Östängs gård

En gård för omställning

Författare: jonas (sida 2 av 11)

Provmustning

Så var det äntligen dags att provmusta. All utrustning har kommit och vi har köpt de slangar och kopplingar som krävs för att sätta dem samman. Äpplesäsongen är inte riktigt här än och vi kände inte riktigt för att handla äpplen i affären för 50 kronor kilot eftersom vi inte visste hur det skulle gå. Därför tog vi och samlade ihop alla äpplen som fallit till marken i förtid. Gräsmattan är full av äpplen som inte har mognat på träden och även om de är sura så tänkte vi att de skulle fungera för att testa själva utrustningen. 

Vi samlade in alla äpplen i slaktbackar. Ruttna äpplen ska inte med men annars gör det inte något om de har mindre fläckar och skador. De duger till must i alla fall. En slaktback äpplen är tung och vi funderar mycket på vilka kärl vi ska använda för att lyften inte ska  bli för tunga.

Äpplena ska tvättas så man inte får med jord och annat i processen. Det gjorde vi nu med vattenslangen i slaktbackarna men vi behöver hitta ett sätt som liknar durkslag men i större skala. Vi funderar på någon typ av lövkorg i ett större kärl för att få till en bättre process.

Äpplena hälls sedan i en eldriven kross. Slaktbackarna är helt klart för tunga – speciellt om man ska vara själv och musta.

Krossmassan samlas upp i en bagerihink som det varit sirap i. Den får precis plats under krossen och känns som ett bra alternativ.

Det är en effektiv kross som på väldigt kort tid förvandlar äpplena till flisor. Eftersom vi än så länge bara har en bagerihink fick vi hälla tillbaka krossen i slaktbackar och hade återigen problem med tyngden. Krossen kommer att stå på marken utanför själva mustvagnen. Vi behöver ha något under för att inte riskera att det kommer jord i processen men där har vi en lösning med plastmattor som vi tror kan fungera.

Vår 80-liters press har en gummiblåsa i mitten som fylls med vatten och därmed pressar äpplekrosset ut åt sidorna. Mellan metallcylindern och krosset finns en silduk för att inte krossdelar ska komma ut i själva musten.

Eftersom vi inte hade tillräckligt med äpplen fick vi vattenfylla blåsan lite redan från början. Sedan vek vi in den gröna duken och skruvade på locket.

De flesta musterier vi har varit och besökt fyller sin mustpress med vatten från kranen via en slang. Vi har dock kommit på en annan lösning där vi använder en pump för att pumpa in vatten i pressen från en tunna. När en pressning är gjord tömmer vi tillbaka vattnet i tunnan och kan sedan använda samma vatten vid varje pressning. Vattnet kommer aldrig i kontakt med äpplena så det spelar inte någon roll om man använder samma vatten om och om igen. På så sätt så slösar vi inte med vatten vilket känns bra – speciellt ett sådant här år.

Pressen är grym. Vi hann nästan inte starta pumpen förrän musten strömmade ut ur pressen.

Vi satte en liten bunke under men fick snabbt byta till ett större kärl. Musten som kommer ut kallas för råmust. Den är inte värmebehandlad men kan naturligtvis drickas som den är. Den håller sig några veckor i kylskåp och betydligt längre om den placeras i frysen.

Musten är ganska mörk i färgen och trots att vi mustade omogna äpplen så var den förvånansvärt god.

Den första musten som kom ur pressen var alldeles klar men sedan blev den grumligare. Man kan filtrera must för att få den klar men då filtrerar man också bort en del smaker så det kommer vi inte att göra. Än i alla fall. Must i flaska ser godare ut efter filtrering, men vi får se hur vi gör.

Nu var det dags för pastörisering. Musten hettas upp till cirka 80 grader för att öka hållbarheten och minska risken för bakterier. I den stora svarta cylindern finns en slinga som musten passerar igenom och den är omgiven av hett vatten. Den vita lådan är själva brännaren som drivs av gas. Uppe på den vita lådan syns avgasröret för gasens ångor.

