En gård för omställning

Kategori: traktor (Sida 2 av 2)

Höskörd

Vi hämtade in höet för någon vecka sedan. Det blev inget skrivet då så vi gör ett försök nu i stället.

Det intressanta var om den gamla självlastarvagnen skulle fungera.

P1150271

Det var inte mycket hö. Inget regn på sex veckor och ganska mager mark.

Vagnen plockade inte upp höet som den skulle. Var fanns felet? ”Borsten” roterade högt ovanför marken. Var det hydraulkolven som vägrade att gå hela vägen när den skulle sänka ner?

P1150272

Det visade sig vid närmare inspektion att det bara var lite allmän kärvhet som var skälet. En spark på var sida om borsten, så trillade den ner. Stödhjulen fick justeras så att den inte försökte ta med sig rötterna.

P1150274

Så småningom kom vi igång.

P1150280

Det borde fungera men det kändes ändå lite nervöst eftersom traktorns startmotor inte greppade nio gånger av tio och att kraftuttaget inte går att aktivera med motorn igång. Gamla grejer…

Efter hand så kom vi underfund med vagnen.

P1150289

Vagnens metalldelar var lite rostiga men i alla fall på plats. Annat var det med repen. De hade inte klarat åldrandet utan föll i delar när man drog i dem. Det gjorde att höet ville bygga ett torn i vagnens framkant som fick rivas manuellt.

P1150292

Längst bak sitter rep och band som ska hålla kvar höet tills man vill öppna bakåt. Eftersom de här banden var nästan lika sköra och ganska glesa så fyllde vi inte vagnen utan körde två lass i stället. Det blev ungefär lika mycket på båda lassen.

P1150293

Höloftet är inte klart, inte ens påbörjat…, så vi tänkte lägga höet på golvet. Skulle avlastarfunktionen funka eller skulle vi behöva lasta av för hand?

P1150300

Det visade sig att avlastningen gick igång om man lyfter den svarta knoppen på spaken till höger. Då kan dragstången röra sig fram och tillbaka och drevet med snedställda kuggar och en fjädrad spärr ser till att rörelsen bara går åt ett håll.

P1150308

Trolleri.

Första lasset avlastat.

P1150311

Två lass under tak. Dagen efter kom regnet och det har fortsatt regna varannan dag sedan dess. Mängden hö räcker inte alls för oss, men vi är glada för att vi fick in det innan regnet. Det viktigaste var nog att vi nu vet att vi kan räkna med att självlastarvagnen fungerar.

P1150314

Man kan tänka sig att den här typen av vagn förändrade somrarna på jordbruken. Fram tills dess hade många människor samlats för att hjälpas åt med höet. Nu räckte det med en människa och en traktor. Så mycket effektivare och så mycket tråkigare.

 

Dags att ta en paus?

Oftast flyter de olika arbetena på som det är tänkt. Det kan krångla och det tar alltid längre tid än planerat, men sak efter sak blir åtgärdade. Det går framåt.

Men så har det inte varit under det senaste två dygnen. Det har krånglat.

Vi kom över ett helt och ganska snyggt badrumsskåp till bra pris. Det hade en mittdelad cirkelrund spegel på dörrarna. Dörrarna var sammantejpade och tejpen lämnade stora ränder av klister. Efter några tester med allt kraftigare lösningsmedel så fungerade det att ta bort klistret med lacknafta. När jobbet nästan är klart glider en av dörrarna iväg. Den fångas innan den slår i golvet, men ena spegeln spricker. Trist.

Den urinseparerande toan i wwoof-huset fungerar som den ska, men det krävs ändå lite mer tanke än med en traditionell toa. Man ska till exempel inte förse toan med för stor skopa. Det är så att efter varje urinering ska lite vatten hällas på för att minska lukt och för att minska risken för att det bildas avlagringar i rören. Utan att fundera satte vi för detta ändamål dit en kåsa. Kåsan är flera gånger större än nödvändigt och vattnet fyller naturligtvis urinhinken snabbt. Mycket snabbare än vad bara urin och små vattenskvättar borde göra. Det blev lite att ta hand om. Trist.

