Den senaste månaden har vi sett ganska många bålgetingar. Vi har försökt ha koll för att se om de ger sig på några bisamhällen men de verkar ha föredragit fallfrukt. Inte så konstigt. Hönshackade äpplen försvarar sig mindre aggressivt än bisamhällen.
Under förra helgen sålde vi grönsaker och stod tillräckligt länge på samma plats för att se att bålgetingarna flög till ett litet hål under nocken på wwoof-huset. När luckan till krypvinden öppnades syntes ett ganska stort bo med ganska många bålgetingar. I bakgrunden syns ett litet getingbo för vanliga getingar. Det ser ut som om de har byggt ett bo där för att man ska ha något att jämföra med.
Med gården följde 7-8 burkar Radar men vi gillar inte insektsgift. Är man biodlare i bidödens tid så är man. Så det fick bli ett badmintonracket. Här syns en av de sista innan boet tas bort. Boet är byggt av ”papper” på samma sätt som vanliga getingbo men ytterväggarna byggs upp på ett annorlunda sätt. Det kan vara någon form av ventilation men det är nog mer sannolikt att det är en starkare struktur än enkla pappersklot. Det var mycket styvt och stabilt. Och snyggt. Framtidsdesign!
Bålgetingarna är snabba men de syns bra och man hör dem tydligt. Det låter som humlesurr men vassare och tydligare. Det kändes sorgligt att slå ihjäl så många bålgetingar men de kunde inte få vara kvar i ett hus. Vi slog ihjäl över ett hundra stycken och det var minst lika många på gång i puppor eller i larvstadium. Bålgetingen är inte längre rödlistad men man ska vara rädd om dem när man kan vara det. Dock inte den här gången.
De är mycket vackra men orange fläckar på huvudet, gul-svarta ränder på bakkroppen och långa smala vingar. Stora också, drygt tre centimeter. Boet blir naturligtvis ganska stort. Här är en kofot som jämförelse.
Larverna finns i horisontella våningar som har några starka pelare mellan varje våning. Allt gjort av papper, det vill säga tuggat trä.
Under getingslakten var det en stor fördel att ha tillgång till en bidräkt. Kanske lite fegt, men ingen vill bli stungen även om bålgetingens stick inte ska vara värre än sticket från en liten geting. Eftersom getingarna inte var särskilt aggressiva så fanns det risk för lite övermod. På kvällen skulle vi ta hand om de sista getingarna och jag, Jonas, gick upp för att göra det utan att ta på mig slöjan över huvudet. Dumt. De hade nog blivit stressade av att vara så få kvar som skulle ta hand om alla larverna eller så var det något annat. En kom hemflygande och en annan skulle lämna boet. Jag slog till den hemkommande samtidigt som den andra stack mig på sidan av halsen. Aj.
Det är möjligt att giftet inte är starkare än vanligt getinggift men det kändes ganska starkt. Eller så är det samma typ av gift men mycket mer. Det gjorde ordentligt ont på halsen under natten och dagen efter kändes hela jag som om en influensa var på väg. Det fick bli en tupplur efter jobbet för att orka med kvällen. Två dagar senare är jag återställd men det kliar fortfarande på huden långt ner på bröstet. Bra tryck i det giftet.
Vi trodde att getingpupporna skulle vara perfekt hönsmat men ännu har ingen höna vågat sig fram. Finns det nedärvd skepsis mot mat som serveras i sexkantiga celler för att det brukar göra ont att äta sådant? Det är mycket man inte vet.
Dagen efter sticket fick vi i alla fall målat lite med bidräkt på. Idag revs boet och det kändes inte alls roligt. Bålgetingar är nog de vackraste insekter man kan tänka sig och jag hoppas att de kan leva vidare i närheten. Inte för nära biodlingen och inte i något hus. Kan man bygga bålgetingholkar?
Hej.
Det var intressant att läsa det du varit med om. Vi har fått en bålgeting som bygger i en fågelholk som blåmesen just lämnat med sina ungar. Jag försöker vara rädd om det för det stör oss inte. Blir dem för närgångna kan vi försöka flytta holken, men det är inte aktuellt just nu.
Hej till alla!
Jag har en jättestor bålgeting som bygger bo i ett utrymme ovanför min redskapsbod. Jag var först så fascinerad av den att jag inte tänkte på att omedelbart blockera ingången för den. Det är den största geting jag mågonsin sett. Den är så imponerande.
Nu när jag har inlett min semester och har mer tid att observera den funderar jag på om jag borde stänga för ingången med en brädbit. Det skulle kännas lite sorgligt för den har nog redan lagt sina ägg och min pappa brukade säga att drottningen dör av sorg om man tar bort boet. Detta kanske är en myt, men hur många getingar kan jag förvänta mig att få där på sensommaren när äggen kläckts. Jag vet att det kloka vore att stänga för ingången för drottningen så fort so m möjligt innan några nya getingar har hunnit utvecklas.
Hälsningar från Rävlanda (mellan Göteborg och Borås).
Bålgetingen är inte längre en hotad art men den är heller inte särskilt vanlig. Vi har bålgetingar varje år, kanske mest för att de lever av att äta bin från våra bisamhällen. Bina går inte under för det och vi har inga problem med dem. Jag har svårt att tänka mig att de skulle ställa till problem för dig men det får du avgöra själv. Om jag hade varit i ditt läge så hade jag låtit boet vara men om det hade gjort att jag inte kunde använda min redskapsbod så blir ju läget ett annat. Ett getingbo är bara aktivt under en säsong. Nästa år kommer nya drottningar att bygga sina egna bon någonstans, om de överlever vintern.
Men visst är det fina djur! Vackra färger, långa vingar och med ett mäktigt flygljud. De enda gången som vi blev stungna av en bålgeting var när vi var tvungna att riva ett bo för att bålgetingarna hamnade i wwoofarnas sängar för ofta. Men då hade de en bra anledning att försvara sitt bo. Annars håller de sig borta från oss för det mesta.