På en kurs om ekologisk äggproduktion berättade en expert att raser som lägger bruna ägg har vissa egenskaper som skiljer sig från de som lägger vita ägg. Dels handlade det om födan, att de brunläggande måste ha lite mer komplett mat när det gäller näringsämnen.
Men det som fastnade var att de brunläggande har ett annat kynne. De är inte lika mesiga. De vandrar längre bort från hönshuset, de är lite djärvare när det gäller att undersöka, och de är inte ängsliga bara för att de är ensamma en stund. De kan också vara hårda mot nytillsatta tuppar som de inte tycker håller måttet. Det är ofta många höns i en flock så hårda betyder i det här fallet att de hackar ihjäl honom.
Vid fikarasten på förmiddagen glömdes köksdörren öppen. De här två damerna hade nog inte varit inne särskilt länge, inga bajshögar. De hade inte heller något emot att gå ut ur den konstiga labyrinten med det hala golvet. Hade det hänt om vi hade höns som lade vita ägg, till exempel vita Lohman?
Vi har funderat på att bygga en innedörr med flugnät men det kanske skulle vara bättre med hönsnät?
Lämna ett svar