Kategori: lamm (Sida 10 av 13)

Idag när jag kom ut på morgonen hade en tacka börjat lamma. Det tydligaste tecknet var att hon inte ville äta kraftfoder som de annars är galna i. Hon drog sig undan och när hon vände baken till såg vi att vattnet hade gått. Förmodligen helt nyligen. Tackan ville vara i fred så hon gav sig av upp i hagen där vi hade koll på henne hela förmiddagen. Hon tog gott om tid på sig och först vid halv 12 satte de riktiga värkarna igång och hon började lägga sig och ställa sig upp om vartannat. Det dröjde till efter 12 innan första lammet var ute. Det hade gott om slem i munnen och även i luftrören så vi fick hjälpa den genom att avlägsna allt slem vi kunde få ut ur munnen. Det räckte inte utan efter en stund höll vi upp lammet i bakbenen och skakade lite grann för att få slemmet att lossna. Det blev bättre och lammet var piggt från början och diade ganska omgående. VI var helt övertygade om att det skulle komma fler lamm eftersom magen var stor och tackan tidigare fött två lamm. Tiden gick och oron kom som ett brev på posten. Till slut verkade moderkakan komma ut och vi konstaterade att det bara blev ett lamm. Då var det dags att ta med lammet och tackan till lammboxen, mjölka ur båda spenarna så man ser att tackan inte har juverinflammation samt att vaxpropparna lossnar så det inte blir stopp. Lammet har rosslat av och till hela dagen vilket är lite oroande. Har kontaktat erfarna fårägare som säger att vi ska avvakta så länge lammet inte är svagare så vi ser tiden an och hoppas att den lille rättar till sig. Pigg är han i alla fall. En tacka till är beräknad samtidigt som den som lammade i dag så det blir till att gå upp och kolla i natt om det inte händer något innan vi går och lägger oss. 

Som lärare är vi ganska vana vid att sjukdomar infaller när man är ledig från jobbet. Det brukar faktiskt vara så att kroppen vet när den kan passa på. Nu är det ju inte så längre att vi är lediga bara för att vi har lov men det verkar inte kroppen ha förstått. Jag gick och lade mig i måndags kväll och sov sedan i princip oavbrutet i 60 timmar. Gick bara upp på toa och för att äta en frukt och dricka. När jag vaknade till på torsdag morgon var Jonas också sjuk och eftersom han tagit alla fodring så kändes det som min tur. En tur ut i ladugården på en halvtimme gjorde att jag sedan fick gå direkt och lägga mig och sova ytterligare två och en halv timme. Sedan dess har det blivit långsamt bättre och idag söndag så har vi suttit upp hela dagen och fått en hel del pappersarbete gjort. Vi frostade av en av frysboxarna också men det var ingen bra idé. Så pigga var vi helt enkelt inte.

När man har gård och djur så finns det saker man helt enkelt måste orka med även en vecka som denna. Djuren måste ha mat och vatten två gånger om dagen och man måste elda i pannan. Vi är ganska bra på att växeldra så den som är sjukast för tillfället slipper. Den här veckan har det inneburit att mycket har fallit på Jonas axlar.

Vi håller ganska bra standard när det gäller att rengöra hos hönorna t.ex. men en vecka som denna blir det helt enkelt inte rengjort hos hönorna mer än det allra nödvändigaste. Mat och vatten får de men man ställer sig inte och mockar ur en ströbädd när man knappt orkar ta sig ut till stallet.

I kalendern denna vecka stod det att fåren skulle ha selen. Våra jordar är fattiga på selen så därför ger man tillskott. Det gör man sex veckor innan lamning och sedan upprepar man det två veckor innan lamning. Det får man se till att orka även om man är sjuk. Skönt att man då är två som kan stappla ut i stallet ihop. Många ger selen utspätt med vatten direkt i munnen men vi blandar ut det i kraftfodret. Vi sprayar helt enkelt vatten på kraftfodret och strör ut selenet och blandar om. Sedan käkar tackorna upp alltihop. Kraftfoder är som knark för tackor verkar det som. De blir lätt galna den här perioden av året när de får tillskott. I övrigt äter de ju bara gräs och grovfoder men just när de är högdräktiga ger vi dem spannmål. Det gör att de bräker när de ser oss och är väldigt ivriga. Det gör å andra sidan att det är väldigt lätt att ge dem selen. In med baljorna bara så slåss de om att få det i sig. När vi är krassliga är det bra att fåren hjälper till.