Skurkloss

När vi bygger badrum behöver vi dölja vår tekniktank som inte riktigt passar in i stilen utan mer ser ut som en rymdstation. Det ska vi göra genom att bygga förvaringsutrymmen i trä. Vi vill efterlikna de trädetaljer som redan finns i rummet så vi sätter upp handhyvlade fönsterfoder, dörrfoder och skurklossar.

Fönster och dörrfoder har Magnus på Trampverkstan hjälpt oss att tillverka. Han är fenomenal på att handhyvla gamla lister så de får samma profil som de som finns på plats. Skurklossen klarar vi dock av att tillverka själva.

Vi har hittat en lös gammal skurkloss när vi kröp in i det dolda utrymmet under trappan. Tittar man på baksidan av den så ser man att den är gjord av en vanlig ohyvlad entumsbräda. Skurklossarna i det rum där vi bygger badrum är 19 centimeter höga, elva centimeter breda och två och en halv centimeter tjocka på ena sidan och en och en halv centimeter tjock på den andra. Sex centimeter av bredden är plankans ursprungliga tjocklek men sedan sluttar de sista fem centimetrarna tills det är en och en halv centimeter kvar.

Skurklossen sätter man längst ner på dörrfodret så att anslutningen till golvlisten blir snygg. Skurklossar kan vara mer eller mindre dekorerade men våra är väldigt enkla.

Jag tog helt enkelt en entumsbräda och sågade av 38 centimeter. Sedan klöv jag brädan så den blev elva centimeter bred. Därefter körde jag den upprepade gånger i rikt- och planhyveln tills jag hade hyvlat ner fem centimeters bredd så det sluttade.

Därefter sågade jag itu brädan så jag fick två stycken 19 centimeters skurklossar som jag slipade och fasade av kanterna på. Baksidan är fortfarande rå precis som på den skadade skurkloss vi hittade under trappan.

Det är så roligt när man kan göra saker själv. Magnus har visat oss hur man handhyvlar lister och några av de fönsterlister vi sätter upp i badrummet har Tilda gjort.

Någon gång i framtiden vill vi inreda en riktig träverkstad i ladugården som går att värma upp på vintern så man kan stå där ute och jobba. Jag skulle väldigt gärna lära mig att handhyvla och tillverka allt vi behöver nu när vi börjar renovera inomhus. Det gör stor skillnad i intryck och utförande om man köper industritillverkade dörrfoder eller om man handhyvlar och får de speciella profiler som finns i huset från början.

Skurkloss kallas även fodersockel, bottenklots, sockelkloss, skurlapp, ryttare eller foderkloss när man försöker googla på det och de finns att köpa färdiga för 130 kronor och uppåt.

Det finns många tvärsäkert uttryckta åsikter om varför man har skurklossar på internet men frågan är om någon egentligen vet.

Namnet skurkloss för ju tankarna till skurning av golv och det får många att tänka att det är det som är skälet till varför skurklossarna fanns. På många webbsidor så hävdar de att det myckna skurandet gjorde att nederdelen av dörrfodren ruttnade och då var det bra att kunna byta bara den delen och slippa byta hela fodret.

Så här skriver till exempel Heinemann snickeri ”Förr i tiden då man skurade golven med rikligt med vatten, hinkvis. Blev ofta den understa delen av dörrfodret i mycket dålig kondition, nästan ruttnat. Då bytte man helt enkelt ut den. Så det är inte alltid den biten har samma profilering som dörrfodret. På den tiden fanns det ett litet skurhål i ytterväggen dit golvet lutade, även där ruttnade det kan jag tillägga. Inte så konstigt eftersom hinkvis med såpvatten flödade över golven emellanåt.”

Det låter rätt osannolikt tycker jag. Gamla trägolv – åtminstone vår årgång på hus – döljer ofta ett tjockt lager sågspån. Golvbrädorna kan vara spontade men ändå så skulle ganska mycket vatten komma ner i sågspånen om man lätt hinkvis med såpvatten flöda över golvet. Troligare är väl att man använde skurborste och arbetade med den fuktad i en hink och där man sedan torkade upp överbliven fukt och såpa.

Jag tänkte också att om dörrfodret ruttnade så borde ju hela golvlisten också ruttna men sedan kom jag på att det ju självklart är skillnad på hur mycket ändträt på ett nedåtgående dörrfoder drar upp om man jämför med hur mycket trät i en golvlist drar till sig.

På ett annat ställe hävdas det att det myckna skurandet och annat slitage gjorde att trösklarna ruttnade och blev slitna och behövde bytas och då skulle skurklossarna vara lätta att lossa för att tröskeln skulle kunna bytas. På wikipedia skriver de att golven i husen ofta ruttnade förr då man hade jord ända upp till golvbrädorna. Dessa byttes ofta och om man hade skurklossar så kunde dörrfodren sitta kvar när resten byttes ut.

Nacka byggnadsvård hänvisar till Stockholms länsmuseum som skriver ”Där dörrfoder och golvsockel möttes utfördes fram till 1920-talet nästan alltid en fodersockel, även kallad skursockel. Fodersockeln ”tog ned” dörrfodret till golvet. Dörrfodret stod på fodersockeln som mestadels var slät med en fasad kant. Fodersockeln var vanligen av samma höjd eller något högre än sockeln. Vid skador behövde bara fodersockeln bytas ut istället för hela fodret.”

På några ställen där de säljer skurklossar beskriver de dem som ett smidigt sätt att få en snygg övergång mellan dörrfoder och golvlist. Och det stämmer ju. Ett profilerat dörrfoder som övergår i en golvlist med en annan profil är väldigt svårt att få snyggt.

Idag har jag varit inne i vår närmaste stad Alingsås som ju är känt för sina gamla trähus. Där såg jag flera exempel på exteriöra avslut på både fönster och dörrfoder som hade ”skurklossar” eller annorlunda avslut nedtill.

Här är ju skälet inte att man häller hinkvis med vatten på utan det verkar mer vara en stilgrej.

Sen hittade jag en blogg där de citerar byggnadsantikvarien AnnMarie Gunnarsson som hävdar att skurklossarna och profilerade dörrfoder är en förenkling av praktfulla gamla dörromfattningar från romartiden.

På Wikipedia kan man läsa ”Foderlisten bildar ett intryck av en bärande pelare som bär upp valvet över dörröppningen. Skurklossen utgör då pelarens bas enligt klassisk arkitektur. ”

En sväng till biblioteket gjorde att jag hittade boken Tidstypiskt – Arkitekturdetaljer i flerbostadshus 1880-1990 där man kan läsa ”Fodersocklar avslutar dörrfodren mot golvet. Hela omfattningen runt dörren kan spegla en kvardröjande idé om dörröppningar i klassicistisk stil, fodren utgör pelare, överstycket kapitäl och fodersockeln en enkelt utformad bas.

Det råder alltså delade meningar om funktion och ursprung när det gäller skurklossar. Vi kommer inte att låta hinkvis med vatten flöda över golvet och förhoppningsvis kommer vi inte att behöva byta ut vare sig skurklossar eller golv men vi är glada över våra skurklossar som gör det så mycket lättare att få en snygg övergång mellan golvlister och dörrfoder.