Vi har en blå filt som har kommit till oss som arvegods. Den är vävd i blå och blågröna nyanser. Några små hål och skavanker finns men det syns att det är en väl designad och en gång i tiden en fin filt. När den en gång köptes kallades den nog för en pläd.
Etiketten bidrar naturligtvis till att detta inte är vilken filt som helst. Viola Gråsten har designat och Tidstrand från Västergötland har tillverkat. Tidstrand var Kungl. Hovlev. vid tiden!
Det verkar finnas en retro-marknad för en sådan här pläd. Ibland kostar de några hundralappar och Bukowskis hade för några år sedan en auktion med 1500 kronor som utropspris.
Tilda reagerade på att det var en påkostad etikett och googlade lite. Det visade sig att det fanns en historia bakom den blå pläden.
Med lite mindre bokstäver står det VARAKTIGT MALÄKTA på kanten av etiketten. Det står även MOTHPROOFED FOR LIFE för den internationella marknaden. Hörnet hade vikt in sig men med hjälp av ett finger kan vi få fram varumärket MITIN.
Mitin är inte samma sak som DDT men det verkar vara ganska nära. I Sverige har biociden Mitin varit godkänd mellan 1966 och 1981. Molekylen ser ut så här vilket inte säger mig särskilt mycket, kemilärare som jag är. Jag ser visserligen de fyra kloratomerna och de brukar ju stå för någon form av giftighet men det är bara en gissning.
Molekylen binder mycket effektivt till ullfibrer, lika bra som infärgningen. Så det går lika dåligt att tvätta ur giftet som att tvätta ur färgen.
Filten, eller rättare sagt pläden, är ju fortfarande snygg men vi ser på den med lite andra ögon numera. Enligt Kemikalieinspektionen går det bra att ha pläden i hemmet men ”… avråder vi från att ha äldre ylleprodukter i direkt kontakt med huden under lång tid och även undvika att låta barn använda dem” Deras rekommendation är att undvika att lämna in den för textilåtervinning utan att helt enkelt lämna in den som brännbart avfall. Så kan det gå. Från mysfilt till giftpläd bara för att Tilda googlade lite.
