Under en tid har vi hållit på och lägga golv i ladugården ner till gamla kostallet. Jobbet blev lite större än vi tänkt oss då fler bjälkar än önskvärt var ruttna och behövde bytas. När vi väl kunde börja lägga golv så tog det mer tid än vad det hade gjort om vi jobbat med köpta brädor. Våra egensågade varierade ganska mycket i bredd vilket ställde till det en del då det är långa längder. Sedan tog våra egna brädor slut och vi fick beställa på en lokal såg.
Förra veckan var Jonas och hämtade dessa och sedan har jag och våra döttrar spikat brädor när vi haft tid.
Nu i bara två olika bredder vilket sparade enormt mycket tid.
Idag kom Milú och hjälpte till och vi blev nästan klara men sedan tog även brädorna från sågen slut. Det är extremt retligt när det bara är några kvadratmeter kvar men vi hade helt enkelt felbedömt ytan så nu får vi beställa mer virke.
Det var ett tag sedan Milú var på besök så det var trevligt att jobba ihop. Tilda anslöt vid lunch och tog på sig att dammsuga väggar och tak med industridamsugaren. Det är många års skit som samlats där och även om vi inte är helt klara med vad vi ska ha ytan till så känns det bra att få bort en del gammalt bös.
Halva ytan har redan blivit förvaring med hyllor. Det har vi längtat efter eftersom vi har enorma mängder prylar. Det behövs lager av diverse material när man driver en gård och allt tar plats men är guld värt den dag man behöver en slangklämma, en o-ring, en rördel eller en fläkt.
Den andra halvan är tom för tillfället. Här skulle man kunna inreda en pub, en föreläsningssal eller ett musikrum. Vi får se vad det blir.
I helgen har det varit odlardagar där Sveriges småskaliga grönsaksproducenter träffas för att utbyta erfarenheter och idéer samt lyssna på föreläsningar. Det som är bra med odlardagarna är att det arrangeras av odlare för odlare vilket gör att programmet ofta blir intressant.
Tyvärr så var det även i år digitalt vilket gör det hela så mycket tråkigare. En del tycker att det är bra för det är lättare att få folk att delta när det är digitalt men hur arrangörerna än anstränger sig så blir det ändå svårt att få till det där trevliga umgänget och hänget kollegor emellan när det inte är på plats.
Det mest perfekta tycker jag det hade varit om det gick att kombinera. Kanske att dagarna hålls på en plats som cirkulerar i landet men sänds digitalt. I så fall så kan man i olika delar av landet samlas för att ta del av programmet tillsammans i en gemensam lokal så det ändå blir ett nätverkande i den egna regionen. Just kombinationen mellan bra föreläsningar och nätverkande är viktig tycker jag.
På fredagen inledde Kristin Kindgren från Konkurrensverket om den nya UTP-lagen som har kommit till på EU-nivå för att grossister och handlare har använt metoder gentemot producenter som inte är ok. DN har haft en rad artiklar med rubriker som ”Ica-reklam betalas av leverantörerna – krävs på pengar” och ”Så tog Ica över Ewalies produkt – samma recept och samma bagare” och ”Så ser Icas ”strafftrappa” mot livsmedelsföretag ut” men det är nog inte bara Ica som använder sig av tvivelaktiga metoder. Lagen är i alla fall till för att skydda de små producenterna. Ganska viktig föreläsning om än något torr.
Nästa föreläsning handlade om att odla fleråriga grönsaker till försäljning och hölls av Annevi Sjöberg som skrivit flera böcker kring fleråriga växter ihop med Phillip Weiss. Intressant. Idag odlar vi sparris, rabarber och en del frukt och bär till försäljning. På gång är funkia som vi tror kan fungera. Däremot ställer vi oss lite mer tveksamma till Gode Kung Henriks målla eftersom vi själva inte tycker om smaken men helt klart är att det är bra för jorden om vi odlar flerårigt istället för bara ettåriga växter. Vi behöver ta tag i vår skogsträdgård och få till bottenskiktet där med mer ätbara perenner.
Det här är det som känns så bra med odlardagarna. Det är inte alltid det är så mycket nytt i föreläsningarna men det ger alltid nya tankar eller plockar upp gamla tankar som behöver vädras och tänkas igen.
Sedan var det digitalt fredagsmys men eftersom våra döttrar var hemma valde jag att mysa med dem. Det där med digitalt mys känns inte lika lockande för mig.
