Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: Uncategorized (sida 2 av 12)

Odlarna besöker Östäng

För ett tag sedan hade vi besök av Olof Söderén och Anna Rökaeus som driver podcasten Odlarna. De ville göra ett podavsnitt om Östängs gård. Vi vandrade runt och tittade på odlingarna, djuren och skogsträdgården och satt sedan i ett par timmar på verandan och spelade in intervjun till podcasten. Avsnittet blev deras 54:e! Det är en imponerande radda poddavsnitt där jag har lyssnat på allt för få. Avsnittet från Östängs gård har legat ute sedan 11 augusti men det är först idag som jag själv har hunnit lyssna färdigt eftersom det är över en timme långt. Det är alltid väldigt jobbigt att lyssna på sig själv. Jag upptäcker dessutom att jag säger en del saker som är fel som sojabönor när jag menade åkerbönor och att vårt hus är byggt 1909 när det skulle vara 1904 men det är svårt att ändra på i efterhand.

Avsnittet handlar mer om vårt projekt med att starta upp Östängs gård än vad det handlar om odling. Det blir en del samhällsfrågor, ekonomi och politik utöver odling och djur. Podden hittar ni på https://odlarna-podcast.blogspot.se  och vill ni inte lyssna på mig så finns där många andra intressanta människor att lyssna på. Själv tycker jag att jag låter ganska forcerad, men det är mycket man vill ha sagt. 

Arbetsdag på Knutstorp

Idag var det dags för arbetsdag inom projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”. Idag stod Magnus och Marta för värdskapet och uppgiften var att byta dåliga klädselbrädor och lock på baksidan av ett magasin samt måla med Falu rödfärg. Två hål för nya dörrar skulle också tas upp på baksidan. Tidigare har det bara gått att gå ut ur byggnaden på framsidan eller på sidan. Ett lätt duggregn slutade samtidigt som arbetsdagen startade. Vi fick perfekt arbetsväder. Klar, sval luft och lagom med sol. Som vanligt är det trevligt att träffas och arbetet organiserar snart sig självt. Alla griper tag i någon uppgift och hjälps åt för att få så mycket som möjligt gjort under en dag. En del av väggen var klädd med okantade brädor. Magnus hade skaffat nya okantade som behövde barkas av innan de kunde sättas upp som ersättare för de dåliga. Magasinet är elfritt och rymmer en träverkstad med äldre maskiner som drivs med trampor. Det finns också en mängd handverktyg av äldre modell såsom hyvlar, navare, täljhäst m.m. Magnus renoverar fönster, tillverkar lieorv, kärror, räfsor, tälghästar och annat med hjälp av gammal teknik. Bottenvåningen av magasinet kommer att rymma en liten gårdsbutik så småningom. Ibland har de även loppisförsäljning.

Idag hade de fixat el från en hjälpsam granne så vi kunde använda elsågar och skyliften som behövdes för att nå upp i nock på gaveln. Gavelmålningen skedde bekvämt stående i skyliftens korg men blev mindre bekväm av att det fanns ett getingbo innanför panelen. Det gick dock bra utan att någon fick något stick. Övrig målning skedde från stegar i olika höjder så målningsarbetet påbörjades på många olika ställen samtidigt.Gemensam lunch fixad av vår projektledare Karin. Gott som vanligt och lyxigt med någon som fixar käk så alla från alla gårdar kan delta utan att någon behöver stå i köket. Det går åt en del både kaffe och mat när man jobbar. Målningen tog mycket tid. Väggens brädor sög mycket färg. När färgen tog slut såg det därför lite ofärdigt ut men det får Magnus och Marta ta hand om en annan dag.

Den som bjuder in till arbetsdagen hinner sällan själv jobba utan blir mer som en arbetsledare som får hämta det folk behöver, avgöra vilka brädor som är för dåliga för att behållas, fixa el och se till att alla vet vad de ska göra. Det kan ibland kännas frustrerande när man känner att man inte själv deltar när alla andra jobbar men det är nästan nödvändigt att det blir så för att alla ska hållas igång. Som alltid blir man fascinerad över hur mycket man hinner på en dag när man är många som jobbar. 

