En gård för omställning

Etikett: tacka

Takläggning, skogsträdgård och insektshotell

Idag har vi varit sju personer som jobbat på gården. Då händer det saker. Vi började med att gå upp i skogsträdgården för att röja upp så mycket vi hann. Det var ett tag sedan vi hade tid att ägna oss åt skogsträdgården och den ser ut därefter. Vi har planterat träd och buskar men ännu inte hunnit ta tag i markskiktet. Egentligen borde vi nog täcka hela marken och sedan efter två år plantera in marktäckande växter. Men just nu handlade det mer om att rädda de träd och buskar som överlevt vintern. P1160899

Träd och buskar vill helst inte konkurrera med ogräs. Vi täckte runt alla när vi planterade dem men ogräset har vunnit mark och det behövdes rensas igen. Bort med alla kvickrötter och andra invasiva arter och på med tidningspapper. P1160900

Vissa träd behövde stammas upp. Här binder Theresa upp vårt valnötsträd. P1160901

Vid varje träd har vi planterat en vallörtsplanta. De växer sig enormt stora snabbt men tål att klippas ner flera gånger per säsong. Bladen lägger vi runt träden som täckmaterial. P1160903

Varje planta levererar mängder med blad som innehåller mycket näring. Perfekta att täcka med. P1160904

Eftersom det ibland är svårt att se var plantorna står när ogräset växer sig högt gjorde vi ringar av stenar som vi tog från vår nysådda åker intill. Varje planta fick också en vattning med gödselvatten gjort på hönsskit. P1160907Varje wwoofare har fått ett träd att hamla. Theresa är först ut. Det är ett tufft jobb att få av alla grenar högt uppe på en stege. Hamlingen har inte blivit så regelbundet gjord under de senaste tiden så en del grenar är grova. P1160919

Trädet till höger är Theresas nyklippta och trädet till vänster hamlade vi förra året.
P1160910Alla grenar klipps så delen med löv sparas och sätts ihop med ett rep. De hängs sedan i ladan för att torka till fårens vinterfoder. P1160912

Verandan till wwoofhuset är snart klar. Jonas står stabilt och sätter fast läkt. P1160917Agneta och Lasse har gjort ett fantastiskt jobb och nu ska gamla tegelpannor på så att det får ett gammalt utseende. P1160920

Pappen ska skäras till och nockpannor läggas på men snart är det klart. Det kommer att göra stor skillnad att ha en veranda med tak där man kan ställa av sina leriga stövlar. P1160922

Vi vill att alla wwoofare ska lämna något efter sig på gården. Hittills har de gjort fågelholkar, fladdermusholkar och en vattenkärra. Dels är det trevligt att ha ett minne av varje wwoofare men alla konstruktioner med namnskyltar visar också att det behövs många människor för att bygga upp den gård som vi vill skapa. Idag satte Mat och Theresa igång med sitt projekt. P1160923Det kommer att bli ett insektshotell till blomsterdelen i trädgården. P1160924

Inte riktigt klart än… Vi har dessutom planterat väldigt många blommor i insektsträdgården samt grävt för dränering och flyttat fåren.

Skönt när det rullar på!

Felläge

Vi har klarat oss länge, men nu var det dags. När det gäller fåren så hade vi flyt hela förra säsongen, den här säsongen gick bra ända tills i dag.

I morse skulle 68:an lamma. Hon fick tre lamm förra året och klarade det galant. Hon är storvuxen och lugn med fina modersinstinkter. Hon har varit tjock länge och det har sett ut som minst tre lamm på gång. Vid halvsjutiden föddes första lammet. Pigg och kry, reste sig snabbt och började dia. Efter en stund började värkarna för nästa lamm, men det kom inget. Vi väntade ett tag, läste på lite och väntade igen.

Efter ett tag hade det kommit ut en början på något. Var det en mule? I så fall var det inte bra. Alla lamm som vi har sett födas har ”dykt” ut. Två framklövar, efter dem huvudet och sedan resten. Om mulen kom först så kan frambenen sätta stopp och det var kanske det som hade hänt. Snabb rådfrågning via telefon. Skönt att det inte var mitt i natten så att det fanns folk att ringa.

Saken var klar. Om inte tackan skulle dö så måste vi agera och trycka in lammet i livmodern, hitta frambenen och dra ut dem först. Eftersom vi inte har varit med om detta förut så kändes det ganska läskigt. Dessutom, när man hittat två ben, så måste man vara helt säker på att det är två framben, från samma lamm. Ett alternativ är att hitta två bakben och dra ut lammet baklänges.

På med en plasthandske som är nästan en meter lång. Smörj in den med desinficerande glidmedel och börja treva. In med lammet, var det verkligen mulen? Huvudet borde kännas tydligare. Vi trycker in lammet i igen, hårt. Benen ligger innanför fosterhinnan och känns inte som ben men vi får tag på ett ben. Drar fram det till öppningen men ser att knäleden går åt fel håll. Det är alltså ett bakben. Trycker in igen. Kraftigt stresspåslag men vi blir också mer målmedvetna. Telefonråden säger att man kan få ta ordentligt, både för att knuffa in och dra ut.