Instruktionsboken till pastöriseringsmaskinen hade mycket att önska. Det var mycket bristfällig information så vi fick gissa en del. På lådan finns två temperaturgivare. En som visar vattnets temperatur och en som visar temperaturen på den must som strömmar igenom. När vi startade så stod båda på mellan 22 och 23 grader men det gick fort att värma upp.

Problemet var att få pumpen som ska pumpa upp musten i pastöriseringsmaskinen att suga ordentligt. Det krävdes ett par omstarter för att få det att fungera. Men när vi väl fick igång allt så gick det snabbt. Vi var inte riktigt beredda på att det skulle fungera så vi fick springa in och diska alla flaskor vi hade. Det blev också mer must än vi förväntade oss så ett par rostfria bunkar fylldes också.

När man har mustat klart efter en dag så ska pastöriseringsmaskinen, pressen och krossen tas isär och göras rent. Pastöriseringsmaskinen rengörs genom att man stoppar in två bollar i ena änden och kopplar en till en vattenslang. Det var nervöst eftersom det tog väldigt lång tid för bollarna att komma ut på andra sidan men även det fungerade.

Guillaume ser nöjd ut med sina flaskor på väg hem och så kände vi oss allihop. Förvånade över att det fungerade och nöjda med resultatet. Nu väntar vi på att bolagsverket ska godkänna vår ekonomiska förening så att vi kan söka godkännande hos kommunen för att använda mustvagnen för att musta till andra. Tanken är att vi den här säsongen ska musta dels hemma på våra egna gårdar för att ha must att sälja på marknader och i vår gårdsbutik men också att vi ska ta emot människor som vill musta sina egna äpplen. Vi kommer förmodligen att stå på Nolbygårds Matmarknad under september och oktober. Då kan man komma dit med kassar med äpplen och gå hem med flera bag-in-box med must.

Hela verksamheten är finansierad med stöd av Leader som har fått pengar i från EU och Jordbruksfonden. Vi kommer att lägga prisnivån i linje med andra musterier eftersom vi inte får dumpa marknaden. Helt bestämt är det inte men de musterier som vi varit i kontakt med tar 25 kronor litern vilket gör 75 kronor för en treliters bag-in-box. Musten som är pastöriserad har en hållbarhet på ungefär ett år.

Arbetsdag på Skarabergsvägen

Idag var det återigen dags för arbetsdag i projektet gårdssamverkan och mobilt musteri. Det är dagar vi ser fram emot även om vi egentligen har så fullt upp med vårt eget så vi känner att vi egentligen inte har tid. Så är det nog för alla i projektet och ändå är uppslutningen god. Magnus och Marta odlar mest för självhushåll. De arbetar också ofta utomlands vilket gör att det är svårt att hinna med odlingarna. Uppgiften för dagen blev därför att försöka ta fram förra årets odlingsbäddar ur ogräset. Många händer och mycket verktyg så hinner man en hel del på en dag även om vi bara jobbar mellan 10 och 16. 

En annan syssla som vi hann med var att köra ut årets ströbädd från fårens stall. I den ska det planteras squash och pumpor som vill ha mycket näring. Det går bra att odla i ströbädden redan första året om man ser till att plantorna får etablera sig i jord som man lägger ut punktvis i ströbädden.

Det som är skönt med de som är med i projektet är att alla är vana att hugga i hemma hos sig så det blir snabbt resultat.

Magnus och Martas dotter har kläckt fram kycklingar som vi beundrade. Bra jobbat!

Kläckaren är av äldre modell men fungerar utmärkt.

Magnus är bra på att komma på idéer och på att svetsa och hans hjulhacka fungerar alldeles utmärkt.

Vi har en mycket mindre charmig köpt variant men vi blev sugna på att skaffa oss några fler hemmabyggen likt denna. Vi är ju ofta många som jobbar och då hade det varit bra med fler.

Till hjulhackan finns en rensbåge och en kultivator och med bra tempo i benen så får man snabbt kultiverat en bädd.

Enormt charmig konstruktion. Vi har några gamla cyklar hemma men tyvärr inte någon med svanhals.