Sprätt5

Sedan var det dags för en snabb gräsklippning på några vägar och gångar. Passar på att klippa lite på ett annat ställe och lyckas klippa lite i nätet på ett bandymål. Kommer loss men någonting i klippaggregatet har förskjutits och efter femtio meter börjar det låta riktigt illa en kort stund innan det låter som vanligt igen. Efter det klipper gräsklipparen bara ena halvan jämfört med vad den brukar klippa. En tandrem har gått av. Det är bara att ta isär och lyfta upp. Tandremmen har pajat tidigare. Därför hade vi en som reserv eftersom den kommer att paja när det är bråttom och järnaffären har stängt. Det går ganska bra med tandremmen. Passar på att slipa skären på klippaggregatet när det är tillgängligt. Vinkelslipen gör ett bra arbete som vanligt. Skären är vassa igen och det är dags att stänga av vinkelslipen. Bara ett litet puts till. Vinkelslipen dör helt utan förvarning och det kommer ett litet brunt moln från den. En säkring går samtidigt. Den fantastiska Flexen har somnat in. Det får bli en tur till Vårgårda maskinservice. De kan kanske rädda den. Trist

Sprätt1

Vi har slagit årets första hö. Rotorslåttern fungerade klanderfritt och vädret är perfekt för gammaldags löshö. Maskinbyte, från rotorslåtter till hövändare.  Hövändaren är en enkel maskin med två remdrivna hjul med många fjädrande pinnar som sprätter omkring gräset så att allt gräs kan torka. Eller så kan det samla in några hundra meter elstängsel. Det räcker att man kommer en smula för nära så börjar det samlas in. Så här såg det ut när mer än hälften är bortplockat. Det är extra trixigt när tjockt rep, tunt rep och ståltråd sitter runt samma hjul. De hjälps åt att sitta fast.

Sprätt2

Båda bilderna är tagna när det mesta är borta. Det tog lite tid.

Rep och tråd rycktes bort fån sitt fäste tre hundra meter bort. De halvmeter långa fjädrarna som ska hålla spänt förvandlades till sju meter lång före detta spiral. Fem plastpinnar som vi har mellan trästolparna blev till flisor. Trist.

Efter ett par timmars pyssel för att få loss hövändaren och lagar stängslet hjälpligt kunde höet vändas. Efter utfört värv stannades traktorn med hövändaren igång men upphissad i luften. Det var i alla fall meningen. På den ojämna åkern hade en bult trillat bort. Det märktes inte vid körning men det lät konstigt vid stoppet. Den vänstra sidan lyfte och den högra lyfte inte. Resultatet blev att högra sidans hjul grävde ett hål i åkern med sina fjädrar. Trist.

När man befinner sig i en sådan här serie av motgångar så är kanske det klokaste att ge upp. Se på TV eller gå en promenad. Sedan börjar man om som om inget har hänt. De blev inte så. I stället var det läge att trimma ogräset under elstängslet. Inte med en nylontråd utan med en tresidig stålklinga. Skräppor och björnbärsbuskar skulle bort. Mycket sol, vätskebrist och lite sömnbrist hjälper till att fatta den här sortens beslut.  Hur det gick? Fastade trådarna och snodde in sig? Skar trimmern av trådar eller ståltrådar? Skulle hela trimmern bli liggande på ett gärde, fastsnodd för alltid? Icke! En plastpinne gick tvärt av med den ersattes på två minuter och kostar inte särskilt mycket. Jämfört med den senaste tiden så var detta en stor framgång. Så nu har det vänt. I morgon kommer ingenting att gå fel!

Sprätt4

Billig och snabbfixad.

Självlastarvagn

Vi köpte en självlastarvagn i höstas. Det var trevligt att räfsa hö och lasta på en bilkärra med högafflar, men vi kan inte räkna med att släkten hälsar på varje år just när höet är torrt. Inte heller att de har lust att kroppsarbeta i solen varenda försommar. Tanken är att de år som solen skiner vid rätt tillfälle så kommer vi, som förra säsongen att låta höet torka på marken och så kan det enkelt plockas upp av en sådan här vagn.

Så när det dök upp en självlastarvagn i närheten köpte vi den. Den har stått under tak och såg ut att vara i skapligt skick. Grannen Richard hade vänligheten att transportera hem den till oss. Vår traktor var utan styrservo just då.

