Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: odling (sida 2 av 11)

Höstpyssel

Säsongen är slut och vi kan se tillbaka på 15 marknadsdagar på Nolbygård, en på Vikaryd och två REKO-utlämningar samt 15 dagar då vi har haft gårdsbutiken öppen. Det har varit roligt men också ganska tidskrävande. Inför varje försäljningstillfälle går det åt en dag för skörd så det är mycket tid vi har lagt på att sälja våra grönsaker, ägg och vår honung. I slutet av säsongen hade vi dessutom lammslakt och leverans av lammkött till de som förbeställt. Skinnen skulle dessutom hämtas, saltas två gånger och köras till Tranås för beredning. Nu pustar vi ut och försöker komma ikapp. Säsongen har varit fantastisk. Vi har sålt i princip allt vi har kunnat skörda förutom en och annan zucchini när de växte som bäst. Äggen går åt som smör och honungen säljer sig själv. Vi kan konstatera att trenden går mot att äta bra, lokalproducerad mat. Vi har mött många kunder som är väldigt nöjda över möjligheten att köpa grönsaker och ägg från oss. De kommenterar smaken, utseendet och att de gillar direktkontakten med oss producenter. Flera av säljarna på Nolbygård önskar en fortsättning nästa år och så kommer det att bli med start veckan efter midsommar.

Frosten har sett till att många grödor inte levererar längre. Bönor, zucchini, pumpor och vintersquash dör direkt när det blir frost. Kålen klarar sig bättre och den kommer vi att kunna skörda länge än och även sallat klarar frost bättre än vad vi trodde. Hösten är en vacker tid och på sätt och vis känns det bra att det börjar mörkna tidigare på kvällarna. Det innebär automatiskt att arbetsdagarna blir något kortare och stunderna av vila längre.

Men det är fortfarande mycket att göra på gården. Denna vecka har fårklippar-Magnus varit på besök och snyggat till fåren. De flesta har varit med förr och tittar nyfiket på när vi förbereder för klippning. Ungtackorna däremot vet inte riktigt vad de är med om och är märkbart oroligare. Magnus är van och lugn med djuren så det känns väldigt bra. De nyklippta fåren glänser i pälsen. Ullen rensar vi och säljer till viss del men ull är inte lättsålt i Sverige. Det känns lite synd men det kanske också ändrar sig med tiden.

Vi har också köpt en ny bagge från Lexby gård. Den förra vi hade köpte vi också därifrån och den var vi väldigt nöjda med så det känns bra. Lexby har en fin besättning och ordning och reda på papperna så man vet att djuren man köper är bra. 

Denna gång heter baggen Totoro. 

Vi håller fortfarande på att ta upp potatis och den måste sorteras. Sättpotatis för sig. Säljbar potatis för sig och sedan skadad potatis som vi själva får äta upp. Ibland råkar man sätta grepen i en, vissa är angripna eftersom vi inte tog av blasten i tid och andra är genomborrade av kvickrötter. Inget av det gör potatisen oduglig att äta men de går varken att sälja eller att spara som sättpotatis.

Gårdsbutiken är nu stängd för säsongen men ibland tittar kunder förbi ändå. Då har vi möjlighet att sälja pumpor, lök, potatis, grönkål, purjolök, palsternacka, ägg och honung. 

Rivstart för REKO-ring

18 säljare körde in på parkeringen vid Savannen ungefär klockan 18 ikväll. Skyltar och varor packades ur bilarna. Havtornsdryck, glass, ost, rapsolja, kalvdans, strutskött, griskött, getost, grönsaker, ägg, fårkött, honung, inläggningar och bröd fanns att handla. 18.30 började utlämningen. Många kunder hade en lång lista med vad de hade beställt hos de olika producenterna. Kassar och varor lämnades över och pengar bytte ägare. En halvtimme senare var det över och alla kunder hade fått sina varor. De allra flesta säljarna hade blivit av med allt som var beställt. Ett fåtal kunder dök inte upp och sådant är alltid tråkigt men de allra flesta kom. REKO-ring-konceptet är väldigt effektivt på det sättet. Man hinner knappt börja förrän det är över. Själva passade vi på att köpa några goda ostar från Skattegårdens Lantost och glass från Vänga gårdsglass.

