En gård för omställning

Kategori: skogsträdgård (Sida 1 av 3)

Artikel i tidningen Skogen

Föreningen Skogen har en tidning och en av deras reportrar kom och besökte oss för en tid sedan. Det är alltid trevligt med besök och att tidningen skogen skriver om skogsträdgården som fenomen är väldigt kul tycker vi.

De besökte även Bosse som hjälpte oss med att få till vår egen skogsträdgård och det kändes bra att han som är mycket mer av en expert på skogsträdgårdar fanns med och uttalade sig.

Vi bad om tillstånd att få dela artikeln som inte är publicerad på nätet och tidningen var tillmötesgående och skickade till och med en pdf om någon vill läsa hela artikeln.

Titta gärna in på föreningens hemsida skogen.se.

Vinterjobb i skogsträdgården

Idag har vi börjat röja i skogsträdgården. När vi anlade den lämnade vi en del små träd. Dels alar som är bra kvävefixerare och därför är bra att ha i skogsträdgården och dels en del små björkar och ekar för att de skulle skugga de nyplanterade träden och ge en del vindskydd. Nu har de flesta av träden etablerat sig och vi ville ta ner en del träd innan de växer sig för stora. Stora träd är svåra att fälla och just i skogsträdgården blir det extra knepigt eftersom det är så många träd och buskar vi är rädda om.

Dammarna är rejält frusna och det underlättade arbetet eftersom det blev lätt att komma åt träden som växt ut över dammen.

Allt som fälls sorteras i olika högar. Grenar och små träd som kommer att flisas för att bli täckmaterial i gångarna hamnade för sig. De ska vi ta hand om till våren och omvandla till en resurs i skogsträdgården men hjälp av vår flismaskin.

En del hamnade hos fåren som blev glada över kostvariationen. De äter gärna tallbarr och tallbark och det sägs att det är bra för dem eftersom parasiter inte trivs lika bra.

En del hamnade på vår gamla armékärra för vidare transport ner till vedbacken där de kommer att kapas till lagom vedlängder. Björk i 40 centimeters längder till kakelugnen och resten till 50 centimeters längder till vedpannan.

Mindre ris och kvistar läggs i en faunadepå för att långsamt multna och under tiden utgöra ett gömsle för allehanda insekter och smådjur.

Fantastiskt skönt att få ett gympass ute i solen. Det kändes kallt att gå ut men man får snabbt upp värmen när man jobbar med den här typen av jobb. Nu kommer skogsträdgårdens växter att få mer sol och kunna växa till sig ännu bättre. Förhoppningsvis kommer vi att få tid att jobba mer med markskiktet i sommar.

Skogsträdgården

Under säsong hinner vi inte med vår skogsträdgård som vi skulle vilja, så vi tänker pröva en ny strategi där vi tar hand om skogsträdgården lite mer off-season så här i november. Trots att skogsträdgården mest är ett dåligt samvete som vi inte hinner med så är vi ändå väldigt glada att vi anlade den våren 2015. Träden står där och växer till sig även om vi inte tar så väl hand om dem.

Igår var Carolina, en vän och kollega, här hela dagen och då jobbade vi med att ta hand om träden. Vi täckte runt de flesta träden med ett tjockt lager tidningar och sedan ett tjockt lager flis. På så sätt behöver träden inte kämpa om näringen med ogräset. Vi har täckt runt träden förut men då med tidningar och halm och det multnar för fort. Eftersom vi inhandlat en traktordriven flistugg så har vi för första gången fri tillgång på flis. Det öppnar nya möjligheter när man helt plötsligt kan tillverka så mycket flis man vill. Därför kunde vi också ösa på med ett tjockt lager runt varje träd.

Jag och Carolina hade så mycket att prata om så jag glömde alldeles bort att fotografera. Vi han inte riktigt alla träden så idag var jag tillbaka upp och gjorde färdigt. Jag passade på att ta några buskar också. Alla blev inte klara så jag får fortsätta i morgon.

Vi har tidigare täckt gångarna i skogsträdgården med flis men det var en sort som vi fick som var alldeles för finfördelad så efter en säsong så har den mer eller mindre förvandlats till jord. Gångarna har därmed blivit kvickrotsmattor.