Den har stått under tak hela vintern men behövde komma ur vägen för att vi skulle nå andra saker. När den ändå satt på traktorn var det lika bra att göra rent och smörja upp. Det är inte säkert att det finns några timmar till förfogande när den väl ska användas. Fram med tryckluft för att blåsa rent och fettspruta och smörjkanna för att få mekaniken att vilja vara med ett år till.

Självlastare7

Vi är inte säkra på att det är en självlastarvagn vi behöver men vi gillar hö. Ensilage är också bra men våra får äter större andel av fodret när det är hö. Hö går också att flytta i smådelar vilket är bra när man saknar vissa maskiner.

Vagnen är stor med våra mått mätt och rymmer ganska mycket hö.

Självlastare1

Den är bara 36 år gammal. Inte mycket för ett jordbruksredskap.

Självlastare4

Under huven fanns det ganska mycket som skulle smörjas. Tillsammans med några ställen bak och under var det 22 smörjnipplar. Det drog större delen av en fettpatron.

Självlastare2

Kraftöverföringsaxeln fick kapas fem cm för att passa. Provkörningen gick bra. Eller, det såg bra ut. Det är nog först när höet ska tas upp som vi vet hur den fungerar.

 

”Rensa här regelbundet” Tydligare markering än så behövs inte.

”Från – Till” är också tydligt men det finns ingen spak. Får nog kolla upp det.

Självlastare3

Den här dekalen är nog viktig. Har inte hunnit googla vad den innebär ännu.

Självlastare5

En finess är att det finns en kniv som klyver höet i två delar, en till höger och en till vänster. Det är mycket möjligt att höet är så hårt packat att det är svårt att lasta av för hand. Då blir det lite enklare om det inte är en enda jättebal utan två. Så tolkade jag i alla fall säljaren. Det finns fästen för två knivar till, men det har aldrig funnits några där.

Det finns stora nät att köpa till just den här vagnen. Då kan man lyfta ur allt hö i ett svep. Det är så lockande att det kanske är dags att ruska liv i vår travers framöver.

Självlastare6

Vi har inte hittat någon manual än men det mesta finns på nätet om man bara lägger lite tid på att leta.

Spännande med en ny manick!

Mötesbron

Vi köpte en slåtterbalk sommaren innan vi tog över Östäng. Vi visste att vi behövde något mer än liar för att göra hö och ensilage till fåren. Vi har bara använt vår slåtterbalk en säsong och det är nog lagom. Slåtterbalkar är enkla och ganska begripliga konstruktioner som från början var hjuldrivna. Hästar saknar i allmänhet kraftuttag så kraften som krävs för att skjuta kniven fram och tillbaka kom från ett av slåtteraggregatets hjul. Det gick sakta men var säkert ett stort steg framåt jämfört med lie eller skära.

P1100245

När de sitter på en traktor så fungerar de nog snabbare än efter en häst men de är inte jättebra. Vår slåtterbalk är inte i nyskick. Om man säger så. För oss krävdes det en hel del handpåläggning och det var inte så många meter mellan stoppen. Gräs och mossa kilar in sig och tvingar isär knivarna, sorkhögarnas jord gör att kniven blir slö och emellanåt drar balken med sig så mycket slaget gräs att den inte längre fungerar. Som sagt, när den var ny så rullade det nog på bättre.

Så fort vi träffar på mer erfarna så försöker vi lära oss mer om allt som har med lantbruk att göra. När det gäller gamla slåtterbalkar så verkar de flesta vara eniga. Byt! Ingen har velat gå tillbaka till slåtterbalk, inte ens för nostalgin.

Det var svårt för oss amatörer att veta vad vi letade efter när vi vill ha något som fungerar bättre. Det blev en del timmar på nätet. Hur skiljer man på en trumslåtter, slaghack, slåtterkross, rotorslåtter, betesputs och några varianter till? Alla slår gräs.

Tydliga besked fick vi från Alexander på Mötesbrons Maskin. Han kunde kortfattat förklara skillnaderna mellan de olika maskinslagen. Som att man kan betesputsa med en rotorslåtter, men man kan inte slå hö med en betesputs. Betesputsen finhackar allt för snabbare nedbrytning. Inte bra om man vill ha hö hela vintern. Slaghacken slår också sönder gräset, men på ett annat sätt, för då är syftet att göra ensilage. Samma sak med slåtterkrossen som, om vi fattade saken rätt, är en rotorslåtter men slagmekanism. Till slut insåg vi att det var en rotorslåtter eller trumslåtter vi ville ha.

