Etikett: ensilage (Sida 1 av 2)

Självlastarvagn

Vi köpte en självlastarvagn i höstas. Det var trevligt att räfsa hö och lasta på en bilkärra med högafflar, men vi kan inte räkna med att släkten hälsar på varje år just när höet är torrt. Inte heller att de har lust att kroppsarbeta i solen varenda försommar. Tanken är att de år som solen skiner vid rätt tillfälle så kommer vi, som förra säsongen att låta höet torka på marken och så kan det enkelt plockas upp av en sådan här vagn.

Så när det dök upp en självlastarvagn i närheten köpte vi den. Den har stått under tak och såg ut att vara i skapligt skick. Grannen Richard hade vänligheten att transportera hem den till oss. Vår traktor var utan styrservo just då.

Den har stått under tak hela vintern men behövde komma ur vägen för att vi skulle nå andra saker. När den ändå satt på traktorn var det lika bra att göra rent och smörja upp. Det är inte säkert att det finns några timmar till förfogande när den väl ska användas. Fram med tryckluft för att blåsa rent och fettspruta och smörjkanna för att få mekaniken att vilja vara med ett år till.

Självlastare7

Vi är inte säkra på att det är en självlastarvagn vi behöver men vi gillar hö. Ensilage är också bra men våra får äter större andel av fodret när det är hö. Hö går också att flytta i smådelar vilket är bra när man saknar vissa maskiner.

Vagnen är stor med våra mått mätt och rymmer ganska mycket hö.

Självlastare1

Den är bara 36 år gammal. Inte mycket för ett jordbruksredskap.

Självlastare4

Under huven fanns det ganska mycket som skulle smörjas. Tillsammans med några ställen bak och under var det 22 smörjnipplar. Det drog större delen av en fettpatron.

Självlastare2

Kraftöverföringsaxeln fick kapas fem cm för att passa. Provkörningen gick bra. Eller, det såg bra ut. Det är nog först när höet ska tas upp som vi vet hur den fungerar.

 

”Rensa här regelbundet” Tydligare markering än så behövs inte.

”Från – Till” är också tydligt men det finns ingen spak. Får nog kolla upp det.

Självlastare3

Den här dekalen är nog viktig. Har inte hunnit googla vad den innebär ännu.

Självlastare5

En finess är att det finns en kniv som klyver höet i två delar, en till höger och en till vänster. Det är mycket möjligt att höet är så hårt packat att det är svårt att lasta av för hand. Då blir det lite enklare om det inte är en enda jättebal utan två. Så tolkade jag i alla fall säljaren. Det finns fästen för två knivar till, men det har aldrig funnits några där.

Det finns stora nät att köpa till just den här vagnen. Då kan man lyfta ur allt hö i ett svep. Det är så lockande att det kanske är dags att ruska liv i vår travers framöver.

Självlastare6

Vi har inte hittat någon manual än men det mesta finns på nätet om man bara lägger lite tid på att leta.

Spännande med en ny manick!

Foder

Förra söndagen var Jonas och hämtade ensilage hos den fårägare som vi köpte våra tackor av förra vintern. Vi hade ju lite otur (okunskap) med vårt eget ensilage så nu blir det till att köpa resten av vintersäsongen. Vi har tidigare hämtat en bal på släpkärran men vår nya dragbil Piaggion gör att vi nu kan hämta två balar åt gången. Piaggion är en väldigt liten men mycket trevlig lastbil. P1130047

Våra egna balar är små i formatet och kan hanteras av en person. När vi köper ensilagebalar så är de väldigt mycket större och kan knappt hanteras av två personer. Vi får använda långa reglar som hävarmar för att få av balen från kärran. Vi vill att balen hamnar så nära foderbordet som möjligt eftersom det spar massa steg men samtidigt är det nervöst då balen till slut rullar av flaket och riskerar att åka rätt in i foderbordet. Hemmasnickrat foderbord är ingen match för 450 kg ensilage som har farten uppe. Det är rätt hög fallhöjd från kärran och balen kommer lätt i rullning. Det gick dock bra även denna gång.

P1130057Sedan körde vi ut kärran och och backade in Piaggion igen för att lassa av bal nummer två. Piaggion har hydrauliskt tippflak. En helt annan grej. Av med baklämmen och sedan tippa flaket vilket går ganska långsamt. P1130061Lite nervöst är det när balen börjar glida och vikten hamnar bakom bakhjulen. Jag fick sitta i förarhytten som motvikt och kände hur hytten lättade lite när balen åkte bakåt. Fördelen är att den kommer mer uppifrån och därför inte kommer i rullning lika lätt. P1130063Den riskerade att tippa över men landade fint. Nu har vi foder för en månad i alla fall. På bilden håller den på att bestämma sig för att välta bakåt igen och inte fram mot foderbordet.

Nästa år har vi förhoppningsvis lärt oss hantera vår egen balmaskin bättre så vi inte behöver köpa foder.

