Tid är en bristvara på gården. Då gäller det att komma på saker som gör att man sparar tid. En syssla som, förutom att den stjäl tid, är väldigt tråkig är att avhärda plantor. Under alla år tidigare när vi odlat har vi burit ut och in plantor på våren för att de sedan ska klara av att bli utplanterade. Ut på morgonen och in efter en stund, lite längre dag för dag. Så var vi och lyssnade på Mandelmanns i Vårgårda en gång och de berättade att de hade haft en vagn som de körde ut och in i ladan. Det kändes som en smart idé men som ett tungt alternativ. Vi införskaffade därför en sjukhussäng på second-hand och gjorde om till plantkuvös förra året. 
Vi fick inget designpris för den men på det hela fungerade det ganska bra. Vi satte på bågar av VP-rör och täckte med fiberduk. Problemet var att blåsten gick hårt åt konstruktionen och fiberduken ”viftade” in över plantorna så vissa till och med gick sönder. Lutningen på VP-rören gjorde också att plantorna fick ont om utrymme på höjden i ändarna av sängen.
Eftersom det börjar bli avhärdningssäsong snart så byggde vi idag en ny konstruktion av läkt där fiberduken häftades fast på tre sidor. 
På den fjärde sidan hänger den lös men med en list fäst i nedre ändan. 
Det gör att det är enkelt att lyfta upp den sidan så man kan stå och arbeta med huvudet under fiberduken. 
I botten ligger en skiva täckt med en presenning och sedan underbevattningsmatta. 
Det gör att man kan vattna direkt på mattan som håller fukten så att krukorna blir lagom vattnade. 
Först ut i år är purjolöken. Har sått hälften så många frön i år som förra året – men tror att det blir ungefär lika många bra plantor ändå. Man lär sig. Version två av plantkuvösen känns helt klart som en förbättring.
Den här fina dörren har Lasse gjort. Innanför den döljs ett dåligt samvete. Det har varit ett dåligt samvete ända sedan i höstas men efter en rejäl vattenläcka blev det ett nästan oöverstigligt dåligt samvete. Vi har helt enkelt stängt dörren. 
Eller dörrarna för säkerhets skull. I förra veckan sa Sara att hon ville komma hit och så chili. Jag började ana att det dåliga samvetet inte gick att förtränga länge till för det börjar dessutom bli dags att så purjolök.
De hamnade därför lite huller om buller och ni som känner till fenomenet ”huller om buller” vet att det tar mer plats än ”ordning och reda”. Eftersom det viss oordning nere i förodlingskammaren har det varit svårt att komma ner. I alla fall om man vill stå på golvet.
Det i sin tur har inneburit att det varit frestande att liksom kasta ner saker som man hittat på gårdsplanen och som borde stått uppradat i raka rader. Med andra ord det har blivit allt mer kaotiskt. 
Det har ändå på något konstigt viss känts hanterligt in i det längsta. Det var när de nyinstallerade vattenledningsrören i taket frös sönder och sedan tinade och sprutade ut vatten över jord, såbrätten, vermekulit, blodmjöl, gräsfrön och allt annat som förvarades i förodlingskammaren som den blev till något oöverstigligt.
Utan hennes planerade chillisådd så hade det kanske inte blivit någon förodling för vår del i år. Dörren hade kanske helt enkelt förblivit stängd. Istället så tog vi tag i problemet och sorterade, slängde, flyttade och bar tills förodlingsrummet var helt i sin ordning igen.
Nu är det förberett för säsongen 2016 och idag har jag sått purjolök. Tack Sara!
