Etikett: odling (Sida 1 av 5)

Denna vecka koncentrerar vi oss på ogrässtrategier på utbildningen i Småskalig grönsaksproduktion för försäljning. Det är förmodligen där som vi på Östängs gård på sikt kan göra mest tidsvinster. Vi har låtit ogräset växa sig för stort och har därför spenderat en hel del tid på huk eller på knä med att rensa ogräs. Detta bör undvikas och det ska bli spännande att se om vi med hjälp av följande ogrässtrategier kan komma så långt. 

En första strategi är att göra sig helt fri från rotogräs. Det rotogräs som vi har mest problem med är utan tvekan kvickrot. När vi startade rensade vi en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter. I våra fasta bäddar är därför detta inte ett stort problem då vi verkligen har rensat ut all kvickrot för hand. Det var dock ett väldigt tidsödande arbete som vi inte vill göra om. I vår radodling utanför själva bäddsystemet har vi använt oss av grisar, potatisodling, täckning men inget av detta biter på kvickroten. Vi kommer ändå fortsätta att odla potatis och lök i rader där eftersom vi har svårt att få plats med det i bäddarna. Det blir att gå med hjulhacka och kup många år än för att få bukt med rotogräset där. Ska vi i framtiden ta mer odlingsyta i bruk så kommer vi att täcka den med plansiloplast ett par år först men i dagsläget odlar vi allt vi mäktar med. 

Jorden innehåller mängder av ogräsfrön. De triggas igång av ljus vilket innebär att det bara är ogräsfröna i det översta lagret som gror. Gräver man i jorden så kommer nya frön upp i ljuset och kan gro. Det räcker med någon sekunds ljus på ett frö för att trigga igång det så en första strategi är att inte vända jorden utan bara röra i det översta lagret. 

Odlar man potatis och purjolök i fasta bäddar så måste man ju röra jorden även i djupare lager vid skörd vilket kan ge upphov till att nya frön gror nästa säsong. Huvudregeln är dock att inte gräva alls om det är möjligt. 

Detta innebär att ju längre du odlar grönsaker i fasta bäddar desto mindre fröogräs får du och det är faktiskt något vi märkt då vi har mycket mindre ogräs i kvarter ett än i kvarter fyra. Vi har också praktiserat täckodling där alla bäddar täckts med ensilage under säsongen och även över vintern. Det fungerar oftast bra men är väldigt irrationellt då det tar enormt mycket tid att flytta så mycket material. 

Falsk såbädd:
En bra strategi kan vara falsk såbädd. Det innebär att du förbereder din bädd som om du ska så men låter bli att så. Du krattar och rör upp det översta jordlagret och sedan vattnar du som om du sått. Täck gärna också bädden med en fiberduk så att ogräset trivs så bra som möjligt. Vissa använder också klar plast för att skapa en så bra miljö som möjligt. Ogräsfröna gror och du kan enkelt gå över bädden så fort hjärtbladen kommit upp antingen med en kultivator eller flamma. Har du tid innan sådd kan du upprepa proceduren en gång till. Detta är speciellt effektivt när du t.ex. ska så morötter som annars kan vara jobbiga att rensa. 

Fördröjd såbädd:
Du kan också göra så att du förbereder bädden som ovan utan att så. Låter ogräset få ett försprång genom att vänta med sådden några dagar. När ogräset kommit upp men inte grödan så flammar du bädden vilket gör att grödan när den väl kommer upp har ett försprång. 

Flamning:
Du kan även flamma utan att göra en fördröjd såbädd. Det innebär att du går över bädden dagarna innan din gröda kommit upp. Det här har vi aldrig lyckats med då vi har haft för dålig koll på när grödan kommer upp. För att få bättre koll kan man så in lite rödbetsfrön i morotsbädden eller rädisfrön i rödbetsbädden. De gror nämligen fortare så när de kommit upp så är det dags att flamma. Ett annat alternativ är att täcka en del av raden med en glasskiva. Där blir det bättre förutsättningar så när fröna under glasskivan gror så är det dags att flamma. Morotsfrön kan ta flera veckor på sig att gro tidig vår och mindre än en vecka när säsongen är igång så det är inte helt lätt. Lök går att flamma även efter att den kommit upp då plantan växer även om den blivit lite svedd. Det viktiga med flamning är att du inte ska bränna bort ogräset utan bara sveda det. Det kommer att vissna ner. 

Gångarna:
Gångarna kan man täcka med tidningspapper och halm eller träflis. Vi kommer nästa säsong att ha dem bara då vi gräver om alla gångar. Då kommer vi att gå med hjulhackan varje vecka för att hålla ogräset i schack. Det är i alla fall planen.

Kultivera:
När ogräs växer så är de som mest sårbara i ett tidigt stadie. Därför ska man kultivera ofta. Enligt litteraturen på kursen så ungefär var tionde dag. Då går man över med ett rensjärn eller en kultivator. Detta ska göras soliga dagar. Då vissnar ogräset och dör. Regniga dagar kan ogräset rota sig igen och då har du gjort arbetet förgäves. Rensjärn ska slipas ofta. Ju vassare de är desto lättare skär de av ogräset. (Vi har aldrig slipat våra) Enligt litteraturen bör de slipas varje vecka och dessutom bör du ha med dig ett bryne ut i odlingen för att skärpa till järnet när det behövs. För att din kultivering ska bli rationell så bör du vara noggrann med att så i parallella rader. Det gör inte så mycket om de blir krokiga bara avståndet mellan raderna är exakt lika stort hela tiden. Anledningen till att detta är viktigt är att du då kan gå över med en kultivator och bara behöver hålla ögonen på en av raderna och ändå vara säker på att grödan i den andra raden inte blir skadad. 

Plansiloplast:
Vi har köpt två rullar plansiloplast som kommer att täcka alla våra bäddar när vi delat varje rulle i två. Tanken med den är att täcka bäddarna när de inte är i bruk. Ogräsfröna gillar värmen som skapas under plasten men när de börjar ta fart så dör de då de inte får ljus. Plasten gör också att man får upp värmen i jorden vilket innebär att man kan så tidigare på våren än man annars kunde göra. Vi känner oss fortfarande väldigt tveksamma då vi inte gillar plast men inser också att vi måste hitta vägar att bli mer rationella. Plasten är gjord för utomhusbruk och vi har köpt extra tjock plast som håller åtminstone 5-6 år. När vi börjar odla på våren kommer vi att så och plantera bäddarna i varje kvarter från sidorna så plasten kan täckas av efterhand. Skördade bäddar med skörderester täcks också med plast så att nedbrytningen går snabbare. Plasten släpper inte igenom fukt så bädden har ungefär samma fuktighet när du tar av plasten som när du la på den. 

Markduk:
Detta har vi prövat tidigare. Markduk är svart duk med gröna rutor som släpper igenom fukt. Många odlare bränner hål på lagom avstånd för att plantera t.ex. zucchiniplantor i. På så sätt slipper man fröogräs. Vi har inte tyckt om att använda markduk då den lämnar ifrån sig trådar. Vi har försökt att fålla markdukar för att undvika detta och det ska även gå bra att bränna kanterna men än så länge känns inte markduk som något vi gillar. Får se hur vi gör med det i framtiden.  

Studierna går vidare och är fortfarande mycket givande. Nu på fredag är det träff tre av sex redan. Jag försöker sammanfatta vad jag lär mig på bloggen så jag själv har det kvar framgent.