En gård för omställning

Kategori: Prylar (Sida 1 av 2)

Grönsakskärra

Vi transporterar mycket grönsaker från odlingen till affären. Hittills har vi oftast gjort det på en liten perrongkärra med två hjul. Två hjul är väldigt bra på slätt underlag men sämre om man kör på gräsmatta med hål och ojämnheter. Grönsakerna studsar omkring i backarna och det är inte alltid bra. Det händer även att en och annan grönsaksback åker av. Jag har spänt remmar på sidorna för att det inte ska hända men det känns inte bra.

Igår när jag råkade bli vid en skottkärra på tippen började jag fundera över det här med kärror igen. Vi har väldigt många skottkärror men vi saknar ofta minst en i alla fall. Ska man vara sex personer som kör in ved t.ex. så går det åt sex skottkärror. Ibland är en skottkärra packad med verktyg som behövs för något speciellt projekt som kanske pågår under någon/några veckor. Då vill man inte behöva packa ur och i den utan bara köra in den någonstans till nästa dag. Eftersom vi ibland är många som jobbar på gården kan det vara mer än en skottkärra upptagen på detta sätt. Det gör att vi har ögonen öppna för skottkärror på tippen och på andra ställen. En av våra skottkärror har vi faktiskt köpt ny men de andra sex har vi fått eller köpt begagnat.

En av de begagnade har plastbalja. Det är en dålig idé.

Den var lite trasig redan när vi köpte den begagnad. Baljan är fäst i skaklarna med hjälp av bult. Två bultfästen hade ätit sig igenom plasten så baljan satt löst. Det fixade jag för två år sedan med hjälp av ett par brickor. Det fanns även en spricka i plastbaljan och sprickan har med tiden blivit större och fått sällskap av fler.

Det är bara att inse att den inte går att rädda. Det går att köpa nya reservdelar till skottkärror på www.horbybruk.se men det verkar inte som om man kan köpa själva baljan. Då öppnar sig nya tankar.

Monterade av själva baljan och upptäckte då att de två tvärstagen var helt ruttna.

En av skaklarna var tyvärr också helt bortom räddning.

När det är trädetaljer så är det inte så stora problem utan lätt att tillverka ersättningsdetaljer.

Den ser inte mycket ut för världen isärmonterad. Fram på kärran sitter en metallbåge som har hållit uppe plastbaljan. De fästena finns inte på skottkärrorna med metallbalja.

Hela skottkärran är ihopskruvad med bultar och muttrar i samma storlek. Det är alltid trevligt när man kan ta fram ett spärrskaft och att det sedan räcker med en hylsa. Ännu trevligare är det nu när vi har total ordning på våra nyckelverktyg.

Bulten har tidigare gått genom baljan, genom skakeln, genom tvärstaget och genom metallstaget som kärran vilar på när man satt ner den. Jag monterade ihop det på samma sätt fast utan baljan.

Så här ser det ut nu och nu ska jag sova på saken.

Tanken är att det ska gå att ställa tre svarta backar efter varandra. Problemet är att hjulet går upp mellan skaklarna så där kan inte någon back stå.

Eller också nöjer jag mig med plats för två backar men de måste hur som helst vara ovanpå där hjulet är. Det är nämligen där man vill ha all tyngd. Packar man några backar med rödbetor och ställer dem långt bak så blir det alldeles för mycket att lyfta. Däremot kan man packa några tunga backar längst fram och få med en back med sallat längst bak utan problem. Har någon någon tanke som kan hjälpa mig framåt i projektet så kommentera gärna.

En tom yta!

Det har hittills varit något väldigt sällsynt på vår gård. Hela november har jag röjt. Inte hela dagarna men lite då och då och i bland långa pass. Det här är del av ladugården där vi har tänkt att vi faktiskt ska ha en tom yta där vi kan hålla till med tillfälliga projekt. Det har vi stort behov av. Som det är nu har de tillfälliga projekten pågått i verkstaden och då har det ibland blivit svårt att komma in för att hämta verktyg. Framför fönstret står nu en tom bänk och väntar på nästa projekt.

Ytan är inte så fin i finishen. Väggarna är putsade med kalkbruk och sedan lagade med kalkbruk och betong. Färgen har flagnat och taket är ruttet och håller på att trilla in.

På sikt ska taket lagas och väggarna putsas om och kalkas. På något sätt så känns det som om det kommer att bli mycket lättare att få detta gjort nu när ytan är nästan tom. Vi behöver ju faktiskt bara flytta två bord och så kan vi sätta igång och fixa väggen.

Jonas frågade lite oroligt när han kom hem från jobbet och fick se den tomma ytan.
– Var har du gjort av alla grejor?