Vi vågar ta i mer nu. Det är bra att handsken är lång för nu är armen inne nästan till armbågen. Vi hittar två ben till. De ligger intill varandra och det känns som att de kommer från samma lamm. De är hala och svåra att dra fram. Två klövar kommer ut men vi vågar inte dra ordentligt förrän vi har sett att lederna är åt rätt håll. Det är framben och de sitter på samma lamm, men lammet sitter hårt. Inga livstecken alls. Huvudet vill inte komma fram. In igen och hittar ett bakåtvikt huvud. Lirkar fram det. Vi hjälps åt att dra och kommer överens om att lammet är dött. Det känns mindre brutalt att dra då.

Ut kommer lammet, dött. Det finns ett till därinne och den här gången är det lättare att få ut det. Det är också dött. Båda de döda lammen saknar ögon. Ögonhålor finns men de är tomma. En av våra rådgivare berättar att det tyder på att lammen har legat döda i livmodern ett tag.

Det förstfödda, levande lammet har hållit sig lugn hela tiden. Det är ett tacklamm. Någon timma senare mjölkar vi ur 2 dl för att ha om någon tacka inte klarar sin förlossning under nästa år. Råmjölken innehåller mängder av antikroppar och är en förutsättning för att moderlösa lamm ska klara sig.

På kvällen ser det ganska bra ut. Tackan står ibland och ligger ibland. Lammet har diat flera gånger. Tackan är medtagen så klart, men som det ser ut nu kommer hon att klara sig.

Tackan

Två saker oroar oss. Efterbörden har inte lossnat än. Det är inte ovanligt att den lossnar många timmar efter förlossningen, särskilt efter dödfödda lamm. Den här gången vill vi gärna att det ska ske snart. Efter vårt hanterande är nog efterbörden inte som den brukar vara och det skulle vara skönt om den kom ut. Det andra är att det inte alls skulle vara konstigt om hon fick en infektion. I så fall får vi kontakta en veterinär.

Det var en pärs. Vi kände oss ganska urlakade båda två efteråt, men det känns bra att vi med hjälp av goda råd tog oss genom vårt första felläge och att tackan förmodligen kan räddas. Att vara två den första gången var verkligen bra. Både för att en kan ringa efter råd och för att det känns mycket bättre att resonera sig fram tillsammans till vad som ska göras. Nästa gång är kanske någon av oss ensamma hemma och då kommer vi att vara bättre redo tack vare dagens prövning.

Tjuvar bland fåren

I söndags morse när vi kom ut i fårstallet var det två tackor som hade lammat. En förstgångslammare som hade fått ett lamm och som verkade klar. Henne boxade vi in i en egen box så hon och hennes lilla tacklamm skulle få vara ifred. Kollade så det fanns mjölk i båda spenarna och att den lilla fick dia. Allt verkade fint. Den andra tackan är rutinerad. Hittills hade hon fött ett lamm, men det skulle säkert komma fler. Förra året fick hon tre som hon klarade utan större problem. Hon såg verkligen inte ut som om hon var tom i magen så vi väntade på att fler lamm skulle komma ut. Det dröjde dock så till slut boxade vi in henne också. Det gick en timma utan att något hände men hon verkade allt mer orolig. Inga proppar i spenarna och det lilla lammet såg bra ut. Ändå var det en känsla av att något var fel.

Plötsligt kom vi på att det kanske inte alls är hennes lamm. Då först tänkte vi på att titta henne i baken och vi inser att hon inte alls ser ut som om hon har lammat. Hon är helt enkelt tjuv och har tagit ett lamm ifrån förstgångslammaren. Det är tydligen inte alls ovanligt men vi har aldrig varit med om det förut. Problemet med tackor som tjuvar lamm precis innan de  själva ska lamma är att de sedan ofta inte vill ha kvar tjuvgodset när deras egna lamm kommer. Därför kan det vara säkrare att se till att lammet kommer tillbaka till sin riktiga mamma.

Vi tog lammet ifrån tjuven, smetade in det i moderkakan från förstagångslammaren och lämnade ner lammet till henne. Hon blev helt förvirrad. Hon hade ju hunnit vänja sig vid ett lamm och nu hade hon helt plötsligt två. P1140681Det hela blev inte bättre av att tjuven stod och ropade och ropade och lammet svarade och ville inte alls kännas vid sin riktiga mamma. Vi försökte skärma av tjuven så hon skulle lugna ner sig och det gjorde hon också så småningom. P1140693Tackan som nu hade två lamm snurrade runt, runt  och var påtagligt stressad. Jag satt hos dem länge och försökte lugna henne. Rätt som det var stångade hon efter det ena lammet och sedan efter det andra. P1140678Det kändes inte alls bra men efter en lång stund så började hon lugna ner sig så vi kunde hjälpa lammet att dia.

