Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: Uncategorized (sida 2 av 13)

Market Gardening

I onsdags åkte jag (Ylva) på träff med odlarkollegor. Vi träffades hos Carolina som driver företaget Jordarv utanför Vara. Hon producerar i första hand bladgrönsaker och kryddgrönt till restauranger. Vi som träffades håller alla på med grönsaksodling för försäljning. Tanken med träffarna är att diskutera det som vi känner behov av. Det är andra frågor som väcks i den här gruppen jämfört med andra odlingsgrupper. Var köper man förpackningsmaterial bäst? Vilka stövlar håller längre än en säsong? Har någon hittat handskar som håller vätan och kylan ute så här års? Hur gör ni för att täcka ut ogräs? Vad är era bästa sorttips? osv. 

Det finns inte någon bra term för sådana som vi. På engelska är termen ”Market Gardening” och står för att man odlar för att sälja på den lokala marknaden. Alla i gruppen finner vägar att göra det via REKO-ringar, torghandel, andelsjordbruk, prenumerationer eller till lokala restauranger och affärer. För och nackdelar med de olika försäljningskanalerna diskuterades också. 

En lång stund diskuterades kompost och gödsel och olika tankar kring hur försvarbart det är att köpa in kompost. Hur skapar vi kretslopp i det vi gör så vi inte blir beroende av insatsvaror i större mängder utifrån?

Den kanske viktigaste frågan ”Hur vi får hållbarhet i våra företag både ekonomiskt och när det gäller tiden vi lägger ner” insåg vi skulle ta för lång tid så den sköt vi upp till nästa träff som blir redan i november.

Det är en värdefull grupp med enormt mycket kunskap som ger inspiration och nyttiga insikter. Det är också trevligt att träffas i varandras verksamheter. Man får alltid nya tips och idéer när man ser hur andra gjort. Man hittar också alltid saker som man blir lite avundsjuk på som Carolinas fina stallbyggnad. 

Med hem fick jag 4,5 kilo prima utsäde av vitlök. En annan deltagare hade beställt lite för mycket och tog med för att se om vi andra behövde och det var det fler än jag som gjorde. Nu ska här sättas fler bäddar vitlök.

Wwoofare

De lämnar spår på vår gård. Alla fantastiska wwoofare som delar vår vardag under säsongen. Under förmiddagarna jobbar vi tillsammans i odlingarna men efter lunch väljer de själva vad de vill ta sig an. Vanessa till exempel valde att laga vårt växthus. När hon ändå var igång byggde hon en hylla till växthuset där vi kan ställa våra plantor och förvara våra saker. Med femtiotalsdekor!

Alexia och Eleonor byggde en fågelholk i franska färger samt glasade alla våra järnfönster som vi nu har börjat sätta in i ladugården.

André bygger har varit hos oss länge och gjort många olika saker men just nu håller han på att skrapa gårdsplanen med traktorn så att vi kan grusa den och slippa ta oss fram i gyttja. 

Några händer extra gör en stor skillnad!

 

En fin plats

Idag har vi varit på Nolbygårds Matmarknad, som alla lördagar den här sommaren. Eftersom vi är ansvarig är vi där tidigt och sätter upp vårt tält och bord och arrangerar våra grönsaker. Det känns alltid bra. Vi trivs verkligen på Nolbygård liksom många andra människor. Men vad är det egentligen som gör att man trivs på en offentlig plats samtidigt som andra offentliga platser inte känns välkomnande alls? Idag funderade jag lite över det. Det finns något på Nolbygård som gör platsen speciell. Egentligen ligger den ganska fult. Runt omkring är det nyuppförda plåtlador med byggvaror, arbetskläder, hundmat, bilprovning, färghandel och en hel del mer . Alingsås värmeverk ligger t.ex inte särskilt långt bort. Nolbygård är en gammal bondgård och tidigare omslöts den av åkrar men Alingsås växer och mycket av åkermarken är idag industri- eller affärsområden. Åkermarken kommer aldrig mer att kunna användas som åker och det är sorgligt. Ändå trivs man på Nolbygård. Det är många små detaljer som gör det. Som en gammal rostiga skottkärran med blommor med en skylt som uppmanar oss besökare att flytta till den plats vi vill.  Ganska knäppt egentligen men det gör att man känner sig delaktig. Vi brukar flytta den så att den hindrar bilar från att köra in bland marknadsstånden. Trädgården är full med olika skyltar som manar till eftertanke och reflektion. Ett gammalt dött träd har målats rött och vid foten av trädet har någon planterat en humleplanta. Bredvid står en skylt som berättar om humle och dess historia.