För det första har jag sorterat så att saker som hör ihop är ihop. Här har vi avdelningen för bevattning, svetsprylar, ventilation och mureri. En sektion för vardera saken. Lätt att hitta och lätt att komma åt.

Här har vi avdelningen för rördelar. Den är inte städad än men det är helt enkelt rätt så obegripliga grejer när man inte jobbat med det så det får Jonas ta hand om en dag.

Här har vi avdelningen för sådant som någon annan kanske skulle kunna vilja ha. I den avdelningen låter vi våra kompisar titta och ta om de vill ha något. Häromdagen blev vi av med en pirra till Magnus och Maria och i förrgår fick Carolina en tom verktygslåda.

Just verktygslådor och andra bra-att-ha-lådor är Jonas svag för så jag samlar alla tomma sådana jag hittar och ställer på ett speciellt ställe så ska vi gå igenom dem någon dag för att fundera ut vilka vi villhöver.

Det här är avdelningen för ”jagmisstänkerattjonasintevillattjagslänger” Här ställer jag allt som jag anar har ett affektionsvärde eller på något annat sätt kan behöva sparas.

I den avdelningen hamnade denna. Det är många kilo metall var en nästan fungerande kompressor när vi flyttade hit. Sedan brann den. Jag kan helt enkelt inte avgöra om den är bra att ha eller inte. Vi kunde dock enas om att den nog inte är nödvändig i våra liv så nu har den lämnat gården och kommer att återfödas som armeringsjärn.

Det här är en hel pappkartong med saker jag inte har en aning om vad det är. Det finns fler än en sådan kartong. De ställer jag i verkstaden så ska Jonas få gå igenom dem så småningom. Några kartonger har han redan gått igenom så det går framåt.

Röjningen pågår även i verkstaden. Där fanns tidigare en yta på en kvadratmeter som var full av metalldetaljer. Det var en så kallad ”bra-att-ha-hög”. Kommentarer som
– man vet aldrig när man behöver svetsa något.
– den kan ju vara jättebra att ha.
-allt ska inte till tippen.
har gjort att högen blivit liggande och svällande i några år. Nu är den borta!

Det som ligger mitt på golvet är några långa metallsaker och i den blå lådan är lite metalldelar. De har jag idag flyttat ut i en luta där de inte är i vägen. Vid dörren i verkstaden står nu två trälådor. Den ena är märkt med ”Metall som ska till tippen” och den andra med ”Metall som kan vara bra att ha”. Förhoppningsvis kommer det att hindra oss från att få en svällande hög på golvet i framtiden.

Med alla projekt vi håller på med så behöver vi mycket grejer. Vi sparar på mycket saker som för många andra förmodligen ser ut mest som skräp. Behöver vi en kanalfläkt så har vi tre liggande. Behöver vi en blandare så finns det minst två att välja på. Det sparar mycket pengar och gör att vi kan investera i andra mer nödvändiga reservdelar. Vi har ett stort lager av saker och hittills har vi inte haft tid att gå igenom och rensa och strukturera upp utan det har fått bli lite som det blir. Vi har lite olika syn på hur stort lagret behöver vara men vi är helt överens om att vi behöver ha mycket grejer liggande.

Vissa saker inser vi båda att vi aldrig kommer att använda. De ställs i avdelningen för sådant som någon annan skulle kunna tänkas vilja ha. Men en del åker ändå till tippen. Vi har en bra tipp i Sollebrunn som är öppen på onsdagar och på lördagar. Dit åkte jag idag. När jag tömt lastbilen och skulle gå bort med ”Metall som ska till tippen”-lådan hittade jag en skottkärra. Skottkärror är definitivt bra- att-ha-saker och dem kan man inte få för många av. Den fick följa med hem.

Baljan är hel.

En av skaklarna ser lite ankommen ut i ändan men den lär hålla en säsong eller två innan den behöver bytas.

Däcket behöver definitivt bytas men när jag kollade så hade vi tre liggande i lager.

Sortera nyckelverktyg

Ylva har fått tillbaka det mesta av orken efter en tung odlingssäsong och covid. När hon städade i den nästan helt igenvuxna verkstaden så hittade hon orimligt många verktyg som används till att hantera muttrar.

De kallas enligt Wikipedia för nyckelverktyg men i vardags tal kallas de olika undervarianterna för blocknycklar, ringnycklar och annat. Hon hittade lite av varje.

Efter summering visade det sig att vi hade sex mer eller mindre kompletta satser och tre verktygslådor i plåt med blandat innehåll varav det mesta var så kallade nyckelverktyg.

