Golvet kommer att bestå av två lager med entumsbrädor med vindpapp emellan. Trät var murket på större del än vi hade antagit, så hela vårt lager av egensågade bräder har gått åt. Vi trodde dessutom att vi skulle kunna återanvända större delen av de övre brädorna men även de var så pass dåliga så det var få som gick att återanvända.
Totalt så kommer vi att ha vi ersatt båda lagren brädor på en över 50 kvadratmeter stor yta. Vi kommer att behöva köpa in brädor till lager nummer två vilket känns helt okej när vi börjar ana slutet av arbetet.
Det här är nog första arbetet på gården som, trots att det var i värre skick än vi befarade, har gått fortare än vad vi räknade med. Det var en trevlig överraskning.
Under vintern bor ankorna i det gamla hönshuset. Vi har ett badkar med vatten som de kan nå via brädor som har rimlig lutning för ankor. Vi byter vattnet i badkaret en eller två gånger i veckan. När det är riktigt kallt fungerar varken vattenslangen eller avloppet, men det är inte ofta som tur är.
Eftersom ankorna är så beroende av vatten så har vi ett bebisbadkar och en liten balja som det är enkelt att byta vatten även under kalla dagar. Det går att bära vatten från köket om det kniper.
Idag bytte vi vatten i de två små baljorna. Två vita ankor simmade runt i badkaret när vi började byra vatten. När bebisbadet var fullt var det den svarta hannen, som kanske har högst rang i flocken som klev i. De första vändorna med undervattenssim hamnade inte på film men i alla fall en liten simtur.
För att ankornas fjäderdräkt ska tåla vatten verkar det som att de behöver rent vatten för att putsa och fetta in fjädrarna. Det är kanske inte helt korrekt men våra ankor beter sig så.
Om ankorna har fått nytt vatten och vi kommer tillbaka någon timma senare så är vattennivån flera centimeter lägre. Inte konstigt om alla i tur och ordning ska simma runt som denna.
En av de första sakerna vi köpte när vi hade skrivit på för att köpa Östäng var en traktor. Inte veckan efter, men efter ett par månader när det fortfarande var gott om tid till tillträdet. Det blev många timmar på nätet för att försöka förstå vilken typ av traktor som skulle passa oss, om vi nu skulle ha en över huvud taget. Vi hade ju ingen tidigare erfarenhet av traktorer.
Efter mycket googlande hade vi kommit fram till följande: Den fick inte kosta mycket, den skulle ha lastare och trepunktslyft. Därmed försvann alla nyare traktorer men också de som var gamla veteraner och nästan antika. Det är skillnad på gamla traktorer och gamla bilar. Bilar som har de moderna funktioner vi vill ha är inte byggda för ett evigt liv men det är traktorerna. Det gäller inte om jag skulle vilja ha elektroniska finesser men de kom ganska sent till traktorvärlden, kanske på nittiotalet. I en bil är det veckad plåt som är själva bilen så i ett västsvenskt klimat är det oftast rosten som knäcker den. Om inte rosten äter upp bilen kommer det inbyggda planerade åldrandet att göra det. En bil ska inte ha evigt liv.
En traktor är byggd av en motor, ett kopplingshus, en växellåda och en bakaxel. Delarna är bultade ihop och alla är gjorda av gjutjärn och kraftigt överdimensionerade. Det är en fördel om en traktor väger mycket så även en liten traktor väger tre ton. Mycket järn. Traktorer är även konstruerade för att överleva mycket glesa servicetillfällen och ren misskötsel. Eftersom traktor är gjorda efter andra principer än bilar är det inte konstigt att det går att hitta allt möjligt på Blocket. 50-tal, 60-tal, 70-tal eller senare? Det är bara att välja. Och alla är till salu för att användas.
Efter mycken vånda köpte vi en Massey Ferguson 165 Allmatic från 1970. Den hade 59 hästkrafter, styrservo, lastare och kraftuttag.
