Här hänger våra grisar i var sin viltsäck så inga flugor eller annat kryp kommer åt dem. Griskött behöver tydligen inte hänga för att möras som t.ex. nötkött. Men det gör inte något om det hänger några dagar. Vi tänkte att det kunde hänga till fredag men när kylan kom såg vi i några inlägg att griskött helst inte bör hänga när det är för kallt. Eftersom jag (Ylva) inte lönearbetar på tisdagar och kunde vara hemma på gården satte jag igång att stycka vid halv två på tisdagen. Vi gissar att grisarna vägde ca 200 kilo hängande var. För att över huvud taget kunna hantera dem själv så började jag med att ta bort frambogarna och la dem i slaktbackar. Sedan tog jag tigersågen med nya fräscha blad och sågade igenom ryggraden uppifrån och ned. Det var lättast att göra när grisen fortfarande hängde. Det var dock inte lätt. Bladet blev väldigt slött väldigt snabbt så hälften av jobbet fick göras med vår handköttsåg. Sedan kom problemet med att få ner grisen på ett bord utan att bordet tippade eller att slaktkropparna hamnade på ladugårdsgolvet. Vi hade hissat upp grisen med block och talja och gjort fast den i en stolpe på andra sidan ladugården. Jag fick fira ner en liten bit, gå över och lägga kropparna till rätta. Gå tillbaka och fira en bit till, lägga tillrätta, fira, lägga till rätta om och om igen. Flera gånger var bordet på väg att tippa men det gick bra till slut. Sedan stod jag där med två halva griskroppar och ingen aning om hur jag skulle göra. Vi hade skrivit ut diverse styckningsschema som såg väldigt tydliga ut innan man stod inför en griskropp på riktigt. Jag fick gå in och leta upp instruktionsvideos på youtube och kom då fram till att det kan vara klokt att dela upp kroppen i tre delar. Fram-, mitt- och bakdel. När jag gjort det hade äldsta dottern kommit hem och kunde hjälpa mig att bära in sex väldigt tunga slaktbackar i köket. 
Sedan spenderade jag eftermiddagen och kvällen med att stycka gris. Handsåg och jaktknivar samt en yxa var de verktyg jag hade till hands. Det gick relativt bra fast en professionell styckare hade nog gråtit av förtvivlan om hen sett min framfart. 
En skinka på våra grisar vägde dryga tolv kilo så bara de fyra skinkorna blev 48 kilo kött. Styckade sidfläsk och la i saltlag som vi sedan ska röka när det legat till sig ett tag. Två skinkor la jag i saltlag och kryddlag och en hink blev full av lägg som ska rimmas och ångkokas till fläsklägg. 
Sedan styckade jag benfria karréer, fläskkotletter, tjocka revben, tunna revben, stekar, grytbitar, ister som sparas till korv, fett som blir fågelmat och korv, ben som ska gå till hundar osv. 
Frysarna fick några påsar i taget i sig för att inte höja temperaturen. Det är ont om plats eftersom där ligger en hel del grönsaker och kantareller. Som tur är har vi extrafrysar ute i slungrummet som kan tjäna som infrysningsfrysar. Det går inte att lägga ner hur många kilo kött som helst i en frys på en gång.
Timmarna gick och händerna värkte mer och mer. När klockan hade blivit halv ett på natten gav jag upp och baxade ner en mittdel i en slaktback och körde ut den i ladugården med hjälp av en säckakärra. Då var jag trött. På onsdag morgon skulle jag på möte inne i Alingsås men vid 11 tiden var det dags att sätta igång igen. Vår granne Guillaume kom då som en räddande ängel och hjälpte till. 
Vi delade gris nummer två och styckade och styckade och styckade. 
Det är mycket roligare när man är två och mycket lättare när man har någon att diskutera med. 
Det blev nog snyggare styckdetaljer dag två men i slutet blev det fler kottlettrader än delade kotletter och ganska mycket kött som blev korv och bacon. 
Vi höll på till halv sju men då var allt klart förutom rengöring. Så skönt! 