Goda grannar och vänner

Skördedag. Det känns alltid bra. Dagen är ganska inrutad och man vet precis vad man ska göra. Det är precis så vi brukar hinna skörda tillräckligt innan vi öppnar gårdsbutiken klockan 14. Den här veckan är övriga familjen på semester och jag (Ylva) är ensam hemma. Våra wwoofare åkte i torsdags morse. På förmiddagen idag när jag började skörda skulle jag lyfta upp en låda med lök på diskbänken. Då small det till i ett revben. Det har hänt mig förut så jag visste precis vad det innebar. Med ett spräckt revben så är man inte så frack. Just att lyfta tunga grönsaksbackar är inte riktigt vad man bör hålla på med. 

Då är det tur att man har goda vänner som ställer upp. 

Sara och Guillaume har varit här och hjälpt till med skörden hela förmiddagen. Annars vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Med deras hjälp var allt skördat och klart till öppnandet klockan två. 

Fem i två dök de första kunderna upp. De ville köpa ägg. Nya kunder för oss och orsaken var nog först och främst den holländska giftskandalen. Trevligt med nya kunder. När jag stängde butiken klockan sex skulle alla lådor och backar packas in i bilen inför morgondagens marknad. Jag insåg redan på förmiddagen att det skulle bli helt omöjligt. Jag ringde därför till våra grannar Tobias och Madelein och de kom förbi med Bella och Vanja så allt blev inpackat. Tack och lov för att det finns folk omkring oss som ställer upp. 

Lilla julafton

Idag fick vi besök av Lasse och Agneta. Dessa fantastiska människor som har hjälpt oss så mycket med målning och snickeriarbeten. Helt osjälviskt har de ställt upp och byggt dörrar, trappor, lådor och målat insidan av wwoofhuset, ladan och dasset. Idag hade de röjt hemma och packat bilen med verktyg och andra braha-saker som blivit över. Låda efter låda bars in i verkstaden och ska gås igenom så småningom. Verktyg kan man nästan inte få för många av. När vi är många som jobbar behöver vi många hammare. Vi har också många ställen på gården där arbete pågår samtidigt och då är det bra om det finns verktyg nära till hands.

Det kändes lite som julafton!

Eller vad sägs om några extra hammare och en kofot av den bra sorten. 

En slipmaskin till vår blivande metallverkstad.

En verktygslåda full med hyllsnycklar, skiftnyckar m.m. 

En kraftavbitare och en rörtång. 

En låda knivar, tänger och borr.

En plåtsax som ska fästas i en bänk, en cirkelsåg och en slipmaskin.

En låda mejslar, borr, stålborstar m.m.

En låda med sågar, raspar, filar och vattenpass.

Tack snälla!

Nolbygårds Matmarknad

Idag var det dags för sjunde gången av Nolbygårds Matmarknad. Det är väldigt roligt och trevligt att sälja direkt till konsument. Många kommer tillbaka och handlar vecka efter vecka. Idag hade vi fyllt bilen till bristningsgränsen och ändå sålde vi slut på nästan allting. En spetskål, en savoykål, några zucchini och lite bönor var allt som var kvar när klockan slog två. Det var folk precis hela tiden och väldigt god stämning.

Flera säljare sålde slut allting innan marknaden var slut och fick ge sig av hem i förtid. Det känns som om marknaden som startade som ett projekt i år blir mer och mer känt bland folk. Ordet sprids från mun till mun och det ska bli mycket spännande att se hur det utvecklar sig innan säsongen är slut. 

Arbetsdag på Snickarebo

Idag har vi varit på arbetsdag nummer två i projektet Gårdssamverkan med mobilt musteri. Den här gången var Sara och Guillaume värdar. Vi började med fika och genomgång av arbetsuppgifter. Det är trevligt att komma hem till några andra och jobba en dag. Man lär sig alltid något nytt och det händer så mycket när man är många som jobbar. Huvuduppgiften under dagen var att slå ett fält med lie samt att hässja det slagna gräset.

