Trampverkstads-Magnus

Vi gör det mesta på vår gård själva. Renoveringar, byggnationer och reparationer är sådant som vi lär oss efter hand och som vi tycker om att göra. I år har vi dock bett om hjälp. Vår vän Magnus som driver Trampverkstan i Stora Mellby är så mycket duktigare än oss på allt träarbete och vi njuter av att få hjälp med vissa saker.

Listan över vad som ska fixas på en gård med 34 hektar och fem byggnader är alltid längre än tiden som finns tillgänglig. Vi jobbar på och inser att vi aldrig, aldrig kommer att bli klara även om vi får gjort massor. Vi tar några projekt i taget och nöjer oss med att det blir klart till 80% så det fungerar men sen får det vara.

Listan med småsaker som hade varit trevligt att få gjort men som inte är nödvändigt för att saker ska fungera har blivit allt längre och det är där Magnus kommer in. Under den här våren har han dykt upp på torsdagar med sin verktygslåda med hyvlar och annat.

Han äger fler än 300 hyvlar och varje moment och typ av list kräver sin hyvel. Magnus visar gärna hur man gör så ju mer han jobbar desto mer lär vi oss. Det går dock alltid fortare och resultatet blir än så länge alltid bättre när han gör det.

Första jobbet han tog tag i var att byta ut en stolpe som håller uppe dörren till ladugården. Den har varit avruttnad i nederkanten i över ett år. Den gick att stänga men varje gång vi stängt den sedan den ruttnade av har vi väntat oss att den ska lossna helt.

I vårt nya badrum har jag (Ylva) profilhyvlat vissa golvlister efter att Magnus lärt mig men fönsterbrädorna fick han hyvla och sätta in liksom alla fönsterfoder.

Dörrar utomhus lever ett hårt liv och nu är vi i ett läge där flera behöver bytas. Magnus har gjort den inre dörren till förodlingskammaren av spontat virke som vi köpt på en lokal såg. Dörren har sedan fått isolering och hängts på plats.

Snedsträvan som ser till att dörren inte skevar med tiden hyvlas till och för att den ska bli effektiv fästs den in i de två tvärliggande brädorna. Nu har Magnus visat hur man gör så nu ska vi fortsätta och göra nästa tre dörrar själva. Vi har gjort dörrar själva förut men använt för klent virke och inte fäst in snedsträvan utan bara lagt den emot de tvärgående brädorna.

Jag byggde dörrar till glasväxthuset för några år sedan. Jag använde för klent material i dörrarnas nedre speglar och nu har de gått sönder. Magnus borrade ur den nedre karmen och fasade av och slog i nya ekbrädor nedifrån. Sedan hyvlade han av den nedre karmen och satte tillbaka den. Trots att virket ser mörkt och vått ut så är det bara en millimeter in till virke som ser ut som nytt.

Vi har också haft problem med att skjutdörrarna står och slår. På ena sidan av växthuset har jag fäst en metallist som dörrarna glider i men jag kunde inte lista ut hur jag skulle få till det på andra sidan. Där tog Magnus en tvåtumsbjälke som han anpassade till underlaget så att dörrarna glider innanför.

Vi hade en knutbräda på boningshuset som ruttnat sönder. Den ville vi att Magnus skulle byta då den inte var slät utan fasad på olika sätt. Hade vi bytt den hade vi bara bytt ut den mot en slät bräda men det gör något med hus när detaljerna är snyggt gjorda så därför blev det ett Magnus-jobb. När han tog ner brädan visade det sig att panelen under var rutten i nedre kanten och när han sågade av panelbrädorna för att skarva dem visade det sig att syllen också var rutten.

Det är inte konstigt för materialet är från 1904. Vid första anblicken såg det ganska illa ut.

Magnus högg bor det ruttna och det visade sig att syllen var helt frisk en tum in. Han kunde alltså bara hugga ur det ruttna och sätta dit en bit kärnfur så vi kan spika på ny panel igen.

Det visade sig dock att vi inte hade panelbrädor hemma som var tillräckligt breda så vi får köpa rätt bredd, 19 cm, från vår lokala såg. Därför fick arbetet avstanna. Det är fascinerande att se knuten från 1904 med helt friskt virke. Det är 120 år gamla stockar som utsätts för väder och vind och som ändå klarar sig fantastiskt bra. Detta hörnet ligger åkt sydväst så det får tåla mycket sol, hetta, vind och regn.

Nästa jobb blev att fixa ett överstycke till vår veranda. Vi bytte ut en plexiglasdörr mot en spröjsad dubbeldörr där för flera år sedan men överstycket och listerna blev aldrig fixade eftersom dörrarna fungerade. Ett typiskt 80-procentigt jobb a´la Östäng. Snyggt är det inte men fungerar gör det.

Om vi trots allt skulle fixa överstycket så hade det blivit två sammanskruvade brädor. När Magnus fixar överstycket så åker några hyvlar fram och en profil hyvlas till.

Resultatet hann inte bli klart men det kommer garanterat att bli bättre än om vi gjort det själva.

Numera brukar ingen hyvla trä som ska vara utomhus. Vi tror att det beror på att moderna färger inte sitter kvar på hyvlat virke, därför är huspanel i bygghandeln finsågad istället för hyvlad så att färgen ska hänga kvar. Vi använder gärna linoljefärg som tar sig in i träts porer och sitter därför kvar längre. När färgen väl släpper så går brädan att skrapa för att sedan målas om igen. Nutida träpanel är liksom lite mer engångs och inte sällan så klenvuxen så när det är dags att måla om så har såpass mycket ruttnat så man lika gärna kan byta panelen och få den grundmålad från fabrik.

Det är en stor lyx att få hjälp med sådana här detaljer. Vi blir glada när vi ser snygga lister och lagade saker på vår gård. Det blir lättare att ta tag i de stora jobben när flera småjobb blivit fixade. Små saker som vi bestämt oss för att strunta i men som ändå ligger lite och gnager slipper vi nu fundera över och kan njuta av i stället. Att stänga ladugårdsdörren nu för tiden ger oss en liten ilning av glädje istället för ångest över förfallet.