Sedan i torsdags har jag (Ylva) varit med Pella Thiel och Miriam Thorén från Skenora Gård på Ingarö, Susanne Velander Vretare från gården Sven Nils i Mannarp och Helena Ullmark från gården Elfvabjer hos Helena von Bothmer på Kosters Trädgårdar för att göra en Permakulturdesign. Årets höjdpunkt! Det är fjärde gången vi träffas och gör den här typen av design. Första året träffades vi på Östäng, andra på Skenora Gård, tredje på Sven Nils och nu på Koster. Helena och Stefan von Bothmer har bott på Koster sedan många år. Helena har lång erfarenhet av Permakultur och de flesta av oss andra har gjort vår PDC (Permakultur Design Course) med henne som lärare.
Vi sammanstrålade i Göteborg för vidare färd upp till Strömstad där vi tog Kosterbåten ut till Sydkoster där Helena mötte oss. Första kvällen gick åt till att uppdatera varandra på vad som hänt sedan vi sågs sist för ett år sedan och att försöka sätta oss in i de behov som vi skulle försöka adressera på Kosters Trädgårdar. Platsen är redan designad utifrån Permakulturprinciper och vi funderade nog en hel del lite till mans på vad vi skulle kunna bidra med i designväg. 
Vi tog en rundtur i det tilltagande mörkret ner till växthuset där Helena sått en hel del i krukor som stod på underbevattningsmattor och golvvärmeslingor. 
Vi gick också ner och pratade med Anna och Ida i restaurangen och tog oss ett glas vin och inspekterade den nya tillbyggnaden som rymmer bageri, kylrum, frysrum, personalutrymmen och förråd. Själva restaurangen är byggd av halmbalar medan tillbyggnaden är gjord av träullit med takisolering av cellulosafibrer. 
Efter en kväll med många samtal utkristalliserade sig ett behov av att finna kopplingar mellan Kosters Trädgårdar och det omgivande lokalsamhället. Helena och Stefan har en tydlig vilja att påverka samhället i hållbar riktning och insikten om att vi aldrig är hållbarare än vårt omgivande samhälle får oss att inse att det inte räcker att designa den egna gården eller platsen. 
Därför blev vårt uppdrag att hitta kopplingar mellan Kosters Trädgårdar och det omgivande samhället genom att identifiera möjliga aktiviteter och samarbeten. Hur ökar man kontakterna? Hur får man fler kosterbor att samarbeta och bygga nätverk? Hur involverar man ungdomar och boende på Koster i en gemensam strävan efter ett gott samhälle där människor trivs och lever i samklang med naturen? Hur ökar man Kosters resiliens?
Befolkningen på Koster har minskat med 60 personer de senaste sex åren och är nere på runt 300 personer. Minskningen gäller alla åldersgrupper förutom de över 65. Andelen pensionärer är 42% och medelåldern är 55 år. Det finns fortfarande en skola på ön men den är ständigt nedläggningshotad. Problemet är inte att det saknas jobb på Koster för de finns. Problemet är snarare att fastighetspriserna är så höga så de hus som säljs går till fritidsboende med god ekonomi. Ett annat problem är att båtarna inte går så bra kvällstid vilket gör att det är svårt att pendla in till fastlandet om man bor på öarna.
När det gäller turisterna är situationen en annan eftersom turistströmmen ständigt ökar. Koster är fantastiskt. En lugn miljö med vacker natur. Årligen kommer ungefär 300 000 turister till Koster. Kosters Trädgårdar har ett rykte långt utanför Koster. Förmodligen har de flesta svenskar som intresserar sig för permakultur eller odling hört talas om Helena von Bothmer och det är årligen många, framför allt unga människor, som kommer till Kosters Trädgårdar som volontärer, wwoofare, praktikanter, kursdeltagare eller för att jobba i restaurangen. Från början drevs restaurangen av Stefan och Helena själva men nu drivs den av ett kooperativ. Det som odlas i trädgården utanför restaurangen och i växthuset en bit bort säljs i gårdsbutiken eller till restaurangen. Det finns dock ett stort behov av mer matproduktion under sommarhalvåret för att alla turister ska få mat ifrån ön.
Detta är bakgrunden till den designuppgift som vi tog oss an. En design som utgår ifrån permakulturens tre grundtankar. 
Fredag morgon började med frukost och en rundtur i omgivningarna i ett snötäckt landskap. 
Snö är vackert och lägger sig som en förlåtande matta över allt grått och brunt i naturen. Alla ljud blir lägre och på Koster där det nästan inte finns några motorfordon blir det magiskt. 
Vi diskuterade och funderade och samlade på oss fakta, anekdoter och intryck. Sedan gick vi tillbaka in och försökte jobba utifrån Looby Macnamaras Design Web. 
Vi hade också principerna bakom Permakultur som utgångspunkt. 
Vi började med att identifiera visionen: Ett samhälle med välmående människor i samklang med naturen. Därefter tittade vi på vilka aktörer som kan finns till hjälp med att förverkliga visionen. Hembygdsföreningen, Strömstads kommun, fastboende på Koster, Kosterhavsförvaltningen, turister med flera. Hur kan alla samverka för att nå visionen. Vi försökte också identifiera begränsningar och gamla mönster som kan verka som hinder i arbetet men som kan gå att bryta om man adresserar dem på ett annat sätt. Därefter övergick vi till att spåna idéer kring vad en kan göra. 
