För några dagar sedan kom en artikel om byråkratiskt krångel i tidningen Land.

Vi har tidigare skrivit om hur vi som nybörjare upplever det att försöka hänga med i Jordbruksverkets, Länsstyrelsens och andra myndigheters krav på dokumentation och detaljstyrning. Det har varit frustrerande, men vi har hoppats att det kommer att bli bättre, vi är trots allt nya i branschen.

Här är ett exempel på hur det kan se ut hos Jordbruksverket när man letar efter blanketter:

jbv

Artikeln i Land handlar om ett forskningsprojekt som har följt halländska bönders vedermödor i 20 år. Titeln är ”Ny studie: lantbrukets regelkrångel har ökat med 120 procent”.

Det är nog inte så konstigt att krånglet ökat under perioden när EU-reglerna slog genom. Det som är slående är däremot att svenska regeringar aktivt har försökt att minska krånglet i tio år, men misslyckats.

”1996 hade lantbrukarna fem olika sorters dokumentation och journaler. Sedan dess har de fått 19 nya, bland annat gödseljournaler, dokumentation av skadedjursbekämpning, journal för farligt avfall, kemikalieförteckning, sprutjournal, läkemedelsjournal och arbetsmiljögranskning.”

Det är intressant att alla exemplen på dokumentation ovan är viktiga. De flesta håller med om att det är en bra idé att hålla koll på hur och när man använder farliga ämnen. Syftet är vällovligt men reglerna bidrar till att färre kan arbeta med att producera mat. Balansen mellan matproduktion och miljöhänsyn är inte självklar. Om man eftersträvar ett lantbruk som inte påverkar miljön alls så kommer det inte att ske förrän lantbruket är borta. Vi får då importera maten från områden som producerar mat utan samma detaljregler, vilket ingen egentligen vill. Regelverk växer tills de försvinner, även det är intressant.

Här är artikeln: Land