Under dagen hann vi förutom att arbeta med ett par fikapass och lunch. Det blev en del snack om musteriet men också om mycket annat. Några gårdar kom överens om att hyra en maskin ihop en helg och några andra gårdar pratade ihop sig om att kanske göra en lite större investering ihop. Vi pratade också om att träffas en dag och göra ostar ihop. Flera gårdar tillverkar redan idag ost, yoghurt och fil och vi andra vill gärna lära oss. Nästa gång ses vi den 26 juni då vi ska planera färdigt mustvagnens utrustning. Efter en sådan här dag är huvudet fullt med tankar och kroppen trött av arbete men det känns bra.

Enok

I fredags var vi och hämtade Enok i Bergstena. Han är född förra våren och ska bli sällskapsbagge åt vår egen bagge Totoro. Totoro är far till alla barnen men inte speciellt snäll. När han inte längre fick betäcka tackorna så började han stånga dem. Vi vågar därför inte ha honom ihop med tackorna och lammen men vill inte heller att han ska vara ensam. Därför kom Enok in i våra liv förra veckan. Han är inte speciellt snygg men det spelar inte så stor roll eftersom han ska kastreras och därför aldrig kommer att få några lamm. När man kastrerar en bagge så måste den först få en stelkrampsspruta. Så vi passade på att åka via veterinären för att ge honom den första sprutan när vi hämtade Enok. Sedan ska det gå en månad innan han får spruta nummer två och vi kan kastrera honom.

När vi tar in en ny individ i besättningen ska ska den först stå i karantän innan man släpper ihop den med resten av besättningen och därför flyttade vi ut Totoro och Enok i en egen fålla i ladugården en bit ifrån de andra. Vi riskerar att Totoro blir smittad om nu Enok skulle ha med sig något ifrån sin förra gård men den risken får vi ta.

När man släpper ihop två baggar så måste de göra upp om rangordningen. Det kan gå vilt till och de kan bli skadade. Därför sätter man ihop dem i ett väldigt litet utrymme där de inte kan ta sats och så utökar man sedan successivt så ingen kommer till skada. Under det första dygnet fick de inte ens den hage som syns på bilderna. Efter att de hade nosat på varandra så knuffade vi samman kvadratfållan till en romb.  I början försökte Totoro stånga Enok men eftersom det är så trångt så kan han inte ta sats. Till slut så blev det lugnt även inne hos baggarna så vi kunde vidga romben till en kvadrat igen. Det känns bra att inget djur är ensamt.

Vid arbetsdagen igår stängslade vi in ett stort skogsbete och tanken är att Totoro och Enok ska få gå på det betet så att de har gott om plats hela sommaren men är en bra bit ifrån tackorna. I början av november kommer de sedan att få träffa damerna så att Totoro kan betäcka dem igen.

En av våra åkrar har blivit översvämmad. Det ser fint ut när solen glittrar i vattnet men det är naturligtvis inte alls bra. Traktorer fastnar och när sommartemperaturerna infinner sig kommer gräs och klöver att ruttna. Det påminner om en risodling men så är det ju inte.

Vattnet verkade komma från en slänt på betesmarken intill. Efter lite grävande så såg det ut så här. En stilla källa.

Fortsatt grävning blottade dräneringsrör av betong. De ska inte vara täta utan vatten ska kunna rinna från jorden ner i rören genom skarven. Här är det tvärtom.

Rören är en meter långa. En meter nedströms dök en ny skarv upp. Efter lite pillande så lossnade jord och smårötter så vattnet kunde komma upp. Det var bra fart inledningsvis.

Åkervatten

Pratade med Richard som arrenderar åkern. Han tror att det är stopp nere vid asfaltvägen. Det låter rimligt eftersom vattnet på åkern inte har någonstans att ta vägen. Det får bli grävning nere vid vägen under nästa vecka.

På vägen tillbaka piggade styvmorsviolerna upp. Det kan behövas när man laddar mentalt för att gräva i lera.

Elevdag

Idag har vi haft besök av klass fem på Långareds skola. De kom precis när vi skulle bära bort fårens vindskydd till nya hagen så fröken Milú fick köra under det för att komma fram till gårdsplanen.