Den orange Bacho-väskan är en av gårdens viktigaste saker. Den hålls alltid komplett och är lagom stor att ta med. Den innehåller inget med tumstorlek utan bara millimeternycklar. Den har fyrkantfäste 1/2-tum och 1/4-tum. Väskan har en mellanvägg som är uppfälld på bilden. Väggen håller delarna i den orange delen på plats när väskan öppnas. Hylsorna är från 4 mm till 32 mm.

Nästa hylsnyckelsats är intressant eftersom det är Kamasa som har ett gediget kvalitetsrykte. Väskan har ingen fiffig mellanvägg och eftersom båda sidorna är ganska lika så har någon blivit tillräckligt irriterad för att markera vilken sida som ska vara uppåt.

Det är bra med en karta över delarna som ingår. Den kan behövas när väskar har öppnats upp och ner. Annars är det en bra sats även om den har en del onödig vikt. Den har till exempel 4, 5 och 5,5 mm hylsor och förkromade skruvbits som inte är så roliga. Den är inte riktigt komplett och är lite klumpig till formen så den kommer tvåa efter Bacho-satsen.

När man sorterar hylsor är det inte bara vilken storlek på mutter den ska hantera. I andra änden av hylsan ska det sitta ett spärrskaft och de har också olika storlek. Bland alla våra hylsor hittade vi fyra olika storlekar på fästena.

Här är fyra stycken 13 mm hylsor. De fyra hylsorna har tre olika storlekar på fyrkantsfästet trots att de alla har samma storlek. De två till vänster är 1/2-tum, nästa är 3/8-tum och den sista är 1/4-tum.

Tre av dem är sexkantshylsor och en är tolvkantshylsa. Tolvkantshylsan är enklare att använda men sexkantshylsorna tål mer kraft innan de ger med sig. Om en fastrostad mutter ska lossas är det sexkantshylsa som gäller. Om en mutter sitter fast riktigt ordentligt krävs det lite muskelansträngning. När då en hylsa spricker eller glider över en runddragen mutter gör det ont och det kommer ofta blod från knogarna.

Vi de tillfällen då det krävs mycket kraft är det lika bra att plocka fram 3/4-tumshylsorna. Det syns inte på bild att de är löjligt stora. Det överraskar lite att de är tolvkantshylsor eftersom de ofta ska hantera stora krafter. Satsen går från 19 till 50 mm.

Hylsnyckelsatsen nedan är bra att ha. Den är inte lika allround som den orange Bacho-satsen eftersom den saknar allt under 10 mm men den är stryktålig. Hylsnycklar med den här svarta finishen brukar kallas för krafthylsor. Det finns säkert undantag men de brukar vara gjorda av stål av högre kvalitet. Mindre risk att de spricker alternativt att de kan göras nättare med bibehållen hållfasthet.

Det går inte att titta på en hylsa för att bedöma kvaliteten på stålet, men de gånger som hylsor har gett upp för mig så har de varit förkromade med högglansfinish. Så för mig betyder högglans mjukare stål och svart betyder stål av högre kvalitet. Bara min egen regel och inget att lägga på minnet.

Ylva har inte vuxit upp med att skruva på mopeder och gamla bilar. Kanske är det därför som hon hade lättare att göra detta. Själv tror jag att alla delar nog kan vara bra att ha. Sedan är det så att Ylva är bra på att få saker gjorda. Det hjälper i det detta läget.

Nedan är alla hylsnycklarna sorterade efter storlek. Några har vi bara två av medan andra storlekar fanns massor av. Många 10, 13 och 19 mm hylsor . Samma sak med de som jag har kallat för Blocknycklar men som Wikipedia kallar för U-ringnycklar eller Ringnycklar. Många 10, 13, 17 mm.

Lednycklarna var inte lika många. Jag undrar varför de nästan alltid är dåligt märkta? I dåligt ljus får testning gå före att tyda de små instansade siffrorna.

Ringnycklar är snygga och bra på att hängas upp. Den till höger är en spärringnyckel där riktningen på spärren ändras med en knapp. Vi har en sats med korta block-spärrnycklar som är platta. I stället för en knapp så vänds nyckeln för att byta riktning på spärren.

Till slut så blev det någorlunda ordning på delarna. De nycklar som hade tum-storlek hamnade i en egen avdelning. De var inte så många men är bra att ha när det finns en gammal traktor på gården.

När det gäller nycklar i tum hjälper det inte om de är tydligt märkta. Den stora nyckeln i bilden ovan är 15/16-dels tum. Storleken större borde vara 31/32-dels tum men storleken mindre är kanske 7/8-delar men det kan också vara något annat. Så när det gäller tum så provar jag mig fram i stället för att läsa på nycklarna.