Fördelen med det som saltas in är att det inte tar upp frysplats än i alla fall. Sedan får vi se till att vi ätit upp en hel del när de är färdigsaltade. Det känns i alla fall väldigt bra att ha eget kött ifrån grisar som varit glada in i det sista. Vi kommer inte att köpa kött på väldigt väldigt länge. Var var då Jonas när det här pågick kanske någon undrar? I en bastu i Härnösand 🙂 Vi hade tänkt stycka när vi båda var hemma men vädret gjorde att vi fick sätta igång tidigare. En utbildning med Jonas jobb råkade ligga samtidigt.
Kategori: gris (Sida 5 av 8)
Så var det dags. Egentligen skulle grisarna ha slaktats redan förra hösten men då hann vi inte med. Vi har också velat fram och tillbaka om vi ska skaffa kultingar eller ej. Nu blev det inte så utan i lördags slaktade vi Agneta och Anni-Frid. Lite sorgligt var det. Mats kom för att hjälpa till och det kändes väldigt tryggt och bra. Han hjälpte oss när vi slaktade lammen förra hösten och vi vet att han har bra hand om djur och gör det på ett respektfullt sätt. Till vår hjälp fick vi också Sara och Milú.
Vi förberedde en fålla utanför grishagen. Grishagen är förvandlad till lervälling så där kunde vi inte slakta. 
Vi hade förberett med extra god mat som bröd, päron och äpple så grisarna var pigga på att gå in i fållan. Tanken var att vi skulle bedöva dem med bultpistol för att sedan avbloda dem men det är stora djur med liten träffyta och de hade inte någon tanke på att stå still för att underlätta för oss. 
Till slut insåg vi att riskerna var för stora att vi skulle missa hjärnan så Mats fick avliva dem med älgstudsaren istället. 
Vi tog Agneta först och Anni-Frid åt glatt vidare och brydde sig inte ett dugg om att kompisen slaktades bredvid.
Sara och Milú tog hand om blodet som ska bli blodpudding. Det gäller att vispa tills det svalnat. Anni-Frid brydde sig verkligen inte ett dugg om vare sig skott eller att kompisen låg död vid sidan om. Vi hade förberett oss på att det kanske skulle bli oroligt så vi ville vara så snabba som möjligt och ta livet av båda innan vi tog hand om kropparna. 
Grisblod har verkligen en enormt röd kulört. Det blir ganska mycket
Grisarna var så stora så slaktkropparna fick hissas upp med traktor och skogskran. Det vanligaste är att man skållar grisar för att bli av med håren och sedan har man skinnet kvar. Våra grisar är till största delen Linderödssvin och därför hårigare än vanliga produktionsgrisar. Därför flådde vi dem istället för att skålla av håren. De var dessutom så stora att det skulle bli riktigt besvärligt att skålla dem.
Allt skinn ska skäras bort och sedan ska huvudet avlägsnas.
Sedan skär man upp buken för att få ut inälvorna. Man tar också ett trikinprov som man skickar in för analys. Förhoppningsvis visar det inte något konstigt utan vi kan använda allt kött. 
Sedan la vi upp slaktkroppen på bilsläpet och backade in det i ladugården för att hissa upp det med block och talja. Där ska de sedan hänga fram till onsdag när vi hinner ta hand om dem.
Efter tre och en halv timme hade vi slaktat, flått och hängt båda grisarna. Det gick över förväntan och var inte så otäckt som vi hade ställt in oss på. Men lite sorgligt känns det allt. 
Höstkylan har kommit. Själva klär vi på oss lite mer än tidigare men Agneta och Annifrid sover oftast under bar himmel.
De har gjort ett utomhusbo av gräs, hö och annat bös. De lär pinka i högen så att nedbrytningen sätter igång och avger tillräcklig värme för höstmys.
De ligger gärna långa stunder i högen. Det ser ofta ut som om de sover men ett öga är oftast lite öppet. Grisar är ju både jägare och byte och vem vet om det kan komma en fiende eller en matbit.
Bäst att vara vaksam när man slappar.
När man förflyttar sig på gården bär man ganska ofta på något eller så ska man bara gå den genaste vägen. Sällan är kameran med men mobilkameran kan ibland duga som ersättare.
Djuren gör ibland saker som skapar undringar eller leenden, men det gäller att vara snabb. Det varar oftast bara några sekunder och i de flesta fall hinner ingen dokumentera.