Vi började med att mata alla djuren. Grisar, tre hönsflockar och ankor skulle släppas ut och ha mat och vatten. Sedan satte vi upp staket efter vägen bestående av möbler, cyklar, elever och vanliga elnät. Det var nämligen dags att släppa ut tackor och lamm på vårbete och då är det bra att vara många eftersom vi inte har någon vallhund. Jonas sprang som vanligt först med spannen och så försökte vi få alla tackor och lamm att förstå att de skulle följa efter. Det var det naturligtvis inte så att alla gjorde men de flesta sprang efter Jonas. En del lamm blev kvar och fick bäras ut och en del tackor sprang förbi alla hinder in i trädgården. Det tog en bra stund att få alla på plats. 

Men det är härligt när man får släppa ut alla på grönbete. Lammen är först lite förvirrade innan de får koll på allt nytt och på var mamma är men sedan är de glada att få större yta att springa omkring på. Vi lämnade dem ifred en stund när vi fått på elen så att de skulle kunna lugna sig lite. 

Sedan var det dags för fika i trädgården. 

Därefter fick vi fantastiskt bra hjälp med vedstapling och vedklyvning. 

Eleverna byggde också fågelholkar som de målade med falurödfärg. De ska sedan märkas med elevernas namn och sättas upp runt grönsaksodlingen. En intensiv dag med många möten mellan elever och djur. Kul att träffa klassen igen och välkomna nästa år!

Att lära gamla höns att sitta

Våra Lohmanhönor har längre arbetsdagar än de andra hönsen. De är ute tills det skymmer på riktigt och då har de andra redan suttit på pinnen några timmar. Lohman är en ”industrihöna” som är tålig och mycket produktiv när det gäller ägg. Rasen är framavlad med vetenskapliga metoder och ägs faktiskt av ett företag. det är ingen risk att någon kläcker ägg för att ”kopiera” rasen eftersom det är hybridras med en speciell linje tuppar och en annan linje hönor. När de paras uppstår Lohman. Det låter lite skumt men det är ett effektivt sätt att få många exemplar av er ras att ha ganska lika egenskaper.Som till exempel att inte gå och lägga sig i tid.

Förmodligen går Lohmanhönsen ute i svagare ljus än de andra för att de inte behöver vara rädda för rävar i äggfabriken. Lantraser har antagligen tappat de gener som får höns att vilja vara ute på kvällen för att de hönorna som gjort det blivit uppätna. Darwin i praktiken. Tanken med att Lohmanhöns ska vilja äta i svagt ljus är förmodligen den att hönserier ska få dem att äta även om ljuset inte är särskilt starkt. Billigare lampor och lägre elräkning. Nu finns det ju regler för ljusstyrkor men det finns förmodligen länder med svagare djurskydd än Sverige där en sådan egenskap kan vara värdefull. För vår del är det inte särskilt värdefullt under ljusa sommarnätter eftersom vi måste vänta till ganska sent innan vi kan stänga om hönsen.

Hönsen har just flyttat ut till ett hästsläp som är inrett med sittpinnar, reden och annat som hör till. Det vi glömt vara att berätta för dem hur det ska fungera med trappor och stegar. Så här ser det ut när fjorton hönor försöker sova i ett rede.

Det satt fler höns lite här och var på golvet. ett ägg har hamnat fel och en höna sover under bajsbrädan. Tuppen satt för sig själv och surade och det fanns gott om plats på sittpinnarna så det var bara att börja lyfta upp dem.

De lär väl sig så småningom.