Den fanns i Herrljungatrakten och en vacker dag i juli skulle jag köra den till Östäng. Förra ägaren hade bara använt den till att ploga snö så den hade inte gått mycket de sista åren. Det låter ju bra men det visade sig på hemvägen att det fanns minus med det. Dieseln hade funnits länge i tanken, kanske flera år och eftersom dieseln numera har bioolja inblandad så hade det börjat växa alger i dieseln.
Det var en ganska kort färd, kanske tre-fyra mil. Under den resan blev det sex stopp längs vägen på grund av igensatt bränslefilter. Det var det första filtret som satte igen. Det är egentligen en sil som sitter på bränslekranen men inne i tanken. Silen kunde bara rensas efter att bränslekranen plockats bort varpå dieseln rann ner i något kärl jag hade med mig. Sedan hälldes dieseln tillbaka i tanken och resan fortsatte. Det blev en ganska kladdig resa men traktorn kom i alla fall till Östäng.
Traktorn har på det hela fungerat bra. Jag har bytt styrservo och lite annat men inte behövt göra några stora ingrepp. Den förra ägaren hade bytt koppling vilket kräver att traktorn måste delas på mitten. Sådant är skönt att slippa.
Fördelar med vår 165:a har varit att den alltid har startat. Den har gått jämnt och bra i motorn och kopplingen slirar inte, naturligtvis. Trepunktlyften har fungerat bra. Lastaren är stark och bra. Skopan är för stor för att fylla med grus men perfekt för snö. Den är också monterad på så sätt att när skopan är uppfälld maximalt ligger den parallellt på marken. För den som vill skotta snö är det perfekt, du slipper att försöka hitta vägrätt läge innan du attackerar en snöhög.
Nackdelar har framför allt varit bromsarna. Detta är en av de sista årgångarna som den här traktorn har så kallade torra bromsar. Ett par årsmodeller senare bytte de till att ha bromsskivor i oljebad som är mycket bättre och snudd på outslitliga.
Nu ska traktorn byta ägare. Den är såld till en man i Uppland. När det var dags att formulera en annons för Blocket så tänkte jag vara så ärlig som möjligt om skicket på traktorn. Seriösa spekulanter, eller i alla fall erfarna spekulanter, vet att det är så här gamla traktorer är. Annonsen är visad 2847 gånger sedan den 28:e november men gav inte många svar förrän nu i januari då en erfaren man hörde av sig. Så hör löd texten i annonsen:
Beskrivning Okänt antal timmar. Timmätaren har inte fungerat sedan jag köpte den för sju år sedan. Motorn går precis som den ska och har för övrigt avgasröret på höger sida vilket sägs vara den bättre varianten. Det finns skavanker: – Det händer att startmotorn kuggar över men det löser sig om en växel läggs i. – Bromsarna är inget vidare. – Kopplingen för kraftuttaget kopplar inte ur tillräckligt. Förra ägaren bytte koppling och kanske blev det aldrig injusterat. – Styrservon tappar olja med tiden. – Nedre rutan på vänsterdörren saknas – Det finns två värmeaggregat i hytten som inte fungerar. – Sitsen har tappat nästan all stoppning Det finns även fördelar: – Traktorn har en fungerande lastare, Kjällve 602 – Snabbväxeln fungerar bra, frihjul på lågväxel och motorbroms på högväxel – Hitch och jorbruksdrag – Skopa lämplig för snöröjning – Ett par snökedjor kommer med. Består till viss del av schackel, men ändå. Traktorn har femtio på nacken, alltså glappar det och läcker en smula. Alger och mossa finns också!
Den som vill lägga mer pengar på en traktor kan få fler fördelar och färre nackdelar än vi fick men vi är ändå nöjda med vår första traktor. Vi fick betalt ungefär lika mycket som vi gav för den för sju år sedan. det är egentligen rimligt, de ådras ju så sakta.
Nu har vi bytt upp oss till en Valmet som har både fungerande bromsar och stoppning i stolen.
