I söndags morse när vi kom ut i fårstallet var det två tackor som hade lammat. En förstgångslammare som hade fått ett lamm och som verkade klar. Henne boxade vi in i en egen box så hon och hennes lilla tacklamm skulle få vara ifred. Kollade så det fanns mjölk i båda spenarna och att den lilla fick dia. Allt verkade fint. Den andra tackan är rutinerad. Hittills hade hon fött ett lamm, men det skulle säkert komma fler. Förra året fick hon tre som hon klarade utan större problem. Hon såg verkligen inte ut som om hon var tom i magen så vi väntade på att fler lamm skulle komma ut. Det dröjde dock så till slut boxade vi in henne också. Det gick en timma utan att något hände men hon verkade allt mer orolig. Inga proppar i spenarna och det lilla lammet såg bra ut. Ändå var det en känsla av att något var fel.
Plötsligt kom vi på att det kanske inte alls är hennes lamm. Då först tänkte vi på att titta henne i baken och vi inser att hon inte alls ser ut som om hon har lammat. Hon är helt enkelt tjuv och har tagit ett lamm ifrån förstgångslammaren. Det är tydligen inte alls ovanligt men vi har aldrig varit med om det förut. Problemet med tackor som tjuvar lamm precis innan de själva ska lamma är att de sedan ofta inte vill ha kvar tjuvgodset när deras egna lamm kommer. Därför kan det vara säkrare att se till att lammet kommer tillbaka till sin riktiga mamma.
Vi tog lammet ifrån tjuven, smetade in det i moderkakan från förstagångslammaren och lämnade ner lammet till henne. Hon blev helt förvirrad. Hon hade ju hunnit vänja sig vid ett lamm och nu hade hon helt plötsligt två. 
Det hela blev inte bättre av att tjuven stod och ropade och ropade och lammet svarade och ville inte alls kännas vid sin riktiga mamma. Vi försökte skärma av tjuven så hon skulle lugna ner sig och det gjorde hon också så småningom. 
Tackan som nu hade två lamm snurrade runt, runt och var påtagligt stressad. Jag satt hos dem länge och försökte lugna henne. Rätt som det var stångade hon efter det ena lammet och sedan efter det andra. 
Det kändes inte alls bra men efter en lång stund så började hon lugna ner sig så vi kunde hjälpa lammet att dia.
Att de tjuvar från varandra är ett av skälen till att man bör vara med när tackorna lammar. Några timmar senare födde tjuven själv två fina tacklamm. Rutinerad och lugn tog hon hand om dem och slutade helt skrika efter sitt stöldgods.
Hur någon INTE kan vilja ha den här lilla krabaten är nästan obegripligt. 
Hittills har vi fått sju tacklamm och fyra bagglamm. Fyra tackor kvar att vänta på.
I fredags lammade vår äldsta tacka. En rutinerad dam som varit med förr. Hon gick en bit bort i hagen och födde först ett lamm. Enda dramat var att lammet under sina första steg vinglade bort till elstängslet och lade sig under den låga lamm-tråden. Det blev en snabblöpning för att stänga av elstängslet. När lammet hade samlat ork för att resa sig igen och tryckte sin våta rygg mot tråden så var elen avstängd.
Även det togs omhand snabbt.
Sedan var det lätt att få henne att följa med in i en egen lamningsbox där hon ska stå i tre dagar. 
En dag för tackan och en dag per lamm är rekommenderat. 
Det verkar inte vara något problem utan hon tar väl hand om de små. Vi märkte dem och vägde dem under lördagen och det var inte heller några problem.
Till slut såg vi inte någon annan råd än att binda upp henne så hon inte kom åt lammet. Det kändes verkligen inte bra men vi satte in henne och lammet i en liten lammbox igen och satt hos henne och försökte lugna henne. 
Lammet höll sig så långt ifrån mamma det kunde i boxen och hon försökte komma åt att stånga det i alla fall. Egentligen skulle fredagskvällen tillbringats på nördcafé på Nolby gård men det var inte att tänka på så övriga familjen fick åka utan mig.
Eftersom vi aldrig bundit upp någon tacka förut så visste vi inte riktigt hur man skulle göra, hur lång rem man skulle ha eller hur hårt man skulle spänna runt halsen. Därför kändes det bra att vara på plats. Men vad kallt det är i ett fårhus när det är minusgrader. Fler och fler filtar åkte på och mössan drogs ner men det gick helt enkelt inte att hålla värmen. När mörkret föll så hörde jag till slut att lammet diade. Det kändes väldigt bra även om tackan stampade och var orolig. I mörkret kunde ju hon inte se de nya öronmärkena och kanske var det det som gjorde skillnaden. Då gick jag in och la mig i sängen.
Vi har byggt ett nytt foderbord. 
Den här gången ett flyttbart som är 2,4 meter långt. 
Vi tänker oss att det är bra att vara flexibla eftersom vi ännu inte har bestämt oss för hur många tackor vi ska spara till nästa säsong. 
När en tacka lammar ställer man in henne och hennes nyfödda i en lamningsbox där de får vara en dag + en dag per fött lamm. En tacka som föder trillingar ska alltså vara fyra dagar i en lamningsbox. Sedan kan de vara ihop med andra mödrar. 
Vi har också byggt en lammkammare av två lastpallar där vi hängt en värmelampa och där vi kan stödutfodra lammen utan att tackorna kommer åt fodret. Eftersom vi vill att lammen ska få så bra start som möjligt flyttar vi dem till en ny avdelning med ny halm så de inte får i sig parasiter i onödan. Sedan ska de ut på ett helt parasitfritt bete där det inte gått får förut.
Vi har också sett över det material som man behöver ha till hands vid lamning och hängt upp i cykelkorgar på fårgrindarna. Bra att kunna ta med sig hela korgen in till den lammande tackan ifall något skulle gå fel. Där finns bland annat glidmedel, handskar, selen (grundämnet, inte något koppel) och desinfektionsmedel . Sedan har vi en låda med ytterligare material i fårhuset. Vi hoppas dock att vi får lika smidiga lamningar i år som förra året så vi slipper ingripa och gå in och justera fellägen men lite nervöst är det.
Vi har två vinterhagar till fåren så de kan växla och gå vartannat år i varje hage. Också det för att minska parasittrycket. Hagarna är stängslade med fårnät med en eltråd över. När de små lammen kommer behöver man också en eltråd nära marken på insidan så att de små lammen inte irrar sig utanför stängslet. Förra året när vi gjorde staket kände vi oss väldigt osäkra och funderade mycket innan vi fick till det. Det kändes skönt att det i år faktiskt redan hade blivit lite rutin kring att sätta eltråd. Vi behövde inte fundera så mycket utan kunde redan från början packa en back med allt vi behövde och sedan bara gå in i hagen och utföra jobbet. Känns skönt att vi lär oss och faktiskt har nytta av våra kunskaper redan efter en säsong. 