Här är några udda nycklar varav en har tum-storlek. Den översta är en U-nyckel med 15 mm i ena änden och 9/16 tum i den andra. Jag skulle vilja veta historien bakom den. Det gäller även nästa som är 19 mm i ena änden och 29,5 mm i den andra. Varför? De tre understa är vanliga U-nycklar som följer med bilar. De är stämplade med Renault på ena sidan och Made in France på den andra och det är ju trevligt.

Två udda nycklar, en kombination av U-nyckel och lednyckel. 12 mm och 19 mm.

Två nycklar som förmodligen är hemslöjd. Ibland är det omöjligt att komma åt och då kan situationen kanske räddas av en gassvets som hjälper till att forma metallen.

Ibland kan det vara extra snålt med utrymme. Då kan den här komma till pass. Det är en U-nyckel som är nedslipad till ungefär halva tjockleken. Den är lite rostig men den ser faktiskt ut att vara professionellt slipad. Kul nyckel!

Det dök naturligtvis upp några spärrskaft också. Förutom några 1/4- och 3/8-tums-spärrskafft så dök dessa fem upp. Det finns naturligtvis spärrskaft i väskorna med de mer eller mindre kompletta satserna.

Nyckeln till vänster är en kraftig som kom med någon bil för att byta däck. Efter den kommer fyra tändstiftsnycklar. Den första av dem är en dubbelnyckel för att justera något på någon motor, nästa är inget särskilt och de två sista är också spårmejsel o änden på handtaget. Näst sista är också en dubbelnyckel men inte lika charmig som den första.

De här två är nog inget vidare. Jag har köpt dem själv. Jag hade förmodligen lågt blodsocker och gick förbi en billig allt-i- ett-nyckel. Två gånger. De är kanske användbara om en mutter är riktigt runddragen. Annars passar de nog bäst i innerfickan under en mopedtur.

Det känns ju bra att ha fått lite koll på djungeln med nyckelverktyg. Momentnycklar och några förlängda hemmabyggen behöver vi inte visa. Det kanske vi tar någon annan gång.

Hade jag fått bestämma hade vi sparat allt – men vi är två som bor på gården och hade Ylva fått bestämma hade vi skänkt bort merparten. Nu får det bli en kompromiss så Bachosatsen och den stora plåtlådan får bo i verkstaden, Kamasa-satsen får bo i ladugården, en komplett sats ringnycklar ska få hänga synliga i verkstaden, den svarta satsen kommer att hamna i traktorn, en låda med tum-nycklar kommer att stå i verkstaden och resten vilket säkert är ett hundratal nyckelverktyg ska skänkas bort. Det kan hända att jag har smugglat undan en liten låda med några extra…

Ljunghonung

I år har vi för första gången fått ljunghonung. I alla fall såpass mycket att det ger problem. För även om många gillar smaken så är ljunghonung ett bekymmer.

Förr i tiden var det mycket vanligt med ljunghonung. I Alexander Lundgrens klassiska lärobok om biskötsel som kom i början av 1900-talet så var det tydligt att Sverige var ett land präglat av jordbruk. Det fanns två perioder av drag, det vill säga när bina hämtar mycket nektar. Det första var klöverdraget i juni och det andra var ljungdraget i augusti. Sedan dess har många betesmarker fått växa igen och ljungen har minskat.

Så här kan en ram med honung se ut efter slungning. Det kanske inte syns tydligt på bilden men den ser ut som den gjorde före slungningen. Ljunghonungen har konsistens som gelé och vägrar att lämna vaxkakan.

Det finns några olika sätt att tackla problemet. Det finns speciella ”ljunghonungslossare” som petar i varje cell med en plastnål. Efter det så går det att slunga honungen. Metoden som vi har valt är att pressa honungen ur vaxet. Nackdelen med att pressa är naturligtvis att ramen måste vaxas om innan den kan användas igen. Fördelen är att en vaxpress kostar en bråkdel av vad en riktig honungslossare kostar.

Från Italien. Bara rostfritt stål. Bygeln går att fälla bakåt så att vaxet kan läggas i korgen.

Lite försiktighet med kniven så finns trådarna kvar efter operationen.

Dags för premiärpressning.

Det är ungefär 30 grader i slungrummet, trots det så rinner honungen trögt och det går att se att den är gelé-artad och inte stelnad.

Det fungerar! Pressning av äpplen har lärt oss att skynda långsamt. Vätskan måste få lit tid att finna utgången så det gäller att veva ett halvt varv i taget mot slutet. Sedan tar det tid för honungen att rinna ner i hinken. Tålamod…

Efter pressningen finns det en ganska hård vaxkaka på bottnen av pressen. Lite honung också men det mesta har pressats ut. Det fungerade! Skönt

Lagerbyte

Gödselspridaren som vi köpte för någon månad sedan har varit till stor hjälp. Först finfördelade vi gamla fårbädden som redan hade bränt, sedan finfördelade vi förra vinterns fårbädd i samband med att den ändå skulle flyttas och vändas.