Vi hade en praktikant här våren 2019 som tog sig an skogsträdgården och hon använde markduk i några utav gångarna och la flis ovanpå. För att få ordning på detta inser jag nu att det enda att göra är att gräva bort den gamla multnade flisen och lägga på ny ovanpå markduken. Det får dock bli en annan dag.

Studiecirkel i permakultur

Idag har det återigen varit kursdag på Östängs Gård. Den här gången hade vi besök av deltagarna i en studiecirkel i permakultur hos Studiefrämjandet som jag leder. Vi har träffats tre gånger tidigare och idag var det dags för ett dubbelpass på Östäng vilket kommer att följas av ytterligare tre träffar.

Studiefrämjandet har tagit fram ett studiematerial tillsammans med Ylva Arvidsson som författat boken Permakultur! Framtiden i din trädgård tillsammans med sin familj.

Studiecirkeln ges på flera platser i Västragötalands län.

Det häftiga med att leda en studiecirkel är att det får en själv att tänka till. Vi har hela tiden permakultur i bakhuvudet när vi jobbar på gården men eftersom vi varit fokuserade på att få igång verksamheten på gården så har vi på sätt och vis glömt bort zon 1 och även zon 0. Zon 0 är boningshuset där många spenderar den mesta av sin tid – fast det gäller inte riktigt oss eftersom vi mer är ute och jobbar än inne. Zon 1 är området närmast huset där man ofta planerar in sådant man besöker ofta och behöver se till flera gånger om dagen. Vår zon 1 är sorgligt eftersatt. Där finns en grusgång, en ful spireabuske, några pioner och gräsmattor med äppelträd. Den enda åtgärd vi egentligen gjort här är att plantera kryddväxter i stora krukor på altanen så vi ska ha dem nära köket.

I och med kursen har vi börjat fundera en del. En av gräsmattorna vill vi ha kvar då vi ibland har öppen gård och behöver en yta där folk kan slå sig ner och fika. Men två av gräsmattorna är mest problem då de kräver skötsel och är svåra att klippa då det är mycket träd och ojämnt.

Rakt framför huset står fem lindar som vi hamlar med jämna mellanrum. Under lindarna är det ganska fult. Vi har inte ens haft tid och ork att planera för att ta hand om takvattnet på boningshuset. Men nu har idén om att göra om hela området under lindarna till en kryddträdgård fötts. Vi vill leda takvattnet från huset under grusgången till den här ytan så vi alltid har regnvatten att vattna med.

På ytan till höger om huset finns tre äppelträd, en lind, några fula buskar och ett valnötsträd. Där vill vi så småningom göra en miniskogsträdgård med ätbara buskar och marktäckande växter. Än så länge har vi mycket kvar att göra för att bygga upp verksamheten så det lär dröja men det är roligt när studiecirkeln har satt igång tankarna igen.

Bortanför gräsmattan har vi ställt upp fårens vindskydd som vi byggt av en studsmatta och begagnade aluminiumplåtar från skroten i Bäreberg. Där finns våra baggar just nu. De ska få komma in till tackorna den 12 november. Tackorna tog vi in i veckan eftersom de skulle klippas i går. Det finns inte mycket bete längre så de kommer att få stanna i stallet med tillgång till sin vinterhage bakom. Fårstallet är också bra placerat då det är nära vårt boningshus och det underlättar när man ska ut mitt i natten för att kolla lamningar.

Innanför dörrarna har vi vår verkstad. Vi är mycket nöjde med placeringen av den då den ligger mitt på gårdsplanen. Verkstaden är nog det utrymme vi besöker oftast och det spar många steg att den är placerad där den är.

Vi pratade mycket jord och hur man kan förbättra sin jord. En av deltagarna hade tagit ett jordprov och gjort ett burktest men det behöver stå till sig lite till för att alla partiklar ska landa. Redan efter ett dygn såg man dock tydliga skiktningar.

Vädret var inte det bästa men det var uppehåll ibland och i skogsträdgården blåser det inte lika mycket. Där diskuterade vi mikroklimat, solinstrålning och värdet av att ha dammar för att jämna ut temperaturer. Vi har valt att lägga skogsträdgården där den ligger i och med att det redan fanns en damm ovanför och en nedanför ytan vi tog i anspråk.

