I höstas rullade Sara och Guillaume in stommen, som skulle bli utedass, i ladan. De har sedan varit här allt som oftast under vintern och snickrat och designat. Tanken med utedasset är framför allt att man inte ska behöva gå in i huset när man är ute och jobbar med leriga skor och skitiga kläder men också för att ta tillvara urinen och sprida det på gräsmarker som gödning.
Att rulla in stommen var ganska enkelt och gjordes på två personer tack vare att vi monterat två hjul under. Efter en vinters snickrande var vikten en helt annan och vi har bävat lite för hur vi ska kunna rulla ut det igen. Att göra det på två personer var inte att tänka på så i lördags när vi råkade få besök av Sofia och David från Dalarna tillsammans med Sara, Agneta och Lasse så var det bara att hugga i och börja rulla. För att staga upp dasset fäste vi två långa reglar på var sin sida så vi skulle kunna vara många att dra.
Några styrde och några knuffade och det gick över förväntan.
Så fort det var på plats så greppade Agneta penseln och började måla med falu rödfärg.
Det tog inte lång tid innan allt var målat.
Sedan skulle hjulen monteras av men det var inte helt lätt eftersom vi var tvungna att med hjälp av spett som hävarm först palla upp dasset så hjulen gick att komma åt. Väl på plats skruvade vi på trappan och monterade skylt och fågelholk. Inuti satte vi upp porslinstallrikar med lokala motiv, hängde upp handdukar och dassrullar samt fyllde vattencisternen med tvättvatten. Vattentoaletter som blandar kiss och bajs gör att det blir svårt att ta tillvara näringen sedan. Blandningen stinker dessutom kraftigt. Vårt utedass har en sits som heter Dass-Isak som gör att urinet hamnar i ett hål som har en slang kopplad till sig. Slangen leds ut genom väggen och hamnar i en hink med lock som vi grävt ner i marken. Man spolar med en mugg vatten. Urinet luktar naturligtvis en del men inte lika illa som urin-bajs-blandning. I urin finns könshormoner, bland annat östrogen från kroppen och från p-piller. När det gäller vattenmiljöer är könshormoner en miljöfara som kan förstöra könsutvecklingen hos fiskar och andra vattenlevande djur, men på land är det inte samma sak. På land bryts östrogenet ner ganska snabbt och ansamlingen av könshormoner i åkermark påverkas tydligen mer av kogödsel än av människo-urin.
Ovanför slangen sitter en glasflaska. Tanken är att flugor som lockats in i dasset ska dras mot ljuset och flyga in i flaskan istället för att surra omkring under sitsen. Bajset hamnar i en tunna som står innanför en lucka i bakre väggen. En näve sågspån ska i också. Bajstunnan får stå ett halvår eller mer, sedan gräver vi ner de förmultnade resterna.
Luckan gör att det är lätt att tömma eftersom man inte behöver lyfta tunnan. Sara och Guillaume ska ha stort tack för vårt fina dass och Agneta ska ha stort tack för målningen i rekordfart. Sofia, David och Tilda ska ha tack för att ett ganska tungt dass kom på plats.
På söndag förmiddag var allt klart innan vi öppnade gården för visning och på måndag kom Sara och Guillaume förbi och kunde beskåda slutresultatet. Det obligatoriska kungaporträttet saknas naturligtvis inte.
Ser bra ut! Jag var lite orolig där ett tag att ni inte hade fått dit kungaporträttet men nu verkar ju dasset komplett 😉
Allt mycket snyggt och gott och väl, men jag blir orolig för detta dass kommer inte att fungera.
En grundläggande byggsten fattas, nämligen det viktigaste för alla utedass i Sveriges land.
Det går inte att skita på ett dass utan GAMLA VECKOTIDNINGAR!
mvh Mimmi
Mimmi, tack för engagemanget. Du har naturligtvis rätt och denna brist måste åtgärdas snarast. Men det kan komma att ta några dagar. Vi har mängder av gamla trycksaker men det närmsta en klassisk veckotidning vi kommer är nog Biltema-katalogen, info från Jordbruksverket och liknande. Och det duger ju inte. Vid nästa besök på Hjulets loppmarknad i Vårgårda ska det inhandlas några Allers eller Husmodern. Vi lovar!
Helt fel. Kiss och bajs kan blandas utan lukt. kolla in torrtoa.se
Hej! Så fint det blev!
Jag undrar, hur lång tid tog det totalt att få det färdigställt (på ett ungefär)? 🙂
Jag har faktiskt inte någon aning. Det var åtta år sedan och gjordes av Sara och Guillaume en stund här och där så vi har inte någon koll på den totala tidsåtgången. Men en som är van att snickra skulle nog kunna få till ett sådant utedass på en vecka skulle jag gissa.