I trädgården står en rälsbuss. Även det ganska knäppt om man tänker efter. Rälsen är inte ens trettio meter. Den används av människor som vill fika på Nolbygårds ekocafé och bageri men som vill vara lite för sig själva.  Man kan köpa fika i en korg som man tar med sig ut i rälsbussen om man hellre vill sitta där än i trädgården. Förra veckan var det musikfestival på scenen framför rälsbussen och ibland är det sagoläsning för barn.

I trädgården finns också skålar med vatten för hundarna och det händer att Lasse bagare bjuder fyrbenta vänner på hundgodis. Grupper av stolar inbjuder till fika i trädgården trots plåtladan i bakgrunden. Blommor är planterade i rabatterna och i krukor som står efter gångarna. Trädgården sköts av människor som arbetstränar i Nolbygårds intresseförenings regi. De får vara med och utveckla platsen till den oas det är. Rälsbussens lillebror i form av en elbil står ofta parkerad på gården. I den levereras bröd in till staden. På sidan av bilen står Amnesti Nu! #Vi står inte ut. Få företagare vågar ta så tydlig ställning som Lasse Bagare. På Nolbygård finns många människor med hjärtat på rätt ställe och kanske är det där hemligheten med platsens dragningskraft ligger. Men det är inte bara människor och hundar som tas om hand på Nolbygård. Valter Samuelsson som driver Hus till Hus är en mästare när det gäller att vårda gamla byggnader. Det gamla boningshuset som idag rymmer café, ett revisionsföretag och Ullabutta sömnad och design är varsamt renoverat med miljövänliga material och målat med linoljefärg. I lokalerna får lokala konstnärer möjlighet att ställa ut sina alster så det hänger alltid nya tavlor på väggarna. Maria Söderberg som driver Ullabutta sömnad och design syr unika klädesplagg av återvunna tyger, spillbitar från Mariedal design och av gamla tyger som hon hittat på olika ställen. Kläder med känsla som inte gör så stora miljömässiga avtryck på vår planet. På Hus till Hus kan alla som vill vårda byggnader hitta detaljer till sina hus. Gammalt byggnadsmaterial återbrukas på detta sätt. På Hus till Hus finns också massa rekvisita som används i olika filmer. En verksamhet som inte är så känd bland besökarna men en dag kanske vi får se en avdelning där dessa föremål ställs ut. Det vore fint. Gamla föremål får nya uppgifter som den här sängen som nu blivit en blomsterplantering.

Det odlas i bäddar och växthus och växer överallt. Växthuset är naturligtvis byggt av gamla återvunna fönster som ger det en alldeles speciell känsla. Nolbygård drivs och befolkas av människor som har omsorg om sin omgivning. Är det därför vi känner oss så välkomna?

När det gäller Nolbygårds matmarknad så kommer vi att ha igång den september månad ut men redan nu funderar vi över hur vi ska kunna driva marknaden vidare även nästa säsong. Vi vill helt enkelt spendera mer tid på den här fantastiska platsen. Tack alla ni som skapar den så vi andra kan få komma till er!

REKO-ring

Vi är väldigt nöjda med utvecklingen när det gäller försäljning av våra grönsaker. Mest säljer vi på Nolbygårds Matmarknad och en del säljer vi i vår gårdsbutik där vi har öppet fredagar. Intresset för våra grönsaker ökar för varje person som smakar på dem och det känns bra. En broccoli från Östängs gård smakar helt enkelt mer och bättre än en från affären. I början trodde vi nog att det bara var vi som tyckte att det var så eftersom vi var så väl medvetna om hur mycket arbete som ligger bakom men ju fler broccoli vi sålt desto mer övertygade blir vi om att det faktiskt är skillnad. Människor på jobbet och på marknaden kommer tillbaka och vill ha mer. Kanske är det för att våra grönsaker får växa i fred utan stress? Vi vet inte men skillnad är det.

