Kategori: skogsträdgård (Sida 1 av 9)

Wasabi – Eutrema japonicum

Vi har två wasabiplantor. Den ena står kvar i en kruka i glasväxthuset och den andra är planterad i skogsträdgården. Det är inte varje dag vi går in i växthuset men idag var vi där och såg att wasabiplantan fortfarande hade gröna blad. Det var fem plusgrader i växthuset eftersom solen sken men där har i omgångar varit rejält kallt i vinter. Wasabiplantan lär inte kunna överleva om det blir under tio grader. Den anses vara mycket svårodlad då den inte tål att torka ut.

Därför har vi bara satt ut en av våra plantor eftersom vi först ville se om den överlevde. När plantan är 50 centimeter hög ska roten vara två centimeter i diameter och då ska man kunna skörda den. Växten kallas också grön pepparrot eller japansk pepparrot och smaken påminner mycket om just pepparrot. I Japan används den även för att smaksätta glass och godis.

Vi gick upp till skogsträdgården och kollade hur vår utplanterade planta mådde.

Vi har planterat den i ett litet dike som vi har grävt för att dränera marken i skogsträdgården. Just nu är det vatten runt plantan och det klarar den tydligen bra.

Bladen är frusna men ser pigga ut ändå. Här har det varit riktigt kallt några dagar men plantan står ganska skyddad ändå så än så länge lever den.

Vi vet inte om vi någonsin ätit äkta wasabi eftersom den gröna röra som serveras på sushirestaurangerna tydligen oftast består av vanlig pepparrot, grönt färgämne, senapspulver och olja. Vi hoppas att vi så småningom ska kunna skörda något. Mest för skoj skull och absolut inte för produktion. Tydligen kan man torka wasabi och använda under flera månader men den går också att äta färsk. Vi vet inte om man kan dela plantan och äta delar av roten eller om man måste skörda hela plantan och därmed ta död på den. Vet någon så skriv gärna en kommentar.

Wasabin tillhör Brassicaceae släktet och är alltså en perenn kålväxt. Den blommar med små vita blommor.

Sichuanpeppar

Nu har vi skördat årets sichuanpeppar. En bricka full som nu ska torka.

Vi planterade vår buske 2015, de två första vintrarna frös den ner och såg ganska död ut men nu klarar den vintrarna bra. Den blir större för varje år och ger också större och större skörd. Just nu är det en två meter hög buske med många stammar men den kan bli stor.

Sichuanpepparn kommer från Sichuan-provinsen i sydvästra Kina och kan bli upp till 5 meter hög. I Kina används framför allt skalet runt de små bären som krydda. De små kärnorna bör rensas bort då det annars känns som man fått grus i maten. Sichuanpeppar ingår i den kinesiska kryddblandningen fem kryddor.

I Japan använder man mest de färska bladen som är mildare och har en mer uttalad citrussmak än bären. Dessa används för att smaksätta grönsaker, soppor och nudelrätter. Om man tar ett blad och gnuggar det mellan fingrarna så luktar det otroligt gott.

Sichuanpeppar tillhör släktet Zanthoxylum och finns i flera varianter. Kinesiskt pepparträd Zanthoxylum simulans och Japanskt pepparträd Zanthoxylum piperitum och det finns även en härdigare amerikansk variant Zanthoxylum americanum. Växten tillhör vinrutexäxter och är närmast släkt med citrusfrukter som apelsin och citron. Det är alltså inte alls släkt med peppar.

Det går att ta sticklingar på sichuanpeppar men det är inte helt enkelt. Vi har prövat utan att lyckas. Lättare är att föröka genom att så frön som först får stratifieras över vintern. Det har vi ännu inte prövat men vi ska testa med några i år.

Sichuanpeppar finns att beställa hos Plantido och Cramers. Plantido har även den japanska och amerikanska varianten.

Vi är väldigt förtjusta i vår sichuanpepparbuske och tycker mycket om smaken. När man får in den i munnen smakar den mycket. Först känner man en citrussmak, sedan ökar salivavsöndringen och till sist blir munnen lite bedövad. Inte oangenämt utan en kvillrande känsla. Ibland känns det som att det kommer en droppe väldoftande bensin på tungan.

Innan vi köpte vår gård var vi på en halvårslång tågluff i Asien och spenderade en hel del tid i sichuanprovinsen. Där användes frukten i många maträtter, ibland utan måtta. Då blir det inte längre angenämt för oss som inte är vana, vi fick skrapa bort kornen från vår mat.

Vår buske är den kinesiska varianten men vi är sugna även på en japansk.

Persikor

Vår skogsträdgård blev till 2015. Det var vår första säsong på Östäng och vi ville snabbt få träd i jorden eftersom det skulle ta flera år innan de ger frukt.