Kassarna vi sålde var packade med grönkål, lök, bönor, nyzeeländsk spenat och rödbetor. Eftersom kunderna inte själva bestämmer över vad som finns i kassen så har vi lagt upp recept som vi själva brukar använda oss av på http://ostangsgard.se/recept/ Den sidan kommer vi att fylla på med fler recept allteftersom.

Skörda för REKO-ring

Idag har vi fått en ny upplevelse. Att skörda till REKO-ring är helt annat än att skörda till marknad. När vi ska till marknaden går vi ut på morgonen och skördar lite av allt som är skördeklart. Några pumpor, alla tillräckligt stora squash, rödbetor så mycket vi tror går åt, alla skördeklara bönor osv. Vi gissar ungefär hur mycket som kommer att gå åt och har blivit ganska bra på att gissa ungefär rätt på mycket. Den här gången är allt färdigställt. 22 likadana kassar + en bestämd mängd spenat, bönor, grönkål och honungsburkar. Det gjorde att vi inte behövde tänka alls idag på morgonen utan skördelistan var klar. 44 gula och 22 röda lökar, fem kilo bönor, sex kilo spenat, åtta kilo grönkål, och 88 rödbetor.

Vi hade förberett dagen genom att ställa ut kassar i lådor i butiken. Varje kasse var märkt med namn, nummer på kassen, vad kunden beställt samt vad kunden ska betala. Sedan skördade vi allt och först när allt var färdigskördat började vi packa kassarna. Det tar ett tag att skörda åtta kilo grönkål. Som tur är så kom vår wwoofare André tillbaka igår. Några som har beställt både en hel kasse och något som vi skördat till kassen fick t.ex. mangold, sallat eller sockerärtor istället. De hade vi inte så mycket av så det räckte till alla kassar. Bönor och sallat packade vi i små papperspåsar. Det känns bra att undvika plastpåsar. Kunderna vet att de har beställt grönsaker för ett värde av 150 kronor (men de kommer att få lite mer än så) och de vet att de får minst fem olika sorter men har inte någon aning om vilka. Skörden gick idag mycket fortare än vad det gör en marknadsdag i och med att vi kunde koncentrera oss på ett fåtal grödor. Det blev dock en tråkigare skördedag då just mångfalden alltid brukar få oss på bra humör. Det som är bra med att skörda till REKO-ring är dock att vi kommer att åka hem helt tomhänta, om ingen glömmer att hämta ut sin påse. Efter en marknadsdag har vi alltid gissat fel på någon gröda som vi själva måste ta hand om när vi kommer hem. Lördags- och söndagsmiddagarna hemma hos oss består nästan alltid av överbliven mat från marknaden.

Fördelen med att sälja på marknad är däremot att kunderna alltid blir nöjda. De ser vad de köper och väljer det de vill ha. Det innebär att de oftast vet vad de ska göra med grönsakerna. Nu vet vi inte om de blir glada över det vi plockat i kassarna. Kanske vet de inte hur de ska använda mangold, grönkål eller spenat? Det finns en viss risk för att de inte blir lika nöjda som marknadskunderna. Vi håller tummarna för att de ska bli nöjda i alla fall.

En fin plats

Idag har vi varit på Nolbygårds Matmarknad, som alla lördagar den här sommaren. Eftersom vi är ansvarig är vi där tidigt och sätter upp vårt tält och bord och arrangerar våra grönsaker. Det känns alltid bra. Vi trivs verkligen på Nolbygård liksom många andra människor. Men vad är det egentligen som gör att man trivs på en offentlig plats samtidigt som andra offentliga platser inte känns välkomnande alls? Idag funderade jag lite över det. Det finns något på Nolbygård som gör platsen speciell. Egentligen ligger den ganska fult. Runt omkring är det nyuppförda plåtlador med byggvaror, arbetskläder, hundmat, bilprovning, färghandel och en hel del mer . Alingsås värmeverk ligger t.ex inte särskilt långt bort. Nolbygård är en gammal bondgård och tidigare omslöts den av åkrar men Alingsås växer och mycket av åkermarken är idag industri- eller affärsområden. Åkermarken kommer aldrig mer att kunna användas som åker och det är sorgligt. Ändå trivs man på Nolbygård. Det är många små detaljer som gör det. Som en gammal rostiga skottkärran med blommor med en skylt som uppmanar oss besökare att flytta till den plats vi vill.  Ganska knäppt egentligen men det gör att man känner sig delaktig. Vi brukar flytta den så att den hindrar bilar från att köra in bland marknadsstånden. Trädgården är full med olika skyltar som manar till eftertanke och reflektion. Ett gammalt dött träd har målats rött och vid foten av trädet har någon planterat en humleplanta. Bredvid står en skylt som berättar om humle och dess historia.