Vi gick en sväng i skogen och pratade biotoper och varför vi försöker återskapa skogsbeten närmast vårt hus.

Vid ankorna diskuterade vi funktion. Allt man för in i sitt system bör fylla tre syften för att det ska bli så mycket kopplingar som möjligt mellan alla delar som ingår i systemet. Ankorna ger oss gödselvatten, ägg, ällingar och de äter mördarsniglar. Det har på senare tid visat sig att de fyller ytterligare en funktion = farthållare. Sedan några veckor tillbaka tillbringar de mycket tid på vår grusväg som passerar vår gårdsplan. Det gör att alla bilar som passerar på vägen håller en mycket lägre hastighet.

Kursen i permakultur har sammanlagt åtta träffar. Nu har vi läst stora delar av boken, pratat mycket teori, studerat sektorer, zoner och annat på Östäng och de resterande träffarna kommer allt mer att ägnas åt deltagarnas egna platser på jorden. Vi kommer att rita kartor och planera utifrån de tankar och idéer som deltagarna givit varandra, fått i boken och på annat håll. Det är kul att träffa samma gäng flera gånger. Tack för besöket idag!

Utflyttarkurs

I helgen har vi haft vår första egna kurs. Efter fem säsonger på gården känner vi att vi har lärt oss massor och har en del att dela med oss av. Därför gick vi ut med en bred kurs som innehöll lite av varje när det gäller vad man ska tänka på om man vill lämna staden och skaffa gård.

Det är svårt att nå ut med information så vi fick inte riktigt så många anmälda som vi hade förväntat oss. Dessutom fick vi fyra avbokningar vilket gjorde att vi bara hade fem deltagare. Så här i efterhand så var det bra. Vi har än så länge inte någon bra kurslokal och vädret var visserligen vackert men väldigt kallt. Första dagen åt vi på verandan men till kvällen insåg vi att vi behövde flytta inomhus och det fungerade att klämma in alla i vårt kök eftersom vi var så pass få.

Några av deltagarna anlände redan fredag kväll och installerade sig i wwoofhuset och i wwoofvagnen.

Lördag morgon klockan 09.00 inledde vi med fika och presentation av deltagarna. Det är roligt med kurser och träffar inom det här området för det är spännande människor som söker sig till dem. Människor med drömmar och idéer som vill utmana sig själva och göra något annat av sina liv.

Därefter presenterade vi oss och gav en bakgrund till varför vi gör det vi gör. Alltifrån ett telefonsamtal 2005 som fick oss intresserade av peak-oil och gjorde att Jonas startade www.energikris.nu och förändrade vårt liv via mötet med omställningsrörelsen 2009, försäljning av radhus och halvårslång tågluff i Asien 2012 och grundkurs i permakultur 2012 till gårdsköp 2014.

Sedan visade vi gården och berättade om med- och motgångar under våra år hittills. Läckande tak, trasiga fönster, kollapsande väggar, ruttna bjälkar och annat charmigt som man ofta stöter på när man köper en gård men också hur vi år från år lärt oss att hantera hö, sortera får och hantera de problem vi mött.

Vi var nere i förodlingskammaren och diskuterade pluggbrätten och belysning men också om hur snabbt man växer ur utrymmen som man från början tycker är väl tilltagna.

Vi tittade på verktyg, maskiner och djurutrymmen och avslutade i bigården innan en lunch på en kall veranda.

Efter lunch arbetade vi i skogsträdgården med att skörda vallört och täcka runt träden.

Deltagarna fick smaka på blåbär och sichuanpeppar och vi diskuterade mikroklimat och odlingszoner.

Sedan delade vi plantor och planterade på vårt nygrävda avlopp.

Vi diskuterade snigelbekämpning och välte en ensilagebal för att diskutera mördarsnigelägg.

Vi fortsatte i odlingen och pratade bredgrep, vikten av att täcka jorden, såmaskin, lökdippler, flammaggregat med mera.

Efter en välförtjänt fika hade Jonas en genomgång av vad man ska tänka på när man väljer sin plats på jorden. Kartor som går att hitta på nätet med jordarter, fornlämningar, höjdkurvor, växtzoner med mera gicks igenom. Hustyper och riskkonstruktioner, isolering, virkesdimensioner, skruvar, uppvärmning, solpaneler och annat diskuterades.

