Om något är för bra för att vara sant så är det oftast inte det. Men ibland så kan det faktiskt vara sant i alla fall – som Lydia. För ett tag sedan hade vi ett studiebesök här från Holma Folkhögskola. Deltagarna gick en kurs i grönsaksodling och var här för att studera livet på landet. Vi visade runt i odlingarna men eftersom flera av deltagarna hade brett intresse för lantlivet så tog vi djuren, musteriet, skogsträdgården och allt annat också. Skogsträdgården har det senaste året känts jobbigt att visa upp eftersom vi helt enkelt inte har haft en chans att ta hand om den. Men kommer folk på studiebesök så tycker vi det är viktigt att visa upp både lyckade och mindre lyckade exempel. Bland deltagarna så fanns Lydia som förutom kursen i grönsaksodling även går en kurs i skogsträdgårdsodling. I den kursen ingår att man ska göra 40 timmars praktik. 
När vi åt lunch frågade Lydia om det fanns möjlighet för henne att komma tillbaka och göra praktik här i vår skogsträdgård. Det säger man inte nej till.
Den 6-7 oktober dök hon upp här på gården igen tillsammans med Luna som är en mycket trevlig hund. 
Vi tog ett snack om vilka problem och möjligheter vi har i skogsträdgården samt gick igenom var alla verktyg och material finns. Vi ger Lydia ganska fria händer så hon får planera och genomföra restaureringen av skogsträdgården på det sätt som hon vill. Skogsträdgården var ju redan från början något som vi varit många inblandade i eftersom den anlades som en kurs 2015. Vi har därför inte några problem med att andra fortsätter planeringen utan ser det snarare som en fördel att fler tänker till. Vi har tidigare anlagt gångar i skogsträdgården bland annat genom att lägga ut ett tjockt lager ull. Det visade sig dock vara helt meningslöst eftersom det bara tog en säsong innan gångarna var försvunna. Mitt i bilden nedan var det förra året en tydlig gång gjord av ett tjockt lager ull. Den går inte ens att hitta om man letar. 
På sin kurs har Lydia lärt sig att anlägga gångar genom att använda markduk och flis. Vi hade en del markduk hemma så hon började med att anlägga gångar med hjälp av det och tidningspapper. 
Vi har tre ingångar i skogsträdgården och tanken är att de ska förbindas med gångar. Första gången som Lydia började med går från huvudingången som är den som vi använder mest förbi blåbärs- och blåbärstryplanteringen över till en ingång som leder ut till skogen. Där är karaktären en annan och mer skogslik så där har vi bland annat planterat hassel. 
Det kommer att bli kanontrevligt med slingor man kan promenera på i skogsträdgården. 
Det är trevligt att pröva olika metoder som man kan jämföra så några gångar blev gjorda med hjälp av tidningspapper och kartong som sedan ska täckas med flis. 
Det tar tid att göra gångar. Många knäböj blir det. Tur att vi hade mycket tidningspapper hemma. 
Mycket mer än så av det praktiska arbetet han hon inte vid sitt första besök men många tankar föddes och innan hon åkte hem efter första helgen gick vi igenom vilket material hon behövde till nästa gång. Det vi behövde skaffa var dels kartong och dels flis.
Några dagar efter Lydias första besök fick vi ett mail ifrån ett par som bor utanför Nossebro. De hade läst på vår blogg att vi behövde flis och undrade om vi ville komma och hämta hos dem. De hade tagit ner ett par almar och flisat upp stubbarna. Nu låg flisen i deras trädgård och var mest i vägen. Jag tog släpkärran dit och hämtade ett helt kärrlass säckar som de fyllt med flis. Sedan var jag och Jonas tillbaka ytterligare en gång och fyllde ett helt kärrlass med säckar igen. Förmodligen behöver vi åka ytterligare två gånger för att få med oss allt men det var i alla fall tillräckligt för Lydia att börja med.
Nu i veckan återkom Lydia och Luna och bosatte sig i vår wwoofvagn som de kan disponera när de vill eftersom tanken är att det ska bli återkommande besök.
Vi har anlagt vår skogsträdgård i en skog. Vanligare är nog att man anlägger på en åker. Då planterar man ofta in alar eftersom de binder kväve och kan vara ett skydd innan träden i skogsträdgården har hunnit växa till sig. Vi hade fördelen att det redan fanns en del alar på plats. Alar växer dock fort och redan efter tre år har små buskalar blivit halvstora träd. En del behövde därför tas ner då de skuggar för mycket. 
