Etikett: virke

Så länge vi har ägt skog har det varit en lockande tanke att få fram egna brädor, plankor och reglar från de träd vi själva fällt. Den här veckan hände det för första gången. Sågverket ser ut så här, en ramsåg som har några år på nacken och finns hos vår granne Mattias i Trålanda.

Ramsågar har funnits länge. De är bra på att utnyttja långsamma energislag, som vattenkraft. Ska man driva en cirkelsåg eller bandsåg med vattenkraft får man gå vägen via generator och elmotor för att det ska fungera. Som man kan ana av bilderna konstruerades den här sågen långt innan man hittade på designad livslängd. Med rätt skötsel kan sådan här mekanik leva mycket länge. Den lugna gången gör att den inte låter så högt som man skulle kunna tro.

Sågen drivs via en plattrem av en 25 hästkrafters elmotor som finns i källaren. En elektronik, ingen plast, inga säkerhetsdetaljer. Alla inställningar sköts med spakar och rattar som förmodligen haft någon färg på sig för länge sedan. Det finns ingen app för att styra den, om man säger så.

Sågbladen kan placeras på olika avstånd. Den här sågningen är det sex tum mellan de två bladen i mitten och en tum mellan de yttre bladen.

Tittar man noga på en sågad yta kan man se vilken sorts såg som har använts. Cirkelsågen är enklast att känna igen. Sågmärkena är bågformade. Mindre radie för mindre sågklinga. Bandsågen ger raka spår tvärs över ytan och det gör ramsågen med. Skillnaden är att ramsågen rörelse fram-och-tillbaka ger ett svagt återkommande mönster som bandsågen saknar.

Vid närmare eftertanke finns det ännu en typ av sågverk. Det är kedjesågen. Man använder en motorsåg eller en elmotor med motorsågssvärd med en specialslipad kedja. Sågen förs på ett spår och sågar genom stocken. Det ger säkert ett typiskt sågsnitt även det, men vi vet inte hur det ser ut.

På filmen syns hur de yttre entumsbrädorna och bakarna lossnar. Mitt jobb var att plocka undan dem, men nån måste ju hålla i kameran. Mitten av stocken är nu ett sex tum tjockt ämne som ska sågas vidare dagen efter. Mattias flyttar sedan stocken med hjälp av en talja. De är cirka fem meter långa och väger en hel del.

Inför nästa sågning monteras fler sågblad i mitten. De sågade stockarna sågas nu liggande och man får två tum tjocka plankor plus entums brädor och bakar på kanterna.

Nästa steg är att kanta brädorna. Kantverket har två cirkelsågar, en av dem kan enkelt flyttas i sidled. Varje bräda kantas till så stor bredd det går utan att få med för mycket bark.

När det var dags att hämta kallades Hugo och Ina in. Det blev ganska mycket virke.

Hemma med ett ganska tungt lass. Nu återstår bara att lägga upp allt för torkning.

Vi har fått lov att torka virket vid Bengts grustag. Branten bortanför traven ger bra vindar mellan lagren.

Vi har aldrig gjort det förut, men vi har hört att det är viktigt att ha gott om ströpinnar mellan varven. Särskilt viktigt är att alla ändar hålls på plats så att de inte kan vrida sig.

Regnet hotar och vi jobbar på så snabbt vi kan. Det går åt fler ströpinnar än vad man kan tro. Vi sågade till nya i flera omgångar av gammalt skräpvirke.

Traven är klar. Vi är nöjda men Sonja ser måttligt imponerad ut.

Taket på plats. Det dröjde en dryg halvtimma innan regnet kom men det kom å andra sidan i rejäla skurar. Vi vill egentligen ha lite större tak och plåtarna räcker till det, men vi vill inte att taket ska blåsa bort i nästa oväder. Plåtarna är ett gammalt blocketfynd som har varit bra till mycket. Markstenarna är nog för få men det var de vi hade. Vi får lägga på fler tunga saker framöver.

Det blev drygt 200 löpmeter ”tvåtumsex”, det vill säga 5 x 15 cm plankor. När det gäller de tunnare brädorna så varierar bredderna, från 7,5 cm till 20 cm.  Det gör det lite svårare att veta hur mycket det blev, men det bör vara drygt 600 löpmeter. Några enstaka var dessutom okantade, bara för skojs skull.

Nu återstår bara att låta sommaren göra sitt jobb och att hålla undan gräset. Blir det för högt så hålls virket i botten fuktigt hela tiden. Inte bra.