Kategori: traktor (Sida 1 av 3)

Att försöka bombera grusvägen

Vi bor vid en grusväg som saknar vägförening. Två tredjedelar av vägen ligger på vår mark, dessutom är vi de som har tillgång till fungerande traktorer, så det blir vi som grejar med vägen. Tillsammans med en ihärdig granne som kommer med skottkärra emellanåt.

Vi får ett kommunalt bidrag som räcker till ett mycket tunt lager grus vartannat år. Det är egentligen för lite grus men eftersom vi inte har en vägförening har vi heller inga medlemsavgifter. Så vi får hantera det vi har.

Grusvägar är i allmänhet stabila men med tiden kommer hjulspåren att synas. På de lägsta punkterna samlas vatten och när en bil passerar skvätter vatten och grus iväg. Efter varje bil blir fördjupningen lite djupare tills vägen har fått ett klassiskt potthål. Vattnet stannar kvar länge i gropen och förvärrar läget efter varje bil som kör genom gropen.

Det finns en klassisk metod för att minska uppkomsten av potthål. Det kallas för att bombera vägen. Bombering är när grusvägen formas så att den är högst i mitten och sluttar svagt åt sidorna.

Det är en rimlig tanke att en väg ska vara så plan som möjligt men det sker två saker som gör att det inte är någon bra idé. Den första är att bilar med tiden bildar hjulspår, så som jag beskrev i inledningen. Det sker kanske inte särskilt mycket när vägen är helt torr men alltid annars, särskilt vid källossning.

Den andra anledningen är att det alltid växer gräs på grusvägens sidor. Kanske inte första året efter att vägen fixats till men efter det. Gräset vissnar och bygger på jordlagret så att kanten höjer sig över vägbanan. Så fort det sker kommer vatten att bli stående i de lägsta partierna efter ett regn och sedan kommer potthålen.

Ett alternativ till potthål är att hjulspåren blir till bäckar i backarna. Vattnet för med sig grus vilket fördjupar hjulspåren. Vattnet hamnar inte i diket utan stannar på vägens lägsta punkt, det blivande potthålet.

Så det finns all anledning till att försöka förekomma genom att bombera. Regnet ska rinna av vägen på tvären utan att bilda bäckar. Så har i alla fall jag uppfattat saken. I eftermiddags fick jag tid så jag monterade på schaktbladet och sänkte ner det högra fästet ganska ordentligt,

Första åtgärden var att skrapa ner grässvål från vägen på platser där det inte finns ett dike utan bara en slänt. Sedan vinklade jag om bladet så att det skulle skrapa grus från vägens ytterkant in mot mitten. Det är lätt hänt att bladet hugger tag och skadar vägen så arbetet fick ske i omgångar med många körningar.

Vårt schaktblad är ett slitet blad från Kellfri. Det glappar i alla leder och är en välkänd lågprisprodukt även som ny, men det fungerar någorlunda. Hjulen har pajat så jag kör med en hand på spaken till trepunktslyften. Inte optimalt. Stödhjulen går nog att fixa. Borde kanske göra det.

Skymningen kom och avbröt innan jobbet blev klart men det kändes som en bra början. Ett minus var att ett regn som försvunnit från prognosen dök upp igen. Det kommer att regna i morgon och det är inte bra när vägen är nyskrapad och mjuk på ytan. Vi får se hur det går.

Första traktorn är såld

En av de första sakerna vi köpte när vi hade skrivit på för att köpa Östäng var en traktor. Inte veckan efter, men efter ett par månader när det fortfarande var gott om tid till tillträdet. Det blev många timmar på nätet för att försöka förstå vilken typ av traktor som skulle passa oss, om vi nu skulle ha en över huvud taget. Vi hade ju ingen tidigare erfarenhet av traktorer.