I trädgården står en rälsbuss. Även det ganska knäppt om man tänker efter. Rälsen är inte ens trettio meter. Den används av människor som vill fika på Nolbygårds ekocafé och bageri men som vill vara lite för sig själva.  Man kan köpa fika i en korg som man tar med sig ut i rälsbussen om man hellre vill sitta där än i trädgården. Förra veckan var det musikfestival på scenen framför rälsbussen och ibland är det sagoläsning för barn.

I trädgården finns också skålar med vatten för hundarna och det händer att Lasse bagare bjuder fyrbenta vänner på hundgodis. Grupper av stolar inbjuder till fika i trädgården trots plåtladan i bakgrunden. Blommor är planterade i rabatterna och i krukor som står efter gångarna. Trädgården sköts av människor som arbetstränar i Nolbygårds intresseförenings regi. De får vara med och utveckla platsen till den oas det är. Rälsbussens lillebror i form av en elbil står ofta parkerad på gården. I den levereras bröd in till staden. På sidan av bilen står Amnesti Nu! #Vi står inte ut. Få företagare vågar ta så tydlig ställning som Lasse Bagare. På Nolbygård finns många människor med hjärtat på rätt ställe och kanske är det där hemligheten med platsens dragningskraft ligger. Men det är inte bara människor och hundar som tas om hand på Nolbygård. Valter Samuelsson som driver Hus till Hus är en mästare när det gäller att vårda gamla byggnader. Det gamla boningshuset som idag rymmer café, ett revisionsföretag och Ullabutta sömnad och design är varsamt renoverat med miljövänliga material och målat med linoljefärg. I lokalerna får lokala konstnärer möjlighet att ställa ut sina alster så det hänger alltid nya tavlor på väggarna. Maria Söderberg som driver Ullabutta sömnad och design syr unika klädesplagg av återvunna tyger, spillbitar från Mariedal design och av gamla tyger som hon hittat på olika ställen. Kläder med känsla som inte gör så stora miljömässiga avtryck på vår planet. På Hus till Hus kan alla som vill vårda byggnader hitta detaljer till sina hus. Gammalt byggnadsmaterial återbrukas på detta sätt. På Hus till Hus finns också massa rekvisita som används i olika filmer. En verksamhet som inte är så känd bland besökarna men en dag kanske vi får se en avdelning där dessa föremål ställs ut. Det vore fint. Gamla föremål får nya uppgifter som den här sängen som nu blivit en blomsterplantering.

Det odlas i bäddar och växthus och växer överallt. Växthuset är naturligtvis byggt av gamla återvunna fönster som ger det en alldeles speciell känsla. Nolbygård drivs och befolkas av människor som har omsorg om sin omgivning. Är det därför vi känner oss så välkomna?

När det gäller Nolbygårds matmarknad så kommer vi att ha igång den september månad ut men redan nu funderar vi över hur vi ska kunna driva marknaden vidare även nästa säsong. Vi vill helt enkelt spendera mer tid på den här fantastiska platsen. Tack alla ni som skapar den så vi andra kan få komma till er!

Lökskörd

Vi har odlat mycket lök i år. Lök är lätt att odla även om det tar tid att få ner alla i jorden. Vi har prövat både att odla i rader där vi gått med radhacka emellan och i bäddar där vi täckt med gräs. Vi ser inte någon skillnad på löken även om täckodling naturligtvis är bättre för jorden. Nästa år vet vi inte om vi kommer att välja att radodla eller sätta löken i bäddar. Får tänka på det lite.

Vi har sedan veckan efter midsommar skördat lök som vi knippat och sålt. Den har varit populär. Många har halverat löken och lagt på grillen vilket vi också prövat. Kanongott. Nu på lördag blir nog sista gången vi säljer knippad lök eftersom blasten börjar bli ful. Annars fungerar blasten utmärkt att skära ner i sallader. Löken är fortfarande färsk men får säljas i lösvikt.