Persikoträdet har gett frukt tidigare men vi har bara set halvmogna persikor eller kärnor och rester efter att fåglar har kalasat. Men i år ser det lovande ut.

Nästan lite för lovande. Trädet har lutat ett tag men med den här mängden persikor så fanns det risk för att trädet skulle lägga sig ner eller gå av.

En rejäl stolpe och några band så ser det lite bättre ut. Trädet är lite klent och kanske står det lite för mörkt. De så kallade am-träden, träd som ska ge frostskydd och lagom skugga, växer snabbt. det kan nog vara dags för att fälla ett par till av dem.

Nu är i alla fall grenen med persikorna lite upprätad och lutar inte ner mot marken längre.

Vi skördade fem stycken och de är riktigt goda. Inte alls lika stora som de som finns i affärer men något måste nog ge vika för att få en sort som går att odla i Västsverige. Om jag minns rätt så heter den här ”Frost”.

Kvällssolen når i alla fall trädet. Härlig syn!

Mini-skogsträdgård

I går gjorde vår praktikant Anna-Karin sin sista dag hos oss. Hon läser utbildningen Trädgårdsmästare inriktning arbetsledning på Hermods. Hon har gjort tre veckor hos oss och förutom att delta i det vanliga arbetet i grönsaksodlingen så har hon fått planera och starta arbetet med att göra om en av våra gräsmattor till en miniskogsträdgård.

Gräsmattor är trevliga att umgås på men bidrar inte med så mycket annat än att vara just trevliga att umgås på. Eftersom de klipps regelbundet blir det inte så mycket blommor till bin och andra insekter.

När vi flyttade till Östäng hade vi gräsmatta på alla sidor om huset. Den rakt framför huset har vi sedan två år tillbaka börjat konvertera till kryddträdgård. Den till vänster om huset vill vi behålla men den till höger har vi inte haft någon riktigt bra plan för.

Där finns idag några prydnadsbuskar, två äppelträd och ett valnötsträd. Platsen skuggas av en hög lönn och en jättehög alm på förmiddagen men på eftermiddagen är det sol. Det är en yta där vi hade en studsmatta stående när vi flyttade hit och våra barn gillade sådant. Den har fått flytta vidare till en annan barnfamilj och sedan dess har vi i princip bara använt ytan till att klippa gräset på.

En av uppgifterna Anna-Karin skulle göra på sin praktik var att leda en arbetsgrupp i något trädgårdsrelaterat så hon fick helt enkelt i uppgift att planera ytan och att sedan leda mig, Hansi och våra wwoofare i anläggningsarbetet. Det hon hade att utgå ifrån var ett antal buskar och ett träd som vi redan hade hemma och inte riktigt visste var vi skulle placera.

Våra plommonträd ger väldigt dåligt med frukt och behöver förnyas så för ett tag sedan köpte vi två viktoriaplommon. Ett av dem fick hon använda.

Vår praktikant Hansi är i ett skede där han anlägger odlingar på sitt eget ställe och letar därför kul buskar och träd att plantera och då är det lätt hänt att man ”råkar” säga att man själv vill ha också när han ändå hittar något till sig själv. Så plötsligt en dag stod vi med flera blåbärstry, en taggfri björbär, en taggfri björnbärshallon och tre mullbär som vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med.

Lämpligt då att sätta praktikanter i arbete. Anna-Karin läste på, satte ut pinnar, drog upp snören och läste på igen.

Vi stämde av och korrigerade och hon läste på och ändrade igen.

En tisdag förmiddag var vi fyra personer som grävde, bar, planterade, täckte med tidningar och lassade ut flis. Bjarne och Florian grävde undan gräsmattan runt de befintliga äppelträden och täckte med tidningar och flis under Anna-Karins ledning.

Plommonträdet fick en grop med extra gödsel och sedan en spegel av flis. För att trädet ska växa rakt stagade Anna-Karin upp det med sadelgjord.

Gränsen mellan grusgången och gräsmattan har varit väldigt otydlig och träs och ogräs har tagit över allt mer.

Nu markeras gränsen av cortenstål som Anna-Karin har fasat av för att ingen ska skära sig på hörnen.

En förmiddags arbete senare har vi en mängd bärbuskar, ett träd, en kantmarkering och en flisad gång klar. Bra jobbat av det här gänget. Sedan har Anna-Karin jobbat vidare med finlir och planterat in marktäckande blommor och fixat till gången

Igår kom praktikant-Emma med en planta med gröna vinbär så den fick Anna-Karin också i uppgift att få ner på ytan.

Nu ska vi bara hitta plats för ett plommonträd och tre mullbärsträd som inte fick plats…

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