Vi hoppas att vi kan fortsätta med Nolbygårds Matmarknad även nästa säsong och vi har börjat samtala med de som är berörda för att det ska bli så. Vi kommer i så fall att börja veckan efter midsommar och inte veckan innan som vi gjorde i år. Vi kommer att hålla på september ut eftersom det i oktober är massa andra skördemarknader som producenterna vill delta i. Hur det blir är inte bestämt än men det är så vi skulle vilja att det blir. Nolbygårds Matmarknad varje lördag från och med veckan efter midsommar och september ut – det är målet vi jobbar på inför säsongen 2018.

Men vi behöver komplement. Komplement som inte tar för mycket tid och som kan fungera veckorna innan och veckorna efter matmarknaden samt för att få sålt de grönsaker som går ”för bra” att odla. Vi blir säkert bättre och bättre på att planera men i år har vi till exempel Nyzeeländsk spenat så det skulle kunna räcka till ett helt regemente.

REKO-ring kommer ursprungligen från Finland där Tomas Snellman skapade den första REKO-ringen. En Facebookgrupp startas där producenter inför varje utlämning lägger ut annonser på det som finns till salu. Konsumenterna skriver beställningar i kommentarsfältet och producenten bekräftar beställningen. Sedan träffas man på en bestämd plats och tid. Oftast på en centralt belägen parkeringsplats där varorna lämnas över till kunderna som betalar med kontanter eller swish. Vanligast är att utlämningen sker torsdagar.

I kväll var vi på uppstartsmöte för REKO-ring Alingsås. Det kändes mycket positivt. Förmodligen kommer det att bli en första utlämning redan under september månad. Det lutar åt torsdagen den 21 september förmodligen på parkeringen vid Savannen. Vi på Östäng kommer förmodligen att erbjuda en grönsakskasse för 150 kronor där vi lägger säsongens grönsaker i urval, grönkål i knippen om 250 gram, nyzeeländsk spenat samt honung. Fyra produkter som vi testkör. Det gör att arbetet blir hanterbart och vi får sålt sådant som vi har i överskott.

Vi har tidigare prövat att sälja på liknande sätt och då var vi inte så nöjda med konceptet, men det var vi som hanterade det på fel sätt. Vi la ut alla grönsaker vi hade att skörda och varje konsument beställde lite av varje vilket gjorde att arbetet blev tungt. Dessutom beställde de mycket av det vi hade lite och lite av det vi hade mycket av. Genom att erbjuda en kasse med grönsaker så kan vi effektivisera skördearbetet och variera utbudet efter vad vi har klart. De som vill köpa större mängder grönkål och spenat för infrysning till exempel kan göra det.

Vi kände att mötet ikväll var mycket positivt och hoppas att det blir många som sluter upp. Vi själva hoppas att någon som säljer bra kycklingkött och mejeriprodukter också dyker upp så vi kan vara både konsumenter och producenter vid utlämningstillfället.

Kom igen alla konsumenter – anmäl er till REKO-ring Alingsås på Facebook.

Kom igen alla producenter – anmäl er till REKO-ring Alingsås – Producenter på Facebook.

Så syns vi på Savannen!

 

Odlarna besöker Östäng

För ett tag sedan hade vi besök av Olof Söderén och Anna Rökaeus som driver podcasten Odlarna. De ville göra ett podavsnitt om Östängs gård. Vi vandrade runt och tittade på odlingarna, djuren och skogsträdgården och satt sedan i ett par timmar på verandan och spelade in intervjun till podcasten. Avsnittet blev deras 54:e! Det är en imponerande radda poddavsnitt där jag har lyssnat på allt för få. Avsnittet från Östängs gård har legat ute sedan 11 augusti men det är först idag som jag själv har hunnit lyssna färdigt eftersom det är över en timme långt. Det är alltid väldigt jobbigt att lyssna på sig själv. Jag upptäcker dessutom att jag säger en del saker som är fel som sojabönor när jag menade åkerbönor och att vårt hus är byggt 1909 när det skulle vara 1904 men det är svårt att ändra på i efterhand.

Avsnittet handlar mer om vårt projekt med att starta upp Östängs gård än vad det handlar om odling. Det blir en del samhällsfrågor, ekonomi och politik utöver odling och djur. Podden hittar ni på https://odlarna-podcast.blogspot.se  och vill ni inte lyssna på mig så finns där många andra intressanta människor att lyssna på. Själv tycker jag att jag låter ganska forcerad, men det är mycket man vill ha sagt. 