Idag har vi börjat slutskörden av löken. Det börjar bli dags eftersom blasten lagt sig ner. Grönsakspacklinjen visar sig passa utmärkt även som löktork. Ska man lagra lök över vintern är det viktigt att den får torka ordentligt innan man lägger ner den i matkällaren. Det allra bästa är om man kan dra upp löken och låta den ligga i solen tills all blast torkat. Nu har vi kommit in i en regnig period så det är inte möjligt. Därför hänger vi lökarna upp och ner i nät som vi spänner upp under taket. Vi har mycket bra-ha-saker stående på vår gård. Vi hittade inte mindre än sex galler av olika slag som vi kunde använda. Löken hängs sidan i ”schackmönster” i rutorna så de inte går emot varandra. Vitlöken har vi också börjat slutkörda. Några av dem har redan hunnit bli torra och hängda i bunt eller fläta. Vi odlar än så länge bara gul lök, röd lök och vitlök. 

Vinden kommer nästan alltid rätt in i detta utrymme så det kommer förhoppningsvis att torka bra.

Det är lite pyssel med att hantera varje lök för sig och få in all blast i varje hål.

Än så länge är blasten alldeles grön och först när all blast är helt torr kan man lagra löken.

Frågan är vad vi ska hänga resten av lökarna. Vi har minst lika mycket kvar i landen som vi hängt upp.

Det blåser ganska friskt under taket så det kommer att vara bra torkeffekt i alla fall även om inte solen kommer åt.

Fördel med småskalig närproduktion

Idag kom ytterligare ett larm om gifter i ägg. Denna gång från Holland där man använt kemikalier i djurstallarna för att bekämpa ohyra på hönsen. Monokulturer, vare sig det gäller djur eller grödor, medför ofta att man använder mer gifter för att bekämpa oönskade skadedjur och ogräs. När det finns gott om en gröda eller ett djurslag på samma ställe blir det naturligtvis väldigt gynnsamt för skadedjur. Har man en eller ett fåtal gröder eller djurslag så blir också den ekonomiska förlusten större om man drabbas av något vilket förmodligen oftare leder till att man använder bekämpningsmedel. Stora gårdar som drivs ekonomiskt rationellt med en eller ett par djurslag/grödor drivs som ekonomiska företag och kanske är det då oftare ekonomiskt gynnsamt att använda kemikalier.

Vår gård drivs inte ekonomiskt rationellt. Att sätta och skörda potatis förhand när dieseldrivmedel är så billigt kan nog av många ses som korkat. Men vi är inte intresserade av att driva vår gård ekonomiskt rationellt. Vi vill driva den småskaligt och hållbart. Tanken är att den ska gå att sköta även utan fossil energi om det skulle blir nödvändigt. Även vi använder traktor idag. Inte i odlingarna men när det gäller höskörd och skogsbruk. Det är inte många liter per år som går åt per år men vi har god nytta av traktorn. Något vi däremot aldrig skulle göra är att använda kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Vi har alla djur och odlingar nära vårt boningshus och skulle aldrig komma på tanken att spruta våra grödor. Speciellt inte som vi äter av dem själva. I år har vi fått lusangrepp på våra bondbönor. Om vi hade varit storproducenter av bondbönor så skulle det varit mycket kännbart. Nu rycker vi mer på axlarna åt problemet. De bondbönor vi kan skörda skördar vi och övriga får vara. Skörden kommer inte att bli stor i år men det gör inte så mycket för vi har så mycket annat att skörda. 

Det är inte utan att vi känner en viss stolthet varje fredag när vi fyller vår gårdsbutik med vackra, färska grönsaker. När vi öppnar klockan två är allt skördat samma morgon och det märks på det vi lägger fram.