Efter de sysslorna lade vi märke till att ett lager hade gett upp. Det hade sett lite ankommet ut redan vid köpet men nu var flera lagerkulor borta. Inte bra.

Vi visste inte om det skulle vara en enkel grej att byta lager eller om det skulle krångla till sig så vi passade på att sprida hönsskit på en åker innan vi tog fram några verktyg. Efter den vändan var lagret tomt på kulor.

Yttre delen av lagret satt i ett gjutet fäste och det var lätt att ta bort. Det fanns ju inga kulor i lagret så det var bara att lyfta bort.

Efter lite borstande och några omgångar WD-40 syntes två insexskruvar. Goda nyheter. Det borde betyda att den inre lagerdelen inte var pressad på axeln utan satt på plats med de två skruvarna.

När den yttre lagerhållaren var lös så råkade Jocke komma förbi i ett annat ärende. Han gillar sånt här och erbjöd sig att rengöra den och se om det fanns någon ersättningsdel i Göteborg.

Så här såg den ut efter rengöring. Nu fick vi svar på varför det fanns en fettnippel på lagerhållaren. I ett någorlunda modernt lager ska fettet hållas på plats i lagret så en fettnippel behövs inte för att hålla lagret smörjt. Men fettet har en annan funktion här. Det ska smörja lagrets utsida så att lagret ska kunna röra sig en smula om axeln skulle flexa.

De två fördjupningarna är till för att skjuta in lagret stående. Det syns tydligt att lagret inte är cylindriskt utan har en skuldra för att kunna röra sig.

Sedan är det bara att lägga ner lagret och spruta in fett för att hålla lagrets utsida smörjt.

Elegant konstruktion. Det finns en exklusivare lösning på problemet med att hantera en axel som ska kunna flexa, den svenska uppfinningen sfäriskt rullager.

Sfäriska rullager är geniala men förmodligen för dyra att ha på en gödselspridare. Kullager är enklare konstruktioner.

Sedan var det dags för innerdelen av lagret. Insexskruvarna var inte fastrostade. WD-40 i ett par dagar kanske hjälpte till.

Jocke lånade ut en avdragare. Rejäl grej.

Lagercentrum följde med utan knot.

Tills sist så krävdes bara några slag med blyklubba för att det nya lagret skulle vara på plats. Skönt.

Lagret fanns på hyllan i ”en vanlig lagerbutik” och kostade ca 500 kr plus moms. Lagret fanns även som komplett del med samma hållare för 800 plus moms.

Gödselspridare

Som Ylva redan har berättat så har vi blivit med gödselspridare.

Det är en Dansk maskin. En Tim med kapacitet på 4,5 ton. Vi vet inte hur gammal den är men att den är byggd i trä med stålram antyder att den har några år på nacken.

Typ: 4518. De första två siffrorna bör stå för 4,5 ton men de sista två förblir en gåta. Serienummer 4971. Är det högt eller lågt?

Bakifrån syns kedjan som driver spridarbomen.

När skyddet är borta ser man det mesta av mekaniken utom kardanaxeln från kraftuttaget och vinkelväxeln som båda sitter under vagnen. Innanför det nedre kugghjulet sitter en excenter som vid varje varv lyfter armen som sitter lagrad utanför mittenkugghjulet. Det kugghjulet har inget med kedjan att göra utan har sneda tänder som med hjälp en spärr gör att bandkedjan rör sig bakåt.

På andra sidan vagnen, den vänstra, sitter ett reglage som reglerar hastigheten på bandkedjan. Det sker genom att stången går till högra sidan och ändrar hur högt armen ska lyftas av excentern. Härligt med tydlig mekanik!

Kanske inte fulla 4,5 ton men lagom mycket för en gammal maskin vi inte känner.

Vi körde med måttliga varvtal på traktorn så högen hmanade där vi planerat. Alla varvtal på traktorerna är gissningar. Ingen av dem har fungerande traktormeter. Ja, de heter så.

Efter någon timmas letande hittades till slut en instruktionsbok och en reservdelskatalog till gödselspridaren. kanske inte till exakt vår modell, men nästan. Sprängskisser är lätt att tycka om.

Nr 34 är naturligtvis ett ”Nålelejekryds”. Allt är på danska.

Också avslutar vi med en kort film. Det metalliska ljudet var inte lika påtagligt på plats men stå säkert för något som ska kollas upp. Vänstra sidans lager på spridarvalsen var inte helt med i matchen men det borde låta på ett annat sätt. Vi lär väl bli varse så småningom.