Sedan fick de som ville bada bastu och andra via innan vi träffades i köket för en gemensam middag och vidare diskussioner tills deltagarna ville gå och lägga sig.

Vi vaknade till en kylig morgon. Vackert klart väder men väldigt kallt. En av deltagarna, Gabriella, var uppe extra tidigt och fotograferade. Hon tyckte att ankorna gjorde sig bra i det frostiga gräset.

Morgonen inleddes med att vi hand om djuren och gick igenom varför vi skaffat de djur vi har samt för och nackdelar med dem.

Vi diskuterade hur våra hönshus har utvecklats från vårt hästsläp, till första husvagnen och till den sista som vi är mycket nöjda med.

Vi pratade får, lamningar, baggar och varför vi inte har fler får än vi har trots att vi från början siktade på 30 tackor.

Fåren är inhämtade från stora betet eftersom vi ska sortera dem inför slakten. Gabriellafoto igen.

Klockan nio var det dags för en genomgång av permakultur och hur det har påverkat hur vi tänker och hur vi planerar vårt liv på gården. Vi pratade kopplingar, kretslopp, zoner, sektorsanalys och ekologi. Därefter visade vi vårt mobila musteri och diskuterade vikten av att skaffa sig ett nätverk vilket vi gjort i och med vårt gårdssamverkansprojekt.

Sedan tog vi en lång fika med frågestund innan vi gick ut och diskuterade stängsel. Vi började med för och nackdelar med alloxnät och vad man ska tänka på om man väljer den typen av nät. Vi pratade snigelstaket och snigelbekämpning. Därefter blev det en djupdykning i elaggregat, jordning och tråddragning innan lunch. Efter lunch gick vi upp i skogen och klöv en ekstock och pratade mer stängsel.

Resten av eftermiddagen försökte vi svara upp mot det deltagarna ville ha mer av vilket visade sig vara huskonstruktioner och vad man ska titta efter när man åker på visning. Vi surfade på billiga hus på hemnet för att hitta risker och saker att tänka på och sedan gick vi igenom en del litteratur och svarade på frågor innan det var dags för utvärdering, avslut och hemfärd. Tack alla deltagare för att ni kom. Vi har haft trevligt!

Tack Gabriella för dina fina bilder!

Studiebesök från Hjo

Idag har vi haft ett heldags studiebesök från kursen Odling för självförsörjning vid Hjo Folkhögskola. Jonas Ringqvist som leder kursen var även min kursledare på vinterns kurs kring Odla till försäljning. Den här kursen har en mer praktisk inriktning med träffar på Jonas egen gård Bossgården där deltagarna får sköta en odlingsyta och lära sig massor om självförsörjningsodling. Han tog med även förra årets grupp till oss men då var det ett kortare studiebesök. Idag stannade de hela dagen och det kändes ändå som om tiden var knapp. Det är svårt att sluta prata när man väl börjat och när man har en hel gård med många olika verksamheter så blir det ändå bara lite grann om varje sak.

Vi började på verandan med en presentationsrunda så vi skulle veta vilka besökarna var. Därefter berättade jag och Jonas om vår bakgrund och om varför vi skaffat gård.

Seden tog vi en fikapaus i trädgården.

Sedan gick vi upp till hönorna och nördade på detaljer kring hur man kan inreda en husvagn för att få ett effektivt system som är lätt att sköta.

Lucköppnare, bajsbrädor, matautomater, redesstängning och annat gicks igenom. Fördelen med att ha en hel dag på sig är ändå att man hinner nörda ner sig lite grann.

Det bästa med att ha besök på gården är dock att man själv alltid lär sig något nytt. Jonas visar här hur man kan känna på en höna för att veta om hon fortfarande värper.

Jonas provkänner så han ska kunna sortera ut hönor som slutat värpa. Får man plats med två fingrar mellan benen framför kloaken så värper hönan fortfarande men om man inte får plats med två fingrar så värper hon inga ägg.

Vi stannade till vid baggarnas hage och pratade om solcellsladdning av stängselaggregat. Vi har köpt begagnade solpaneler på blocket och med hjälp av en regulator så kan vi hålla batteriet laddat.