Väderskydd till fåren

Det här inlägget trodde vi att vi redan hade skrivit men när vi för ett tag sedan letade efter det eftersom någon frågade om väderskydd så upptäckte vi att det tydligen var en hektisk tid när det byggdes för inget inlägg fanns. Det här väderskyddet byggde vi alltså till förra säsongen. Vi fick idén när vi såg någon på internet som hade byggt ett växthus av en gammal studsmatta. Studsmattor finns det gott om i Sverige och många kan man få gratis om man har lite tålamod. Vi fick en av kompisar vars barn hade blivit för stora för studsmattan.  Studsmattan var inte i bästa skick men fullt funktionsduglig till vårt ändamål. Vi använde ringen och delade upp den i två halvor. De ställdes på högkant och ändarna stacks ner i reglar där vi hade borrat ut lagom stora hål. Sedan åkte vi till ett av våra favoritställen nämligen skroten i Bäreberg.  Alla människor borde någon gång få besöka denna pärla speciellt om man har gård eller håller på med några andra praktiska projekt. De har allt. Vi köpte väldigt lätta begagnade aluminiumplåtar som vi skruvade på med vanliga takskruv. Vi var lite tveksamma till om det skulle gå att skruva rätt in i studsmatteställningen men det var inte några större problem. Plåtarna la vi omlott tills vi täckt hela ställningen. I varje skarv satte vi en bit bräda för att hålla ihop plåtarna. Det blev förvånansvärt stabilt. För att inga lamm ska skada sig har vi satt brädor på sidorna. Förmodligen hade det inte behövts men för säkerhets skull fäste vi två vajrar på diagonalen mellan hörnen. Även de inköpta på Bäreberg. Ställningen har stått ute hela vintern. Under en storm i vintras blåste den omkull trots att vi satt fast den med fästjärn i marken. På ett ställe delade sig studsmatteställningen där den var lite dålig så nu har vi skruvat på bandjärn över skarvarna för att öka hållfastheten. Väderskydd till djur brukar vara väldigt dyra att köpa men vårt blev en väldigt billig historia. Vi betalade 60 kronor metern för aluminiumplåten samt lite skruv. I övrigt använde vi bara virke vi hade liggande. Kanske inte världens snyggaste men fullt funktionsdugligt. Vi använder det bara sommartid till fåren för att de ska ha regnskydd och framför allt skydd för solen. Därför har vi inte satt någon gavel på det utan vinden ska kunna blåsa igenom. På vintern har vi våra får inne i ladan där de kan gå ut och in som de vill men där de har vindskydd på ett annat sätt. 

Bilden ovan är från början av förra året. Den uppmärksamme ser att vi inte köpt tillräckligt med plåt. Tyvärr har vi inte några bilder ifrån själva bygget men jag hoppas att ni förstår hur vi menar.

Trossbottenfynd

Den som rotar i ett gammalt hus stöter förr eller senare på något som påminner om husets historia. I vårt fall har det varit ganska sparsamt med fynd. Vi vet av en inskription på en skorsten att huset byggdes 1904. Officiellt byggdes huset 1907 men det lär bero på någon lagändring. Förvånansvärt många hus har 1907 som byggår, men de kan alltså vara äldre.

Vi har bara ägnat boningshuset ett förstrött intresse och lagt energi på marken och ekonomibyggnader, men nu behövde vi fixa lite med huset. Bland annat så grävde vi ur en halv hink sågspån runt en golvbrunn som behövde bytas ut. Sågspån är inget vidare som isolering. Dels så har det bara halva isoleringsvärdet jämfört med kutterspån som i sin tur är något sämre än moderna material. Dessutom så sjunker sågspånet ihop med tiden. Det gör att även om trossbotten var helt full med sågspån från början så bildas med tiden ett tomrum över sågspånet. Det är alldeles under golvbrädorna och där sipprar det in kall luft. Det gör att golvet känns kallt vilket ofta kompenseras med extra hög rumstemperatur och innetofflor.

Hur som helst, under sågspånet låg tidningssidor som trasslades till och gick sönder. Nu har vi hunnit titta på dem och de är en härlig tidsresa.

Det första visar Fritiof Nansens knän och skidor. Tidsepoken är i alla fall densamma som byggåret.
Det verkar vara en novell till vänster och kanske är det samma berättelse till höger. Vad gör då Nansen i mitten?

Annonser är underhållande. När slutade folk att äta järnsocker?

Bland stärkande medel intager jernet det förnämsta rummet, men kan icke enbart begagnas, hvarför Tekniska Fabriken Jernsocker i Stockholm i handel utsläppt ett det mest lämpliga jernpreparat; benämnt Jernsocker, som efter samråd med läkare endast tillverkas af för menniskokroppen mycket välgörande beståndsdelar.”  Reklam med stuns!

