Kategori: gris (Sida 4 av 8)

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått.

Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor)

Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.

  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna

Djur

  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera

Djurfoder:

  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft

 

 

 

 

 

 

 

Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor.

Snickerier, målning m.m.

  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla

Värme

  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset

Övrigt

  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn

Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum

Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt.

Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta.

Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss.

Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

Julemat

Större delen av våra liv så har vår julmat bestått av det som affärerna har kunnat erbjuda. När vi var små fanns många bönder så då hände det att våra föräldrar köpte en halv gris och gjorde egen julskinka. Jag minns att skinkan hade ben i mitten. Det var alltid ganska krångligt när man skulle skära den. Sedan följde många år när julskinka köptes i affären, färdigsaltad så man bara kunde ta hem och lägga den i ugnen. Ju mer medvetna vi blev desto viktigare blev det att få tag på ekologiskt, så de sista åren har vi letat upp en lokal slaktare som återigen har kunnat leverera en halv gris. Det har känts bra men långt ifrån så bra som när vi i år har ätit julskinka från våra egna grisar. Men det är inte bara skinkan som kommer ifrån vårt eget. I år har vi ätit ägg, brysselkål, grönkål, morötter, potatis och lök från egna odlingar. Dessutom har vi ätit egna revben, köttbullar och eget rökt bacon.

Först när man odlar egen brysselkål förstår man hur den växer. Små huvuden direkt på stammen med stora blad emellan. De som sitter lägst är ganska angripna av larver så man får vara noga när man rensar.

En stock blir en hel kastrull full med brysselkål. Till julafton kokade vi dem med salt och åt som de var men några dagar senare kokade vi dem mycket kortare, stekte vår egen bacon med egen lök och blandade som en varm sallad. Väldigt gott. I landet ser brysselkålen inte mycket ut för världen så här års men under bladen döljs de små huvudena. Man kan tydligen skörda brysselkålen och lagra den i jordkällare. Då tar man in hela stocken. Jag tycker det är smidigare att låta den stå kvar i landet så skördar vi när vi vill ha. Bladen går till fåren som extra julgodis och det är populärt.  

Grönkål äts som långkål på vårt julbord. En halländsk specialitet som jag åt för första gången hemma hos mina svärföräldrar. Man river av bladen från stjälkarna och sköljer dem. Sedan kokar man grönkålen i buljong tills den blir mjuk. Därefter steker man den i smör och så tillsätter man lite grädde, peppar och salt på slutet. Det är väldigt gott till skinka. Vi gjorde också en sallad på finhackad grönkål, äpplen och valnötter med en dressing av äppelcidervinäger, honung och olja. Några dagar senare upprepade vi salladen men la till granatäppelkärnor. Det är gott vilket som. 

Inte heller grönkålen ser mycket ut för världen så här års. Plantorna på bilden har gett 90 kilo grönkål den här säsongen vilket kanske är svårt att tro. Man skördar bladen längst ner under hela säsongen. Nu är det bara några blad på toppen kvar. Till våren när det börjar växa igen kommer det att växa ut nya små blad så vi kan få en tidig vårsallad. 

När vi tagit de sista bladen på en stock får fåren stocken att knapra på. Det är också populärt. 

Egenmald fläskfärs och lammfärs blandades med egna ägg och gjordes till köttbullar som kryddades med bland annat egenodlad chilli.

Så var det det här med skinkorna. Vi har saltat in två skinkor som legat i saltlag i över två veckor. Det gjorde vi inte för att vi tänkte att vi behövde två skinkor på julbordet utan för att det inte fanns plats i frysarna. Man lägger dem i saltlag för att de ska dra in salt ända in i mitten. De sista dagarna har de legat i vanligt vatten som vi bytt varje dag för att minska sältan i köttet. Våra skinkor var rätt stora. 12.9 kilo skinka är inte något man kan köpa i affären och kanske inte heller riktigt önskvärt. Benet är kvar i. Vi inbillar oss att det borde bli saftigare så. 

Vi tänkte att vi skulle ugnsbaka skinkan men kände oss lite osäkra på sältan. Googlade en del och hittade många människor som fått slänga en hel skinka då den varit oätligt salt. Vi funderade fram och tillbaka. Vissa sidor ger rådet att man ska smaka på vattnet för att se om sältan är bra. Det smakade som havet gör på västkusten, men betyder det att skinkan är lagom salt?  Vi kände oss osäkra. Då kom vi på att vi kunde skära av lite av skinkan och steka för att provsmaka. 

Spänningen var stor när skinkan lades på vörtbrödet för att ätas.

