Felläge

Vi har klarat oss länge, men nu var det dags. När det gäller fåren så hade vi flyt hela förra säsongen, den här säsongen gick bra ända tills i dag.

I morse skulle 68:an lamma. Hon fick tre lamm förra året och klarade det galant. Hon är storvuxen och lugn med fina modersinstinkter. Hon har varit tjock länge och det har sett ut som minst tre lamm på gång. Vid halvsjutiden föddes första lammet. Pigg och kry, reste sig snabbt och började dia. Efter en stund började värkarna för nästa lamm, men det kom inget. Vi väntade ett tag, läste på lite och väntade igen.

Efter ett tag hade det kommit ut en början på något. Var det en mule? I så fall var det inte bra. Alla lamm som vi har sett födas har ”dykt” ut. Två framklövar, efter dem huvudet och sedan resten. Om mulen kom först så kan frambenen sätta stopp och det var kanske det som hade hänt. Snabb rådfrågning via telefon. Skönt att det inte var mitt i natten så att det fanns folk att ringa.

Saken var klar. Om inte tackan skulle dö så måste vi agera och trycka in lammet i livmodern, hitta frambenen och dra ut dem först. Eftersom vi inte har varit med om detta förut så kändes det ganska läskigt. Dessutom, när man hittat två ben, så måste man vara helt säker på att det är två framben, från samma lamm. Ett alternativ är att hitta två bakben och dra ut lammet baklänges.

På med en plasthandske som är nästan en meter lång. Smörj in den med desinficerande glidmedel och börja treva. In med lammet, var det verkligen mulen? Huvudet borde kännas tydligare. Vi trycker in lammet i igen, hårt. Benen ligger innanför fosterhinnan och känns inte som ben men vi får tag på ett ben. Drar fram det till öppningen men ser att knäleden går åt fel håll. Det är alltså ett bakben. Trycker in igen. Kraftigt stresspåslag men vi blir också mer målmedvetna. Telefonråden säger att man kan få ta ordentligt, både för att knuffa in och dra ut.

Vi vågar ta i mer nu. Det är bra att handsken är lång för nu är armen inne nästan till armbågen. Vi hittar två ben till. De ligger intill varandra och det känns som att de kommer från samma lamm. De är hala och svåra att dra fram. Två klövar kommer ut men vi vågar inte dra ordentligt förrän vi har sett att lederna är åt rätt håll. Det är framben och de sitter på samma lamm, men lammet sitter hårt. Inga livstecken alls. Huvudet vill inte komma fram. In igen och hittar ett bakåtvikt huvud. Lirkar fram det. Vi hjälps åt att dra och kommer överens om att lammet är dött. Det känns mindre brutalt att dra då.

Ut kommer lammet, dött. Det finns ett till därinne och den här gången är det lättare att få ut det. Det är också dött. Båda de döda lammen saknar ögon. Ögonhålor finns men de är tomma. En av våra rådgivare berättar att det tyder på att lammen har legat döda i livmodern ett tag.

Det förstfödda, levande lammet har hållit sig lugn hela tiden. Det är ett tacklamm. Någon timma senare mjölkar vi ur 2 dl för att ha om någon tacka inte klarar sin förlossning under nästa år. Råmjölken innehåller mängder av antikroppar och är en förutsättning för att moderlösa lamm ska klara sig.

På kvällen ser det ganska bra ut. Tackan står ibland och ligger ibland. Lammet har diat flera gånger. Tackan är medtagen så klart, men som det ser ut nu kommer hon att klara sig.

Två saker oroar oss. Efterbörden har inte lossnat än. Det är inte ovanligt att den lossnar många timmar efter förlossningen, särskilt efter dödfödda lamm. Den här gången vill vi gärna att det ska ske snart. Efter vårt hanterande är nog efterbörden inte som den brukar vara och det skulle vara skönt om den kom ut. Det andra är att det inte alls skulle vara konstigt om hon fick en infektion. I så fall får vi kontakta en veterinär.

Det var en pärs. Vi kände oss ganska urlakade båda två efteråt, men det känns bra att vi med hjälp av goda råd tog oss genom vårt första felläge och att tackan förmodligen kan räddas. Att vara två den första gången var verkligen bra. Både för att en kan ringa efter råd och för att det känns mycket bättre att resonera sig fram tillsammans till vad som ska göras. Nästa gång är kanske någon av oss ensamma hemma och då kommer vi att vara bättre redo tack vare dagens prövning.