Baggarna var nyfikna men höll sig på lite avstånd eftersom det var många nya människor. Vi berättade en del om att ha får men gick inte in så mycket på det eftersom de flesta deltagarna inte har stora gårdar och får kanske inte står först på det de kommer att sätt igång med.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och berättade om tankarna bakom den och hur vi fick den anlagd genom att ordna en kurs i skogsträdgårdsodling.

Vi pratade om träd, buskar och marktäckande växter och hur man tänker kring lä, solinstrålning och samverkan växter emellan.

Vi planterade ett nytt träd i skogsträdgården. Ett äppelträd som heter Belle de Boskop som är ganska känsligt och egentligen vill växa i Skåne. Vi ska se om det kan överleva hos oss genom att bli planterat i lä i skogsträdgården.

Vi gick även en sväng i skogen och pratade skogsbruk, monokulturer, skogsbete och hur vi tänker kring hur vi sköter vår skog.

Biologisk mångfald, betesmark, vallodling och vinterfoder till fåren blev nästa genomgång.

Strategier för att spara steg och effektivisera odlingen lyftes fram men eftersom vi vet att deltagarna ska spendera mycket tid på Bossgården och jobba i deras odlingar så tog vi odlingsbiten ganska grunt. Vi tittade på misslyckad utplantering av bönor, kvickrotsproblematik och mördarsniglarnas framfart. Vi pratade snigelstaket, vildsvinsstaket, rådjursstaket och jordning.

Efter lunch var det dags för ett praktiskt arbetsplats där varje deltagare fick plantera ett äppelträd på samma sätt som vi planterade trädet i skogsträdgården tidigare. Träden är av sorten Karin Schneider på en starkväxande stam som heter Mm 111. De planterades i två rader i förband och är början på en läplantering som ska hjälpa oss att få bukt med vinden i odlingen. Fler träd kommer att följa för att skapa en ridå mellan betesmarken och grönsaksbäddarna.

Varje deltagare fick gräva en grop, bottna med nät, plantera ner trädet men vara noga med att få ympstället över jord. Fylla på och packa med jord och sedan vika in nätet för att hindra sorken från att äta upp rötterna. Därefter på med mer jord innan trädet fick ett stamskydd och en stödpinne. Det är smidigt att ha besökare som hjälper en att plantera träd för många träd hamnade i backen på kort tid.

Det blev väldigt tydligt för deltagarna att det är bra om man kan samla många människor när man vill ha mycket gjort på kort tid och därmed var det lätt att berätta om nyttan av vårt gårdssamverkansprojekt.

Efter trädplanteringen var det dags för nörderi kring biodling.

Jonas behövde gå igenom kuporna och kontrollera om bina börjar förbereda sig för att svärma och då passade det bra att visa och berätta om biodling för deltagarna.

Han hittade en del drottningsceller och gjorde fyra avläggare under tiden som jag tog med deltagarna ner i trädgården för att prata permakultur och avsluta studiebesöket med frågestund och en runda där deltagarna fick dela med sig av sina intryck av dagen.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag har vi haft öppen gård. Under förra årets Framtidsvecka hade vi också hade öppet, då kom det drygt 100 personer. I år var det över 700 personer som hade klickat i att de var intresserade på det evenemang vi gjort på facebook. Alla som är intresserade dyker naturligtvis inte upp men vi gjorde i ordning en parkering på en åker ifall det skulle komma många i bil. Redan 9.30 dök första bilen upp och när vi öppnade klockan tio var hela åkern full.

Sedan fortsatte det på samma sätt under hela dagen och det stod bilar i princip över allt.

Vi har inte riktigt koll på hur många som har varit här för någonstans när det passerat 300 personer tappade vi räkningen. Förmodligen har närmare 400 personer besökt gården under dagen och fikat, gått guidad tur, besökt gårdsbutiken eller fyndat på vår tillfälliga loppis.

Loppisen sköttes av min syster Anne och av Tilda. De hade fullt upp och många bar iväg kassvis med saker.

Eftersom loppisen mest innehöll saker som vi själva fått över så var vi mest måna om att bli av med så mycket som möjligt. Priserna var därför låga och prutmånen väl tilltagen.

Vissa skyltar ändrades från 20 kronor till bortskänkes under dagen och allt fler prylar lämnade gården.