Efter mycket googlande hade vi kommit fram till följande: Den fick inte kosta mycket, den skulle ha lastare och trepunktslyft. Därmed försvann alla nyare traktorer men också de som var gamla veteraner och nästan antika. Det är skillnad på gamla traktorer och gamla bilar. Bilar som har de moderna funktioner vi vill ha är inte byggda för ett evigt liv men det är traktorerna. Det gäller inte om jag skulle vilja ha elektroniska finesser men de kom ganska sent till traktorvärlden, kanske på nittiotalet. I en bil är det veckad plåt som är själva bilen så i ett västsvenskt klimat är det oftast rosten som knäcker den. Om inte rosten äter upp bilen kommer det inbyggda planerade åldrandet att göra det. En bil ska inte ha evigt liv.

En traktor är byggd av en motor, ett kopplingshus, en växellåda och en bakaxel. Delarna är bultade ihop och alla är gjorda av gjutjärn och kraftigt överdimensionerade. Det är en fördel om en traktor väger mycket så även en liten traktor väger tre ton. Mycket järn. Traktorer är även konstruerade för att överleva mycket glesa servicetillfällen och ren misskötsel. Eftersom traktor är gjorda efter andra principer än bilar är det inte konstigt att det går att hitta allt möjligt på Blocket. 50-tal, 60-tal, 70-tal eller senare? Det är bara att välja. Och alla är till salu för att användas.

Efter mycken vånda köpte vi en Massey Ferguson 165 Allmatic från 1970. Den hade 59 hästkrafter, styrservo, lastare och kraftuttag.

Den fanns i Herrljungatrakten och en vacker dag i juli skulle jag köra den till Östäng. Förra ägaren hade bara använt den till att ploga snö så den hade inte gått mycket de sista åren. Det låter ju bra men det visade sig på hemvägen att det fanns minus med det. Dieseln hade funnits länge i tanken, kanske flera år och eftersom dieseln numera har bioolja inblandad så hade det börjat växa alger i dieseln.

Det var en ganska kort färd, kanske tre-fyra mil. Under den resan blev det sex stopp längs vägen på grund av igensatt bränslefilter. Det var det första filtret som satte igen. Det är egentligen en sil som sitter på bränslekranen men inne i tanken. Silen kunde bara rensas efter att bränslekranen plockats bort varpå dieseln rann ner i något kärl jag hade med mig. Sedan hälldes dieseln tillbaka i tanken och resan fortsatte. Det blev en ganska kladdig resa men traktorn kom i alla fall till Östäng.

Traktorn har på det hela fungerat bra. Jag har bytt styrservo och lite annat men inte behövt göra några stora ingrepp. Den förra ägaren hade bytt koppling vilket kräver att traktorn måste delas på mitten. Sådant är skönt att slippa.

Fördelar med vår 165:a har varit att den alltid har startat. Den har gått jämnt och bra i motorn och kopplingen slirar inte, naturligtvis. Trepunktlyften har fungerat bra. Lastaren är stark och bra. Skopan är för stor för att fylla med grus men perfekt för snö. Den är också monterad på så sätt att när skopan är uppfälld maximalt ligger den parallellt på marken. För den som vill skotta snö är det perfekt, du slipper att försöka hitta vägrätt läge innan du attackerar en snöhög.

Nackdelar har framför allt varit bromsarna. Detta är en av de sista årgångarna som den här traktorn har så kallade torra bromsar. Ett par årsmodeller senare bytte de till att ha bromsskivor i oljebad som är mycket bättre och snudd på outslitliga.

Nu ska traktorn byta ägare. Den är såld till en man i Uppland. När det var dags att formulera en annons för Blocket så tänkte jag vara så ärlig som möjligt om skicket på traktorn. Seriösa spekulanter, eller i alla fall erfarna spekulanter, vet att det är så här gamla traktorer är. Annonsen är visad 2847 gånger sedan den 28:e november men gav inte många svar förrän nu i januari då en erfaren man hörde av sig. Så hör löd texten i annonsen:

Beskrivning
Okänt antal timmar. Timmätaren har inte fungerat sedan jag köpte den för sju år sedan. Motorn går precis som den ska och har för övrigt avgasröret på höger sida vilket sägs vara den bättre varianten. Det finns skavanker: – Det händer att startmotorn kuggar över men det löser sig om en växel läggs i. – Bromsarna är inget vidare. – Kopplingen för kraftuttaget kopplar inte ur tillräckligt. Förra ägaren bytte koppling och kanske blev det aldrig injusterat. – Styrservon tappar olja med tiden. – Nedre rutan på vänsterdörren saknas – Det finns två värmeaggregat i hytten som inte fungerar. – Sitsen har tappat nästan all stoppning Det finns även fördelar: – Traktorn har en fungerande lastare, Kjällve 602 – Snabbväxeln fungerar bra, frihjul på lågväxel och motorbroms på högväxel – Hitch och jorbruksdrag – Skopa lämplig för snöröjning – Ett par snökedjor kommer med. Består till viss del av schackel, men ändå. Traktorn har femtio på nacken, alltså glappar det och läcker en smula. Alger och mossa finns också!

Den som vill lägga mer pengar på en traktor kan få fler fördelar och färre nackdelar än vi fick men vi är ändå nöjda med vår första traktor. Vi fick betalt ungefär lika mycket som vi gav för den för sju år sedan. det är egentligen rimligt, de ådras ju så sakta.

Nu har vi bytt upp oss till en Valmet som har både fungerande bromsar och stoppning i stolen.

Hansi på Stora Torstö

Idag har vi varit på utflykt till vår praktikant Hansi. Han bor på en ö i Mjörn så vi blev hämtade med båt i Sjövik.

Eftersom Alingsås ligger vid Mjörn så är det en sjö som vi känner väl till och vi har till och med bott på Lövekulle camping två gånger fem månader före och efter att vi tågluffade med barnen i Asien 2011-2012. Vi har också haft en kompis som har växt upp på en av öarna i Mjörn men ändå så hade vi båda väldigt dålig koll på permanentbostäderna som faktiskt finns på flera av öarna där ute. Idag är det bara bofast befolkning på två av öarna och en av de bofasta är alltså praktikant-Hansi.

Hansis hus är det till vänster i bild. en liten, mysig timrad stuga med lågt till tak.

Själva har vi tre kakelugnar men en rörspis är härligt. Lite rustikare med mängder av charm.

Vi började med fika och sedan gick vi runt och tittade och diskuterade Hansis planer för sin verksamhet. Vi diskuterade plantuppdragning, bäddläggning, stängsling, växthus, djurhållning och mycket annat. Redan denna säsong har Hansi odlat en hel del men planen är att utöka odlingen och därför ligger en hel del mark under plast för att ta död på rotogräs.

Det finns fyra boningshus på ön och alla har det bott människor i permanent förut men nu är det bara Hansi som gör det. I forna dagar har det funnits hästar, kor, grisar, hönor och en rejäl fruktodling där det producerades frukt som såldes ända upp i Stockholm. Ön hade en egen hästdriven kvarn för att mala mjöl. Vi hade tur med vädret även om det blåste rätt kallt. Ön är en riktig idyll med röda hus med vita knutar, en gigantisk ladugård och gamla bokar och ekar.

Vi hade klätt oss i arbetskläder eftersom vi ville återgälda några av alla arbetstimmar Hansi har lagt ner på Östäng men han var först lite motvillig. Till slut hittade vi en gigantisk sten som vi fick hjälpa honom att välta bort innan lunch.

En Grålle är alltid en Grålle.

Efter lunch bar vi upp glasskivor som förvarades ute på en flotte i sjön men som skulle tas upp inför ett växthusbygge.

Hansi har förberett sig för den delen av vintern då isen varken bär eller brister. En hydrokopter ligger redo. Folkvagnsmotor med flygplanspropeller. Hur fräck som helst!