Arbetsdag på Knutstorp

Idag var det dags för arbetsdag inom projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”. Idag stod Magnus och Marta för värdskapet och uppgiften var att byta dåliga klädselbrädor och lock på baksidan av ett magasin samt måla med Falu rödfärg. Två hål för nya dörrar skulle också tas upp på baksidan. Tidigare har det bara gått att gå ut ur byggnaden på framsidan eller på sidan. Ett lätt duggregn slutade samtidigt som arbetsdagen startade. Vi fick perfekt arbetsväder. Klar, sval luft och lagom med sol. Som vanligt är det trevligt att träffas och arbetet organiserar snart sig självt. Alla griper tag i någon uppgift och hjälps åt för att få så mycket som möjligt gjort under en dag. En del av väggen var klädd med okantade brädor. Magnus hade skaffat nya okantade som behövde barkas av innan de kunde sättas upp som ersättare för de dåliga. Magasinet är elfritt och rymmer en träverkstad med äldre maskiner som drivs med trampor. Det finns också en mängd handverktyg av äldre modell såsom hyvlar, navare, täljhäst m.m. Magnus renoverar fönster, tillverkar lieorv, kärror, räfsor, tälghästar och annat med hjälp av gammal teknik. Bottenvåningen av magasinet kommer att rymma en liten gårdsbutik så småningom. Ibland har de även loppisförsäljning.

Idag hade de fixat el från en hjälpsam granne så vi kunde använda elsågar och skyliften som behövdes för att nå upp i nock på gaveln. Gavelmålningen skedde bekvämt stående i skyliftens korg men blev mindre bekväm av att det fanns ett getingbo innanför panelen. Det gick dock bra utan att någon fick något stick. Övrig målning skedde från stegar i olika höjder så målningsarbetet påbörjades på många olika ställen samtidigt.Gemensam lunch fixad av vår projektledare Karin. Gott som vanligt och lyxigt med någon som fixar käk så alla från alla gårdar kan delta utan att någon behöver stå i köket. Det går åt en del både kaffe och mat när man jobbar. Målningen tog mycket tid. Väggens brädor sög mycket färg. När färgen tog slut såg det därför lite ofärdigt ut men det får Magnus och Marta ta hand om en annan dag.

Den som bjuder in till arbetsdagen hinner sällan själv jobba utan blir mer som en arbetsledare som får hämta det folk behöver, avgöra vilka brädor som är för dåliga för att behållas, fixa el och se till att alla vet vad de ska göra. Det kan ibland kännas frustrerande när man känner att man inte själv deltar när alla andra jobbar men det är nästan nödvändigt att det blir så för att alla ska hållas igång. Som alltid blir man fascinerad över hur mycket man hinner på en dag när man är många som jobbar. 

Goda grannar och vänner

Skördedag. Det känns alltid bra. Dagen är ganska inrutad och man vet precis vad man ska göra. Det är precis så vi brukar hinna skörda tillräckligt innan vi öppnar gårdsbutiken klockan 14. Den här veckan är övriga familjen på semester och jag (Ylva) är ensam hemma. Våra wwoofare åkte i torsdags morse. På förmiddagen idag när jag började skörda skulle jag lyfta upp en låda med lök på diskbänken. Då small det till i ett revben. Det har hänt mig förut så jag visste precis vad det innebar. Med ett spräckt revben så är man inte så frack. Just att lyfta tunga grönsaksbackar är inte riktigt vad man bör hålla på med. 

Då är det tur att man har goda vänner som ställer upp. 

Sara och Guillaume har varit här och hjälpt till med skörden hela förmiddagen. Annars vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Med deras hjälp var allt skördat och klart till öppnandet klockan två. 

Fem i två dök de första kunderna upp. De ville köpa ägg. Nya kunder för oss och orsaken var nog först och främst den holländska giftskandalen. Trevligt med nya kunder. När jag stängde butiken klockan sex skulle alla lådor och backar packas in i bilen inför morgondagens marknad. Jag insåg redan på förmiddagen att det skulle bli helt omöjligt. Jag ringde därför till våra grannar Tobias och Madelein och de kom förbi med Bella och Vanja så allt blev inpackat. Tack och lov för att det finns folk omkring oss som ställer upp. 

