Sedan vi började odla på Östäng har vi haft problem med mördarsniglar, åkersniglar och trädgårdssniglar. De äter upp plantorna – speciellt i början av säsongen. Vi har tyckt att vi lärt oss att leva med dem sedan vi satte upp snigelstaket med två eltrådar på 24-volt samt skaffade ankor. Men nu är det motigt.
Hela våren har vi haft ankorna gående inne i odlingen under dagarna. De har sökt igenom hela ytan och ätit mängder av sniglar. Varje morgon har vi vallat ut dem från ladugården och in i odlingen och på kvällen har vi vallat dem tillbaka.
Runt hela odlingen har vi byggt ett staket med en bräda längst ner mot marken. På brädan sitter två eltrådar som är kopplade till 24 volt.
När en snigel kryper på båda trådarna förvandlas den till slem.
Vi brukar få återplantera mängder av kålplantor på våren på grund av sniglarna men i år är det få kålplantsförluster och det ser riktigt bra ut under kålnäten. Vi har hittat en och annan snigel som ankorna missat naturligtvis men vi har känt oss nöjda. Tidigare år har vi gått med sax doppad i järnferramol varje morgon men det har inte känts nödvändigt i år. Men så kom regnet och vi borde varit mer på alerten.
I morse såg det ut så här i salladen. Sniglarna går framför allt på de gröna salladshuvudena medan de röda får vara i fred i större utsträckning. Här är det bara att ta fram saxen och doppa i järnferramol. Eftersom sniglarna är kannibaler så får de i sig ferramolet och dör.
Vi var så nöjda över att morötterna hade kommit upp och växte bra. Vi sår gott om morotsfröer eftersom vi brukar ha en del förluster och hittills har vi aldrig behövt gallra. 5000 fröer per bädd och uppkomsten såg fin ut tills i morse. Av alla småplantor så var det inte många kvar. Jag räknade till 16 plantor i en bädd och noll i en annan. Det var bara att ladda såmaskinen och så om igen. Det blir inga tidiga morötter i år heller. Nu kommer vi att gå med sax varje morgon ett tag framöver. Vi vet att vi kommer att få ordning på det så småningom men det tar emot.
Sniglar är så trist! Oavsett färg och storlek och om de enligt boken ska äta dött material verkar de tycka bäst om mina späda plantor.