Ingen mer lera

Baksidan på vår ladugård har varit ett sorgligt kapitel sedan vi flyttade hit. Delar av ytan har varit hårdgjord sedan tidigare men med tiden kommer växtligheten krypande om inte gruset används eller skrapas då och då. Den andra halvan skulle kunna beskrivas som åkermark, men om inget odlas så blir det bara Kirskål, Nässlor och mjuk jord som saker fastnar i. Den hårdgjorda delen har vi skrapat av med bakskrapan på traktorn vid några tillfällen efter att först manuellt ha tömt den på gammal träullsisolering som låg i högar. Först förra året kunde vi öppna de bakre portarna efter att ha röjt i etapper under flera år.

Baksidan på ladugården är bra för att förvara alla redskap som behövs på en gård. I vårt fall så betyder det:

  • Tallriksharv
  • S-harv
  • Rotorslåtter
  • Hästsläp som används som fårtransport
  • Hästsläp som ibland används som grishus
  • Bilsläp
  • Flistugg
  • Självlastarvagn
  • Hövändare
  • Strängläggare
  • Potatiskup
  • Timmerkärra
  • Höräfsa
  • Gödselspridare
  • Balvagn
  • Bakskrapa
  • Pallgafflar/skopa

Ovan är den gamla hårdgjorda ytan efter lite skrapande av Christian. I bakgrunden syns en inhyrd traktor med tippsläp som transporterade bort jorden till en annan plats.

Vi trodde inte att vi skulle ha användning för så många manicker men i och med att vi inte bara har trädgårdsodling utan även använder skog och gärden så blir det mycket. De flesta av dessa tillbehör används relativt sällan men behöver förvaras någonstans mellan användningarna. När man ställer dem på en ogräsbevuxen yta så växer gräs och sly snabbt upp runt om och redskapen mår inte bra av det. De rostar och ruttnar och det blir jobbigt och svårt att hålla ordning. Dessutom kör vi fast med traktorn när det är för blött. Vi passerar ytan många gånger varje dag och har vi inte gummistövlar på oss så har vi våta fötter. Den här ytan är heller inte lämplig att ha till något annat. Den är bara 4-5 meter bred mellan det gamla hårdgjorda och en lite bäck som det bara rinner i när en myr ovanför har mycket vatten. Dessutom har problemet med parkeringsplatser på gården blivit allt större ju fler kunder och andra besökare vi får på gården.

Vi har länge velat göra något åt ytan men det kostar pengar eftersom det är ett jobb som vi inte kan utföra själva med handkraft.

Vi har haft vår lokala grävmaskinist Christian här på jobb förut. Han har hjälpt oss med avloppet och vi vet att han är snabb och effektiv och lätt att ha att göra med. För ett tag sedan var han här och tittade på ytan och vi diskuterade igenom arbetet som enligt Christian skulle ta några dagar.

Grävmaskinen anlände på onsdagskvällen. Baggen Benny hade upptäckt att fjädrarna i en grind var utan ström så han njöt av att kunna gå ut och in som han ville. Han gjorde rätt i att passa på. Dagen efter skulle platsen där han står se helt annorlunda ut.

Ytan är drygt 200 kvadratmeter stor så vi tänkte att det nog skulle ta fler dagar än så men det är svårt att avgöra när man själv brukar jobba med spade och Christian jobbar med en 7,5 ton tung grävmaskin.

När gyttjelagret grävts bort kom en lastbil med grovt material från Magra grus och tippades av. Christian såg till att det fördelades över ytan. Det är fascinerande att se en duktig grävmaskinist jobba. Stor precision trots den enorma maskinen.

Det grova materialet var kross med upp till 17 cm stenar. När det var utjämnat tippades ett finare bärlager ovanpå och även det fördelades jämnt över ytan.

Nu har vi en enormt stor hårdgjord yta på baksidan av ladugården och kommer inte att behöva fastna i gyttja längre. Våra redskap kommer att hålla längre då de inte behöver stå överväxta av våt växtlighet. Vi kommer inte att köra fast med traktorn och vi har någonstans där vi kan be våra besökare att parkera så vi inte behöver låna grannens åker.