Lilla julafton

Idag fick vi besök av Lasse och Agneta. Dessa fantastiska människor som har hjälpt oss så mycket med målning och snickeriarbeten. Helt osjälviskt har de ställt upp och byggt dörrar, trappor, lådor och målat insidan av wwoofhuset, ladan och dasset. Idag hade de röjt hemma och packat bilen med verktyg och andra braha-saker som blivit över. Låda efter låda bars in i verkstaden och ska gås igenom så småningom. Verktyg kan man nästan inte få för många av. När vi är många som jobbar behöver vi många hammare. Vi har också många ställen på gården där arbete pågår samtidigt och då är det bra om det finns verktyg nära till hands.

Det kändes lite som julafton!

Eller vad sägs om några extra hammare och en kofot av den bra sorten. 

En slipmaskin till vår blivande metallverkstad.

En verktygslåda full med hyllsnycklar, skiftnyckar m.m. 

En kraftavbitare och en rörtång. 

En låda knivar, tänger och borr.

En plåtsax som ska fästas i en bänk, en cirkelsåg och en slipmaskin.

En låda mejslar, borr, stålborstar m.m.

En låda med sågar, raspar, filar och vattenpass.

Tack snälla!

Nolbygårds Matmarknad

Idag var det dags för sjunde gången av Nolbygårds Matmarknad. Det är väldigt roligt och trevligt att sälja direkt till konsument. Många kommer tillbaka och handlar vecka efter vecka. Idag hade vi fyllt bilen till bristningsgränsen och ändå sålde vi slut på nästan allting. En spetskål, en savoykål, några zucchini och lite bönor var allt som var kvar när klockan slog två. Det var folk precis hela tiden och väldigt god stämning.

Flera säljare sålde slut allting innan marknaden var slut och fick ge sig av hem i förtid. Det känns som om marknaden som startade som ett projekt i år blir mer och mer känt bland folk. Ordet sprids från mun till mun och det ska bli mycket spännande att se hur det utvecklar sig innan säsongen är slut. 

Arbetsdag på Snickarebo

Idag har vi varit på arbetsdag nummer två i projektet Gårdssamverkan med mobilt musteri. Den här gången var Sara och Guillaume värdar. Vi började med fika och genomgång av arbetsuppgifter. Det är trevligt att komma hem till några andra och jobba en dag. Man lär sig alltid något nytt och det händer så mycket när man är många som jobbar. Huvuduppgiften under dagen var att slå ett fält med lie samt att hässja det slagna gräset.

Det finns liar av många olika varianter och slag. Traditionellt i Sverige används liar med blad som ska slipas på en slipsten. På kontinenten använder man istället blad som ska knackas för att bli vassa. Magnus gjort våra orv och som slått med lie i många år gick för något år sedan över från sliplie till knackelie eftersom han tyckte att det blev mycket vassare egg när man knackade. Idag fick vi för första gången prova att slå med knackelie och det är verkligen skillnad. Vi får nog fundera på om vi ska övergå till det framöver. Vi är väldigt nöjda med våra orv – men kanske får vi byta blad.

När gräset var slaget var det dags att hässja. Först gör man hål med ett järnspett.  Första hässjestören ska sättas ner lutande utåt för att få en spänd hässja. Sedan sätter man ner upp till elva störar i zigzag. Att det ska vara just elva är kanske inte en exakt vetenskap men för långa hässjor ökar vindfånget och gör bygget sårbart. Att de ska sitta i zigzag är för att det inte ska slacka för mycket när man lägger på gräset. Sista stören sätter man också lutande utåt. Sedan gör man fast en stör från den yttersta stören ner mot nästa och najar fast dem så att det blir stabilt. Första tråden ska sitta i höjd mellan ”knät och snusdosan”. Inte heller det någon exakt vetenskap men det behöver vara en bit ifrån backen så att vinden kommer åt. När gräset tynger ner dras störarna mot mitten och spänns ihop. Gräset läggs över och sedan spänns ytterligare en tråd ovanför. Andra lagret gräs läggs på så att det blir luft mellan och sedan spänner man en tredje tråd som också fylls med gräs.

Guillaume har köpt en vagn som ska bli ett  mobilt creperie. I vagnen behöver golvet bytas så det var också en arbetsuppgift. På ett annat fält skulle gammalt gräs krattas bort för att användas som täckmateriel i odlingen. Sedan skulle några ekstockar bäras undan. Det är roligt att jobba många ihop. Saker blir klara utan att man själv är inblandad en gång. 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