P1140695Att de tjuvar från varandra är ett av skälen till att man bör vara med när tackorna lammar. Några timmar senare födde tjuven själv två fina tacklamm. Rutinerad och lugn tog hon hand om dem och slutade helt skrika efter sitt stöldgods.P1140698

Hur någon INTE kan vilja ha den här lilla krabaten är nästan obegripligt. P1140702Hittills har vi fått sju tacklamm och fyra bagglamm. Fyra tackor kvar att vänta på.

Anknytningsproblem

thumb_P1140147_1024I fredags lammade vår äldsta tacka. En rutinerad dam som varit med förr. Hon gick en bit bort i hagen och födde först ett lamm. Enda dramat var att lammet under sina första steg vinglade bort till elstängslet och lade sig under den låga lamm-tråden. Det blev en snabblöpning för att stänga av elstängslet. När lammet hade samlat ork för att resa sig igen och tryckte sin våta rygg mot tråden så var elen avstängd.

Direkt så började hon ”prata” med det och slicka det torrt och sedan var det dags för lamm nummer två. thumb_P1140153_1024Även det togs omhand snabbt.thumb_P1140155_1024Sedan var det lätt att få henne att följa med in i en egen lamningsbox där hon ska stå i tre dagar. thumb_P1140159_1024En dag för tackan och en dag per lamm är rekommenderat. thumb_P1140168_1024Det verkar inte vara något problem utan hon tar väl hand om de små. Vi märkte dem och vägde dem under lördagen och det var inte heller några problem.

Sedan har vi en förstagångslammare som var allra först ut och fick sitt lamm redan för två veckor sedan. Tydligen är det ganska vanligt att de bara får ett lamm första gången. Hon knöt också an fint och var mycket omtänksam med sitt lamm. Hon har dock varit mycket mer oroligt men med lammet har det inte varit något problem förrän i fredags.

Enligt lag så ska alla lamm ha märkning i örat. Jordbruksverket har godkänt vissa typer av märken som man får beställa hos ett av två godkända företag. Det har varit en intensiv vår så vi var sena med beställningen och sedan kom påsken så företaget var sena med leveransen.

När vi väl fått märkena så var det inte någon riktig panik att märka lammet eftersom det var det enda vi hade och därför inte speciellt svårt att hålla koll på vilket det var. I fredags eftermiddag skulle vi så slutligen märka det och när vi släpper tillbaka det till tackan med rumpan först för att hon inte ska bli förvirrad av det nya utseendet så blir hon som tokig och börjar stånga lammet. Det såg verkligen ut som om hon försökte stånga ihjäl det. Vi försökte lugna henne och vända rumpan på lammet mot henne flera gånger, hålla fast henne och prata med henne men så fort vi släppte så jagade hon lammet och stångade det hårt.

I det läget är det svårt att veta vad man ska ta sig till. Det känns extra svårt eftersom det är vi som skapat hennes och lammets problem. Det är viktigt för lammet att få dia, viktigt för tackan att få ge di och viktigt för oss att slippa ge mat på flaska. Nu bräkte tackan uppgivet efter sitt lamm som hon trodde var försvunnet samtidigt som hon försökte stånga bort lammet som hon trodde försökte ta dess plats. thumb_P1140173_1024Till slut såg vi inte någon annan råd än att binda upp henne så hon inte kom åt lammet. Det kändes verkligen inte bra men vi satte in henne och lammet i en liten lammbox igen och satt hos henne och försökte lugna henne. thumb_P1140174_1024Lammet höll sig så långt ifrån mamma det kunde i boxen och hon försökte komma åt att stånga det i alla fall. Egentligen skulle fredagskvällen tillbringats på nördcafé på Nolby gård men det var inte att tänka på så övriga familjen fick åka utan mig.

Det gick inte att lämna dem så jag bäddade i halmen utanför boxen för att kunna vara till hands. thumb_P1140176_1024Eftersom vi aldrig bundit upp någon tacka förut så visste vi inte riktigt hur man skulle göra, hur lång rem man skulle ha eller hur hårt man skulle spänna runt halsen. Därför kändes det bra att vara på plats. Men vad kallt det är i ett fårhus när det är minusgrader. Fler och fler filtar åkte på och mössan drogs ner men det gick helt enkelt inte att hålla värmen. När mörkret föll så hörde jag till slut att lammet diade. Det kändes väldigt bra även om tackan stampade och var orolig. I mörkret kunde ju hon inte se de nya öronmärkena och kanske var det det som gjorde skillnaden. Då gick jag in och la mig i sängen.

Tidigt nästa morgon var det fortfarande oroligt i stallet och hela lördagen bräkte hon efter sitt ”försvunna” lamm. Var där i princip varje timme och gav henne färska kirskålsblad, torkade löv och annat för att hålla henne sysselsatt. På lördag eftermiddag lät hon lammet dia utan att bråka med det. På söndag förmiddag såg vi plötsligt hur lammet hoppade upp på tackan utan att hon bråkade med det och i kväll när gårdsvisningen var över så kunde vi äntligen släppa loss henne igen utan att hon gav sig på lammet. På något sätt så har de knutit an till varandra igen. Men det var verkligen en pärs att genomlida.

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