Fikat sköttes av Ina med inhopp av Tilda. De har bakat hela veckan och bakverken hade en strykande åtgång. När mjölken tog slut fick vi skicka några vänner till Sollebrunn för att handla mer och det var kö större delen av dagen.

Solen sken hela dagen och folk satt i trädgården och fikade. Två guidade visningar hann vi med.

Det är roligt att få visa upp gården men det är svårt att hinna med att berätta om allt.

Vi visade skogsträdgården, äppelodlingen, hönshusvagnarna, musteriet, odlingarna, ankorna och lammen.

Det är alltid lite svårt att avgöra hur mycket man ska berätta om varje del. Bara odlingen skulle kunna vara en egen guidad tur. Vet man att alla besökare är odlare så är det lätt att veta vad man ska prata mest om men på en öppen gårdsdag så finns det så många olika intressen så det får bli en kortare variant om varje del.

Som alltid så är det lammen som gör störst succé. En vackogammal lammunge är väldigt söt så det är inte så konstigt.

Klockan 16 stängde vi ner gården och började städa undan allt. Nu har vi en hög loppisgrejer kvar som vi ska skänka bort till en second-handmarknad. Trötta men väldigt nöjda med dagen vill vi tacka alla besökare och framför allt tacka Anne, Sara och Kiki för hjälpen. Utan er hade vi inte klarat upp den här dagen.

Blomqvists plantskola

I Finland finns det en plantskola som specialiserat sig på ätbara träd och buskar som passar i vårt nordliga klimat. För många år sedan var jag på Älvsjö och träffade på dem där. Eftersom jag då åkte tåg så blev det inte så stora inköp. Idag har jag varit på sista träffen med min odlingsutbildning vid Hjo folkhögskola och eftersom Jönköping inte låg så långt bort och de hade trädgårdsmässa dit jag sett att Blomqvists skulle komma så gjorde jag en liten avstickare på fredag kväll.

Det är sällan jag är på mässor nu för tiden och det är ännu mer sällan det finns något på mässor som intresserar mig. Nu visste jag vad jag var ute efter och kunde hoppa över all betongkonst, blomsterlökar, matstånd, trädgårdskonst och annat ointressant. Blomqvists plantskolas stånd var desto intressantare.

Körsbär, plommon och päron fanns det flera sorter av och flera av dem härdiga till son fyra och fem.

Udda intressanta fruktträd som man blir sugen på att testa.

Mängder av blåbärstry fast det har vi redan tillräckligt med.

Leif Blomqvist himself var mycket hjälpsam och gjorde valen lättare.

Jag kunde naturligtvis inte motstå inköp. Eftersom våra havtornsplantor inte tagit sig så bra så köpte jag en hanplanta vid namn Olle och fyra honplantor som heter Eva. Sorterna är nya framodlade för kallare förhållanden. Sorterna har de fått fram genom att korsa en sort från Torneå/Haparanda med en storfruktig rysk sort. De ska 30-40% större bär och de ska vara 35% sötare än genomsnittet. Dessutom ska buskarna vara nästan taggfria eller med mycket korta taggar. Alla som skördat havtorn inser hur skönt det skulle vara om det stämde.

Sedan köpte jag två bigaråträd. Ett gulfruktigt som heter Vytenu Geltonova. En självpolinerande sort som ska mogna i slutet av juli. Ett rött svenskt bigaråträd som heter Lönneberga som behöver pollineras och därför ska planteras bredvid sin gula släkting. Bigaråer är så himla goda.

Carmine Jewell är en lågväxande buskkörsbär som blir 180 centimeter högt. sorten härstammar från Kanada och klarar zon sex. Det var jag ju tvungen att ha och bredvid stod Chokladkörsbär som blir mörkbruna när de är mogna och också klarar zon sex. Båda dessa har en sötma mellan bigaråer och surkörsbär.

Två sorters päron fick också följa med. Vi har ett päronträd men det är väldigt gammalt och päronen är dessutom inte goda. Nu köpte jag ett finskt päron som hette Jukka och som fått pris för sin fina smak som ska vara smörig och mjuk. Den ska vara självfertil men frukterna blir större om den pollineras av någon annan sort. Därför köpte jag också ett Moskvas päron som ska kunna sparas i upp till tre veckor och vara goda. Båda päronsorterna ska vara härdiga till zon fyra och till och med oftast klara zon fem.

