Permakulturdesign på Kosters Trädgårdar

I helgen har jag (Ylva) varit på Kosters Trädgårdar för att återigen titta på hur platsen, tillsammans med dem som verkar där, kan utvecklas framåt. Det är tredje gången vi gör detta på just Kosters Trädgårdar. Första gången var 2018 men sedan var vi också tillbaka 2021 och tittade mer på Kosters Trädgårdars framtid.

Vi började träffas redan 2014 när vi precis hade tillträtt Östäng. Vi fick tillträde den 24 oktober och 11 november kom Pella Thiel, Helena von Bothmer och Susanne Rörum till oss första gången. Sedan dess har vi träffats varje år på alla våra platser. Vi brukar i dagligt tal kalla oss Håpets Höns men när vi vill vara lite mer seriösa så blir det Resilienskollegiet. Det är just för att öka vår resiliens på våra platser och i våra omgivningar som vi har bildat den här gruppen av kolleger. Därav namnet.

När vi gjorde vårt första besök på Kosters Trädgårdar 2018 tittade mest på kopplingen mellan Kosters Trädgårdar och resten av ön. En sorts social permakulturdesign eftersom det kändes mest angeläget för Helena v B och Stefan just då. Det är alltid värden som bestämmer vad gruppen ska jobba med och själva platsen Kosters Trädgårdar var ju redan designad utifrån permakulturens principer.

I mars 2021 var vi tillbaka. Susanne och jag på plats och Helena Ullmark, Pella och Miriam på länk. Efter 30 år på platsen kände Helena och Stefan att något behövde förändras. De var redo att gå vidare men visste inte riktigt i vilken riktning.

Det är många gånger lättare för någon som kommer utifrån att se klart på en verksamhet. Det är inte lika mycket känslor inblandade och inga vana hjulspår att halka ner i. Vi tog efter mycket vånda fram tre förslag som vi presenterade för familjen. Förslagen byggde på djupa intervjuer med Stefan, Helena och deras barn Siri och Benjamin. Det rörde om en hel del hos alla inblandade och vi lämnade Koster efter att ha gett familjen i uppgift att fundera men att inte bestämma sig för något förrän minst ett år hade gått.

Vi gav dem tre förslag att ta ställning till:

• Stycka och sticka, vilket innebar att stycka egendomen i två delar och sälja av restaurangen och behålla boningshuset och få tid att ägna sig åt sina hobbies.
• Stanna och stäng ner, vilket innebar att behålla hela egendomen men att stänga ner den publika verksamheten.
• Sälj och casha in, att sälja hela egendomen och ha råd att köpa något annat mer privat hus/tomt någon annan stans på Koster.

Nu var det återigen dags för ett besök utifrån att de har beslutat sig för att ”Stycka och sticka”. Kosters Trädgårdar har från och med 2024 stängt restaurangen och bageriet. Lokalerna där detta har huserat kommer att användas för kurser, guidningar och uthyrningar. Stefan och Helena kommer att sälja sitt nuvarande hus och bygga sig ett mindre hus längre in på marken bortom nuvarande restaurangen/halmhuset. De har inspirerats av våra förslag men inte valt något av dem fullt ut utan hittat ett eget sätt att lösa problemet.

Utifrån deras beslut blev det därför denna gång dags för en mer klassisk permakulturdesign av en fysiska yta.

De åtta hektar som hör till egendomen sträcker sig bakom Kosters Trädgårdar ner mot havet. Den del som idag är trädgård med odlingsbäddar var vid övertagandet för 30 år sedan en våt yta med mycket veketåg. Dränering och dammbygge har gjort att odlingen nu ligger torrare men på andra sidan dammen är veketågen fortfarande dominerande. Den ytan behöver åtgärdas.

Susanne, Pella och jag åkte upp redan på torsdag eftermiddag och på fredagen sken solen så vi passade även på att gå en lång promenad utmed havet för att möte Helena Ullmark som kom till lunch.

Miriam fanns med på länk och vi tog ett varv där var och en uppdaterade gruppen om vad som hänt sedan sist.

Sedan gick vi ut en sväng och studerade ytorna som vi skulle designa.

En central och grundläggande fråga är vattenflödena. Vi behöver alla ställa in oss på en framtid med längre perioder av samma väder vilket innebär att vi både behöver fördröja flöden av vatten så att torrperioder blir mindre utmanande men också att bli av med vatten när det regnar mycket och länge.

På Kosters Trädgårdar finns en ganska stor damm med ett utflöde i öster och ett i väster samt ett tillflöde i söder ifrån veketågsytan. Alla flöden behöver ses över för att öka avrinningen från den blöta marken. Men vatten behöver också fördröjas i reservoarer som kan finnas tillgängliga vid torra perioder.

Det finns också en kuperad terräng med buskar och berg i dagen att ta hänsyn till och dra nytta av. Det är en vacker plats.

Efter rundvandringen försökte vi förstå vårt uppdrag och våra värdars önskemål. Vi studerade flygfoton och kartor och ritade in befintliga detaljer samt började lägga till nya.

Uppdragsgivaren får svara på frågor men i övrigt får de inte vara med. Däremot får de serva med mat och kaffe.

Arbetet går mycket ut på att studera platsen och även om vi har väldigt lite tid på oss så har vi numer en vana i processen så genom att växla mellan inomhusarbete vid kartor och nya utflykter i verkligheten så kan vi på den korta tiden ändå komma framåt.

Det är ett rutinerat gäng med lång erfarenhet och mycket utbildning i bagaget vilket hjälper. Varje del på platsen behöver analyseras ur flera synvinklar.

Ett exempel är fåren som behöver en ny plats att vara på på vintern. Alla vi fyra som var på plats har eller har haft får vilket underlättar. Saker vi här behöver ta hänsyn till är bland annat att:

• det behöver finnas tillfartsväg för utfodring vintertid,
• näringen som fåren bidrar med ska vidare till odlingen,
• avrinningen från vinterplatsen bör inte gå rätt ut i bäckar och hav utan fördröjas på platsen,
• fåren bör kunna hållas under uppsikt, speciellt vid lamningen
• dricksvatten bör finnas nära

Färgpennor fyller kartorna med detaljer så det blir lättare att få en överblick. Vi ritar och diskuterar och så går vi ut och tittar och inser att det vi tänkt inte funkar så då får vi gå in och rita om.

Vi har jobbat ihop så pass mycket nu så arbetsfördelning och sysslor liksom fördelar sig själva. Alla är engagerade men med olika saker. Helena U ritar byggnader, Susanne studerar historiska kartor, Pella skriver listor och jag målar kartor.

När vi kände oss rimligt färdiga gjorde vi en delredovisning för Helena och Stefan redan på lördag kväll eftersom vi fortfarande kände oss osäkra på vissa detaljer. Sedan gjorde vi en ny utflykt för att studera verkligheten innan vi tog fram ett slutgiltigt förslag som presenterades på söndag förmiddag.

Det är spännande att se hur de som tar emot förslagen reagerar. Vi sätter fingret på vissa saker som blir tydliga för Helena och Stefan och nya tankar tänks. Det blir ofta tydligare för dem var de tänker lika och var de tänker olika när våra tankar sätts på pränt.

På söndag var det sedan dags för hemfärd och ytterligare en helg med dessa fantastiska människor var till ända. Nästa gång är det dags för Östängs Gård. Då är jag och Jonas värdar och ska få deras ögon på vår verksamhet. Då kommer vi också få höra om Helena och Stefan tagit till sig något ur våra nya förslag.