Det var väldigt salt. Inte oätligt men inte heller gott. Det var bara att ge sig och försöka leta fram en kastrull som var stor nog. 12,9 kilo ÄR mycket. Att koka skinkan istället för att baka den i ugn innebär att mer salt dras ur köttet och det blir inte lika salt. Flera grytor vi prövade var för små. Till slut hittade vi en konserveringsgryta där skinkan gick i. Vi har en induktionsspis och grytan är av aluminium så vi fick leta upp en kokplatta och så satte vi igång med ett 10-timmarskok. Skinkan blev god men lite för torr. När vi hade skurit flera skivor och kommit längre in i skinkan upptäckte vi också att saltet inte dragit ända in. Vi har använt salt blandat med nitritsalt. Nitrit är egentligen inte bra men hjälper till med konservering och ökar livsmedelssäkerheten en del. Det gör också att skinkan blir röd och inte grå. De bitar som var grå i färgen smakade helt annorlunda eftersom saltet inte dragit in där. Nästa gång (om det blir en nästa gång) kommer vi att använda en spruta och spruta in saltet i köttet om skinkan är så stor. Kanske vågar vi då också strunta i nitritet. Vi känner oss kaxigare och kaxigare ju mer vi experimenterar. Eftersom vi inte åt upp all skinka så har vi delat skinkan i bitar och fryst in. De grå bitarna kommer att bli pyttipanna och de rosa kommer serveras som skinka.

Två dagar efter jul var vi tvungna att ta hand om skinka nummer två. Den hade då dragit i vatten ännu fler dagar och vi chansade därför på att ugnsbaka den. Det tog 12 timmar men skinkan var väldigt god. Mycket godare än den kokade. Vi åt av den en måltid och skivade sedan upp resten och frös in för att ha till pizzor, smörgåsar och annat under 2017. 

Många människor frågar oss om vi har flyttat ut på landet för att bli självförsörjande. Det har aldrig varit vår strävan. Vi har inte alls pratat i de termerna. Vi vill producera mat till fler än oss och förhoppningsvis kunna leva på vad gården ger. Men ett jullov som detta när vi går till jordkällaren, frysen, hönshuset eller landen mer än vi  åker till affären så inser vi att vi är självförsörjande på ganska mycket. En del mat har vi blivit självförsörjande på av bara farten. Det är en väldigt trevlig känsla. 

Bacon? Eller är det rökt sidfläsk?

Det har blivit ganska många moment. Slakt, hängning, styckning,  saltning, vattning, rökning, och nu till slut, skivning, stekning och provsmakning.

Vi insåg att vi var tvungna att köpa en skärmaskin. Det är svårt att skära en enda tunn baconskiva manuellt och nu var det ganska många som skulle skäras. Sollebrunns järnaffär har det mesta, så det var bara att köra igång.

När man ser vanlig bacon ser man inte särskilt mycket av utsidan. Är den lika brun som våra bitar eller är de bara duschade med röksmak?

Våra bitar med fläskkött röktes i 8-10 timmar och fick en ganska intensiv röksmak. Köket kommer att lukta skogsbrand ganska länge efter detta.

Våra skivor har något mer fett än de man köper. Eftersom vi inte skållade utan flådde grisarna så hade vi kunnat minska det yttre fettlagret. Kanske nästa gång.

Det är ju först nu som vi kan bedöma saltning/vattning. Köttet har en något rosa färg efter nitriten och det smakar inte extremt salt så vi tycker att vi har hamnat ganska lagom när det gäller saltning/vattning. Eftersom temperaturen i röken låg mellan 30-40 grader så är köttet inte tillagat även om det ser ut så. De yttre bitarna såg spännande ut och visade sig smaka väldigt mycket rök. Skivorna hade en mer balanserad röksmak efter stekning men visst smakar det annorlunda än bacon man köper i butik. Men det var gott!

Det blev 16 påsar med 400 g bacon i varje. Dessutom gjorde vi några påsar med lite tjockare skivor som vi kallar stekfläsk. Perfekt till bruna bönor!

De fetaste delarna hamnade i en egen påse. Vi tänker att de skulle kunna sätta sprätt på smaken om vi gör korv någon gång. Magnus rök får i alla fall godkänt.

Rökning

Idag har vi firat att vi har jullov genom att åka till en kompis och röka bacon. Köttet har legat i saltlag i två veckor och sedan har det vattnat ur i två dygn och hängt på tork i ett dygn. Vi hade med oss en 25 liters hink full med kött. Vi har en egen liten rök men dels så känner vi oss lite osäkra på hur man gör och dels så är den alldeles för liten för att allt ska få plats. Magnus har byggt en egen rök i en slänt. Själva rökkammaren där man hänger köttet på ribbor är 60 x 60 x 120 cm. Den sitter i hop med eldningsdelen genom ett lutande rör som kommer upp i ett hål i rökkammarens botten. Eldningsdelen är murad och har två järnluckor. Man eldar med lövträd. Magnus hade kommit över alved som ska ge bra röksmak. Däremot kan själva barken ge en besk bismal så den fick vi ta bort först. Eftersom man vill behålla så mycket rök som möjligt inne i rökkammaren finns inte någon skorsten. 

Röken letar sig ut genom springor och hål. Utanpå röken sitter en termometer. Under tiden vi rökte kom temperaturen i röken upp till 35 grader. Vår egen rök är som ett skämt vid sidan om Magnus proffsiga. I den eldar man i ett speciellt utrymme som inte är i förbindelse med kammaren där köttet hänger. I botten lägger man alspån som utvecklar rök när det blir varmt i och med att man eldar under. Rakt igenom kammaren där köttet hänger går en skorsten så att man ska få drag i elddelen. Det går inte i speciellt mycket kött. Ska vi fortsätta att röka så får vi nog ta och bygga en egen rök.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