Hela jobbet tog en och en halv dag. Den som läser vår blogg regelbundet vet att ett av våra mål är att gården ska kunna skötas utan fossil energi. Det är delvis ett ändamål i sig men framför allt så hjälper det till att forma verksamheten så att den stannar på en mindre skala som kan skötas även i ofärdstider. Vi drar oss dock inte för att använda bensin och diesel emellanåt. I de flesta fall så räcker en 20-litersdunk länge men ett arbete av det här slaget är orimligt att göra utan antingen diesel eller slavar/statare som utnyttjades före oljeeran. Vi tycker att vi har fått mycket arbete uträttat för dieseln den här gången.

Besök på gården

Igår hade vi finbesök av Carolina och David från Jordarv i Ulvstorp utanför Vara. Huvudskälet till deras besök var att de har fjällnära kor som de mjölkar och därför har de nytta av våra gamla foderfronter som funnits kvar i ladugården sedan förre ägaren hade mjölkkor där för många år sedan.

Foderfronterna gick som tur var att montera ner i sektioner som gick in i hästsläpet för vidare transport till kostallet på Jordarv. Vi är glada att bli av med dem och Carolina och David glada att få dem så redan där gick båda gårdarna med vinst på besöket.

Sedan är det något visst med att få besök från andra gårdsägare. Samtalen runt först fika-bordet och sedan lunch-bordet och vattenpaus-bordet blir väldigt annorlunda mot när man har gäster som inte lever gårdsliv.

Vi avhandlade för och nackdelar med olika reden och redesmattor, hantering av sjuka får, stängseldragning och elmätare, traktorvarianters för och nackdelar, plantering av olika grödor, kundkontakter och mycket annat.

David och Carolina demonterade foderfronter medan jag och Jonas jobbade med annat och så tog vi en paus och pratade igen. Vi hann även med en kortare rundvandring eftersom David inte varit här förut. Vi tittade bland annat på vår hemmabyggda vält och på flamaggregatet.

David är mekaniker så våra gamla traktorer diskuterades också och vi fick en hel del tips som är användbara men vi fick också hjälp med ett svetsjobb som Jonas dragit sig för att ta tag i. Nu var det gjort snabbt och lätt på väsentligt kortare tid än om vi hade gjort det själva. Efter en hel del klurande kom vi dessutom fram till hur hitchkroken egentligen är tänkt att fungera. Det känns som att lirka på en läckande hydraulventil men är nog en finess!

En bra dag där jag tror att vi alla fyra fick mycket inspiration och nya tankar inför våra liv på gården. Dessutom var det väldigt trevligt!

Vägsladd

Vår grusväg är 900 meter. Det är inte särskilt långt men den behöver ändå lite omsorg emellanåt. Gropar ska fyllas i, gräskanter ska tuktas och vartannat år lägger vi på ett dubbellass grus som bekostas av ett bidrag från kommunen.

Då och då har jag försökt forma vägen med hjälp av schaktbladet men det är svårt att få till det så att det blir bra. I helgen lånade vi Gerhards vägsladd.

Han svetsade ihop den för många år sedan av begagnade stålbitar från skroten i Bäreberg. Den ser inte märkvärdig ut alls men den gör ett bra jobb.

Stocken är till för att tynga ner lite extra på höger sida, vilket är själva finessen med sladden. Groparna i vägen bildas när vatten står still och bilar kommer som skvätter bort vatten och grus. Om vägen har en rygg på mitten så stannar inte vattnet utan rinner ner i dikena. Bilarna skapar hjulspår och sladdens uppgift är att återställa vägen så att inte vatten kan bli stående i hjulspåren. Så har i alla fall vi uppfattat saken.

Det krävdes lite trixande innan trepunkten kunde höja och sänka sladden som det är tänkt. Sladden väger inte extremt mycket men den utgör en ganska stor hävarm. Hydrauliken på traktorer är en fantastisk uppfinning!

