Olika växter behöver naturligtvis olika mycket näringsämnen. Men det handlar inte bara om mängd näringsämnen utan också om när olika växter behöver det. I tabellen nedan visas olika växters kväveupptag vid olika veckors tillväxt i kilo per hektar. Broccoli är oerhört näringskrävande men det är först i sjunde veckan som grödan behöver sin mesta kvävetillgång. Vitkål behöver som mest kväve i vecka nio medan huvudsallad peakar sitt kvävebehov redan i vecka fyra. Lök har inte så stora behov till att börja med men där ökar behoven mer och mer ju längre växten växer fram till vecka 17 när det avtar lite. Det här har jag inte haft någon som helst koll på men om broccolin t.ex. inte får den kväve som växten vill ha i rätt vecka så blir blomsättningen mindre. Eftersom det är blomknopparna man skördar så är det viktigt för vår lönsamhet att broccolin får rätt mängd när den behövs. Här har vi en hel del att bli bättre på. 

Nästa tabell visar minsta mängd kväve som måste finnas tillgänglig under olika grödors liv. Jag har tidigare tänkt att alla kålsorter har liknande behov men tittar man i tabellen så är blomkål och broccoli väldigt mycket mer kvävekrävande än vad vitkål är.

Tabellerna ovan är hämtade ur Hushållningssällskapets skrift Växtnäringsrekommendationer till frilandsgrönsaker.

En annan sak att ta hänsyn till är hur mycket näring som förs bort ur vår odling när vi säljer grönsaker. Nästan all information som finns tillgänglig är tänkt för storskalig odling och räknas därför per 10 ton skörd. Det är inte de skördevolymerna vi rör oss med men tabellen ger ändå en fingervisning om hur mycket som förs bort.

Den av våra grödor som för bort mest kväve (N) är bönor. Palsternacka för bort mest fosfor (P) och sallad för bort mest kalium (K). Det finns mer av näringen kvar i skörderesterna än vad som förs bort när vi säljer grönsaker i de flesta fall. Det visar på vikten av att återföra skörderesterna till jorden. I många fall är det enkelt. Blast från olika grönsaker låter vi ofta ligga kvar i landet men när det kommer till kålväxter är det mer problematiskt eftersom stockarna ofta är så hårda så vi måste avlägsna dem. Vi har i år också fört bort väldigt mycket skörderester för att stödfodra våra djur som med glädje äter kålblad och blast från rödbetor. Vi kan alltså inte räkna med att vi har dessa näringsvärden kvar i jorden.