När vi pratade vidare med andra tyckte flera att vi nog kan hoppa över trumsåtteraggregaten. De är billigare men är en äldre och känsligare konstruktion med roterande cylindrar med knivar i underkant. Kraften kommer till cylindrarna i överkant och cylindrarna är fästa en halvmeter upp. Det gör att de har svårare att klara ojämnheter, t.ex. sorkhögar.

Eftersom vi känner Mikael som har köpt en traktor av Mötesbrons maskin tidigare så vågade vi köpa ett rotorslåtteraggregat obesett.

Rotor001

En Vicon 216. Den hade inte ens kommit in och den skulle renoveras, men det är stort sug efter den här typen av maskiner så att vänta till sommaren var inte att tänka på. Vi slog till via telefon någon gång i januari och betalade i februari. Nu var det bara transporten kvar. Arbetskamraten Mikael har lite större bil och lite större kärra och han hade inget emot att tillbringa en kväll med att hämta en slåttermaskin.

Rotor002

Så här ser det ut med ”huvan” uppfälld. Sex stycken roterande tallrikar med tre knivar var. De sitter på en balk som ska ligga på marken när man slår. Principen är samma som på vilken Klippo som helst, men med fler knivar. Kraftöverföringsaxel följde med.

Rotor004

Hydraulkolven är för att lyfta hela balken till lodrätt transportläge. Kniven längst bort har en kon som ska få gräset att lägga sig lite samlat. Om jag fattade saken rätt så var det för att man inte ska behöva köra över det när man kommer på nästa varv.

Rotor003

Alexander berättade att företagets affärsidé var att hålla rimliga priser så att det blir stor genomströmning i stället för att bygga upp en stor, trögsåld maskinpark. En hel del av grejerna säljs redan när de ligger under rubriken ”Inkommande objekt”. Hemsidan är informativ på så sätt att alla objekt fotograferas från alla håll och kanter. Mängder av foton. Det gör att man kan våga köpa via telefon eller mejl. Man vet ungefär vad man får.  Hemsidan har en lite egen adress: http://www.buurt.se/

Ta gärna en titt där. Man får visserligen se mer rost än man gjort på länge, men det är så begagnade maskiner ser ut.

Stort tack till Mikael! Det är fantastiskt med trevliga och hjälpsamma arbetskamrater som dessutom kan urskilja livet väsentligheter.

Kedjor

När vi köpte vår gamla traktor följde det med snökedjor. De var inte i toppskick men de fungerar. När vi monterade dem förra året så var det ganska kämpigt trots att vi var två. Vi slet och tog i och fick dem till slut på plats. Då upptäckte vi att de satt ut och in. ”Piggarna” var in mot däcken, så det var bara att börja om. Innan dess hade vi inte ens sett att det fanns piggar på kedjorna. De var bara en rostfärgad hög kedjor som kanske skulle passa. Men passade gjorde de även om de hålls samman av 10-15 shackel.

I år gick det lättare. Vår vän Lars hade lärt sig via YouTube hur man gör det enklare för sig med hjälp av ett kort rep. Kedjor002

Knepet är enkelt och fungerar även på våra halvslitna däck.

Kedjor003

Kedjan måste läggas lite utsträckt. Det är viktigt att de två sidokedjorna hamnar på var sin sida av däcket. Det går inte av sig själv. Är man själv är det bara att hoppa ur traktorn några gånger för att justera. Läsglasögonen borde vara på näsan oftare. Lyckades montera en kedja ut och in även i år…

Kedjor006

Försiktig körning framåt, sedan är det bara att montera samman de båda ändarna.

På filmen ser man att platsen är långt från perfekt. Svagt motlut och blankis under snön. Men man ser också att diffspärren fungerar på traktorn. När Jonas väl fått trampat ner högerfoten och spärrar differentialen så att bakhjulen håller samma hastighet, så tuffar det på även om det är halt.

 

 

Nyare inlägg »

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