På lördagen kunde jag inte delta eftersom jag hade annat jag behövde göra då men eftersom priset på odlardagarna är lågt så känns det som om man kan anmäla sig även om man inte kan utnyttja hela biljetten. Vi som har betalt kommer dessutom att kunna se föreläsningarna i efterhand så om det blir fler regniga dagar framöver så kanske jag får det gjort.
I det digitala rummet på facebook startades det dessutom en tråd för varje programpunkt där man kan ställa frågor på det som sades eller om man själv har något att bidra med.
På söndag morgon inledde Elisabeth Ögren från Jordbruksverket. En mycket kunnig person som nu har gått i pension men som ställde upp och delade med sig av sin kunskap kring gröngödsling. Följande sätt att arbeta med gröngödsling gick hon igenom.
Hon pratade om att det som avgör hur snabbt en gröngödslingsgröda omsätts är grovleken på materialet. Vitklöver som nästan bara är blad omsätts snabbt medan rödklöver som är mer stam omsätts mycket långsammare. Humlelucern och subklöver är också snabbt nedbrytbara medan sötväppling som är mycket stam och rot bryts ner långsamt. Anledningen är att de grova delarna består av cellulosa och lignin som bryts ner långsamt. Ungt material bryts ner snabbt medan äldre material bryts ner långsammare.
Det som påskyndar hur snabbt något bryts ner är också lagom fuktighet, värme, syretillgång och hur finfördelat det är. Nerplöjt material kan ibland bli liggande utan att brytas ner för att det inte finns något syre så det är bättre att mylla ner material ytligt. Att inte mylla ner material alls kan göra att nedbrytningen går allt för fort och att näringen går helt förlorad.
När man väljer gröngödslingsarter så behöver man fundera över vad syftet är. Vill man öka kvävet väljer man en kvävefixerare men man behöver också något kolrikt för att få en bra kol/kvävekvot. Vill man förbättra jordstrukturen så väljer man en växt med pålrot. Vill man gynna mikrolivets tillgång på rotexudat så kan det vara bra att välja ett gräs. Hon rekommenderade därför alltid att man blandar flera växter med olika egenskaper för att få en bra mix.
Väljer man en kvävefixerande växt som tål att man putsar den så bör man göra det flera gånger för då binds mer kväve. Allra mest kväve binds om man slår av och för bort materialet och myllar ner det någon annanstans. Flera arter slutar producera kväve när de börjar blomma och det är också ett skäl till att slå av grödan. Allra mest kväve kan fixeras om man väljer en flerårig vall med rödklöver eller blålucern.
Om syftet är att hämma ogräs rekommenderas en blandning med åkerböna, ärtor, fodervicker, luddvicker som binder ihop beståndet så det blir mörkt på botten. Bovete är också bra då det snabbt täcker ytan. Även havre kan vara bra då det växer snabbt. Hon rekommenderade häftet Gröngödsling som går att ladda ner från Jordbruksverket till dem som är mer intresserade.
Sedan tog Jonas Ringqvist över och berättade om hur de arbetar med gröngödsling på Bossgården. Att arbeta i fasta bäddar med mindre maskiner gör att man behöver fundera över hur man avslutar en gröngödsling för att det inte ska bli problem. Dels kan man välja en gröngödsling som fryser ner över vintern vilket vi har gjort här än så länge. Annars kan man välja en gröngödsling som man kan slå av med slaghack eller lie och ytkompostera ner eller täcka med plansiloplast för nedbrytning. Har man en tvåhjulstraktor och slår av grödan med slaghacken så är det enkelt att mylla ner det avslagna ytligt. Större problem om man slår av med lie och inte får det sönderdelat. Här behöver vi testa våra egna metoder.
På Bossgården sår de in råg efter skörd i slutet av säsongen. Den hinner komma upp på hösten och övervintrar. Sedan slår de rågen på försommaren. Vi har inte vågat testa detta än men är lite sugen.
Ett bra förmiddagspass med två bra föreläsare. Jonas har jag hört många gånger förut och det är alltid intressant. Elisabet skulle jag vilja lyssna på igen för man anar att det finns enormt mycket kunskap hos henne som man vill ta del av.
Sedan var det dags för ett valbart pass där man kunde välja att lyssna på råvarans betydelse för förädling eller tips och tricks vid försäljning. Jag valde det senare och det var ett samtal mellan tre personer som berättade om sina erfarenheter.
Sista passet hölls av familjen på Rögrinna gård. Ett par med fem barn som startat upp en verksamhet en många olika delar. Grönsaker, frukt, bär, kor, lamm, hönor och säd. Intressant att lyssna på även det.