Idag har vi för första gången någonsin skördat savoykål. Det måste vara en av de vackraste grönsaker som finns. De olika nyanserna av grönt är fantastiska. För första gången i år har vi också skördat palsternackor, bondbönor och purjolök. Man blir glad när man går ut i grönsaksodlingen och hittar det ena efter det andra som är skördeklart. Våra grönsaker är producerade på ett sätt som vi verkligen kan stå för. Det känns ännu viktigare eftersom vi i princip bara säljer direkt till kund. Idag har det regnat precis hela dagen. Fem minuter i taget har det varit uppehåll. Vi känner att vi gjorde helt rätt som lade tid på att bygga tak över vår grönsaksshanteringslinje i våras. Vi har skördat i regn och i ösregn sedan åtta i morse men när ösregnet övergick i störtregn kunde vi ta oss in under tak och knippa morötter och lök. Det känns också helt rätt att vi gjorde om det gamla garaget till gårdsbutik. Förra året när vi hade försäljning på gården satte vi upp ett gammalt dåligt marknadstält på gårdsplanen. Det var rätt okej så länge det inte blåste eller regnade. Nu lassar vi in i butiken allteftersom vi skördar och man blir gladare och gladare ju längre dagen går. När vi öppnar klockan 14 är det fullt av gult, orange, rött och grönt. Vi kan också ha våra otroligt vackra fårskinn hängande i butiken hela tiden samt honungsburkarna uppradade på hyllan. Det känns lyxigt.

Fula grönsaker

Den här tiden på året äter vi bara fula eller överblivna grönsaker. Det är inte något fel på dem men de går inte att sälja. När man skördar mycket till försäljning så stöter man på en och annan sprucken morot, zucchini som är ful i ena änden, rödbetor som är lite skadade eller potatisar som vi råkat köra grepen i. De går av förklarliga skäl inte att sälja och eftersom vi inte gillar att slänga mat så äter vi upp dem eller stoppar dem i frysen. När vi kommer hem ifrån marknaden på lördagarna förväller vi eventuellt överbliven mangold, spenat eller bönor och har som vinterförråd i frysen. Potatis kan vara svårare att frysa som de är och de är inte heller bra att lagra i jordkällaren om de är skadade. Därför köpte vi en fritös på loppis förra året och gjorde fantastiskt goda pommes frites som vi hade i frysen och plockade upp efter hand. Det kändes riktigt lyxigt eftersom de är väldigt mycket godare än köpepommes. Hittade ett recept på nätet där man skär potatisen i stavar. Förra året stavade vi alla potatisar för hand men i år har vi införskaffat en mandolin vilket gör jobbet så mycket enklare. Potatisarna stavas och läggs i vatten. Sedan kokas de i lättsaltat vatten med lite ättika i. Därefter får de rinna av på hushållspapper innan vi friterar dem i cirka en och en halv minut. När de har svalnat lägger vi dem i frysen. Blir vi sugna på pommes frites så tar vi upp lagom mycket och friterar igen i cirka tre minuter. Vi prövade även att tillaga dem i ugnen förra året och det blev också gott men inte lika bra som i fritösen. De allra minsta potatisarna friterade vi hela enligt samma recept. Har inte någon aning om hur de kommer att bli men det ska bli roligt att testa. Av några potatisar gjorde vi en potatisgratin. Frysen börjar redan bli fylld med grönsaker och pommes frites. Det är skönt att ha ett lager eftersom vi ofta är många som äter.

Världens viktigaste jobb

Att producera mat måste nog anses som världens viktigaste jobb eftersom ingen av oss fungerar utan föda. Det är något stort över det. Att få ha världens viktigaste jobb. Det känns fantastiskt när man skördar vackra grönsaker i mängder efter en lång vår när man förgrott, skolat om, grävt och rensat nya bäddar, gödslat, sått, planterat, gödselvattnat, vattnat och rensat ogräs. Det är väldigt mycket jobb och det är inte utan att man ibland undrar vad man håller på med. När man upptäcker att mördarsniglarna ätit upp nio av tio salladsplantor man satt ut, eller länsat morotsbädden man sått för tredje gången, när regnet aldrig kommer, när kålfjärilarna anfaller eller wwoofare uteblir – då är det lätt att man ibland känner för att ge upp. Men så kommer de där dagarna när man startar med en tom gårdsbutik men har två glada franska wwoofare till sin hjälp med skörden, när man upptäcker att det finns mängder av vackra gula och gröna zucchini, mogna rödbetor, stora spetskål och mängder av mogna bönor. När man skördar och skördar och gårdsbutiken blir vackrare och vackrare för varje timme inför öppnandet klockan 14. Då känner man glädje och till och med en viss stolthet över att ha världens viktigaste jobb. 

