I söndags var det dags. En gång om året måste jag städa i förodlingskammaren. 
Under odlingssäsongen, när förodlingskammaren inte längre används, blir där stökigare och stökigare. Då hinner man ofta bara öppna dörren och i princip slänga in saker. Det gör att allt är ett enda kaos när vintern kommer. 
Då stänger jag dörren till rummet och försöker glömma bort eländet. Förra året var det så rörigt och ångestfyllt så Sara fick komma och hjälpa mig. I år tänkte jag att jag skulle försöka mig på att klara uppdraget själv. Jord, krukor, tomma fröpåsar, pinnar, redskap, vattenkannor och annat ligger huller om buller och det är svårt att komma fram. Det fanns en plan att jag skulle diska alla krukor i år för att försöka komma till rätta med sorgmyggorna som jag hade stora problem med förra året. Jag började att diska några som jag sått koriander och basilika inomhus men det hade ingen effekt för jag fick sorgmyggor direkt. Därför struntar jag i det projektet och får försöka bekämpa sorgmyggorna med nematoder istället.
Förra året lånade vi lampor av Sara men de avgav så mycket värme så det blev för varmt i rummet. I år har vi investerat i en ny ljusramp med åtta stycken T5 lysrör. Städningen avslutades med att vi hängde upp den. 
Vi kan välja om alla ska vara tända eller om mitt- eller sidorören ska lysa.
Enligt förpackningen ska rampen ge 33 000 lumen. Det låter mycket och det är också ganska ljust under den. T5-lysrören heter så för att de är 5/8 tum i diameter. I Europa är det tänkt att de ska heta T16 (som i 16 mm), men det har inte slagit igenom. Rören är på 54 Watt vardera, dvs 432 Watt tillsammans. De är betydligt effektivare än traditionella lysrör och de flimrar inte heller.
När jag skulle länka till förra årets blogginlägg om städningen såg jag att den gjordes den 8 februari. I år blev den till och med klart två dagar tidigare än förra året. Det går framåt. 🙂
Vi fick inget designpris för den men på det hela fungerade det ganska bra. Vi satte på bågar av VP-rör och täckte med fiberduk. Problemet var att blåsten gick hårt åt konstruktionen och fiberduken ”viftade” in över plantorna så vissa till och med gick sönder. Lutningen på VP-rören gjorde också att plantorna fick ont om utrymme på höjden i ändarna av sängen.
Eftersom det börjar bli avhärdningssäsong snart så byggde vi idag en ny konstruktion av läkt där fiberduken häftades fast på tre sidor. 
På den fjärde sidan hänger den lös men med en list fäst i nedre ändan. 
Det gör att det är enkelt att lyfta upp den sidan så man kan stå och arbeta med huvudet under fiberduken. 
Det gör att man kan vattna direkt på mattan som håller fukten så att krukorna blir lagom vattnade. 
Först ut i år är purjolöken. Har sått hälften så många frön i år som förra året – men tror att det blir ungefär lika många bra plantor ändå. Man lär sig. Version två av plantkuvösen känns helt klart som en förbättring.
Den här fina dörren har Lasse gjort. Innanför den döljs ett dåligt samvete. Det har varit ett dåligt samvete ända sedan i höstas men efter en rejäl vattenläcka blev det ett nästan oöverstigligt dåligt samvete. Vi har helt enkelt stängt dörren. 
Eller dörrarna för säkerhets skull. I förra veckan sa Sara att hon ville komma hit och så chili. Jag började ana att det dåliga samvetet inte gick att förtränga länge till för det börjar dessutom bli dags att så purjolök.
De hamnade därför lite huller om buller och ni som känner till fenomenet ”huller om buller” vet att det tar mer plats än ”ordning och reda”. Eftersom det viss oordning nere i förodlingskammaren har det varit svårt att komma ner. I alla fall om man vill stå på golvet.
Det i sin tur har inneburit att det varit frestande att liksom kasta ner saker som man hittat på gårdsplanen och som borde stått uppradat i raka rader. Med andra ord det har blivit allt mer kaotiskt. 
Det har ändå på något konstigt viss känts hanterligt in i det längsta. Det var när de nyinstallerade vattenledningsrören i taket frös sönder och sedan tinade och sprutade ut vatten över jord, såbrätten, vermekulit, blodmjöl, gräsfrön och allt annat som förvarades i förodlingskammaren som den blev till något oöverstigligt.
Utan hennes planerade chillisådd så hade det kanske inte blivit någon förodling för vår del i år. Dörren hade kanske helt enkelt förblivit stängd. Istället så tog vi tag i problemet och sorterade, slängde, flyttade och bar tills förodlingsrummet var helt i sin ordning igen.
Nu är det förberett för säsongen 2016 och idag har jag sått purjolök. Tack Sara!