Skottkärrelagning

Våra skottkärror lever ett hårt liv. Vi har fyra stycken skottkärror från Hörby bruk. Tre med plåtbalja och en med plastbalja. Vi har inte köpt någon av dem ny utan alla är inköpta på blocket eller loppis. Under odlingssäsongen är de igång stora delar av dagen och transporterar gödsel, jord, säckar, ved och mycket annat. De står oftast ute i regn och rusk eftersom alla utrymmen inomhus nästan alltid är upptagna av annat mer ömtåligt material.

Men skottkärrornas skalmar i bok blir så småningom ruttna och när man har ett extra tungt lass och kör i gropar och hål så händer det att de går av. Först gick en skalm till plastskottkärran av men själva plastbaljan är ändå så dålig så den använde vi inte så ofta. Den blev stående men häromdagen gick även en skalm till en plåtkärra av.

Efter många dagar med Magnus när vi jobbat på växthuset har jag lärt mig allt mer om att arbeta i trä. Magnus har en verktygslåda med många roliga verktyg i som han lämnar här mellan gångerna vi jobbar. De senaste dagarna har jag funderat över skottkärrornas trasiga skalmar och eftersom det är skitväder idag så gav jag mig på att tillverka egna.

Hörby använder bok men vi hade ingen bok hemma så jag använde ek. Det är inte lika bra eftersom ek inte är så flexibelt. Det innebär förmodligen att mina egentillverkade skalmar inte kommer att hålla lika länge men jag var så sugen på att pröva så jag struntade i det.

Jag började med att montera isär skottkärrorna och såga till ett ämne. Jag använde den gamla trasiga skalmen som mått i klyvsågen och sågade till en lika lång bit som den gamla skalmen. Sedan la jag den gamla trasiga skalmen ovanpå ämnet och stack ner en penna i hålen för att markera var jag skulle borra nya hål för bultarna.

Sedan satte jag fast ämnet i ett skruvstäd och borrade nya hål. Därefter använde jag bandjärnet för att forma själva handtaget så att det blev greppvänligt.

Det gick förvånansvärt lätt och blev förvånansvärt bra. Skalmarna oljades in med halvolja och sedan var det bara att montera fast dem.

Plåtkärran är mindre än plastkärran så där var skalmen tre gånger fem centimeter men på plastkärran var måtten fem gånger sex centimeter.

När jag gjort första kärran kom Magnus och Maria förbi och visade mig hur jag även kunde använda en så kallad kringla eller bandhyvel för att få det riktigt bra. Vi äger en sådan men jag har inte förut vetat vad den var bra till.

Det är väldigt roligt att jobba i trä och man känner sig nöjd när man lyckats laga saker själv.

Visserligen kan man köpa reservdelar på Hörby där två skalmar kostar 550 kronor men det går snabbare och är roligare att göra nya själv.

Badbrygga

Badbryggor bör tas upp i oktober men hinner man inte det bör man definitivt ta upp dem i november innan det blir kallt. Hinner man inte det heller så blir det lätt att de inte kommer upp alls. Vi hade två wwoofare som byggde en jättefin badbrygga i somras. Den har använts en hel del nere i grustaget. Vi vill definitivt vara rädda om våra saker och en sådan fin badbrygga bör definitivt inte tillåtas frysa fast…

Grannen har ett vattenfyllt grustag som vi badar i. Normalt så är det grusplan ut till badbryggan och djupt vatten bortom.

I oktober hade vi definitivt inte tid och i november var det fortfarande lågvatten i grustaget och så milt så vi inte riktigt kände någon panik. Under december så har grundvattnet stigit allt mer och badbryggan har flutit upp högre och högre. För en vecka sedan så kunde man fortfarande gå torrskodd ut till badbryggan och för några dagar sedan hade det fungerat med gummistövlar men vi prioriterade julstädning och umgänge med familj och vänner men sneglade mot badbryggan varje gång vi passerade.

På julafton konstaterade vi att det inte längre var möjligt att ta sig ut i gummistövlar. Skulle vi behöva köra ner traktorn i vattnet med en av oss sittande i skopan? Det kändes inte som en perfekt metod.

Av någon outgrundlig anledning så har vi vid något tillfälle lyckats köpa ett par vadarbyxor/stövlar på loppis.

Ingen av oss kan riktigt komma ihåg var vår tanke med dem var. De har legat bland alla regnkläder i målarverkstaden och mer än en gång har jag tänkt att de där kan vi nog sälja vidare eller skänka bort eftersom de aldrig blivit använda.