Nu ser vi fram mot odlardagarna 2023 och håller tummarna för att det blir IRL med möjlighet till mys i samma rum med andra odlare.
Nu kanske vi är lite part i målet i den frågan men vi rekommenderar verkligen alla att tillverka egna pommes. Vi har gjort det i några år nu och det har blivit en årlig tradition som tar oss cirka fyra timmar. Vi odlar en del potatis själva men mest färskpotatis som inte är lämpligt i det här fallet. Istället beställer vi numer en tiokilos säck mjölig potatis ifrån en lokal potatisodlare som inte sprutar sin potatis med kemikalier.
På vår REKO-ring finns två potatissäljare och det konstiga är att den som sprutar sin potatis med kemikalier är den som säljer mest trots att den kör långt och odlar storskaligt medan den lilla lokala som inte sprutar med kemikalier inte säljer lika mycket. Det har jag väldigt svårt att förstå.
Vi ber om att få så stora potatisar som möjligt och brukar alltid få riktiga bjässar som gör jobbet att skala mycket enklare.
Sedan skär vi potatisen på mandolinen. Det är inte helt smidigt då man får ta i en del och de stora potatisarna ofta lossar från hållaren. Då blir man frestad att köra utan hållare och det kan ibland straffa sig. Den här gången var det Jonas som började tänka på annat och tog två extra drag med mandolinen. Två sår i tummen och en hel del blod. Inte värre än att två sårtejper och plåster räckte men det känns lite onödigt.
Alla potatisstavarna lägger vi i vatten så de inte ska mörkna. Sedan kokar vi dem i åtta minuter i vatten med salt och ättika i. Därefter breder vi ut dem på brickor så de får svalna innan vi friterar dem första gången i två minuter. Sedan lägger vi ut dem på brickor igen så de får svalna innan vi stoppar in dem i frysen för att styckfrysas. Första året styckfrös vi inte utan la ner dem i påsar direkt. Det gjorde att vi fick ut klumpar av friterade potatisstavar som var mycket svåra att få isär inför fritering nummer två.
När de legat i frysen en stund så att ytan är frusen så kan man lägga över dem i påsar som vi sedan förvarar i frysen. När vi vill äta pommes frites tar vi upp en påse och friterar till önskad färg vilket brukar ta mellan 3-5 minuter. Det är otroligt gott och slår alla köpepommes vi har prövat. Våra pommes innehåller bara potatis kokad i vatten med ättika och salt, friterad i raps och majsolja. Vi vet dessutom att potatisarna inte kommer ackompanjerade av kemiska bekämpningsmedel.
Max ”pommes” eller crispy fries innehåller: potatis, vegetabilisk olja (förmodligen palmolja då det inte specificeras), modifierad potatisstärkelse, majsstärkelse, rismjöl, salt, majsmjöl, färgämne (kurkumin E100, paprikaoleoresin E160c).
McDonalds pommes frites innehåller potatis, vegetabilisk olja (raps, solros), dinatriumdifosfat, dextros. ”Potatisar med tuffa namn, som Innovator och Russet Burbank” är odlade i Belgien och Holland skriver McDonalds på sin webbsida. De skriver också att ”Vår frityrolja återvinns och blir till förnyelsebart bränsle t ex till transportsektorn. Så vår pommes frites spelar en viktig roll för att fylla samhällets behov av grönare transporter.” Det är mycket greenwashing på området.
Problemet är att du inte kan veta vilka kemikalier du får i dig men du kan vara säker på att potatisen är besprutad. (En konventionell odlare sprutar sin potatis upp till tolv gånger på en säsong. ) Hade potatisen inte varit besprutad så hade kedjorna gjort en stor grej av att framhålla detta.
Våra pommes är inte bara godare än kedjornas – de är bättre på alla tänkbara sätt. Nu har vi nästan tio kilo i frysen som väntar på att bli friterade en sista gång. Lite gick åt idag till lunchen när vi ändå hade fritösen framme.
Nu är favorittidningen Åter ute med ett nytt nummer, nummer 1/22 och i det har vi återigen skrivit en artikel. Den här gången i ett, för tidningen, lite udda ämne – hur man håller som par när man köpt gård. Vi har varit ett par i över 20 år och har lärt oss ett och annat på de åren. Detta har varit den svåraste artikeln av de fyra att skriva eftersom det är ett känsligare ämne än de rent praktiska men samtidigt så är det ju nog så viktigt.
Vi har varit prenumeranter på Åter i många år och älskar verkligen den tidningen. Nu finns tidningen även att läsa digitalt och all information om hur man prenumererar osv hittar ni på forumet Alternativ.
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
