Nu är det månaden mars som borde vara en vårmånad. Det verkar inte som om den har förstått det. Vi har fruset vatten i kranen i ladugården och bär vatten inifrån köket till djuren. Våra hinkar med vattennipplar kan vi inte använda till hönsen. I och med att nipplarna är i metall så fryser de ganska fort. Hönorna får istället vatten i skålar. Fårens hink är helt frusen när vi kommer ut på morgonen och så även på kvällen. Vi har flera hinkar och bär in en frusen och hänger ut en ny med ljummet vatten. Den frusna hinken får stå inne och tina så vi kan fylla den med ljummet vatten nästa gång vi ska ut. Ankornas badkar är kallt. Ibland har det en hinna av is på sig. Den får vi slå hål på och så fyller vi på med ljummet vatten. Idag hittade vi en nerkyld anka i badkaret. Det var inte någon is på men man såg att hon inte mådde bra. Hon såg helt enkelt frusen ut. Vi fick värma henne under värmelampa och efter en liten stund mådde hon märkbart bättre. Vi ville byta vatten i badkaret men avloppsröret ifrån badkaret var fruset. Efter en halvtimme med värmefläkt mot röret så kunde vi tappa ut vattnet. Man får gå många gånger om man ska fylla ett badkar med vatten i hinkar. När det var gjort var det roligt att se ankorna som såg ut att njuta rejält i badet. Det är väldigt mycket mer arbete med djuren när det är minusgrader. Vi är glada att vi inte har heltidsjobb utan att någon är hemma de flesta dagarna och kan sköta om djuren.

Det märks att vi lever i Västsverige  och att den här vintern har skilt sig från de övriga tre vi har upplevt på Östäng. Korta köldknäppar är enkla att hantera. Vatten tar lite tid på sig att frysa och inomhustemperaturen i fähuset drar sig långsamt ner mot frostgrader. Den snälla typen av vinter klaras av utan isolerade vattenhoar eller elvärmda slangar och om det blir en sådan nästa gång så kan vi tåla att bära vatten ibland. Om det blir den bistra vintertypen med flera veckor utan plusgrader nästa år får vi nog investera i lite värmeteknik.