Tre plommonsorter slank också ner. Ett gult plommon som hette Onega och som är självfertilt och gott. Det är en rysk sort som är en av de allra härdigaste. De andra jag köpte hette Mi Tao Li och Shi Ren Li och är kinesiska jätteplommon. Frukterna väger 60-70 gram. Träden härstammar från Ji Lin i Kina där det vintertid blir minus 40 grader. Mi Tao Li får gulröda plommon och Shi Ren Li får mörkt lila.

14 träd och buskar senare fick jag låna Blomqvists kärra för att ta mig ut till bilen. Så himla roligt det ska bli när alla dessa bär frukt.

Odlingskursträffen får jag skriva om i morgon för nu är jag trött.

Lydia och skogsträdgården

Om något är för bra för att vara sant så är det oftast inte det. Men ibland så kan det faktiskt vara sant i alla fall – som Lydia. För ett tag sedan hade vi ett studiebesök här från Holma Folkhögskola. Deltagarna gick en kurs i grönsaksodling och var här för att studera livet på landet. Vi visade runt i odlingarna men eftersom flera av deltagarna hade brett intresse för lantlivet så tog vi djuren, musteriet, skogsträdgården och allt annat också. Skogsträdgården har det senaste året känts jobbigt att visa upp eftersom vi helt enkelt inte har haft en chans att ta hand om den. Men kommer folk på studiebesök så tycker vi det är viktigt att visa upp både lyckade och mindre lyckade exempel. Bland deltagarna så fanns Lydia som förutom kursen i grönsaksodling även går en kurs i skogsträdgårdsodling. I den kursen ingår att man ska göra 40 timmars praktik. 

När vi åt lunch frågade Lydia om det fanns möjlighet för henne att komma tillbaka och göra praktik här i vår skogsträdgård. Det säger man inte nej till.

Den 6-7 oktober dök hon upp här på gården igen tillsammans med Luna som är en mycket trevlig hund. Vi tog ett snack om vilka problem och möjligheter vi har i skogsträdgården samt gick igenom var alla verktyg och material finns. Vi ger Lydia ganska fria händer så hon får planera och genomföra restaureringen av skogsträdgården på det sätt som hon vill. Skogsträdgården var ju redan från början något som vi varit många inblandade i eftersom den anlades som en kurs 2015. Vi har därför inte några problem med att andra fortsätter planeringen utan ser det snarare som en fördel att fler tänker till. Vi har tidigare anlagt gångar i skogsträdgården bland annat genom att lägga ut ett tjockt lager ull. Det visade sig dock vara helt meningslöst eftersom det bara tog en säsong innan gångarna var försvunna. Mitt i bilden nedan var det förra året en tydlig gång gjord av ett tjockt lager ull. Den går inte ens att hitta om man letar. På sin kurs har Lydia lärt sig att anlägga gångar genom att använda markduk och flis. Vi hade en del markduk hemma så hon började med att anlägga gångar med hjälp av det och tidningspapper. Vi har tre ingångar i skogsträdgården och tanken är att de ska förbindas med gångar. Första gången som Lydia började med går från huvudingången som är den som vi använder mest förbi blåbärs- och blåbärstryplanteringen över till en ingång som leder ut till skogen. Där är karaktären en annan och mer skogslik så där har vi bland annat planterat hassel. Det kommer att bli kanontrevligt med slingor man kan promenera på i skogsträdgården. Det är trevligt att pröva olika metoder som man kan jämföra så några gångar blev gjorda med hjälp av tidningspapper och kartong som sedan ska täckas med flis. Det tar tid att göra gångar. Många knäböj blir det. Tur att vi hade mycket tidningspapper hemma. Mycket mer än så av det praktiska arbetet han hon inte vid sitt första besök men många tankar föddes och innan hon åkte hem efter första helgen gick vi igenom vilket material hon behövde till nästa gång. Det vi behövde skaffa var dels kartong och dels flis.