Att detta kaffesurrogat rekommenderas av framstående professorer och läkare känns tryggt.

Efter lite pussel fick vi en hel spritreklam. Systembolaget var inte påtänkt, även motboken skulle dröja något decennium.

Snygg annons med extra poäng för den pekande handen. Det är svårt att bedöma prisnivån. Är det billigt eller dyrt? Det bör inte ha varit allt för högt pris på dropparna eftersom det kom en lag om alkoholransonering några år senare.

Under spritreklamen finns både en gullig galoschreklam och ett tryckår. Tidningen verkar vara åtta år äldre än huset.

Liten vinch – men stark

Vår vän Lars har köpt en vinch. Vi har en kombinerad skogskran och vinch som används på traktorn. För tillfället ville vi av olika skäl undvika att arbeta med traktor så det passade bra att Lars kom på arbetsbesök med apparaten. Den heter Nordforest Spillwinde 1800.

Den består av en motorsågsmotor på 4,5 hk, en slirkoppling, ett fiffigt gasreglage och en trumma för repet. Den väger klart mer än en motorsåg, 13 kg.

Repet läggs 5-6 varv runt trumman, sedan leds det genom gasreglaget. Man ska stå några meter bort av säkerhetsskäl, sedan drar man i repet så att friktionen ökar. Då gasar motorn och stocken kommer sakta glidande. Så fort man släpper repet så går motorn ner till tomgång. Det finns två växlar och ingen är särskilt snabb, 12 resp. 24 m/min. Det gör att den är ganska stark, den kan lyfta 1800 kg på lägsta växeln och om man låter linan passera ett brytblock så dubblas styrkan men hastigheten halveras.

Motorn fungerar oavsett hur den står och det är tur eftersom den hänger i luften största delen av arbetstiden. Den kan alltså hänga upp och ner och ändå dra. Enligt reklamtexten är den användbar till att dra upp en bil ur diket. Föraren sitter vid ratten och drar i repet och drar själv upp bilen utan att blanda in traktorer eller någon bärgningsbil. Fiffigt!

Vinchen kostar en rejäl slant men är mycket användbar i de lägen man inte kommer intill med en traktor eller vinchen som sitter på en fyrhjuling inte räcker till.

En av våra armékärror som vi använder för att dra ut skogshuggargrejer i skogen. De är välbyggda, tåliga och rostar nästan inte alls. Man skulle kunna säga att detta är i stället för en fyrhjuling… De är byggda för att hantera en bår med skadad människa så de klarar ganska mycket last. Lite jobbig att dra uppför om det är snö men för övrigt fungerar den mycket bra.

Tingade kattungar

Vår katt Aska fick sin andra kull med kattungar i början av oktober. Det var två svarta och två grå. Alla var helfärgade med ett svagt tigermönster. Inget vitt eller någon annan färg. Vi lade ut en annons på Blocket och på ett och ett halvt dygn fick vi ca 40 svar.

Det är brist på kattungar i Sverige!

Vi fick svar från Alingsås (naturligtvis), Vänersborg, Göteborg, Borgunda, Falkenberg, Stockholm och andra platser. Flera hade letat länge medan några bara hade blivit kära i de grå ungarna. Grått gör sig bättre på bild än svart.

Så här såg annonsen ut när vi hade ändrat lite efter den första anstormningen.:

Vi valde några fina bilder och en film. Vi hade inte behövt anstränga oss.

Alla fyra är tingade och kommer till nya hem strax före nyår.

Filmen är mörk och blev suddig men visar att det är katter med sprätt i.

Den sista bilden med två kattungar i en korg blev nästan för bra. Hade vi haft 20 grå kattungar som såg ut sådär så hade vi kunnat sälja allihop.

Vår gissning är att de flesta som har katter låter kastrera dem så det finns inget överflöd av kattungar på samma sätt som förr då en kattunge kostade 25 öre tassen. Blocket hjälper ju till genom att kräva ett lägsta pris på 500 kr men just nu är det säljarens marknad som råder.
I alla fall om kattungen är grå!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