Författare: Ylva Lundin (Sida 51 av 235)

Idag har Magnus Gustafsson varit och klippt våra får. Vi tar inte ofta in hjälp utifrån utan gör de mesta jobben på gården själva men just fårklippningen är så enormt tidssparande. Magnus klipper alla våra får på under en timme och hade vi gjort det själva så hade vi nog klarat ungefär två får på samma tid.

Kanske kommer vi att klippa våra får själva någon gång i framtiden men just nu känns det enormt skönt att få besök. Vi får dessutom träffa Magnus och prata med honom en stund. Det händer inte så ofta trots att vi bor rätt så nära varandra men två gånger om året blir det i alla fall – tack vare fåren.

Alla våra får gillar att bli klippta och är lugna och fogliga i händerna på Magnus. Han sätter dem på rumpan och sedan sitter de där tills han vrider på dem för att komma åt på något nytt ställe och de ser ut att ha det rätt bekvämt. Alla utom Enok. Enok har vi köpt in som sällskapsbagge åt våra baggar. Får får inte vara ensamma så när baggen inte kan vara med tackorna så behöver han ha sällskap. Därför köpte vi in Enok. Eftersom han kastrerades och inte kommer att få några lamm efter sig så var vi inte så noga när vi valde honom. Vi tog helt enkelt bara ett bagglamm som fanns i en besättning inte långt ifrån oss.

Men det är skillnad på Enok och våra egna får. Han vänjer sig aldrig vid att bli hanterad av människor. Han är skygg och osäker och vill helst inte komma i närheten. Att bli klippt av Magnus är inte en favoritgrej så Enok sprattlar och krånglar och vill inte alls bli klippt. Tur att Magnus är rutinerad för han hanterar honom bra. Hur det skulle sett ut om vi skulle klippa honom själva vill jag inte ens tänka på.

Enligt lag måste alla får klippas minst en gång om året men vi klipper våra får både höst och vår vilket också är rekommenderat för att de ska må så bra som möjligt. Vi försöker passa in så att det sker en månad innan lammning. Dels för att det börjar bli varmare nu och dels för att fåren äter bättre när de inte har så mycket päls. Det är dessutom lättare att hantera lammningarna om det inte är massa päls ivägen.

Ullen som blir vid höstklippningen sparar vi och säljer som pysselull men ullen så här på våren är ganska skräpig och full med hö och halm så den går till trädgårdsull.

Sedan 2014 träffar jag det här fantastiska gänget en gång om året. Vi började träffas när vi skaffat Östäng och sedan har vi fortsatt varje år. Ju mer träffar vi har haft desto mer lär vi känna varandra och en allt st örretillit har utvecklats i gruppen.

Jag åkte ner i onsdags förra veckan och kom tillbaka söndag kväll. Under hela den tiden så har vi pratat oavbrutet och inte en enda gång har jag velat dra mig undan och inte delta i samtalet. Att få vara med människor som inte ryggar för det som är obehagligt och skrämmande och som vågar bjuda på sig själva och sina erfarenheter är en ynnest som jag verkligen hoppas att fler får omge sig av.

När vi kom ner på onsdag kväll var klockan ganska mycket och mer blev den innan vi kom i säng. Torsdag morgon inledde vi med en check-in som Helena von Bothmer ledde. Hon har jobbat mycket med grupprocesser och social permakultur och har många bra frågor och övningar på lager.

Den här gången gick vi laget runt och var och en av oss fick två minuter på de tre första frågorna och fyra minuter på den sista. Tio minuter utan att någon avbryter kan kännas lite läskigt men vi börjar bli vana. Har man inget att säga så är det ok att vara tyst.

1. Vad går väl för mig
2. Vilka utmaningar och svårigheter ser jag
3. Vad är nästa steg
4. Vad drömmer jag ska hända på lång sikt

Sedan koncentrerade vi oss på Susanne som bor och driver projekt i trakterna kring Höör. Hon har så många projekt på gång så vi fick börja med en kartläggning för att få bilden klar för oss.

På eftermiddagen tog vi en promenad bort till Holma folkhögskola. De har många viktiga utbildningar i permakultur, odling, hantverk och livsmedelsförädling. De har också en av Sveriges första skogsträdgårdar som jag har besökt vid två tillfällen tidigare.

Det är alltid roligt att komma tillbaka och se hur projekt har utvecklat sig. Här är två björkstaplar med svampodling. Det ser ut som att de är olika gamla. Skogsträdgården är alltid öppen för besök så har du vägarna förbi Höör så är det en bra idé att stanna till.

