När vi kläckte löpanksägg i kläckaren föddes sju drakar och en anka som det heter på fackspråk. Den könsfördelningen är ju långt från perfekt, särskilt med tanke på att flera hanar som försöker para sig samtidigt med en hona kan dränka henne om parningen sker i vatten. Det gick illa för två av våra mignonankor tidigare men löpankor är inte lika vattenberoende och parningarna sker på land så vår enda hona har inte drunknat.

Nu ligger hon och ruvar i sin ensamhet i ett mörkt hörn.

Hon håller sig så dold som möjligt men det hörs ett väsande när någon kommer nära och så passar hon på att äta lite när hennes två kavaljerer kommer hem på kvällskvisten. De andra fem hanarna bor i båset intill.

Under våren har våra löpankor varit fantastiskt effektiva på att äta sniglar men sedan honan lade sig för att ruva är arbetsmoralen inte densamma.

Honan var den som ledde flocken mot fler feta sniglar, hon hade koll på hotande faror och såg till att återtåget inte skars av. Utan henne har det blivit betydligt mer drällande och lata dagar vilket är illa nu i en regnperiod när mördarsniglarna verkar regna från himlen. Suck!

Vi hoppas att könsfördelningen blir bättre i nästa kull. För effektivitetens och arbetsmoralens skull.