Det här har vi sett fram mot med skräckblandad förtjusning. Det är alltid lurig att lunta men det är ett bra sätt att få i ordning välkomstbete till lammen vi snart har på gården. Vi började tidigt på morgonen men det visade sig vara alldeles för vått i gräset med frosten kvar i skuggorna. Så vi blev tvungna att ta en fika innan vi satte igång ordentligt. Fantastiskt väder i solen. 
Ett skifte har inte varit betat på länge så det var fullt av gammalt fjolårsgräs och småsly. Idag hade vi besök av släktingar och vänner så det kändes som ett bra tillfälle eftersom vi då var många som kunde vakta så elden inte spred sig. 
Efter kaffet gick det bättre. Elden tog sig snabbt och det gällde att vara på sin vakt på alla sidor. Skönt att äntligen få en dag med bra väder.
När jag och Jonas var på kurs i höstas pratade vi med personal på Länstyrelsen som arrangerar eldningskurser. Av dem fick vi tipset att ta en liten bit i taget och börja elda i motvind.
Vi ville inte gärna bränna ner ladugården så vi preparerade en brandgata genom att slå gräset där med lie och spola vatten på.Sen hade vi väg på två sidor och en liten bäck på den tredje så det kändes relativt säkert.
Fullt utrustade med vattendränkta grangrenar, hinkar, vattenkannor och räfsor så satte vi igång. Vattenslangen var dessutom framdragen hela vägen. Men det blir ändå läskigt när det kommer kastvindar som får elden att flamma upp. När gräset brunnit klart visade sig mängder med veketåg. Vi visste att den fanns där men nu syntes den väldigt tydligt. Någon som har tips på hur man får bukt med det? Fåren lär inte beta av det i alla fall så vi har slagit det med lie. Vi får se hur det går. 
Kanske är det just osäkerheten som gör luntning så roligt. Att man hela tiden känner sig lite osäker på vad man håller på med. Att leka med elden…
Lite vedstapling, kvickrotsgrävning och omplantering av tomatplantor hanns också med plus att farfar monterade in en ny duschblandare som ersatte en gammal trasig. En bra dag helt enkelt.
Lämna ett svar