Alla idéer skrevs ner på lappar som vi sedan sorterade i olika områden. 
Under sorterandet väcktes nya idéer och fler lappar fick skrivas. De områden vi identifierade var kommunikation, ökad produktion och ökade kopplingar till bygden.
Vill en påverka sin omgivning är kommunikation en mycket viktig del. Mycket som görs på Kosters trädgårdar är självklart för dem som lever och verkar där men kanske inte för besökaren. Vi diskuterade vikten av subjektivitet på hemsidan och möjligheten att bjuda in andra på Koster att finnas och synas i trädgården. En ökad produktion av ägg är dels en inkomstkälla men också ett sätt att kommunicera med köparna. Genom att informera om hur hönorna lever och samverkar med odlingarna kan förståelsen ökas för ekosystemet och för de kopplingar som eftersträvas inom permakultur. Kanske skulle en till och med kunna hyra ut sommarhönor för dem som vill pröva på att äga höns under en begränsad tid?
I anslutning till trädgården finns ett nybyggt toaletthus med komposttoaletter. På så sätt kan näringsämnen i bajs och kiss tas tillvara och användas för att gödsla grödor. För många människor kan det kännas främmande och därför är det viktigt att informera om varför de har valt den här lösningen istället för vanliga spoltoaletter. Annars kan det uppfattas som ett val gjort för att det är billigare trots att det är ett mycket medvetet val utifrån hållbarhetstanken. 
Det finns en skulpturpark bakom restaurangen. I den har det byggts ett hus i samklang med naturen. Husets tak har fått anpassa sig till en tall som växer på platsen. Det är vackert och väcker förmodligen många tankar hos besökaren. 
På hönshusets vägg hänger tre svarta tavlor med information. Vi identifierade behovet av fler skyltar med korta texter på fler ställen i trädgården för att medvetandegöra besökarna och få dem att tänka till.
Att skapa delaktighet på Kosters Trädgårdar kan bland annat uppnås genom att till exempel bjuda in skolans elever till att bygga fågelholkar som de sätter sina namn på och som sedan får hängas upp i trädgården. Det kan leda till en diskussion om biologisk mångfald och göra att eleverna känner att de är välkomna på platsen. Vi föreslog också att en skulle sätta upp skyltar som pekar ut möjligheten till vandringar genom trädgården ut i naturreservatet. Ju fler människor som rör sig i området desto fler kontakter kan skapas. 
Alla idéer kopplar på ett eller annat sätt till varandra och vi försökte se hur olika aktörer på Koster genom våra idéer kunde bli en del av en större helhet. Det kommer att byggas nya bostäder på Koster för att locka fler fastboende till ön. Trots att befolkningen minskar så finns det inte massa tomma hus utan de ägs av sommargäster. Billiga bostäder kan få fler att flytta till Koster. Kan en då locka unga entreprenörer som vill producera livsmedel i olika former så kan självförsörjningsgraden öka och fler finna sin utkomst ifrån ön. Vi diskuterade, att med Stadslandet i Göteborg som förebild, om man i samarbete med kommunen kunde få igång fler grönsaksodlingar. Klimatet är bra, avsättning för grödorna finns redan och bra jordar finns också. Kunnande i grönsaksodling finns redan på Kosters trädgårdar så förutsättningarna är goda. Det finns mycket mer att säga kring designen vi gjorde men det kan räcka så länge. På lördag förmiddag efter frukost var det dags för presentation.
Vi fick chans att berätta om våra idéer för Helena, Ida och Jonathan. Ida är ansvarig för odlingarna på sommaren tillsammans med Helena och Jonathan har tidigare varit lärling på Kosters trädgårdar och är ni inne i en diplomeringsprocess inom permakultur med Helena som handledare. 
Därefter var det dags att avsluta och packa ihop för hemfärd. Trötta, fulla av idéer och nöjda gav vi oss av mot båten.
Färjan tar cirka 40 minuter in till Strömstad. Inte värre än att ta tåget från Alingsås till Göteborg. Det borde inte vara ett hinder men upplevs ändå som ett av många.
På kajen stod Helena och vinkade av oss. Vi hoppas att hon är nöjd med resultatet. Vi var i alla fall eniga om att vi allihop har fått nya idéer kring hur vi kan utveckla våra egna platser. Nästa gång vi ses kommer att vara i januari eller februari 2019 på Östängs Gård. Vårt arbete på gården tar avstamp i den design dessa människor gjorde i oktober 2014 då vi tog över gården. Då lade vi upp en fyraårsplan för utvecklandet av gården. Vi följer den inte slaviskt men känner att vi ändå är på god väg att förverkliga många av de tankar som uppkom den helgen i oktober. Det kommer att bli mycket spännande att tillsammans med detta kompetenta gäng lägga upp kommande planer. 
Länkar till tidigare träffar:
Tack för fantastisk dokumentation som vanligt Ylva! Ni är mitt enda Håp!
(du skulle kunna länka till dina andra inlägg om våra platser, det kunde vara fint).
Dessa krav… 🙂