Det har inte blivit av och tur var väl det för idag på juldagen kunde vi rädda bryggan med hjälp av dem. Gummistövlarna är i storlek 46 så vi behövde inte ens diskutera vem av oss som skulle få äran att vada ut i grustaget.

Vadarbyxorna ser helt oanvända ut men det fanns ju en risk att de skulle läcka.

Som tur är så är vattnet väldigt klart i grustaget så Jonas kunde ganska lätt se var branten till den djupare delen gick.

Väl ute så fick han försöka göra loss järnrören som var nedstuckna i sandbanken för att få loss bryggan.

Stegen behövde han också få loss eftersom den tog i botten.

De blå tunnorna under bryggan har klarat att hålla vatten ute ganska bra men lite vattenfyllda har några av dem blivit vilket gjorde bryggan tung.

Jonas föste bryggan framför sig in mot torrare områden där jag stod i mina läckande gummistövlar och väntade.

Det gick ganska lätt att få upp den på sandbanken och göra fast den i ett av träden som står där.

Till våren när det är dags för bad igen så får vi försöka tömma ut allt vattnet i de blå tunnorna. Det är inte så mycket så det bör vara någon risk även om det blir frost.

Vadarbyxorna får vi nog behålla man vet aldrig när de kan komma till nytta nästa gång.

Fotogenprylar Del 5

Del 5 av 5

Sista delen handlar om två typer av fotogenprylar som vi inte har så många av, blåslampor och värmare.

Den här snyggingen är en blåslampa av fabrikat Radius. Om jag minns rätt så bildades märket Radius under en strejk på Primus fabrik. När tiden gick och det blev för tråkigt så hittade strejkande arbetare på nya produkter och sålde dem under namnet Radius. Det var ganska länge sedan och det gick tydligen att göra så. Radius blev kvar och blev en framgångsrik konkurrent till Primus och de andra.

Observera att T-spriten som ska förvärma ska hällas i försänkningen högst upp på tanken. Inget separat kar. En sak mindre som kan gå sönder.

Samma Radius till vänster. Den högra är en lite kraftigare brännare av fabrikat Sievert.

Den är gjord för att gå på bensin i stället för fotogen vilket är lite läskigt. Trots det krävs fortfarande ett kar för förvärmningen. Pumpen på Sievert-brännaren är pampig. Lodrät och med räfflor som påminner om antika kolonner. Den här använder vi inte så ofta, om man säger så.

De här värmarna har vi däremot använt en hel del. Det är fotogenvärmare som är uppbyggda som fotogenlampor med rund veke. Skillnaden är att veken är betydligt större och att ljuset blir till värme.

Den röda är ett loppisfynd. Den typen av värmare är enkel att komma över och går att få för småpengar. Den är tillverkad i Taiwan och den fungerar men inte mer. Alla material är klenast och billigast möjliga och den åldras inte med värdighet. Flagnat krom, rost och ett allmänt intryck av förfall.

Det går inte heller att lita helt på tippskyddet. Det är den metallfärgade cylindern som står upp ovanför den vita spaken. Tanken är att den ska vicka om värmaren välter och då ska värmaren stängas av. Det fungerar kanske men jag litar inte helt på den. Så den är nog långsamt på väg till tippen.

Båda värmarna har en effekt på ca 2000W, alltså som två vanliga elelement.

Den andra brännaren är lika cool som den första är ocool. Färgen kan nog kallas för vanilj. Det är en Pod som är tillverkad i Sverige. Det märks på flera sätt. Dels för att informationen ser annorlunda ut. Den taiwanesiska har en enda etikett som berättar om tekniska data, tillverkningsår och vem som importerat den till Sverige.

På den svenska finns det mer information. Det mesta är säkerhetsrelaterat. Naturligtvis.

Olika traditioner när det gäller information. Till och med instruktion om hur lågan ska se ut sitter på den svenska värmaren och det är en god tanke. Hur många har med sig manualen till en flera år gammal manick som snabbt ska igång för att få upp värmen?

Poden är genomtänkt på flera sätt. Toppen av gallret går att lyfta av så att den bruna plattan går att använda som värmeplatta. Den går att öppna så att hela förbränningsutrymmet går att nå. Tippskyddet har en betydligt större och tyngre vikt som fungerar i alla väder. Dessutom så är den byggd för att hålla. Materialen är valda för lång livslängd, inte enbart för att minska kostnaderna för produktionen. Just den här manicken var den sista i en järnhandel som skulle slå igen. Nyskick till begagnatpris.

Den finns även i ett vattenkylt utförande för att installeras som värmekälla för centralvärme i båtar.