Filmen försöker visa hur de olika skären formar vägen men det ser mest ut som att den flyttar lösgrus fram och åter. Men vägen blev bättre och det det viktigaste.

Lagerbyte

Gödselspridaren som vi köpte för någon månad sedan har varit till stor hjälp. Först finfördelade vi gamla fårbädden som redan hade bränt, sedan finfördelade vi förra vinterns fårbädd i samband med att den ändå skulle flyttas och vändas.

Efter de sysslorna lade vi märke till att ett lager hade gett upp. Det hade sett lite ankommet ut redan vid köpet men nu var flera lagerkulor borta. Inte bra.

Vi visste inte om det skulle vara en enkel grej att byta lager eller om det skulle krångla till sig så vi passade på att sprida hönsskit på en åker innan vi tog fram några verktyg. Efter den vändan var lagret tomt på kulor.

Yttre delen av lagret satt i ett gjutet fäste och det var lätt att ta bort. Det fanns ju inga kulor i lagret så det var bara att lyfta bort.

Efter lite borstande och några omgångar WD-40 syntes två insexskruvar. Goda nyheter. Det borde betyda att den inre lagerdelen inte var pressad på axeln utan satt på plats med de två skruvarna.

När den yttre lagerhållaren var lös så råkade Jocke komma förbi i ett annat ärende. Han gillar sånt här och erbjöd sig att rengöra den och se om det fanns någon ersättningsdel i Göteborg.

Så här såg den ut efter rengöring. Nu fick vi svar på varför det fanns en fettnippel på lagerhållaren. I ett någorlunda modernt lager ska fettet hållas på plats i lagret så en fettnippel behövs inte för att hålla lagret smörjt. Men fettet har en annan funktion här. Det ska smörja lagrets utsida så att lagret ska kunna röra sig en smula om axeln skulle flexa.

De två fördjupningarna är till för att skjuta in lagret stående. Det syns tydligt att lagret inte är cylindriskt utan har en skuldra för att kunna röra sig.

Sedan är det bara att lägga ner lagret och spruta in fett för att hålla lagrets utsida smörjt.

Elegant konstruktion. Det finns en exklusivare lösning på problemet med att hantera en axel som ska kunna flexa, den svenska uppfinningen sfäriskt rullager.

Sfäriska rullager är geniala men förmodligen för dyra att ha på en gödselspridare. Kullager är enklare konstruktioner.

Sedan var det dags för innerdelen av lagret. Insexskruvarna var inte fastrostade. WD-40 i ett par dagar kanske hjälpte till.

Jocke lånade ut en avdragare. Rejäl grej.

Lagercentrum följde med utan knot.

Tills sist så krävdes bara några slag med blyklubba för att det nya lagret skulle vara på plats. Skönt.

Lagret fanns på hyllan i ”en vanlig lagerbutik” och kostade ca 500 kr plus moms. Lagret fanns även som komplett del med samma hållare för 800 plus moms.

Gödselspridare

Som Ylva redan har berättat så har vi blivit med gödselspridare.

Det är en Dansk maskin. En Tim med kapacitet på 4,5 ton. Vi vet inte hur gammal den är men att den är byggd i trä med stålram antyder att den har några år på nacken.

Typ: 4518. De första två siffrorna bör stå för 4,5 ton men de sista två förblir en gåta. Serienummer 4971. Är det högt eller lågt?

Bakifrån syns kedjan som driver spridarbomen.

När skyddet är borta ser man det mesta av mekaniken utom kardanaxeln från kraftuttaget och vinkelväxeln som båda sitter under vagnen. Innanför det nedre kugghjulet sitter en excenter som vid varje varv lyfter armen som sitter lagrad utanför mittenkugghjulet. Det kugghjulet har inget med kedjan att göra utan har sneda tänder som med hjälp en spärr gör att bandkedjan rör sig bakåt.

På andra sidan vagnen, den vänstra, sitter ett reglage som reglerar hastigheten på bandkedjan. Det sker genom att stången går till högra sidan och ändrar hur högt armen ska lyftas av excentern. Härligt med tydlig mekanik!