En viktig ingrediens i umgänget är maten och diskussionerna kom att handla mycket om mat under de här två dagarna. Både om den vi åt och njöt av men också den vi odlar och förädlar och hur världens matproduktion kan komma att ändras framöver. Att Ryssland anföll Ukraina under de här dagarna ledde också till många diskussioner.

Vi jobbade vidare med Susanne utan att hon var med själv. Så brukar vi jobba. Den som bjuder in deltar inte i diskussionerna kring sig själv utan låter oss andra vända och vrida på tankar och idéer som sedan presenteras för den vi jobbat med. Susanne får sedan ta till sig det hon tycker verkar vettigt och strunta i resten.

På fredag åkte vi på utflykt ner till sydöstra Skåne för att hjälpa Helena Ullmark att lasta en del flyttgods som skulle till Gotland. När vi ändå var i närheten så åkte vi och hälsade på Jona och Etta som Helena von Bothmer håller permakulturkurser ihop med. De var tyvärr inte hemma men eftersom Helena känner dem så fick vi titta runt i alla fall.

De har många spännande vattenlösningar med flera dammar på sin gård. De har också väldigt många ätbara träd och buskar och anlägger ständigt nya projekt.

Bastun är ett trevligt originellt bygge.

Tillbaka i Höör blev det mer diskussioner, mer mat och mer umgänge.

På lördagen fyllde Susanne 60 år så då var det fest inne i Sösdala. Där träffade vi på denna packcykel med ett tydligt budskap om hur beroende vi är av Ryssland.

Anton Pettersson kom förbi och spelade några egenskrivna låtar. På festen mötte vi många gamla bekanta inom omställningsrörelsen och det var väldigt trevligt att återse människor som jag inte träffat på många år.

Med på festen var även Per som jag träffade första gången på Permakulturkursen 2012. Han berättade att han skulle gå bort till Sösdala smidesverkstad och hämta några knivar han beställt. Han talade lyriskt om stället så jag bad om att få följa med.

Ett fantastiskt ställe med remdrift i taket och mängder av verktyg. Skruvstäden var enorma liksom de fasta nycklarna och plåtsaxarna.

Fascinerande ställe som drivs av Tobias Heldqvist som tar emot beställningar och utför allt ifrån traditionellt varmsmide till svetsning och reparationer.

På söndagen åkte vi på utflykt i Susannes husbil och hittade en skog att vandra i och en solig backe att fika i innan det var dags att bege sig hemåt med tåget.

Huvudet känns som om det har gått i en torktumlare efter fyra mycket intensiva dagar. Många tankar ska hinna landa innan resan är över på riktigt. Ett fantastiskt gäng som jag verkligen uppskattar!

Vecka 8 startar vi förodlingssäsongen. Det tar alltid emot lite så här i starten. De första sådderna för året tar alltid längst tid. Ingenting är i ordning. Jag hittar inte uttryckarna. Jag hittar inte backarna för brättfyllning. Jag hittar inte vattenslangen osv.

När jag ska börja förodlingssäsongen så får jag alltid först städa. I slutet av säsongen har jag aldrig riktig ork att hålla ordning så alla grejor hamnar lite här och var. Sen kommer en lång vinter när jag helst inte går ner i förodlingskammaren så det är alltid lite av en chock att komma ner och se röran. I slutet av säsongen så sprack en slang dessutom så när jag gick ner idag så möttes jag av en vattenfylld papperskorg med obestämbart innehåll bland annat. Det hade gottat till sig rejält under vintern.

Fördelen med förodlingskammaren jämfört när jag stod inomhus och sådde allting är att det inte gör något om det är jordigt och stökigt. När jag väl fått ordning på allting i början av säsongen så brukar jag gilla att gå ner där och så men så här i början tar det emot. En annan sak är att nu när jag väl har sått så kommer mycket tid att gå åt till fler sådder och skötsel av dem jag sått. Det kommer att ta av min tid så det blir mindre tid över för byggprojekt – något som jag älskar att hålla på med.

Det är lite som att komma tillbaka till jobbet efter semestern. Det är lite trögt i början och även om man gillar sitt jobb så har man hellre semester.

Idag har jag sått blommor till stenpartiet efter vägen, paprika, sallat,majrova, kålrabbi, tomater, rotselleri, persilja, chilli, aubergine och pak choi. Allt förutom rotselleri och persilja är för växthuset.

I Runåbergs utmärkta bok om att odla fröer finns en lista som jag har tillgänglig i förodlingskammaren. Där finns temperaturangivelser för när olika fröer gror.

