Växtföljdsplanering

Växtföljd är inte lika viktig i småskalig grönsaksodling som den är om man odlar stora arealer med samma gröda. När jag läser vad jordbruksverket skriver om växtföljd i ekologisk grönsaksodling så är skriften framtagen för odling på fält där de i alla sina växtföljdsexempel har flera år med vall mellan grönsakerna. Därmed får jag inte riktigt någon hjälp med min planering utifrån deras exempel men de har en hel del annat matnyttigt att ta till sig.

För att förbättra mullhalten och markstrukturen rekommenderar de att man odlar grödor med kraftiga rotsystem. Helst vall och gröngödsel. Vall kommer inte på fråga i mina bäddar och gröngödsling har jag inte riktigt lust att lägga in i växtföljden då jag verkligen vill odla grönsaker i alla bäddar. Jag ska de kommande dagarna fundera mer på hur jag kan få in mer gröngödsling på annat sätt.

De föreslår också att man använder stallgödsel och det gör vi redan. Stallgödsel har effekt som varar i många år och vi har inte några planer på att använda något annat. Det här året har vi börjat en process med att förbättra stallgödselhanteringen genom att införskaffa en gödselspridare som gör det lättare för oss att få stallgödseln finfördelad. Det ser vi fram mot att jobba mer med.

Nästa tips är att hålla marken bevuxen så mycket som möjligt. Under säsong täcker våra grödor bäddarna då vi kan plantera så mycket tätare än vad man kan om man odlar på fält. Vissa grödor som rödbetor och huvudkål täcker ut nästan allt ogräs men det är värre med t.ex. lök. Vissa år har vi hunnit med att täcka de bäddar där grödan inte täcker ut med gammalt ensilage. Det känns bra och det minskar ogräset och håller jorden täckt.

I år lyckades vi inte med det men planen är att försöka hinna med det nästa år. Vi har från och med i år även börjat med att täcka tomma bäddar med plansiloplast. Det är inte något jag gillar så där värst mycket men det är bra för jorden och mikrolivet och sparar massor av arbete med ogräset. Vi kommer att fortsätta med det men även här ska jag funder mer kring hur vi före och efter huvudgrödan kan arbeta mer med gröngödsling.

Deras sista tips är att inte bearbeta jorden så mycket och där ligger vi bra till. I år har vi inte ens grävt i potatislandet då vi odlat potatisen direkt på jorden under halm.

Det kommer vi också fortsätta med men utveckla. En anledning till att man inte ska bearbeta jorden är att all bearbetning ökar omsättningen av det organiska materialet och eftersom en av de viktigaste sakerna man kan göra för att få en bra jord är att öka mullhalten i jorden så vill man inte ha en ökad omsättning.

Många grönsaksodlare som odlar i fasta bäddar skaffar sig en tvåhjulstraktor. Till den kan man bland annat koppla en slaghack. Slaghacken kan man köra över majsbäddar och kålbäddar för att slå sönder alla skörderester och på så sätt få ett stort tillskott av organiskt material till kommande år. Vi har inte någon tvåhjulstraktor, dels för att det är en stor investering och dels för att jag inte riktigt gillar att få in en bökig fossildriven maskin i odlingen. Det gör att vi behöver föra bort mycket av det organiska materialet då det tar för lång tid att bryta ner om det inte är sönderslaget. Jag ska testa om det går att köra t.ex. majsstänglarna genom vår nya flistugg. Det kommer att innebära en del merarbete med att föra bort majsen till flistuggen och sedan återföra det sönderslagna materialet men det ska ändå bli spännande att testa.

Förfruktsvärdet är en term som återkommer ofta när man läser om grönsaksodling och växtföljd. Med det avser föregående års grödas kvarlämnande effekter. Det kan vara hur mycket näring som lämnas kvar i form av skörderester både ovan och under jord samt hur grödan påverkar jordens struktur. Vi använder en hel del skörderester som tillskottsfoder till hönor och får. Fåren älskar att få blad från kål och hönorna älskar i princip allt utom lök. Problemet med det är att vi samtidigt för bort grönmassa från odlingen som annars blir en del av förfruktseffekten. Det behöver vi fundera mer över.

När förfruktsvärdet inte är bra nog behöver man tillföra stallgödsel för att kompensera för bristen på näring i jorden. Men gödsling har inte samma effekt på markstrukturen som en bra förfrukt ger i form av skörderester och rotsystem. Att tillföra för mycket gödsel är inte bra av andra orsaker också. Det blir stor risk för växtnäringsläckage och det kan också leda till för höga halter av fosfor i jorden vilket kan missgynna grönsakerna.

Nästa år kommer jag att odla i sju kvarter med tolv bäddar i varje. Så mycket har jag inte odlat förut så därför behöver jag göra en ny växtföljdsplanering. Planen just nu är att jag inte ska odla mer än så här. Jag ska inte utöka till fler kvarter efter det här. (Note to self)

Problemet i växtföljden är att jag älskar att odla kål. Kålväxter är utan konkurrens mina favoriter. Kanske inte kålrot, majrova och kålrabbi men jag gillar verkligen att odla spetskål, grönkål, vitkål, broccoli, blomkål, brysselkål, salladskål och rödkål. De är tacksamma växter som ger stora skördar och är lätta att sälja och goda att äta. Många av dem tål lagring vilket gör det möjligt att förlänga säsongen med grönsaker från lagret nu när vi har kylrum. Men kål bör ha en växtföljd på sju år vilket gör att jag bara kan odla tolv bäddar kål – men det räcker inte.

I år har jag odlat kål i ett kvarter. Jag skulle verkligen vilja odla kål i ett och ett halvt men då kommer jag ner till en växtföljd där kålen kommer in var femte år. Det är en risk. Men kanske är den värd att ta. Det finns också klumprotsresistenta sorter av kål att ta till ifall man blir drabbad. Saken är den att man väldigt sällan hör talas om människor som odlar småskaligt som drabbats av klumprotsjuka. Kanske är folk väldigt duktiga på att odla kål bara vart sjunde år eller också är problemet inte så stort. Den som har tankar om detta får väldigt gärna kommentera!