Gödsling är ett område som många tar för lätt på, inklusive vi själva hittills. Det är en fråga som är komplicerad och svår att förstå och litteraturen i ämnet är anpassad för människor som odlar på åkrar med traktor och inte i några bäddar för hand.

Läser man tips på sociala medier så låter de allt för ofta som om mer gödsel är bättre. Men bara att man pratar om gödsel och inte gödslets näringsinnehåll gör att det blir problematiskt. Det du riskerar är bland annat att du uppförstorar andelen fosfor i din jord vilket försvårar livet för mykorrhizasvamparna som hjälper till exempel löken med sin näringsförsörjning. Gödslar du för mycket, vilket vi själva har gjort, så får du för höga fosforvärden och behöver sedan kämpa med att få ner värdena för att inte misslyckas med lök, purjolök och andra växter som samarbetar med mykorrhiza.

Bortförsel

I vår bok ”Odla till försäljning del 2 – Grödbeskrivningar” finns det tabeller för hur mycket som förs bort av respektive makronäringsämne vid skörd av 100 kilo. Det är bra som underlag för ens beräkningar men jag personligen har svårt att få en riktig överblick av siffror. Jag behöver se det mer visuellt för att förstå skillnaden. Därför har jag här gjort några cirkeldiagram som visar på skillnaderna i bortförsel (och därmed behov av tillförsel av de olika grödorna.)

Först två grödor som behöver mycket kväve:

Siffrorna i diagrammet är först gram av näringsämnet som förs bort. 51% respektive 49% är kväve. För du bort 100 kilo broccoli så för du bort 500 gram kväve medan dillen för bort 350 gram. Det är alltså ganska stor skillnad i hur mycket näring som förs bort även om procentsiffran är lika.

Sedan två grödor som behöver förhållandevis ”mycket” fosfor:

Även om detta är grödor som behöver mycket fosfor så ligger fosforbehovet ändå bara på 9-10 % eller 60-90 gram. Jag har inte hittat någon gröda som behöver mer fosfor än övriga näringsämnen. Det gör också att om man ökat på sina fosforhalter i jorden för mycket så är det svårt att få ner dem då grödorna inte kräver så mycket fosfor. I ett rådgivningsbrev från en hortonom så fick vi beskedet att vi ”behöver tära på våra fosforhalter”. Det försöker vi göra nu men det är lättare sagt än gjort.

Till slut två grödor som behöver förhållandevis mycket kalium:

Här borde zucchinin varit med igen då den tillsammans med vintersquash och pumpor har förhållandevis litet behov av kväve. Till samma släkte hör ju gurka även om siffrorna skiljer sig något åt men även morötter behöver förhållandevis mycket kalium.

Om man vet vad varje gröda för bort per hundra kilo skörd så kan man också räkna ut hur mycket gödsel man ska tillföra. Men då måste man också titta på hur mycket av respektive näringsämne ens gödselmedel innehåller.

Om vi börjar titta på en djupströbädd från höns så ser det ut så här:

Ett kilo innehåller 17 gram kväve, 8 gram fosfor och 10 gram kalium.

Som ni ser så motsvarar det ingen grödas andel fosfor. Det finns alltså stor risk att du höjer fosforhalten i din jord om du gödslar med detta gödselmedel.

Tittar vi istället på djupströbädd från nöt så innehåller det 5 gram kväve, 2 gram fosfor och 10 gram kalium.

Det ser genast bättre ut även om fosforandelen fortfarande är hög.

Vi använder djupströbädd från får och den har följande fördelning:10 gram kväve, 2 gram fosfor och 10 gram kalium.

Lucern är en kvävefixerande växt som odlas för att ge till hästar som mat. Många grönsaksodlare använder det som gödselmedel då det är lätt att hantera och innehåller följande makronäringsämnen: Kväve 25 gram, fosfor 2 gram och kalium 25 gram per kilo lucern.

Har man höga fosforhalter är lucern värt att överväga. Vill man inte använda lucern så kan klipp ifrån andra kvävefixerande grödor göra samma jobb.

Förfruktseffekt

För att göra det hela än mer komplicerat så måste man räkna med föregående års grödas förfruktseffekt. Med det menas de näringsämnen som lämnas kvar i bädden från föregående år. Odlar du knippmorötter där du levererar knippena med blasten kvar så blir i princip ingenting lämnat i bädden. Odlar du däremot majs och skördar en majskolv per planta så blir det mycket kvar i bädden och om du lyckas finfördela detta så fungerar majsen som en gröngödslingsgröda med stor förfruktseffekt. Samma sak om du odlade en kvävefixerande växt som ärtor eller bönor. Förfruktseffekten har påverkan på hur mycket du behöver gödsla. Du behöver alltså titta på vad du odlade i bädden året innan.

Tidigare års gödsling

Tittar du även på hur du gödslade förra året i bädden så upptäcker du ofta att den gödsel du tillförde då även har effekt både ett och två år senare. En tillförsel av komposterad stallgödsel ger god effekt år ett men har även betydelse år två och tre. Detta behöver du också ta med i beräkningen.

Tillförsel

För att inte ställa till det för dig själv bör du alltså fundera över hur mycket du behöver tillföra. Utgå ifrån hur många kilo av grödan du tror du kommer att skörda, fundera över hur mycket som finns kvar från föregående års gröda i form av förfruktseffekt och tidigare gödsling och titta sedan på vilket gödselmedel som du kan/bör använda för att motsvara den mängd du behöver.

Det här inlägget kan låta som det är skrivet till er läsare – men i själva verket är det ett inlägg för att jag bättre ska förstå vad jag håller på med själv. Jag har gjort så många fel under åren och lär mig långsamt eftersom det är så många komponenter som ska tas med i beräkningen. Även om jag tycker att jag har rätt så bra koll nu för tiden så måste jag göra sådana här grundliga genomgångar mellan odlingsäsongen för att känna att jag utvecklas som odlare.

Jag försöker alltså se hur jag kan tära på mina fosforförråd och försöker gödsla så lite som det bara går. Jag har just nu landat i följande gödselstrategi: Jag gödslar kålbäddarna, vitlöken och purjolöken med komposterad stallgödsel från får. Det innebär att jag bara sprider stallgödsel på 21 av 85 bäddar vilket är ungefär en fjärdedel. Det här spar inte bara på gödsel utan även på arbete då det är tungt att sprida stallgödsel. Det här innebär också att vi kommer att minska antalet tackor vi har över vintern då vi förmodligen klarar oss med djupströbädden efter 5-8 tackor istället för de 10 vi har haft hittills.

Vi gödslar vallen från vilken vi tar fårens mat med hönornas gödsel så vi slipper få in den i grönsaksodlingen. Skälet till det är att hönsgödsel innehåller sådana enorma mängder fosfor.

Vi låter gurkväxterna följa på kålen i växtföljden så slipper vi gödsla dem trots att de är näringskrävande.

I övrigt gödslar vi med klipp från gröngödslingsväxter eller lucern. Vi har t.ex. planterat in klöver efter kepalök som växer fint i bäddarna trots att det är november. De får växa där tills frosten tar dem och sedan täcker vi bäddarna med plansiloplast och räknar med att det ger viss gödslingseffekt utan att vi behöver tillföra något. Vi har också avsatt några bäddar för att odla gröngödsling hela säsongen. Denna kan vi sedan slå med lie och använda som täckmaterial till de grödor som behöver.

De närmaste dagarna ska jag fundera vidare på denna gödselstrategi för att se om jag kan hitta saker att fila på.