Ankor

Det gäller att sätta stopp när man känner att man startat upp för många projekt samtidigt…

I söndags var vi iväg till Ullfarmen för att hämta ull till odlingarnas gångar. De hade ett stort gäng ankor som snattrade omkring på gårdsplanen. Direkt när vi kom dit så frågade de om vi ville köpa några men vi skulle ju inte starta några nya projekt så vi sa naturligtvis nej. Sedan lastade vi ullen och köpte tre ankor.

De behöver, enligt säljaren, vänja sig vid sitt nya hem innan man släpper ut dem för att de ska veta var de hör hemma och inte gå iväg. Därför placerade vi dem i en bur inne i hönshuset för att de och hönsen skulle få vänja sig vid varandra. I dag släppte vi ut hönorna ur hönsgården så att ankorna skulle få hela hönshuset och hönsgården för sig själva. Det vill säga alla hönor utom en som håller sig för sig själv. Hon är inte riktigt vuxen än och får inte vara med de andra. Men hon ville gärna bli kompis med ankorna och var framme vid deras bur för att bekanta sig. 

Ankorna vi köpt är av sorten Mignon vilket betyder söt på svenska. Visst är de enormt söta. Speciellt den vita som nästan ser konstgjord ut. Drakarna (hanarna) väger cirka 1 000 gram och honorna 900 gram. Man känner igen drakarna på att en eller ett par stjärtfjädrar står upp lite medan honorna har raka stjärtfjädrar. Äggen ska väga minst 40 gram, dvs mindre än ett stort hönsägg.  Mignonankan härstammar troligtvis från Nederländerna.

Vi valde medvetet olika färger på våra mignonankor. Draken är vit och sedan har vi en svart hona och en viltfärgad. De är tydligen duktiga på att flyga men inte lika duktiga på att landa. Det ska bli roligt att se. De ska vara bra på att ruva så förhoppningsvis har vi en hel flock om ett tag. Hos hönsen är det ju ofta kamp mellan hanarna och har man fler än en tupp kan det bli bråk. Detsamma gäller inte för ankor som oftast vill vara i par med en drake och en hona. Det gör att man inte behöver slakta ut drakarna på samma sätt som tuppar.

De var lite skeptiska till att lämna buren först men när de väl tog steget ut så blev det fart på dem. Vi har haft vatten inne i deras lilla bur hela tiden men fått fylla på många gånger om dagen. Det är viktigt att de alltid har tillgång till vatten men vi har inte kunnat låta dem bada inne i lilla buren. Det märks att de har saknat det. 

Vår tanke är att de ska bo i hönshuset till att börja med vilket enligt säljaren går utmärkt. Vi har två dammar på gården och grannen har ett vattenfyllt grustag så det lär inte bli brist på vatten att bada i för ankorna.  Vi vill dock gärna att de håller sig nära gårdscentrat så när vi började anlägga insektsträdgården så grävde vi ner en gammal miniplastdamm som vi hittat i vedboden från förra ägaren.

Till nästa säsong så räknar vi med snigelinvasion. Våra grannar har mängder av sniglar och vi har hittat några hos oss även om de inte varit många. Agneta och Anni-Frid håller ställningarna ner mot den sanka delen men de lär anfalla från andra håll också. Vi har pratat om snigelstaket men frågan är om vi kommer att hinna få upp det innan nästa odlingssäsong och i så fall, hur effektivt det blir. Kanske är det klokare att jobba med levande bekämpning i form av ankor.

Det vanligaste är att folk skaffar myskankor för att bekämpa sniglar men de skiter något helt enormt och smutsar ner väldigt. De går också gärna lös på blommor och kan äta upp mycket av det man vill ha kvar. Detta ska inte gälla mignonankor. Om det stämmer vet vi inte än men vi hoppas att vi blivit rätt informerade. Om det stämmer så tänker vi oss att de ska få gå inne i trädgården på dagarna. Om det inte stämmer får vi ändra på planen längre fram. Nu har de i alla fall en liten damm i insektsträdgården. Vi har därmed direkt tillgång till gödselvatten. Vi antar att de skitar ner en del i vattnet så att dammen behöver tömmas med jämna mellanrum och då kan vi helt enkelt hinka upp vattnet och använda det för att vattna blommorna.

På engelska kallas rasen Call Duck, eftersom mignonankor i sitt ursprungsområde använts som lockfåglar vid jakt på vilda sjöfåglar. Storleken var viktig när man skulle ha en anka i rockfickan på väg till jaktpasset.

Frågan som återstår att lösa är hur vi fixar vatten på vintern om det blir riktigt kallt. De måste kunna bada så i värsta fall får vi fylla en balja med ljummet vatten. Det kommer bli mycket vatten att bära i så fall. Vi hoppas på en mild vinter.