Kanske inte fulla 4,5 ton men lagom mycket för en gammal maskin vi inte känner.

Vi körde med måttliga varvtal på traktorn så högen hmanade där vi planerat. Alla varvtal på traktorerna är gissningar. Ingen av dem har fungerande traktormeter. Ja, de heter så.

Efter någon timmas letande hittades till slut en instruktionsbok och en reservdelskatalog till gödselspridaren. kanske inte till exakt vår modell, men nästan. Sprängskisser är lätt att tycka om.

Nr 34 är naturligtvis ett ”Nålelejekryds”. Allt är på danska.

Också avslutar vi med en kort film. Det metalliska ljudet var inte lika påtagligt på plats men stå säkert för något som ska kollas upp. Vänstra sidans lager på spridarvalsen var inte helt med i matchen men det borde låta på ett annat sätt. Vi lär väl bli varse så småningom.

Dubbelvurpa med griplastarvagn

Det har varit en lördag med fantastiskt väder. Lite kallt, nästan ingen blåst och framför allt så har vi sett solen. En bristvara denna vinter. Dammen i grustaget har förmodligen sin högsta vattennivå någonsin. Ett par välkända hållpunkter låg under vatten.

Griplastarvagnen hade justerats och efter att ha lastat av tre tunga stockar som ska bli golvplank så skulle jag bara släppa av tre små på vedbacken. Eftersom stödbenen inte fungerar så har jag varit mycket försiktig när jag har lastat och lastat av. Men de här tre små kändes … små. De var dessutom de sista i vagnen så inget mer än vagnens egen vikt fanns som motvikt när jag i övermod lyfte de tre stockarna i ett grepp och vred ut dem på vagnens vänstra sida.

Vips så låg vagnen ner. Precis som Richard varnade oss för.

Vagnens hjul är inte särskilt långt isär, den ska ju kunna hanteras i skogen och trixa sig fram under gallringsarbete. Så när kranen är högt upp med tre små stockar i greppet så vill det till att föraren tar det lugnt. Jag trodde att jag tog det lugnt men vridrörelsen i kranen men var onödigt snabb så när jag bromsade in vridrörelsen så välte vagnen.

Bilden ovan visar hur det såg ut när jag försökt att välta tillbaka vagnen med hjälp av kranen. Det gick inte men den kom en bit på väg så vi kunde lägga en kvarglömd okluven vedbit under så att den inte skulle välta tillbaka.

Det var ju på flera sätt praktiskt att vagnen välte på vedbacken och inte uppe i skogen. Dels så var Ylva i närheten och kunde assistera, dels så var det nära för att hämta ett rep. Repet bands fast i den lilla traktorn som inte hade några svårigheter att få vagnen att trilla tillbaka till rätt köl.

Fast den slutade inte att trilla när den kommit på rätt köl utan fortsatte glatt och lade sig på andra sidan. Kranen väger såpass mycket att den massan med fart på trumfar vagnens egen vikt och hjulbredd. Av någon anledning var det omöjligt att sänka kranen när den låg ner. kanske berodde det på hydraulslangen som var ganska spänd eller på något annat. Hur som helst så gick inte kranen att få ner och nu låg vagnen på andra sidan. På vägen dessutom.

Dags för lilla traktorn igen, men den här gången skulle den få knuffa i stället för att dra.

Kranen gick fortfarande inte att sänka. Hur skulle vi göra? Det skulle bli tjatigt om vi välte vagnen en gång till.

Repet var fortfarande fäst i vagnen så vi lät lilla traktorn köra på repet med framhjulet så att vagnen skulle få lite motstånd och inte dansa över lika enkelt en gång till.

Filmklippet visar inte hela det lyckliga slutet. Jag var tvungen att komma ut och se varför vagnen inte ställde sig upp. Det visade sig att repet bromsade lite för bra så efter lite mera knuff så var allt som det skulle och vi kunde ta förmiddagskaffe.