I natt har det blåst i stora delar av Sverige, även hos oss. Vi underskattade hur kraftiga vindbyarna kunde bli, eller så var vi helt enkelt ouppmärksamma. Hur som helst så vaknade jag av att vinden tog tag i huset och skakade lite på det. Det är inte ofta vi drabbas av sådan vind och när jag väl hade vaknat fanns det många ljud som inte fanns i går kväll.
Ylva låg och lyssnade på ljuden. Jag viskade till henne att jag skulle titta till gården. Sedan var det bara att dra på sig morgonrock, mössa och att kliva i stövlarna för att stormsäkra gården mitt i stormen.
Soptunnorna hade locken hängande och riskerade att välta. Igen med locken och på med stenar. Gnisselljudet kom visst från två fårgrindar som stod lutade mot det flyttbara fårhuset. Ner mer dem. De låga dörrarna in till fåren har en bra stängning numera men det går inte att lita på den i dessa vindarna. Två foderkorgar och ett par stora stenar fick blockera.
Snabbt iväg till de höga portarna på baksidan av ladugården. De går hela vägen upp till taket, de måste vara mer än sex meter höga och stängningen av dem ” är under förbättring”. Tidigare var det en tvärslå med flera remmar som tog lång tid att öppna. Nu har vi fått första halvan av ett bättre system på plats. Portarna hade blåst upp. Den ena stod tryckt mot några pallar med tegel men den andra svängde fram och tillbaka. Jag stängde med den halva stängningen och satte fart runt ladugården för att blockera portarna från utsidan. Jag hann bara runda ett hörn innan en förtvivlad katt kom springande. Glenn-Pär jamade högt så jag fick ta honom under armen, springa till boningshuset och snabbt dumpa honom innanför ytterdörren. Snabbt tillbaka till portarna, springande med morgonrocken fladdrande i vindbyarna.
Jag hade förberett med att ta med mobilen i fickan med lampan tänd, men den behövdes inte användas. Vinden hade trasat sönder molnen och en måne som var drygt halv lyste tillräckligt.
De stora portarna låstes med en trall från en byggnadsställning och två tunnor som var fulla med rester från äppelmustningen i höstas. Resterna ska användas i odlingarna men nu passade det bra med hundra kilo äppelrester mot vardera port.
Presenningen som täcker fårens utgödslade vinterbädd var också på väg i vinden. Det stod ett par tunnor med hönsskit i närheten som kunde baxas på plats, sedan var det hög tid att ner mot verkstaden och odlingarna. Ett par skottkärror lades upp och ner på vägen dit.
Bubbelplasten hade blåst ner från sin plats trots att det var inne i en luta men den fick ligga, den skulle inte blåsa iväg. En odlingsplåt fick däremot bäras undan. En dörr till mellanrummet hade blåst upp så den fick låsas från insidan. Sedan såg det lugnt ut tills jag fick syn på odlingsbäddarna. Plasten som täcker de vilande bäddarna hade inte blåst iväg men den hade tagit sig loss från sandsäckarna på ganska många ställen. Några plaster kunde rättas till, andra fick ligga kvar i en härva med några extra sandsäckar på. Det är lättare att hantera dem i dagsljus och utan stormbyar.
Efter pärsen med täckplasterna var det nästan klart. Bara att binda fast dörren till bågväxthuset och att låsa ett fönster i en av hönsvagnarna.
Till sist var det dags att gå och lägga sig igen. När jag väl kommit inomhus igen insåg jag att detta kunde bli ett inlägg men att det skulle bli utan bilder. Så jag tog en bild från väder-appen i mobilen som kunde bli en illustration. Medelvinden är inte särskilt kraftig men byarna hade bra fart. Storm var det dock inte. Det ska vara 24,5 m/s för det. Vindriktningen är ju viktig. När det blåste som mest var det en ren västan och från det hållet är det ganska öppet hos oss.
På morgonen visade det sig att Ylva inte alls hade legat och lyssnat efter vindljud. Hon hade anat att hon skulle bli liggande för att lyssna efter vinden så hon hade satt i öronproppar och sov lugnt genom hela natten. Olika falla nattens lotter.
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
