En gård för omställning

Anknytningsproblem

thumb_P1140147_1024I fredags lammade vår äldsta tacka. En rutinerad dam som varit med förr. Hon gick en bit bort i hagen och födde först ett lamm. Enda dramat var att lammet under sina första steg vinglade bort till elstängslet och lade sig under den låga lamm-tråden. Det blev en snabblöpning för att stänga av elstängslet. När lammet hade samlat ork för att resa sig igen och tryckte sin våta rygg mot tråden så var elen avstängd.

Direkt så började hon ”prata” med det och slicka det torrt och sedan var det dags för lamm nummer två. thumb_P1140153_1024Även det togs omhand snabbt.thumb_P1140155_1024Sedan var det lätt att få henne att följa med in i en egen lamningsbox där hon ska stå i tre dagar. thumb_P1140159_1024En dag för tackan och en dag per lamm är rekommenderat. thumb_P1140168_1024Det verkar inte vara något problem utan hon tar väl hand om de små. Vi märkte dem och vägde dem under lördagen och det var inte heller några problem.

Sedan har vi en förstagångslammare som var allra först ut och fick sitt lamm redan för två veckor sedan. Tydligen är det ganska vanligt att de bara får ett lamm första gången. Hon knöt också an fint och var mycket omtänksam med sitt lamm. Hon har dock varit mycket mer oroligt men med lammet har det inte varit något problem förrän i fredags.

Enligt lag så ska alla lamm ha märkning i örat. Jordbruksverket har godkänt vissa typer av märken som man får beställa hos ett av två godkända företag. Det har varit en intensiv vår så vi var sena med beställningen och sedan kom påsken så företaget var sena med leveransen.

När vi väl fått märkena så var det inte någon riktig panik att märka lammet eftersom det var det enda vi hade och därför inte speciellt svårt att hålla koll på vilket det var. I fredags eftermiddag skulle vi så slutligen märka det och när vi släpper tillbaka det till tackan med rumpan först för att hon inte ska bli förvirrad av det nya utseendet så blir hon som tokig och börjar stånga lammet. Det såg verkligen ut som om hon försökte stånga ihjäl det. Vi försökte lugna henne och vända rumpan på lammet mot henne flera gånger, hålla fast henne och prata med henne men så fort vi släppte så jagade hon lammet och stångade det hårt.

I det läget är det svårt att veta vad man ska ta sig till. Det känns extra svårt eftersom det är vi som skapat hennes och lammets problem. Det är viktigt för lammet att få dia, viktigt för tackan att få ge di och viktigt för oss att slippa ge mat på flaska. Nu bräkte tackan uppgivet efter sitt lamm som hon trodde var försvunnet samtidigt som hon försökte stånga bort lammet som hon trodde försökte ta dess plats. thumb_P1140173_1024Till slut såg vi inte någon annan råd än att binda upp henne så hon inte kom åt lammet. Det kändes verkligen inte bra men vi satte in henne och lammet i en liten lammbox igen och satt hos henne och försökte lugna henne. thumb_P1140174_1024Lammet höll sig så långt ifrån mamma det kunde i boxen och hon försökte komma åt att stånga det i alla fall. Egentligen skulle fredagskvällen tillbringats på nördcafé på Nolby gård men det var inte att tänka på så övriga familjen fick åka utan mig.

Det gick inte att lämna dem så jag bäddade i halmen utanför boxen för att kunna vara till hands. thumb_P1140176_1024Eftersom vi aldrig bundit upp någon tacka förut så visste vi inte riktigt hur man skulle göra, hur lång rem man skulle ha eller hur hårt man skulle spänna runt halsen. Därför kändes det bra att vara på plats. Men vad kallt det är i ett fårhus när det är minusgrader. Fler och fler filtar åkte på och mössan drogs ner men det gick helt enkelt inte att hålla värmen. När mörkret föll så hörde jag till slut att lammet diade. Det kändes väldigt bra även om tackan stampade och var orolig. I mörkret kunde ju hon inte se de nya öronmärkena och kanske var det det som gjorde skillnaden. Då gick jag in och la mig i sängen.

Tidigt nästa morgon var det fortfarande oroligt i stallet och hela lördagen bräkte hon efter sitt ”försvunna” lamm. Var där i princip varje timme och gav henne färska kirskålsblad, torkade löv och annat för att hålla henne sysselsatt. På lördag eftermiddag lät hon lammet dia utan att bråka med det. På söndag förmiddag såg vi plötsligt hur lammet hoppade upp på tackan utan att hon bråkade med det och i kväll när gårdsvisningen var över så kunde vi äntligen släppa loss henne igen utan att hon gav sig på lammet. På något sätt så har de knutit an till varandra igen. Men det var verkligen en pärs att genomlida.

6 kommentarer

  1. Anne

    Stackare 🙁 Så mycket problem vi skapar med nya påhitt 🙁 Skönt att det verkar ha löst sig, i alla fall.

    • Ylva Lundin

      Japp. Men då känns det extra skönt att kunna lösa det sedan. Det hade känts i hjärtat om det inte hade gått.

  2. Ylva

    Det verkar delvis rasbundet vilka raser som har lätt att stöta bort lamm med främmande lukt, Gotlad har just rykte om sig att vara nogaräknande. Skönt att hon gav med sig!

    • Ylva Lundin

      Det har vi också hört Ylva. Förra året hade vi ju inte några problem och detta året var det ju faktiskt vårt fel så vi ska inte skylla på fåren än;-) Men det är nog som du säger alla raser har förmodligen sina problem.

  3. Viktor Sander

    Åh vad fint att ni lyckades lösa det <3

  4. Ylva Lundin

    Ja, det tycker vi med. En stor lättnad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