På söndagen började vi med ett studiebesök på Lilla Skräddarröd som drivs av Jona och Etta Holmdahl. De är båda konstnärer och driver Gylleboverket där vi var dagen innan men Lilla Skräddarröd är gården de bor på och där de vill skapa ett hållbart system utifrån permakulturprinciper.

Vi fick sällskap på visningen av flera andra som deltog i festivalen dagen innan och började med en presentationsrunda.

De kallar sin plats ”BÅT I SKOGEN” med förklaringen: ”BÅT I SKOGEN – hamn för radikala nomader är en experimentplats och utforskningsstation för resilienta system & förankringsprocesser.” På en före detta mager åker står en båt. Runt båten har de planterat en mängd nötträd som på sikt ska bilda en tre hektar stor skog. Varje nötträd har fått ett amträd i form av en al. Tanken är att alen ska hjälpa till att binda kväve så att nötträdet får hjälp med näringstillförseln. Flera av träden har också fått andra växter som sällskap såsom vallört och olika ärtbuskar.

Om man inte visste vad man tittade på så skulle man kunna få för sig att platsen är övergiven. Det är inte speciellt vackert med en rostig båt och högvuxet gräs och vid första anblicken ser det ut som sly som håller på att ta över platsen. Men om man vet vad man tittar på och har lite fantasi så kan man tänka sig att det kommer att bli en fantastisk nötskog så småningom. Här växer hassel, kastanjer, brödgran, pinjetall, mandel och valnötter som kommer att producera kaloririka livsmedel för en framtid där vi kanske kommer att behöva förlita oss mer på perenna grödor. I träden klättrar vinrankor och minikiwis och under träden växer bärbuskar, örter och perenna grönsaker. Idag kan de skörda en del nötter till familjen men planerna är större än så. Tio år fram i tiden beräknas skörden till 10 ton/år och ytterligare 10 år framåt upp till 25 ton/år i ett system som behöver väldigt lite underhåll och där skörden kan ske för hand. Titta gärna på filmen Food Forest: Growing a sweet chestnut and walnut forest / orchard in Northern Europe climate gjord av Maja Lindström.

Jona och Etta berättar engagerat om sitt arbete med att plantera träd efter träd. Ofta hör man rådet att man ska hålla marken bar under fruktträd men Jona, som har en bakgrund som trädgårdsmästare och arborist förklarar att när träden väl etablerat sig så hjälper växtligheten marken att hålla fukt så man inte behöver vattna så mycket. När amträdet växt sig för stort och skuggar sitt nötträd så kan man helt enkelt bara bryta av toppen för att hålla nere höjden på det.

De lägger ofta organiskt material runt sina träd för att öka på mullhalten och den biologiska mångfalden. Trädet nedan har fått sällskap av en vallört som tar upp mineraler från djupa jordlager och där man kan slå av bladen och låta dem ligga runt trädet som gödning.

I backen ner ifrån nötskogen har de anlagt så kallade ”swales” som innebär att man gräver diken längs med sluttningen inte för att leda bort vatten utanför att hålla kvar vatten i landskapet. Materialet ur dikena lägger man sedan. upp som en vall nedanför diket och där planterar man sina träd. På bilden nedan är det en valnöt och den har fått sällskap av kvävefixerande växter.

Problemet här verkar dock vara att nötträden fått för mycket kväve så de inte siktar in sig på att leverera nötter utan lägger fokus på att utveckla stam och grenar.

I vår skogsträdgård har vi planterat alla växter väldigt mycket glesare. Frågan är vad de mår bäst av. Vi har försökt utgå ifrån hur stora träden blir när de är fullvuxna men efterliknar man naturen så är det ju inte så det går till utan träd frösår sig tätt och sedan får något träd övertaget och växer ifrån de andra. Det är slående under hela vår resa att vi skulle kunna sätta våra växter mycket tätare än vad vi gör.

Körsbärsträdet ovan har fått sin topp avsågad för att det ska vara lätt att plocka körsbären.