Det finns liar av många olika varianter och slag. Traditionellt i Sverige används liar med blad som ska slipas på en slipsten. På kontinenten använder man istället blad som ska knackas för att bli vassa. Magnus gjort våra orv och som slått med lie i många år gick för något år sedan över från sliplie till knackelie eftersom han tyckte att det blev mycket vassare egg när man knackade. Idag fick vi för första gången prova att slå med knackelie och det är verkligen skillnad. Vi får nog fundera på om vi ska övergå till det framöver. Vi är väldigt nöjda med våra orv – men kanske får vi byta blad.

När gräset var slaget var det dags att hässja. Först gör man hål med ett järnspett.  Första hässjestören ska sättas ner lutande utåt för att få en spänd hässja. Sedan sätter man ner upp till elva störar i zigzag. Att det ska vara just elva är kanske inte en exakt vetenskap men för långa hässjor ökar vindfånget och gör bygget sårbart. Att de ska sitta i zigzag är för att det inte ska slacka för mycket när man lägger på gräset. Sista stören sätter man också lutande utåt. Sedan gör man fast en stör från den yttersta stören ner mot nästa och najar fast dem så att det blir stabilt. Första tråden ska sitta i höjd mellan ”knät och snusdosan”. Inte heller det någon exakt vetenskap men det behöver vara en bit ifrån backen så att vinden kommer åt. När gräset tynger ner dras störarna mot mitten och spänns ihop. Gräset läggs över och sedan spänns ytterligare en tråd ovanför. Andra lagret gräs läggs på så att det blir luft mellan och sedan spänner man en tredje tråd som också fylls med gräs.

Guillaume har köpt en vagn som ska bli ett  mobilt creperie. I vagnen behöver golvet bytas så det var också en arbetsuppgift. På ett annat fält skulle gammalt gräs krattas bort för att användas som täckmateriel i odlingen. Sedan skulle några ekstockar bäras undan. Det är roligt att jobba många ihop. Saker blir klara utan att man själv är inblandad en gång. 

Öppen arbetsdag 13 maj

Vi vet inte riktigt vilka våra läsare är. Vissa skriver kommentarer och gillar länkarna på Facebook men de flesta läser nog utan att vi har en aning om vilka ni är. Vi ser i statistiken att ni är bra många fler än de vi vet om. Kanske är ni nyfikna på hur vi har det? I så fall har ni chans att komma och vara med på en öppen arbetsdag den 13 maj.

Vi ingår i ett projekt som heter Gårdssamverkan och mobilt musteri. Tanken är att gårdarna som ingår i projektet ska träffas hemma hos varandra på arbetsdagar för att lära av varandra och bygga ett stabilt nätverk som kan vara till hjälp vid sjukdom, problem eller när det behövs mycket folk. När vi berättat om projektet är det många som har uttryckt att de skulle vilja vara med så därför har vi bestämt att vi ska bjuda in alla som vill och göra våra arbetsdagar öppna för alla intresserade.

Östängs gård är först ut och arrangerar arbetsdag den 13 maj. Vi kommer i huvudsak att plantera 75 äppleträd och stängsla in dem. Det ska alltså grävas 75 gropar som ska gödslas och vattnas. Träden kommer barrotade och vi kommer att sätta på ett sorknät runt den lilla roten samt ett sorknät som är lite större så även de första rötterna som växer ut kan bli skyddade. Vi har stora problem med åkersork och har även sett tecken på vattensork precis bredvid stället där äppleträden ska planteras. Sorknätet är gjort av järn som rostar vilket innebär att det kommer att rosta sönder när trädens rötter blir grövre och behöver mer plats. Då är träden också mer motståndskraftiga mot sorkarnas gnagande så de bör klara sig.

Förutom trädplantering och stängsling kommer vi att arbeta i grönsaksodlingen. Där finns så här års hur mycket som helst att göra så det är inte någon risk att någon blir utan arbete hur många som än kommer.

Tanken med de öppna arbetsdagarna är att människor som är intresserade av livet på landet på en gård ska träffas och inspirera varandra. Träffar man andra människor med liknande intresse så finns det alltid mycket att prata om och oftast får man nya idéer eller lär sig nya saker.