Några dagar efter Lydias första besök fick vi ett mail ifrån ett par som bor utanför Nossebro. De hade läst på vår blogg att vi behövde flis och undrade om vi ville komma och hämta hos dem. De hade tagit ner ett par almar och flisat upp stubbarna. Nu låg flisen i deras trädgård och var mest i vägen. Jag tog släpkärran dit och hämtade ett helt kärrlass säckar som de fyllt med flis. Sedan var jag och Jonas tillbaka ytterligare en gång och fyllde ett helt kärrlass med säckar igen. Förmodligen behöver vi åka ytterligare två gånger för att få med oss allt men det var i alla fall tillräckligt för Lydia att börja med.

Nu i veckan återkom Lydia och Luna och bosatte sig i vår wwoofvagn som de kan disponera när de vill eftersom tanken är att det ska bli återkommande besök.

Vi har anlagt vår skogsträdgård i en skog. Vanligare är nog att man anlägger på en åker. Då planterar man ofta in alar eftersom de binder kväve och kan vara ett skydd innan träden i skogsträdgården har hunnit växa till sig. Vi hade fördelen att det redan fanns en del alar på plats. Alar växer dock fort och redan efter tre år har små buskalar blivit halvstora träd. En del behövde därför tas ner då de skuggar för mycket. 

Vid ingången har Lydia lagt stenplattor och kantat gången med bakar som blivit över när vi sågade virke. Längst upp i skogsträdgården finns en bänk där man har utsikt över den nedre dammen. I alla fall sedan Lydia sågat ner lite träd. 

Framför bänken kommer det att bli två lundar gjorda med lasagnebäddsteknik. Grässvålen är vänd upp och ned. 

Sedan har jorden täckts med tidningar, ett tjockt lager löv och sedan halm. 

Allt organiskt material täckts sedan med markduk för att allt ogräs ska kvävas. Dessa lundar kommer så småningom när allt ogräs är kvävt att planteras med marktäckande växter.

I den första lunden växer ett persikoträd och i den bortre en koreansk silverbuske.

Marken var ganska sank när vi började jobba med den så vi har grävt en del dräneringsdiken. Över dem går nu broar som Lydia byggt.

Gångarna är täckta av ett tjockt lager flis och vindlar fram mellan de träd vi planterat.

Vid ingången står en skylt med en karta över skogsträdgården. Den behöver vi fixa till eftersom den lutar allt mer och vi fick plocka ner tegelpannorna.

Grinden till skogsträdgården behöver vi också fixa till eftersom den sitter för lågt så den tar i marken när den öppnas. 

Arbetet med skogsträdgården har tagit ett jättekliv framåt under veckan. Det finns också planer på mer arbete som sträcker sig fram i vår så fortsättning lär följa.

 

Självförsörjande på nötter

Nej inte precis. Vi äter rätt mycket hasselnötter och valnötter i vår familj. Jag tar hasselnötter på min frukostyoghurt och Jonas valnötter eftersom han är allergisk mot hasselnötter. Det hade varit fint att kunna äta sina egenproducerade nötter så vi har planterat flera hasselbuskar och ett valnötsträd. Valnötsträdet lär inte ge skörd än på många år men det växer fint och får stå på tillväxt. Det lär ta minst tio år innan vi kan äta valnötter från vårt eget träd. Hasselbuskarna däremot är snabbare och i år har vi för första gången kunnat skörda egna hasselnötter.  Totalt åtta stycken. 

Första knäckta nöten blev en besvikelse. Ett torrt litet bös som inte såg ut att likna en nöt alls. 

Vi knäckte vidare och nöt efter nöt öppnade sig med ungefär samma innehåll. Endast en nöt innehöll något som med mycket god vilja kunde liknas vid en nöt. Den var ungefär står som en fjärdedels normalstor nöt. Den smakade bra men det är långt kvar till att ersätta de köpta nötterna på morgonyoghurten. 

Det känns lite trist med en sådan liten skörd.
Första tanken var att det kanske varit någon larv som ätit upp innehållet på ett tidigt stadium, men lte efterforskning pekar på att det kan bli så här om de inte är befruktade. Han- och honblommor sitter på samma grenar, men blommar vid olika tidpunkter. Vi har två sorter men ska nog plantera ett par till. Vildhasseln blommar senare så den blir nog en av sorterna. Vi har många exemplar som är trångbodda på ett annat ställe.

Vi får hoppas på bättre skörd nästa vinter!

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