kan det vara lite knepigt. Vi vågar inte riktigt lova bort oss och garderar oss gärna med att vi kanske måste lämna återbud i sista sekund. Igår var vi bortbjudna. Vi kollade tackorna extra noga så att ingen var på gång.  Det fungerade bra. Inga lamningar. Vi hade barnen kvar hemma som kunde kolla med jämna mellanrum och lovade att ringa hem oss om något var på gång. Kändes lyxigt att kunna vara ute en hel kväll utan att behöva avbryta.

I dag skulle vi på påsklunch hemma hos min syster klockan två. Det fanns inga tecken på lamning idag heller. Jag var ute vid elva tiden och då var alla tre tackorna som är kvar lugna och fina utan tecken på att sätta igång. Halv ett hör jag ett annorlunda ljud från fårhuset och när jag kommer dit ser jag att en tacka har värkar och är på gång. Huvud och två klövar syns och då vet man nästan säkert att det kommer att gå bra.  Det blir värre och värre och hon lät rätt mycket.

De är så olika. En del lammar nästan helt tysta medan andra vrålar högt.

Hon lyckades få ur sig två lamm i relativ rask följd. Lamm nummer två såg först helt livlöst ut men det dröjer inte många minuter innan de försöker ta sig upp på benen. Man blir helt imponerad över hur mycket livskraft det finns direkt efter födseln.

Vi tog båda lammen och tackan över i en lamningsbox, mjölkade ur så vi såg att det kom mjölk i båda spanarna. Tackan tog hand om lammen på ett exemplariskt sätt. Vi såg sedan till att de hade vatten och foder och att båda lammen kom upp på benen och drack. Sedan var det dags att åka. Det känns bra när tackorna har vett på att lamma i tid så vi inte missade den årliga påsklunchen även om vi inte vågade stanna borta hur länge som helst.