Alla är välkomna både barn och vuxna. Vi har 18 lamm att gosa med ifall man vill ta en paus. Ta gärna på dig arbetskläder och stövlar. Vi har overaller och ganska många stövlar att låna ut men det kan vara skönt att ha sina egna ifall vi inte har just din storlek.

Det är bra att veta hur många som kommer så vi kan fixa tillräckligt med kaffe, te och saft. Anmäl dig därför gärna antingen via Facebook eller i en kommentar här på bloggen. Ju fler vi blir desto roligare. Vi har ett antal spett, spadar, krattor och andra verktyg så vi kan hålla många sysselsatta 🙂

Potatis

Förra året odlade vi för första gången potatis för försäljning och det gav mersmak. Vi satsade på tidiga sorter som Swift och Montreal men odlade även två delikatesspotatisar som heter Amadine och Cherie. Det vi var allra gladast för var att vi lyckades få färdig potatis en vecka innan midsommar. Det är dyrt att köpa utsäde till potatis – speciellt om man vill ha ekologiskt utsäde så vi tog undan några lådor av vår egen skörd förra säsongen för att ha som sättpotatis. Vi har en jordkällare under huset som är relativt stor. Där blir det aldrig frost och det är ju bra. Tyvärr verkar det som om det inte är tillräckligt kallt.

Swift som ska vara den allra tidigaste sorten tyckte redan i januari att det började bli vår. Då sköt den skott där nere i jordkällaren och eftersom där är helt mörkt blev skotten långa och vita. Det är inte bra. Vi har försökt googla på hur man då bäst gör för att rädda sättpotatisen. Det råder delade meningar om det. En del säger att man ska ta bort skotten och andra säger att man ska låta dem vara kvar. Vi förgror potatisarna i lådor på ett tunt lager jord för att de ska sätta rötter och utveckla skott. Det gör att de etablerar sig snabbare när de kommer ut. Den metoden prövade vi redan förra året och det var nog det som gjorde att vi fick fram potatis så tidigt. Många av potatisarna i Swiftlådan har inte skjutit skott och dem la vi direkt i lådorna. De potatisar med långa skott delade vi i två grupper. En grupp där skotten fick vara kvar och en grupp där vi tog bort skotten. Ska bli spännande att se vilken grupp som utvecklas bäst. De  potatisar som hade längst skott och var små och mjuka kasserade vi.

Vi har ett gästrum som är svalt och där har vi satt upp tre fällbord som vi lagt plast på. Ovanpå borden ställer vi brödbackar som vi bottnar med tidningar och sedan häller jord på. Jorden fuktas och sedan lägger vi ut potatisarna. I dag har vi lagt ut alla swiftpotatisar men vid kontrollen i jordkällaren ser vi att även Montreal har börjat skjuta skott så de får vi nog lägga ut så snart vi hinner under veckan. 11 backar med Swift redo att planteras ut i mitten av april. Då kommer vi att täcka dem med fiberduk och hålla tummarna för att det inte blir frost. Sedan är de förhoppningsvis klara till årets första Nolbygårds matmarknad veckan innan midsommar. Få saker slår god färskpotatis med salt och smör. 

Övriga senare sorter kommer vi inte att förgro eftersom det inte är bråttom med dem. Vi har i år köpt ekologiskt utsäde från Larsviken. Vi valde Orla som är en tidig sort som ger stor skörd och även ska tåla att lagras vilket ju är bra om vi ska spara sättpotatis till nästa år. Vi prövar också Sarpo Mira som är den enda mjöliga sorten vi odlar. Det blir dyrt både med själva utsädet och med transporten. Förhoppningsvis så blir vi bättre på vinterförvaring efter hand så vi slipper köpa utsäde i framtiden. I år kommer vi odla sju olika sorters potatis plus fyra gamla sorter som vi beställt från NordGen men de räknas nästan inte för där har vi så små kvantiteter än så länge.

Sjuka

I måndags kväll kände Ylva sig sjuk. Det kom hastigt och hon har sovit nästan hela tiden sedan dess. Resten av familjen fick två dagar på sig att förbereda sig mentalt på det som skulle komma. Hög feber, extrem trötthet och en allmän känsla av att vara mycket sjuk. Nu är det onsdag kväll och Ylva sover fortfarande med avbrott för toalettbesök och vattenintag. Inget att leka med.