Vid ingången har Lydia lagt stenplattor och kantat gången med bakar som blivit över när vi sågade virke. Längst upp i skogsträdgården finns en bänk där man har utsikt över den nedre dammen. I alla fall sedan Lydia sågat ner lite träd. 
Framför bänken kommer det att bli två lundar gjorda med lasagnebäddsteknik. Grässvålen är vänd upp och ned. 
Sedan har jorden täckts med tidningar, ett tjockt lager löv och sedan halm. 
Allt organiskt material täckts sedan med markduk för att allt ogräs ska kvävas. Dessa lundar kommer så småningom när allt ogräs är kvävt att planteras med marktäckande växter.
I den första lunden växer ett persikoträd och i den bortre en koreansk silverbuske.
Marken var ganska sank när vi började jobba med den så vi har grävt en del dräneringsdiken. Över dem går nu broar som Lydia byggt.
Gångarna är täckta av ett tjockt lager flis och vindlar fram mellan de träd vi planterat.
Vid ingången står en skylt med en karta över skogsträdgården. Den behöver vi fixa till eftersom den lutar allt mer och vi fick plocka ner tegelpannorna.
Grinden till skogsträdgården behöver vi också fixa till eftersom den sitter för lågt så den tar i marken när den öppnas. 
Arbetet med skogsträdgården har tagit ett jättekliv framåt under veckan. Det finns också planer på mer arbete som sträcker sig fram i vår så fortsättning lär följa.
Varje wwoofare har fått ett träd att hamla. Theresa är först ut. Det är ett tufft jobb att få av alla grenar högt uppe på en stege. Hamlingen har inte blivit så regelbundet gjord under de senaste tiden så en del grenar är grova. 
Alla grenar klipps så delen med löv sparas och sätts ihop med ett rep. De hängs sedan i ladan för att torka till fårens vinterfoder. 
Agneta och Lasse har gjort ett fantastiskt jobb och nu ska gamla tegelpannor på så att det får ett gammalt utseende. 
Det kommer att bli ett insektshotell till blomsterdelen i trädgården. 
Jonas far Lennart har jobbat som VVS-are så vi passade på att försöka förstå oss på brunnen och pumpen. Vi har vatten så det räcker men pumpen räcker inte till för att pumpa upp tillräckligt för både bevattning och dusch samtidigt. 
Bland broccoli och grönkål fanns nästan inte någonting men på blomkålen och svartkålen fanns det desto fler. 
Vi har hållit på i flera veckor med stängslingen och i går gjorde vi färdigt det sista (nästan). Alloxnätet visade sig vara smidigt men det går åt många meter för att hägna en skogsträdgård och när vi var klara fattades det ungefär två meter. Vi behöver alltså köpa ytterligare nät nästa vecka och håller tummarna för att rådjuren inte hittar fram innan dess.
Vi har köpt in ekstolpar via Södra skogsägarna eftersom vi vill undvika tryckt virke. De har spetsats och slagits ner i marken med slägga. Ibland har vi stött på sten så vi fått ändra nedslgningsplatsen flera gånger. Vi har byggt tre grindar i kluven ek för att de ska hålla länge och klätt dem med kycklingnät. De är klara och på plats men stängningsanordningen behöver fixas. Det räckte inte med att hänga en sten som vikt i ett snöre – det behövs tyngre grejer. Får leta järnskrot och det finns det tack och lov gott om. De sista förberedelserna för kursen gjordes i går. Jonas höll på hela dagen medan jag jobbade på skolan och inte kom hem förrän på eftermiddagen då vi kunde hjälpas åt. 
Fåren fick också hjälpa till och beta av gräs och sly. 
Vi gick igenom hur vi skulle bereda marken för träden och vad som krävdes för att de skall trivas. Ett ganska vanligt fel man gör när man planterar träd är att man gräver en ganska stor grop och fyller den med bra jord och gödsel. Det kan innebära att trädet trivs bra till att börja med men att det inte sträcker ut sina rötter för att hitta näring eftersom jorden är så bra i den grävda gropen. Det gör att trädet inte mår så bra efter en tid. 
Vi kommer också att få vattna alla plantor ofta nu i sommar om det inte blir mycket regn så att de inte torkar ut. 