• Majrova gror vid 4 grader men optimalt är 15-30 grader.
• Sallat gror vid 4 grader men optimalt är 14-18 grader
• Persilja gror vid 5 grader men optimalt är 14-24 grader
• Kål gror vid 6 grader men optimalt är 20-28
• Tomat gror vid 14 grader men optimalt är 22-27
• Paprika gror vid 15 grader men optimalt är 22-30 grader
• Aubergine gror vid 16 grader men optimalt är 22-30

Det är stor skillnad på minsta temperatur och optimal temperatur. Listan avgör var jag ställer plantorna. Tomat, paprika, chilli och aubergine fick följa med in till hallen för att gro där. Vi har inte jättevarmt inomhus men där är bra mycket varmare än i förodlingskammaren. Där är dock begränsat med plats så därför får man göra prioriteringar.

Störst spann mellan lägsta och högsta groningstemperatur har majrovan som gror vid 4 som minst och vid 40 som mest. Den kan man alltså ställa i princip var som helst. Sallat är den grönsak som har lägst maximal groningstemperatur. Den ligger på 22 grader. Alla andra ligger på över 30 grader i maxtemperatur. Det är alltså mycket större risk att du har för svalt än att du har för varmt när du ska gro dina fröer.

Jag har funderat på att bygga ett groningsskåp där jag kan reglera temperaturen men sedan jag gick över till att köpa fröer från firmor som vänder sig till yrkesodlare så har jag inte haft några problem med dålig grobarhet. Det mesta brukar gro bra.

I förodlingskammaren förvarar jag också kopior av odlingsplaneringen som jag plastat in för att de ska överleva i den fuktiga miljön. Originalet sitter i odlingspärmen och det är där jag gör eventuella justeringar eller ändringar men kopior finns både här i förodlingskammaren, i växthuset och i redskapsskjulet i odlingen för att det ska vara lätt att kontrollera bäddnummer eller något annat.

Allt grönsaker jag sått hittills har jag sått i QP60 förutom rotselleri som jag sått i QP104. Rotsellerin växer ganska långsamt så den kommer jag att plantera om senare. Jag har fått tips om att plantera om den i egentillverkade tidningskrukor för att kunna plantera ut dem som de är senare på säsongen. Får se om jag testar det.

Jag fyller brättena genom att ställa dem i en slaktback där jag fyller på jord. Jag dunkar slaktbacken med brättet i tre gånger i bordet så att jorden kommer ner i varje cell. Sedan stryker jag av överbliven jord av brättet. I en annan slaktback sätter jag i nästa brätte och så häller jag över den jord jag strukit av från brättet i back ett. Jag börjar med att fylla jord i alla brätten jag behöver för att få ett rationellt system och för att jag i detta moment har handskar på mig.

Jag använder sedan uttryckaren för att göra hål för fröerna i varje cell. Fröna häller jag upp i en liten skål där de syns bra och från och med här jobbar jag utan handskar. Det är skönt att inte behöva växla mellan att ha och ta av handskarna då det är mycket lättare att så om man är torr om händerna.

Idag har jag sått två sorters kålrabbi. En som heter Viktoria från Lindbloms och en som heter Kolibri från Semenco. Semenco har färgat sina fröer vilket underlättar en del vid sådd då man ser fröet lättare. Jag upplever dock inte att fördelen är så stor eftersom jag sår fröna för hand ett och ett.

På varje brätte sätter jag en sticketikett med vad jag sått, när jag sått och i vilken bädd brättet ska planteras ut i. Alla brätten sätts på underbevattningsmattor som ligger på plåtbrickor.

Jag har en vattenkran i källaren till vilken jag kopplat en slang och ett munstycke. Alla sådder vattnas först ovanifrån så att jorden packas något ytterligare runt fröet för kapillärkraften ska funka ordentligt.

Nu är förodlingskällaren städad och alla saker står lätt åtkomliga på rätt plats. I mitten av mars kommer vi att flytta över det mesta av förodlingen till glasväxthuset där vi har byggt upp ett bubbelplasttält. Det är inte mycket idé att göra det tidigare än så då plantorna ändå behöver beslysning och det kostar mycket att värma upp växthuset om det är minusgrader. Här i källaren kan jag reglera ljuset genom höj och sänkbara lampor och den värme som lamporna ger hjälper till att värma upp rummet. Jag har också ett element inställt på 18 grader som går på samma timer som lamporna så det blir svalare nätter för växterna.

I glasväxthuset är sallaten fortfarande fin och det överraskar mig att vi kan skörda sallat i slutet av februari. Här har varit frost ett par gånger men en fiberduk över har räckt för att hålla sallaten fräsch.

Wasabiplantorna som står utan fiberduk har frusit ner ett par gånger men hämtar sig snabbt och har växt sig större under vintern. När våren kommer ska jag plantera ut en av plantorna och se om den klarar sig i ett bra läge utomhus. Det är första året vi har ordning på våra växthus och vi gillar det verkligen. Sådana möjligheter det ger!