Det är lite irriterande att trots att vi använder traktor ganska sällan så är det mycket bra att ha en extra traktor, eller att ha en granne som har en traktor. För att dra loss, dra igång, resa upp eller att ha när huvudtraktorn behöver fixas till för att något läcker eller att den inte är kry på något annat sätt. Nu vet vi i alla fall mer om hur lätt vår vagn välter. Vi behöver installera hydrauliska dämpventiler så att kranens vridrörelser går långsammare. Dessutom behöver vi fixa till stödbenen så de går att använda.

Griplastarvagn igen

De senaste dagarna har det blivit ganska mycket grubblande kring hydraulik.

  • Hur bör vagnen kopplas in?
  • Klarar sig ventilpaketet med enkelverkande uttag?
  • Har traktorn dubbelverkande uttag om det skulle behövas?
  • Hur fungerar egentligen dubbelverkande uttag?
  • Varför har winchen ingen egen inkoppling?
  • Har den använts med en gammal John Deere tidigare? I så fall funkar den inte innan konstanttryckspluggen är utbytt mot en enkel plugg.

Ibland finns det för mycket informationen på nätet…

Efter inkoppling fungerade ingenting. Ingenting alls.
Inte ens lastaren som fungerade dagen före.

Det blev många försök med att byta de båda slangarnas plats, ställa hydraulspakarna i hytten på olika positioner, läsa på nätet och försöka rita upp hydraulschema.

Det visade sig att winchens hydraulmotor ska gå hela tiden. Wichen aktiveras genom att en rulle dras ner av ett snöre. Rullen spänner an två kilremmar som då får winchen att röra sig. Så det är bara att dra i snöret så halar wincen in. Utdragning sker manuellt, det vill säga att men sliter och drar och håller på tills wiren är ute vid stocken. Men det är ok. Inget nytt.

Hur som helst, tryckslangen ska gå upp till winchen som sitter halvvägs upp på kranen och efter winchen så går oljetrycket till ventilpaketet. Det verkar föra med sig att trycket till lastaren uteblev eftersom lastaren och vagnen är kopplade till samma uttag. Lösningen fanns halvt gömd en bit in under dieseltanken, en ventil som helt enkelt stängde av lastaren. Efter det fungerade hydrauliken till vagnen.

Ventilpaketet sitter på en ställning som i sin tur är fäst på trepunkten. Den är naturligtvis justerbar i höjd vilket gör att bakfönstret kan öppnas och stängas när paketet är nedfällt och det går att manövrera spakarna när det är uppfällt. De sitter obekvämt långt ut men förmodligen går det att justera in dem så småningom.

Ventilpaketets inre kopplingsschema ser ut så här. Inte till så mycket hjälp än så länge. Får nog studera hydraulik lite mer först.

Planen är att sitta på knä bakåtvänd i förarstolen. Det är ganska vanligt och vissa traktorer är förberedda med vändbar stol och framför allt golvyta bakom stolen med plats för fötterna. Icke så i vår lilla Same.

Arbetsställning kunde varit bättre men det känns ändå som ett stort steg framåt jämfört med den gamla wirekranen.

Rotatorn hade som förväntat en begränsning på ett varv. Ingen stor sak, vissa lyft får göras i två etapper och det går nog att lära sig att hantera.

När alla hydrauliska funktioner verkar fungera så testades det andra uttaget. Det finns två hydrauluttag på traktorn. Det ena används av lastaren och vagnen. Går det att flytta vagnen till det andra uttaget?

Nej. Det verkar inte vara något tryck i det uttaget vilket är konstigt. Kranen kunde sänkas men inte stiga.

”Alla hydrauliska funktioner” är inte riktigt sant. Ramstyrningen är inte inkopplad ännu. Inte ens nära. Vi kommer nog att börja använda vagnen utan att koppla in den. Sedan får vi se.

Skönt att vagnen är igång i alla fall. Det är hög tid att fälla träd.

« Äldre inlägg

© 2023 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