Misslyckande

Att som stadsbo flytta ut på landet och bli lantbrukare är en stor utmaning. Det känns ibland som om vi tagit oss vatten över huvudet men vi försöker se det som om vi går i skolan och lär oss efter hand. Ofta tänker vi på hur det hade varit om vi var uppväxta på ett lantbruk eller om vi hade gått på lantbruksskola. Många misstag och misslyckanden hade nog kunnat undvikas då. Samtidigt så är det en utmaning att inte behärska det vi ger oss in på – och vi gillar utmaningar även om vissa misslyckanden känns värre än andra. Vi behöver vinterfoder till våra får. Vi har aldrig tidigare sysslat med sådant utan bara försökt läsa oss till. Ni som följer vår blogg vet att vi i somras tog in löshö eftersom vädret var så fint ett par dagar så det torkade även utan att vi hässjade det. Höet har räckt fram till veckan innan jul. Då fick fåren det allra sista. De har gillat hö men grova strån har de ratat och dragit ut i ströbädden. Det gör att vi har en väldigt hög ströbädd som kommer att bli täckmaterial och odlingslimpor nästa säsong.

P1120694Vi tog också in en del ensilage. Vi har en balpress för småbalar. Anledningen till att vi gillar hö är att det känns fel att förbruka så mycket plast. Samtidigt så vet vi att det kommer komma år då vi inte har möjlighet att ta in löshö på grund av vädret. Därför tänker vi att kombinationen är bra. Löshö i första hand och ensilage när det inte fungerar. Eftersom hö kan börja mögla senare på säsongen så fick fåren äta upp höet först. När höet nu var slut så var det dags för ensilaget. Men det blev en besvikelse. Bal efter bal som vi öppnade var möglig. Bara att kassera. P1120703

Den här balen var helt klart värst medan andra bara hade lokala angrepp på ett enstaka ställe. P1120704

De flesta balarna har bara mögel i ändarna. Det känns lite konstigt eftersom där är fler plastlager än på sidorna. P1120701

Möglet kommer förmodligen av att vi snålat med plasten. Det krävs förmodligen fler lager plast. Det är lätt att misströsta men nu vet vi det till nästa år. Får försöka se våra misslyckade ensilagebalar som en resurs istället. De kommer att bli täckmaterial under bärbuskar och annat under nästa säsong.

P1120691Det vi lyckats bättre med i år är hamlingen. Våra lövknippen är populära och äts helt rena från löv. Oftast ger vi fåren löv när vi bråkar med en ensilagebal. Det är stressande med hungriga får som bräker, men ger man dem lite löv så kan man öppna och ta isär ensilage under tiden. Våra torkade nässlor har också varit populära så de är redan slut. Det får bli mer av det nästa år.

Våra små balar är i alla fall lätta att hantera. Man lyfter dem inte gärna själv men man kan lätt rulla dem på egen hand och lyfta dem på två man. Stora ensilagebalar däremot får man vara fyra personer om man vill rulla dem om man inte använder hävstång eller traktor. Nu blir det ändå den stora sorten resten av vintern. Vi har tur som har kontakt med dem vi köpte fåren av så vi kan köpa ensilage av dem. Vi vet från förra säsongen att de har bra foder. Till nästa säsong är dock målet att klara av att skörda tillräckligt med vinterfoder.

Höskörd

Vi har tagit in en del vinterfoder till fåren i form av ensilage. Men när högtrycket anlände så bestämde vi oss för att ta in delar av förstaskörden som hö. Det känns bra att pröva på det också. Det är tydligen inte så vanligt att man gör det nu för tiden utan nästan allt vinterfoder till djur i Sverige tas in som ensilage i plastade balar. Regniga år är det ju en väldig trygghet att kunna plasta in balar och kunna ta in foder utan att man behöver bry sig så mycket om väder. Vi hoppas att våra får ska gilla hö eftersom det känns bra att slippa ensilageplasten. Samtidigt är det ett lugn att man har den möjligheten ifall vädret skulle sätta käppar i hjulet för höskörd.

På vår gård var det mesta utröjt när det kommer till jordbruksmaskiner och redskap. Det enda jordbruksredskap som fanns kvar var en ”finräfsa”. I början när vi flyttade hit trodde vi att det var någon form av harv (Det finns hur många typer av harvar som helst. S-harv, C-harv, pinnharv, tallriksharv osv) men det visade sig vara en finräfsa. Vi har inte riktigt sett användningen av den men nu har vi kört med den för att ta upp det sista höet från åkern. P1100250Här finns inte ens några gamla hässjestörar. Hässja höet var det därför inte frågan om utan vi slog det med den gamla slåtterbalken och lät det sedan ligga. P1100247Med hjälp av vår kombinerade hövändare/stränglaggare vände vi det två gånger så det skulle torka ordentligt och sedan stränglade vi det. IMG_1417Därefter tog vi högafflar och sköt ihop höet i högar som vi lassade på gallerkärran och körde in i ladan. IMG_1421Vi började med detta i fredags kväll då vi hann lassa i två och en halv timme innan daggen kom. IMG_1429På lördag eftermiddag hann vi bara börja innan min bror med familj anlände och hjälpte till ett par timmar och sedan var det två lass kvar till idag. Det går väldigt mycket snabbare när man är många som jobbar och det var tur i den här värmen,

Barnen hjälpte till att pressa samman höet i gallerkärran så vi inte skulle behöva köra så många gånger.IMG_1424

Att åka hölass är också ganska roligt.

P1100230Det kändes helt torrt så det är nog inte någon risk att det ska börja mögla. Nu är allt slaget hö inne och i natt kommer regnet. Det ger en väldig tillfredställelse och en enorm trötthet.P1100252

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