Till sist

Fotogenmanickerna som vi har visat upp är till viss del föråldrade. När det gäller de enkla fotogenlamporna så används de som stämningssättare och nödljus men knappast som läsbelysning. Pumplamporna kan mycket väl användas men proceduren för att starta dem gör att de i praktiken är ersatta av LED-lampor som med tiden har fått hög effekt trots måttlig batteriförbrukning. Den som har ett hus utan el skulle kunna ta en titt på Aladdins mantellampor. Bra ljus utan buller eller batteriångest. En dunk fotogen kan förvaras i åratal i väntan på i väntan på att få stå till tjänst.

Blåslamporna har till största delen blivit samlarobjekt. Det är enklare att dra igång en gasolbrännare vid de tillfällen det behövs lite högre temperaturer. Annat är det med värmarna. De fungerar utmärkt även idag och de borde finnas i fler hem i väntan på nästa vintriga strömavbrott.

När det gäller köken väljer nog de flesta att använda gasolkök eller trangiakök eftersom de är lättanvända. Engångsbehållare för gasol är vanligt numera vilket är ganska trist. Trangiakök går på T-sprit och har ganska låg effekt men duger till att laga mat på. Det låter heller inte lika hotfulla som fotogenkök gör. Trangiaköken skulle nästan ha kunnat vara med i de här blogginläggen men de kvalade inte in eftersom de är för tråkiga och fula.

Det finns en typ av kök som är direkta arvtagare till de kök som har beskrivits här. Ett heter Optimus Polaris.

Det kan eldas med gasol, tändargas, tändvätska, fotogen, bensin, diesel och flygplansfotogen. En grym manick. Tänk om den bara hade funnits i mässing!

Fotogenprylar Del 4

Det finns en typ av fotogenlampa som kombinerar det bästa från två världar. Den är nästan lika enkel i sin uppbyggnad som en klassisk fotogenlampa men den har samma klara, vita ljus som pumplamporna även om den lyser svagare än dem. Den heter Aladdin.

Detta är en Aladdin-lampa, Modell 23. Det är en fotogenlampa med rund veke med ett hög skorsten som är noggrant formad. Skorstenen skapar ett ordentligt drag vilket i sin tur ger så hög effekt att en nät-tratt, en så kallad mantel, börjar att glöda. Manteln är behandlad med samma kemikalier som pumplampornas strumpor och den ger ett kraftigt sken som sägs motsvara en glödlampa på 60-80 Watt. På bilden ovan har den oanvända manteln hamnat på sniskan.

Vår lampa är en hyllmodell som det går att sätta ett väggfäste på. Den är gjord i mässing som är klarlackad. Det ser snyggt ut på bild men i verkligheten ser det lite tråkigt ut. Det finns inga toningar, inga putsrester, bara lite damm som sitter lite ovanpå. Lackad mässing är inte alls lika snyggt som olackad. Putsfri är den förstås – men ändå. Det lär gå att åtgärda med hjälp av ammoniak. Då ska lacken försvinna och den äkta mässingslystern kan putsas fram.

Eftersom manteln står upp så behövs en liten metallställning för att det ska fungera. Tekniken med strumpa/mantel uppfanns för sent för att det skulle bli riktigt stort. Den första riktiga glödlampan fanns redan när en österrikare lyckades förbättra fotogenlampan med hjälp av sällsynta metaller på nät så det var bara på platser som saknade el som de användes.

Från Aladdins katalog 1924

Bildtexten talar om lycka trots att bilden visar människor som ser mer döda än levande ut. Hur som helst så har de en bra belysning på kvällskvisten med ett ljus som är betydligt vitare än det gula ljus som kommer från vanliga fotogenlampor. Manteln (och även strumpan) gör dessutom att förbränningen sker vid högre temperatur vilket minskar mängden sotpartiklar i rummet och att det inte luktar fotogenrök. Aladdinlamporna har betydligt lägre effekt än pumplampor men å andra sidan så brinner de helt tyst. Effekten är så pass hög att man får kisa med ögonen eller, trevligare, skaffa en snygg lampskärm. Vi har dock ingen sådan ännu.

Lånad bild på en Aladdinlampa i aluminium med en härlig grön lampskärm

Företaget Aladdin har funnits sedan 1908. Fabriken i USA drabbades så småningom av ett jordskred och förstördes fullständigt. Det fanns dock en mindre fabrik i England som fick ta över. Tradition är en naturlig del av ett sådant företag och som ett exempel så har standardmodellen ”Modell 23” tillverkats från 1969 till 2015. Efterträdaren med brännaren ”MaxBrite 500” är mycket lik men har bättre toleranser som ger jämnare låga.

Lamporna finns att köpa i Sverige, bland annat hos Fotogenlampor.se.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