Den här fina dörren har Lasse gjort. Innanför den döljs ett dåligt samvete. Det har varit ett dåligt samvete ända sedan i höstas men efter en rejäl vattenläcka blev det ett nästan oöverstigligt dåligt samvete. Vi har helt enkelt stängt dörren. 
Eller dörrarna för säkerhets skull. I förra veckan sa Sara att hon ville komma hit och så chili. Jag började ana att det dåliga samvetet inte gick att förtränga länge till för det börjar dessutom bli dags att så purjolök.
Bakom dörren döljs vårt förodlingsrum. Där förvarar vi krukor, såbrätten och allt annat man behöver för att så och förodla. Det har varit lite av min stolthet här på gården. Jag kände mig oerhört nöjd förra vintern när vi fixade i ordning utrymmet och inredde det med specialbeställda underbevattningstråg som bottnades med underbevattningsduk.
Tanken var att efter odlingssäsongen så skulle alla krukor och brätten och annat man behöver när man förodlar spolas av, torkas i solen och läggas prydligt och ordentligt på hyllorna i väntan på nästa säsong. All ohyra och alla sorgmyggor skulle därmed försvinna och årets odlingssäsong skulle bli i det närmaste problemfri.
Men så var det det där med tiden. Det som inte är akut på vår gård får vänta och att spola av krukor känns väldigt sällan akut. Eftersom krukorna ändå skulle tas upp och spolas av så var det inte så akut att lägga dem i ordning. 
De hamnade därför lite huller om buller och ni som känner till fenomenet ”huller om buller” vet att det tar mer plats än ”ordning och reda”. Eftersom det viss oordning nere i förodlingskammaren har det varit svårt att komma ner. I alla fall om man vill stå på golvet.
Det i sin tur har inneburit att det varit frestande att liksom kasta ner saker som man hittat på gårdsplanen och som borde stått uppradat i raka rader. Med andra ord det har blivit allt mer kaotiskt. 
Det har ändå på något konstigt viss känts hanterligt in i det längsta. Det var när de nyinstallerade vattenledningsrören i taket frös sönder och sedan tinade och sprutade ut vatten över jord, såbrätten, vermekulit, blodmjöl, gräsfrön och allt annat som förvarades i förodlingskammaren som den blev till något oöverstigligt.
Det är då Sara dyker upp som en räddande ängel. 
Utan hennes planerade chillisådd så hade det kanske inte blivit någon förodling för vår del i år. Dörren hade kanske helt enkelt förblivit stängd. Istället så tog vi tag i problemet och sorterade, slängde, flyttade och bar tills förodlingsrummet var helt i sin ordning igen.
Vilken lättnad! Konstigt hur man fungerar. Det tog inte så lång tid att få ordning och ändå är det något som jag dragit mig för i månader. 
Nu är det förberett för säsongen 2016 och idag har jag sått purjolök. Tack Sara!
Vattenröret i taket är inte sammankopplat än. Bevattningssäsongen känns avlägsen så det är ett jobb som inte alls är akut…
Lämna ett svar