Varje fredag öppnar vi klockan 14 och fler och fler hittar till oss.

Fantastiska människor

Ni som läser vår blogg vet att vi haft lite problem med wwoofare som inte dykt upp. Lasse som är en gammal kursare från lärarutbildningen i Jönköping anlände i måndags kväll. Vi har inte setts på flera år så det blev en trevlig kväll på verandan. I tisdags satte han igång och klyva upp resten av årets ved. Det har blivit en sådan där surkart som blivit liggande. Vi har inte riktigt hittat tid och ork att ta tag i högen. Den mesta av veden har varit kluven sedan länge men som så ofta blir vi bara klara till 80-90%. Lasse stod timme efter timme till högen var borta och allt var staplat.  Nu är vedbacken tom!!! Årets ved är klar. Allt är inte inburet än men motståndet mot vedhanteringen är borta så rätt som det är har vi nog fått in det som får plats. I år har vi mer ved än vad vi kommer att behöva och det känns riktigt bra. På sikt vill vi ha två års ved kapad och kluven så vi har riktigt bra torkad ved att elda med. Det gör stor skillnad i hur mycket värme man får ut om man eldar med halvtorr eller knustorr ved. Tack snälla Lasse för att du tog dig tid och kom och hjälpte oss!

På tisdag förmiddag dök även Lesley upp från Omställning Alingsås. Ännu ett mycket välkommet besök eftersom ogräset har vunnit mark de sista två veckorna. Det är helt fantastiskt att det finns människor som offrar en dag på att komma ut och hjälpa till på vår gård. Man blir alldeles varm i hjärtat över människors osjälviskhet. 

Mitt på dagen så dök även Lina från Länstyrelsen upp. Inte för att inspektera något utan för att hon hade vägarna förbi mellan en flyghavreinspektion och ett annat gårdsbesök. Lina har jag träffat många gånger på olika nätverksträffar för grönsaksodlare och andelsjordbrukare. Hon är en sådan där människa som hittar vägar att stötta och hjälpa oss som försöker på småskalig produktion. Även hon passade på att hjälpa till att rensa lite ogräs. Efter dagens arbete såg kvarter två helt annorlunda ut än på morgonen. Det blev dessutom en trevlig lunch med dessa tre hjälpsamma människor.

Grönsakshantering

Den är inte klar än – men det är sällan något blir det här på gården. Saker ska fungera men finishen får vänta. Vi brukar säga att vi nöjer oss med att saker är klart till 90% men den här gången är det nog snarare 80% klart. En av de viktigaste sakerna på gården är att fundera ut hur vi kan spara tid. Saker måste vara rationella för att vi ska spara på tiden och oss själva. Därför har vi på vägen från grönsaksodlingen upp till gårdsbutiken byggt en grönsakshanteringslinje. Ett tak skyddar vid regn och för mycket sol. På marken har vi grusat idag. Häromdagen satte vår wwoofare André upp gallerhyllor där vi kan låta hinkar och backar rinna av när de är diskade. Tre olika diskbänkar har satts upp utefter väggen. Tanken är att vi ska blada av vid den första, skölja av den mesta jorden vid den andra och bunta och packa vid den tredje. Vi har också satt upp några vanliga hyllor för att förvara packutrustning som gummiband, burkar och påsar. Vid fönstren på motstående sida finns utrymme för backar och kassar och emellan är det brett nog för att köra med skottkärra eller packkärra. Där man står och arbetar mest har vi lagt djurmattor från en av våra hästsläp. Det är bekvämt att stå på och lätta att spola av.

Nu har vi fått ett rationellt flöde. Bygget syns inte på flygbilden men finns utefter väggen vid den röda linjens första krök.

Lydia gör sin sista wwoofdag hos oss idag. Hennes huvudprojekt har varit att få ordning på blomsterträdgården som vi har för att attrahera insekter. 

Igår skulle vi ha fått hit tre nya wwoofare från USA. De var från början två men frågade om de fick ta med en kompis. Vi räknade alltså med tre wwoofare vilket innebär sex händer i arbetet. De kom aldrig. Idag fick vi till slut ett meddelande om att de ställt in. Därför står vi nu helt utan wwoofare men med lika mycket arbete. Frustrerande när vi har sagt nej till så många ansökningar.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