Grisarna hade fått större hage och plötsligt kommer Anni-Frid gående med munnen full med gräs. Hon går målmedvetet från ena sidan hagen till den andra och lägger gräset i en hög. Varför?
Hon tuggar lite på några strån men går sedan iväg. Nu har det gått några dagar och gräshögen ligger fortfarande kvar.
Wwoofaren Corentin började gräva ett dräneringsdike. Arbetsdagen tog slut efter att han grävt bort grässvålen. Under eftermiddagen torkade solen upp jorden och plötsligt blev den lilla rännan mycket populär.
Blandningen av finkornig sand och jord är tydligen perfekt för att ta ett sandbad. Det finns flera platser med olika sorters sand, grus och jord men inget är lika bra som detta.
Grannarna Madelen och Tobias kom på en kort visit, inte minst för att dottern Bella ska få hälsa på grisarna. Vi passade på att mata med utgångna mejeriprodukter och det är ju mums. Madelen fotograferade. Tack för bilderna!
Två baljor är nödvändigt annars blir Agneta bortjagad.
Detta är supergott och den som inte äter så fort det går kan gå miste om något.
Om oss
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
Instagram: ostangs_gard
På lördag är det @bjarkebygdenstradgardsdag. En härlig vårmarknad med plantor, mat, trädgårdsredskap och loppis i en salig blandning. Det brukar bli mycket folk och god stämning.
Vi kommer att skörda sallat, kålrabbi, pak choi, spenat, persilja, sparris, red russian, jordärtskockor och majrova. Dessutom kommer vi att ha med oss plantor av kål, purjo, tomater, chili och gurka.
Hoppas att vi ses!
3 dagar sedan
Morgonen började med hårt jobb då vi skottade undan en del av vinterns ströbädd till det ställe där vi kommer åt med traktorn. Varmt, svettigt och rätt stinkande och gjorde att vi kände oss väl förtjänta av fika med kaka och glass efteråt. #wwoofsweden #wwoof #sheepshit
3 dagar sedan
Emma och Siri planterar purjo. Axelina planterar brysselkål och Jenny ser till att första omgången majs kommer i jorden. Själv springer jag mest runt och servar med plantor, redskap, fika, lunch och instruktioner. Det är kul när ett det händer mycket på en gång. #vårbruk #lokalproducerat #marketgardening
3 dagar sedan
För första gången i år öppnar vi upp den pengafria puben - Glada Grisen på Östängs gård. Alla som vill är välkomna!
Kanske har du varit hos oss tidigare eller också har vi aldrig träffats. Det spelar inte någon roll. Alla är välkomna.
Konceptet är enkelt. Det kostar inte något att delta och inga pengar kommer att byta ägare under kvällen. Vi skapar Glada Grisen tillsammans genom att alla tar med sig något som de tycker ska finnas på en bra pub. Kanske finns det något att dricka och kanske finns det något att äta - det kan man aldrig veta men det brukar bli bra.
Vill man bidra genom att sjunga eller spela så kommer det finnas eltrummor, elpiano, gitarr och mikrofon.
Välkomna! /Jonas, Ylva
#gladagrisen
5 dagar sedan
Den enda konstanta faktorn som inte ändras för en grönsaksodlare är att utrymmet i plantuppdragningen alltid är för litet oavsett hur du gör.
#odla #marketgardening #förodling #plantuppdragning
6 dagar sedan
På Östängs Gård sker allt arbete i grönsaksodlingen för hand. Johnny från @naturbruk_angeredsgard som går en utbildning i Market Gardening gör sin näst sista praktikdag hos oss idag. Tillsammans med Emma från Tyskland och Siri från USA har vi idag spritt ut flis i gångar, sållat jord från en kompost och pratat om bakterier, svampar och vikten av att vårda sin jord.
#marketgardening #soilfoodweb #mikroliv #odla
7 dagar sedan
Nu börjar det bli ordning i växthuset. Spetskål och vitkål håller på att knyta sig. Pak choi, majrova, mizuna, red russian, rädisor och sallat finns färdiga att skörda. Nu gör vi plats för alla tomatplantor. Efter några års odling börjar vi få kontroll på allt rotogräs och kommer att börja flisa gångarna mellan bäddarna. Det kommer att bli bra.
#växthusodling #tomater #tidigskörd
1 vecka sedan