Vi vet inte om det är årets influensa eller det RS-virus som är extra aggressivt i år. Det spelar inte så stor roll, men det finns ju roligare sätt att tillbringa sportlovet.

Som lök på laxen var detta årets hittills finaste dag. Sol och blå himmel. I morgon hoppas vi på skitväder om vi ändå ska ligga i varsin säng och lida. Vårt recept är att hjälpa febern, så det är dubbla täcken och i vissa fall (Jonas) mössa…

Idag blev det storhandling plus ett par stora temuggar. Så vi kommer att ta oss genom det men det är inte roligt. Mest sjuk slipper fodra djuren. I övrigt görs inget på gården. Att det blev ett inlägg beror bara på att djuren skulle skötas och då kan man sticka ut kameran i dörröppningen och fånga de sista solstrålarna.

Lammskinn

Vi lämnade bort slakten i år. Förra hösten slaktade vi tre lamm med hjälp av Mats. Vi lärde oss mycket men när vi tittade i almanackan insåg vi att höstmarknader och att slakta tio lamm  under samma period inte skulle fungera. Dessutom är det inte tillåtet att slakta hemma om man vill sälja sitt kött. Att äta tio lamm blir väl många. Så vi letade upp ett slakteri som kunde slakta med återtag av både kött och skinn. Först hittade vi ett slakteri utanför Skara men innan vi hann bestämma oss för alla detaljer så hade de fått fullt fram till vecka 46 och vi tror att våra lamm skulle vara för feta då.

Vi letade vidare och fann Högens gårds slakteri i Väne-Ryr, utanför Trollhättan. Vi hörde flera som tyckte att de hanterade djuren bra och att de var bra att ha att göra med. De kunde ta emot våra lamm när vi hade planerat för slakt och låg dessutom ganska nära, så det var bara att boka.

De har mottagning av lamm (och getter) under söndagar och slaktar på måndagar. Sedan ska kropparna hänga några dagar och det styckade köttet kan hämtas på fredagar. Den som vill hantera skinnen själv kan hämta dem sent på slaktdagen.

Våra 10 skinn fick plats i två plastbackar. Skinnen väger mer än man kan tro och även om det går att lyfta en back så känns det bättre att vara två som bär.

p1170752

Slakteriet har gjort ett bra jobb. Inga synliga skador på skinnen.

p1170753

Vi hade köpt 50 kg grovt salt. Varje skinn behöver 3-5 kg salt. Det är fortfarande sensommartemperatur så varje osaltad bit riskerar att få fluglarver eller att börja ruttna. Vi tog tid på oss och var ganska noggranna.

p1170747

Lammens id-brickor satt kvar. Skinnen blir inte lika anonyma då. De flesta lammen är ganska anonyma för oss, men vissa har vi gosat extra mycket med. ”Ettan” föddes tre veckor innan något annat lamm och blev kelsjuk som en hundvalp. Hon kom alltid fram för att bli kliad när vi var i hagen hos fåren. Det känns naturligtvis lite när hennes skinn läggs upp.

p1170750

Vi tycker att det har fungerat bättre än befarat att slakta djur som vi har hanterat och haft en relation till. Det har gått bra att ge djur namn, att gosa och leka med dem även om vi ska slakta dem. Det är naturligtvis enklare att låta någon annan slakta än att göra det själv, men även den egna slakten har gått bra. Inte roligt, men ok.

p1170754

Skinnen läggs på hög. Till slut ligger tio skinn på varandra. Alla har, förhoppningsvis, salt överallt.

p1170756

Om en vecka ska saltet bytas ut så det är en del pyssel med skinnen. Det känns bra att Leif på slakteriet berömde våra skinn och sade att de var de finaste på länge. Då känns det som att det är mödan värt.

Det sista för kvällen var att säkra skinnen för hönsen som tar sig in överallt. Plastbackar, ett galler, rullpapper och lite tyngder kanske kan hålla hönsen stången en vecka?

p1170758

Till våren kommer vi att ha tio fina skinn att sälja.

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