Kriget har börjat

De är visserligen levande varelser och de bidrar säkert till biodiversiteten, men det hjälps inte. De ska bort.

De har hållit sig ute på åkrarna men sedan några dagar finns det mängder av golfbollstora sorkhål bara någon meter från potatislandet. Så det var dags att göra något. Vi hade en sorkfälla liggande sedan vi flyttade hit och nu var det dags att se om den fungerade.

Metoden är enkel. Gräv 10-20 cm ner mellan två sorkhål. Där finns en gång. Placera fällan med tratten mot en gång, lägg på ett ljusskydd och vänta.

En klassisk råttfälla slår ner, men den här snarar uppåt med ganska stor kraft och dödar direkt.

Den första sorken hann bara ta en liten tugga på moroten innan den dödades.  Det är svårt att säga hur snabbt den gick i fällan, men den fanns där efter 20 minuter.

Så nu är kriget igång. Vi kommer naturligtvis inte att lyckas med att hålla dem borta från odlingarna, men vi kan kanske minska skadorna.

Äppelodlaren på Kinnekulle berättade att det även fungerar med en vanlig råttfälla. Sorkarna springer så mycket i sina gångar att de löser ut råttfällor även om de saknar agn.

Nu har vi fått ännu en sak som ska skötas. Sorkarna ska inte ligga och ruttna i gångarna så vi får lägga till en ny dagsrutin. Det finns en självtömmande sorkfälla. Det är en en meter bred och en halv meter djup balja som man gräver ner. Den har fyra ingångar med ”backventil så att sorkarna kan komma in men inte ut. Man agnar med morötter, potatis, eller annat som man vill bli av med. Eftersom fällan saknar lock så sköter rovfåglar och rävar om tömningen.

Vi tömmar manuellt än så länge. Agneta var snabbare än Anni-Frid och fick smaska på nydödad sork i går kväll.