Bakom boningshuset låg en mängd stockar av lövträd uppe på ett metallstativ där det satt koppartejp runt benen för att inte sniglarna skulle krypa upp. Stockarna är inokulerade med bland annat shitakisvamp. När svampens mycel tagit över hela stocken så kan den börja producera svamp. Slår man på stocken för att imitera att trädet faller till marken så börjar svamparna titta ut några dagar senare. Man behöver inte köpa dyra pluggar utan kan helt enkelt ta svamp och stoppa in i hål i en stock. Helst ska det vara en stock som är fälld ungefär en vecka tidigare för då har trädets försvar mot svamp avtagit. Man ska inte heller vänta för länge för då kommer andra svampar att ha tagit över stocken och den önskade svampen får svårare att etablera sig.

Vi gick vidare för att titta på en fiffig växthuslösning där de har ett rör som går upp till taket för att suga in den varma luft som samlas högst upp.

I andra änden av röret sitter det en fläkt som drar ner luften och släpper ut den i markhöjd. På så sätt kan säsongen förlängas något genom att varm luft sprids nere där växterna finns.

När Jona och Etta tog över Lilla Skräddarröd var det gräsmatta framför huset. Idag är det istället fullt av perenna växter.

De har skapat olika nivåskillnader av det material som de grävde ut i husgrunden och där planterat bland annat bambu. Trädgården var idag långt ifrån steril gräsmatta utan en lummig oas.

På ett ställe har de skapat en äppleportal och runt de annuella odlingarna fanns en snigelbarriär i form av en plåtkant.

De hade flera utekök och ett av dem hade glastak men inga väggar. Precis utanför köket hade de planterat persikor och de växte in under glastaket vilket gjorde att de inte blev blöta av regn även om trädet växte utomhus.

En fiffig lösning som levererade mogen frukt rätt in i köket.

Även där de odlar annueller så har de blandat in perenner. Här växer ett fruktträd i en bädd där den perenna ätbara växten löparfetblad sprider ut sig.

Jona och Etta odlar fröer till Runåberg och inkomsterna från den verksamheten återinvesterar de i trädgården genom att plantera fler träd.

Betongpannor användes på ett ställe för att avgränsa bädd mot gång.

Runt träden ligger sly och annat organiskt material. Eftersom man är ovan att se sådant reagerar nog många först med att det ser skräpigt ut på vissa ställen men tänker man efter så är det naturligtvis fantastiskt för träd, insekter och andra djur att ha högar med organiskt material att gömma sig i och för jorden att matas med nytt material hela tiden.

I ett annat utekök fanns en pizzaugn och plats för umgänge. De har mycket kurser på gården och då blir detta en fin plats att vara på om vädret ställer till det.

Vi fick också lära oss hur man vet att hasselnötter är klara att skördas. Vickar man dem fram och tillbaka och de lossnar från höljet så är det dags att ta in dem för eftermognad inomhus.

På gården finns också en baddamm som renas biologiskt.

I en övre damm växer massor av växter som tar upp näring från baddammen. Baddammen ligger nedanför och fylls på genom ett nedgrävt rör som levererar vatten från taket på växthuset. Ifrån den nedre dammen pumpas vattnet upp i den övre dammen och sedan rinner det ner i den nedre dammen i ett vattenfall.

Besöket på lilla Skräddarröd gav oss alla många nya tankar. Jona och Ettas förhållningssätt till hur de lever sina liv och påverkar sin gård var mycket inspirerande. Även om jag varit på platsen två gånger förut så tog jag med mig många nya idéer även den här gången.

Sedan åkte vi och köpte lunch som vi åt vid Holma skogsträdgård som är en av Sveriges äldsta. Där hade vi inte någon guidning utan gick en snabb sväng på egen hand innan det var dags för nästa studiebesök på Skogsträdgårdens vänner.

Del 1: Strömmaköp Gammelgård

Del 2: Jeppa S Trädgård

Del 3: Lindbloms frö

Del 5: Skogsträdgårdens växter